Barockbloggen

Ortografi är ett fint ord för hur man stavar och vilka tecken man ger de olika språkljuden i ett språk. Finskan och nordsamiskan har en okomplicerad ortografi där i stort sett ett tecken(grafem) står för ett språkljud(fonem). Svenska är inte fullt lika enkel. Exempelvis kan vi uttala stj i stjärna likadant som tio i lektion och ch i chans uttalas inte lals likadant som ch i ordet chock. Franskan har en ortografi med väldigt många överflödiga grafem, trots detta är fransk ortografi ganska konsekvent. Ett exempel på fullständigt omöjlig ortografi är engelskan-jagtror knappt att det finns en mer förvirrande stavning än den engelska.

Min lilla häst har ett franskt namn fast hon härstammar från Wales och många welshponnyer antingen har engelska eller kymriska namn. Hennes pappa och mamma hade dock franska namn båda två, pappa Cognac har jag redan skrutit om, men jag kanske inte nämnt hennes mamma Charm. Charm SPAR 35-76-5279 (e. Örnäs Attila RW 29 u. Friars Silver Spray RWM 192) och Cognac har exempelvis kymriska Coed Coch-hästar i stamtavlan. Bland andra den berömda Coed Coch Barwn RW 2, pappa till Charms farfarsmor Säfstaholms Farah Diba RW 9.

Men mitt ärende var mer den lilla förvirring som kan uppstå om vår lilla slottsfrökens (chateau = slott på franska) namns stavning. Chateau SPAR 35-92-5353 är hennes stamtavlenamn. Chateau är ett perfekt namn, kort och lätt att uttala och lystra till. Vanligtvis har hästar namn som Marc Chagalle men kallas allmänt för Frasse eller Sparbankens Minuten och kallas för Otto. Detta är förvirrande för nykomlingar till en ridskola då man bara hör det vardagliga smeknamnet som inte alls påminner om  stamtavlenamnet som hänger ovanför hästens box eller spilta. Men Chateau var det ingen mening med att hitta på ett annat namn åt så vi ändrade på stavningen som inte förändrar uttalet på namnet. Vi har en smekstavning i stället för ett smeknamn. Lite eljest precis som vår häst är mycket speciell(tycker i alla fall vi). Dessutom ser det snyggt ut när man skriver det med typsnittet Matisse, testa själv!

X.et kom faktiskt från en stallkompis som kallade henne Chatuxen-fuxen som smeknamn ibland, så visst har hon smeknamn, ganska många faktiskt-kärt barn har ju många namn som bekant.

Hästen längst upp är inte Chateaux utan hennes pappa Cognac. Visst var han en snygging, han med. Men jag har ingen aning om vad han kallades. Eller hade han bara en vardagsstavning som vår Chateaux?

Nå. redan nästa morgon var Chateaux som vanligt, gick omkring i pojkarnas smultronskog och åt och åt. På kvällen hade stackars mobbade Lotus åkt till sitt och Linnea fick en liten lätt ridtur i lång låg form på Chateaux. Men vi slutade snart för Chateaux blev helt genomblöt i svett och verkade trött.

På fredag förmiddag ringde Monica från Vännäs veterinärstation. Det visade sig att labbet hittat mycket bakterier i provet från Chateauxs livmoder; e-colibakterier. Så vi fick snabbt åka till apoteket och ta ut sulfa och sedan genast ge henne den första dosen. Hon fick en riktig hästkur, om termen tillåts, så apotekaren blev misstänksam: "Hur stor häst har ni egentligen?" Jag förklarade att hon troligen var dräktig och att ägget var på väg till livmodern när som helst så det fick inte finnas något som kunde resorbera detta embryo som det förra. Men hon ringde ändå Monica för säkerhets skull. Det var förstås rätt för nu var det bråttom att slå ut varenda