Barockbloggen

Igår firade vi den stora bebådelsedagen här hemma med två ljuvliga klipp. Först denna underbara reaktion på en bebådelse :

 

Sedan denna:

 

Det var herr Bråddjup som vet hur man ska glädja sin hustru som visade mig dessa klipp. När flickorna kom in i köket och såg de tårögda föräldrarna och sedan fick se dessa två klipp undrade H-f: "Är det något ni vill berätta för oss?"

 

Tyvärr var det inte så lyckligt, men snart satt vi alla tårögda i köket och gladde oss åt alla små barn som ska få ett syskon och alla föräldrar som väntar barn denna bebådelsetid. Vi härstammar ju alla från nordligaste Tornedalen som man med rätta, om än skämtsamt, kan kalla Tåredalen utifrån vår förmåga att röras till tårar av det vackra i tillvaron.

 

Idag är det "riktiga" bebådelsedagen, den 25 mars. Den firas med dessa vackra rader som Andreas Holmberg förmedlade från sin församlings avlidne förre pastor:

 

Jungfru, syster och vän, / helgon i himmelen, / moder till Världens Ljus / kvinna av Davids hus! /
/ Vad din begrundan rört, / sällsamt och oerhört, / fyllts av vad störst vi vet: / frälsningens hemlighet! / Sövd av ditt hjärtas sång / vilade Gud en gång, / tills du hans födelsedag / kände hans hjärtas slag. / Själv vart han född till döds; / du och vart barn som föds / låg under syndens bann, / men vad oss tvang tog Han."


"Din milda hälsning klingade / i Sakarie hus. / Elisabet den bringade / visioner av Guds ljus. / Den milda vårvind susade / i Juda ljuva berg. / Du kom med blod som brusade / och kinden bar dess färg. / Du förde med, benådade, / en doft av Edens ros. / Din fränka strax den bådade / vem Herren gästat hos. / Hon kände fostret röra sig / och delade dess fröjd / och lät av Anden föra sig / till ljusa sångers höjd."

(Tore Nilsson, 1919-1998)

Mariadagarna glömmer barockbloggen inte. Denna dag som betyder så mycket för den kristna kyrkan och för oss människor i Norden eftersom den är en fläkt av vår efter en lång vinter är förstås inget undantag. Vi har fröstås ätit våfflor hemma hos mamma men det är inte våfflorna som gör dagen, det är miraklet att Maria trodde och sa ja.

 

Vi protestanter brukar hävda att Jesus brydde sig föga om sin mamma eftersom han säger till sin mamma att alla som tror på honom är hans mor, syster och bror när hans syskon och Maria kommer för att få honom att komma hem och snickra igen, i stället för att predika Guds rike för folket med uppenbar risk för sitt liv.

 

Men vad säger Jesus egentligen? Han säger ju inte att Maria inte är hans mamma, han säger attd en som tror är hans mamma. Maria blir, som jag ser det, utpekad som Jesu mor och ett föredöme i tro här liksom på andra ställen i nya testamentet. Hon litar fullkomligt på Gud. Hon vet att det är förenat med livsfara att bli med barn utom äktenskapet och hon säger ändå ja till uppdraget.

 

När hon går på bröllop med sin timmermansson litar hon fullkomligt på att han kan fixa vinet när det tar slut. Hon bara ber tjänarna göra som han säger, fast Jesu sagt att han ville vara ifred. Maria litar på löftet hon fått om pojken den där dagen Gabriel besökte henne med beskedet att helig Ande skulle fylla henne så hon blir gravid med Guds barn. Den första lilla ungen av miljoners miljarder som får kalla sig för Guds barn tack vare hennes trosvissa JA.

 

 

 

 

 

 

 

Teoridelen var synnerligen faktaspäckad och intressant. Anders Eriksson samarbetar då och då med SLU och redovisade många intressanta studier tex en som visade att det inte finns ett universalbett som passar alla hästar. Av tre betseltyper: rak stång, tredelat och tvådelat bett var det bett som i blindstudier fungerade bäst på de flesta hästar en rak stång, men det var ca 25% hästar som gick bäst på tvådelat bett och lika många hästar fungerade bäst på tredelat bett. Ingen häst fungerade lika bra med alla betten och inget bett fungerade på alla hästar.

 

Men man ska inte stirra sig blind på bettet, nosgrimman kan vara den riktigt stora boven i hästars munproblem om den dras för hårt, vilket inte är ovanligt. Jag har ju inte haft nosgrimma på Chateau sedan 1997 och Smilla har aldrig haft nosgrimma, men många har ju den för att stabilisera bettet i munnen på hästen. Har man problem med det föreslår Anders Eriksson ett oledat bett, en stång i stället. Den ligger stilla och passar som sagt var många hästar. Bettlösa huvudlag kan också fungera men de kan skada på samma sätt som för hårt åtdragen nosgrimma eftersom den fungerar med tryck på samma känsliga delar. Man ska alltid få in två fingar under nosremmen PÅ NOSRYGGEN, inte vid sidan om.

 

Detta att Anders Eriksson jobbar med SLU och stöder sina teorier på forskningsresultat parat med att han inte är tvärsäker hela tiden gör att en skeptiker som jag får förtroende för honom. Att han också citerar och referar till barockens ryttmästare ger ju honom bara mer cred i mitt tycke. Till allas nytta och glädje kommer han troligen till Kalix redan i höst, så lämna helger tomma i höst.

 

 

 

 

 

 

 

Lördagen ägnades i sin helhet åt hästar. Efter morgonens övningar med mina älsklingar här hemma for jag till Haparanda ryttarförening där Anders Eriksson höll en kurs- och inspirationsdag om hästens förutsättningar för arbete och tömarbete i teori och praktik. Här tömkör han en femåring som, liksom min egen lilla Smilla, hade svag framåtbjudning. Jag tyckte han fick till denna ängsliga men unghäst-loja valack riktigt bra, men det märktes att Anders var van vid hästar med mer go i.

 

Det bästa med den parktiska delen var att Anders tog den tid varje häst behövde, det lärde mig enormt mycket. Han visade också hur olika hästar svarar olika och behöver olika behandling. Den loja ynglingen behövde inte jobba med ena tömmen bakom rumpan men frieservalacken nedan längde överlinjen ordentligt först efter att tömmen hamnade under svansen och ramade in honom och bettet hängts upp med en westernstrap över nosryggen.

 

 

 

 

 

 

 

Mavis Staples är en av mina stora sångförebilder. Hennes senaste album One True Vine är bara så fyllt av andefylld äkta gospel. Smärta, glädje och tro uttryckt på ett oefterhärmligt sätt. Riktig gospel helt enkelt.

 

"Every step of the way I've found grace." Tredje fredagen i fastan bar denna sång mig på ett särskilt sätt.

 

Every step of the way
I found grace
If I lead or follow change my pace
I get tired lose my way
My lord he knows me every step of the way

My lord he knows me every step of the way

Every step of the way
I found grace
If I lead or follow change my pace
I get tired lonely lose my way
My lord he knows me every step of the way
My lord he knows me every step of the way

Hundarna och hästarna stod och solade sig i samma hörn. Kapten fick syn på mig när jag tog fram mobilkameran, men det syns väl ändå hur mysigt de har det i solen. Därför får denna bild fira vårdagjämningen och noruz.

 

 

Fastan är en tid för självrannsakan och det har ju nästan blivit ett kyrkligt mode på sistone att rannsaka sig inför historiska oförrätter som kyrkan begått mot diverse folkgrupper. Helst ska dessa grupper sjunga, ha traditionella och färgglada kläder och liten reell makt i samhället. Även det judiska folket har fått ursäkter efter förintelsen men dessa ursäkter anses alltid behöva förses med brasklappar om att Israels politik inte kan ursäktas. Som om varje enskild jude överallt på jorden har ansvar för Israels politik. Svenska kyrkan glider också omkring på hal is när man ensidigt tar ställning för den palsetinska sidan i Israel/Palestinakonflikten, samt mumlar i skägget om judars rätt att slippa glåpord på gatorna i Sverige och det gör mig förtvivlad. Och arg.

 

Kristendomen såg sig från början som en gren av olivträdet judendomen. Men senare sa hednakristna att judarna förkastats och kyrkan var det sanna olivträdet och ersatte judarna som Guds enda folk. Efter besöket på Chagall-muséet stod det ännu klarare än förut för mig att kristendomen är en gren i olivträdet Israel. Kyrkan som påstått sig vara "det nya Israel", med katastrofala följder för judarna, i 1500 år borde inte ha något annat att komma med när det gäller judar än "Mea maxima culpa". 

 

 Ersättningsteologin menar att kristendomen är det nya olivträdet och att det gamla olivträdet förkastats av Gud. Kejsar Konstantins mamma Helena som lät upprusta Jerusalem och byggde de första stora kristna monumentala kyrkorna i staden lät samtidigt bråte från nedrivna romerska  hednatempel samlas på den forna tempelplatsen för att visa hur Israels Gud var ett misslyckande. Som om inte Israels Gud är de kristnas Gud. Denna handling blev startskottet för att den från början judiska förgreningen kristendomen sällade sig till hedniska antisemiters skara.

 

Ett och ett halvt årtusende av hat och avundsjuka är svårt att utradera och idag ser vi hur antisemitismen till och med gör sig bred i Sverige, trots vår diminutiva judiska minoritet. Ändå negligeras hatbrott mot den judiska minoriteten i Sverige. Jag mötte ett sorgligt uttryck för detta så sent som för en vecka sedan, samtidigt som en svensk synagoga sprejmålades med hakkors. Svenska FN-förbundets generalsekreterare nämnde hatbrott på 50-årsjubiléet för FN-förbundet i Norrbotten där jag var med, och "glömde" nämna judar i sin uppräkning av grupper som utsätts för hatbrott. "You say it best when you say nothing at all."

 

Dessutom lyckas man alltid hitta orsaker hos judarna själva, klassisk mobbartaktik, för att de förföljs. Hatbrotten mot judar i Malmö ursäktas tex med att Israel behandlar palestinier illa. Tack och lov ursäktas inga andra hatbrott med att den utsatta gruppen får skylla sig själv. Jo, en grupp till får skylla sig själv; romer. Romer och judar är ju lika varandra i detta att de är små minoriteter som spritts över hela jorden pga återkommande förföljelser och samtdigt har de inte vett att skämmas för sin etnicitet utan verkar tvärtom se ner på majoritetssamhällets brist på hygien och ordning och håller fast vid seder och bruk som majoritetssamhället finner obegripliga.

 

Varför måste man tvätta örngott och lakan i olika maskiner? Den där zigenartanten är ju galen som tjurar för att jag hjälpte henne slänga tvätten i torktumlaren när hon dragit över tvätttiden. Varför envisas de förresten med sina omoderna jättekjolar, det måste vara för att kunna gömma stöldgods (här i norr är det den finsk-romska stilen med jättelika rokokokjolar på damerna och gabardinbyxor med pressveck på herrarna som gäller bland romer). Varför tigger de när det finns ett sådant överflöd av trevliga jobb för bostadslösa analfabeter i Europa? Varför låter de inte sina barn gå i skolan? Det är mycket mer synd om .(fyll i lämplig grupp beroende på din egen politiska åsikt: svenskar, sverigedemokrater, muslimer, somalier, samer, palestinier, kristna, kvinnor, homosexuella, vegetarianer, vargar etc) Varför blir de inte som vi?

 

Varför måste judiska barn drillas så hårt för att bli så välutbildade och duktiga på alla musikinstrument? Varför envisas männen med kippa på, då är det ju självklart att nynazister och jihadister slår ner dem? Varför opererar de inte om näsan så de ser mindre judiska ut, de har ju råd? Varför flyttar inte alla judar till Israel så de slipper förföljelse? Varför flyttar alla judar till Palestina, det är ju palestiniernas land? Judar har ju makten över pressen och kapitalet så det är de som sätter agendan i samhället. Om det nu är så synd om dem och de hatas så mycket beror det på att vanligt folk genomskådat deras PK-liberalism. men förresten är hatbrott mot judar ett påhitt det är mycket mer synd om...(fyll i lämplig grupp beroende på din egen politiska åsikt: svenskar, sverigedemokrater, muslimer, somalier, samer, palestinier, kristna, kvinnor, homosexuella, vegetarianer, vargar etc) Varför blir de inte som vi?

 

Jag måste tyvärr säga nu; "också du min Kassia". För även fastans huskompositör Kassia tog till sig ersättningsteologin och skrev denna hymn om judarna Petrus och Paulus. Den vackra melodin bär fram dessa förskräckliga rader:

 

"Den förste (Petrus) fastspikad på korset for till himlen där han från Kristus mottog Rikets nycklar.
Den andre (Paulus) halshuggen, trädde fram inför frälsaren och blev välsignad. Och båda två anklagar Israel för att de har sträckt ut sin hand mot Herren. Därför, genom deras (Petrus och Paulus) böner, Kristus vår Gud, slå ner dem som är emot oss och styrk den sanna tron i din kärlek till mänskligheten"

 

 

 

 

 

 

 

Kassia, eller Κασσιανē Kassiani som det heter på grekiska levde på 800-talet i det mäktiga Östromerska rikets lysande huvudstad Konstantinopel. Hon föddes någon gång mellan 805 och 810 och dog före 865, hon blev alltså inte mer än medelålders men hann med ett stort livsverk. Kassia var nämligen något så ovanligt som en medeltida kompositör som skrev något slags noter som kan tolkas även idag och dessutom finns mycket av hennes verk bevarat. Hon är en kvinna från Byzans som både skapade och fick erkänsla för sitt verk.

 

Hon kliver in i historien storstilat med att snoppa av kejsaren Theofilos som letade efter en fru bland tonåriga skönheter på en brudvisning. När kejsaren gick fram till den vackra Kassia inledde han flirten med att säga: "Allt ont i skapelsen har kommit från kvinnan." varpå Kassia raskt replikerade: "Allt gott i skapelsen också.". Theofilus surnade till och valde en fogligare flicka till fru.

 

Kassia synes inte ha grämt sig över detta utan gick i kloster, den självklara tillflyktsorten för en kvinna som ville göra annat än att föda barn tills hon dog i barnsäng, och började skriva och komponera hymner som än idag hör till det intressantaste man kan höra. Hon argumenterade också mot kejsaren Theofilos försök att förbjuda ikoner. Han var svuren ikonoklast så han lät Kassia utstå prygelstraff. Men det hindrade inte henne från att tala klarspråk och försvara sin tolkning av den ortodoxa tron närhelst hon ansåg det nödvändigt. Barockbloggen tycker hon har sagt det bättre än det flesta: "Jag hatar tystnad när det är dags att tala ut."

 

Kassia är en stor förebild för mig just för hennes frispråkighet. Ofta har jag suttit tyst när det varit dags att tala ut, för så är man ju en behaglig person. I våra nordiska kulturer är ju tystnad en dygd och att vara den som säger något är att utsätta sig för hopens förakt. Men inte behöver man så ofta utsättas för prygelstraff, så någon riktig ursäkt för det bekväma tigandet finns inte. Så när det är dags att tala ut och jag tvekar, tänker jag på Kassias sönderpiskade rygg.

 

Den romantiska legenden förtäljer att Theofilos ångrade sig på sin ålders höst och sökte upp Kassia i hennes kloster. Kassia gömde sig då i en garderob för att inte bli förälskad i kejsaren på nytt(neligt legenden hade hon förälskat sig i kejsaren trots årtusendets sämsta datingreplik) och den stukade Theofilos fick sorgsen lämna hennes rum, men han skrev till en rad på en hymn som Kassia jobbade med när han dök upp. Sedan lämnade han gråtande klostret, han insåg vilken smart och snygg kvinna han sagt nej till pga sitt manliga högmod. Hymnen hans ägs ha skrivit en rad på kallas Kassias hymn och sjungs tisdagkväll under Stilla veckan när man minns kvinnan som smörjer Jesu fötter med nardusbalsam i Symeon den spetälskes hus.

 

Jag tror inte alls på denna legend om den förälskade Theofilos. En dag kanske jag förvånad får veta att det verkligen var så. Men tills vidare tror jag det handlar om en sedelärande berättelse som skulle lära unga gossar att välja rätt fru. Kassia klarade nog alldeles utmärkt av att skriva sina hymner utan kejserlig assistans.

 

Så här låter Kassias hymn, Stilla veckans musikaliska höjdpunkt i ortodoxt firande av passionstiden. Här sjungs den av en herrkör från Beirut. Egentlgen är den skriven i kvinnlig tonart, så klart, men jag gillar att herrarna sjunger denna text av en kvinna om en kvinna.

 

 

Info till klippet: The Hymn of Kassiani, also known as the Hymn of the Fallen Woman, is a Penitential Hymn in Tone Eight, that is based on the Gospel reading for Holy Wednesday morning and Tuesday evening (Matthew 26:6-16), which speaks of a sinful woman who anoints Jesus' feet with costly ointment (distinguished from a similar incident with a different woman, St. Mary Magdalene). This hymn is chanted only once a year and considered a musical high-point of the Holy Week.

The Byzantine musical composition expresses the poetry so strongly that it leaves many people in a state of prayerful tears. The hymn can last for 25 minutes or more and liturgically and musically it is one of the high points of the year.

 

 

 

 

Så var fastlagen slut. Den firades med vederbörlig pompa och ovanligt mycket ståt i Nice. Bättre plats för Karneval kan inte tänkas, Italienska kanevalsmasker och franska blomsterarrangemang samt barockridna hästar; ja enligt denna blogg kan det förstås inte bli mer fest än så.

Måndagen ägnades åt besök på Chagall-muséet som var byggt för hans sakrala konstserie "Bibelns budskap". Hos Chagall vävs den judiska och kristna påsken samman så att det verkligen inte går att skilja dem åt. Det är liksom motsatsen till ersättningsteologin gentemot det judiska och det besöket kommer jag aldrig över, det blev en färgstark milstolpe i mitt liv som jag verkligen inte hade väntat mig.

 

Nu börjar dock den tid på året som jag längtar till så här års; fastan. Askonsdagen är en stilla dag av begrundan av Fastlagssöndagens tema "Kärlekens väg", den väg Jesus tog upp till Jerusalem väl medveten om att den vägen skulle kosta honom livet.

 

I alla tider har kristna hållit en helig fastetid under de fyrtio dagar, minus söndagarna som aldrig är fastedagar, som leder fram till Påskdagsmorgonens vårskrik: Kristus är uppstånden, ja, han är sannerligen uppstånden! Långa fastan är mig så kär, liksom korta, de tjugo fastedagarna i Advent som föregår juldagsmorgonens spädbarnsskrik i Betlehem.

 

Kristen fasta innebär att frivilligt avstå från sådant som inte på något sätt är fel, men som en tid kan betraktas som överflödigt. Konsumtionens tid ersätts av kontemplationens tid. I det gamla Sverige skulle spinningen vara avslutad till fastlagen för att under fastan ersättas av vävning av det spunna garnet. Den konsumerade ullen skulle nu skapas om till tyg. Så ser jag på min fasta, det jag samlat på mig av intryck och fettreserver ska nu kreera insikter och vävnader av olika slag.

 

Därför lägger jag ner mediekonsumtion, men skriver mer än vanligt, så bloggen ska förhoppningsvis bli flitigare uppdaterad. Jag köper inte mer än matvaror utan använder i stället det jag har; lagar och syr om, snickrar och reparerar, väver trasmattor och läser bokrea-böcker. Det jag sparar i pengar går till olika projekt mot djurplågeri, fattigdom, svält och förtryck. Kyrkornas fasteinsamlingar organiserar fastegivandet på ett sätt som gör det lätt att hålla fastan.

 

Rent konkret avstår de flesta kristna från medier, nya kläder och prylar, kött och godsaker i Sverige. Jag tycker om att kombinera den svenska fastan med den ortodoxa fasteidén att äta "paradismat" dvs mat som är så litet processad som möjligt; hela frön i stället för bröd, färska grönsaker och frukter i stället för tillagade, soppor i stället för stekt och ungsbakat. Inga mejeriprodukter, inga döda djur, inte fiskar heller.

 

Tiden jag vinner på att äta enklare och inte surfa på givande bloggar går till att vara med familjen , djuren och Jesus. Men det är svårt att fasta i Sverige, lätt att inte äta men svårt att göra det nödvändiga i stället, just kampen om tiden är en ond spiral som hotar dra ner varje intention att leva rikare och lugnare. Väl medveten om det kastar jag mig ändå förhoppningsfullt ut i fastans frihet och firar askonsdagen med musik av byzanthinska  nunnan Kassia (mellan 805 och 810 – ca 865) framförd av ensemblen Vocame: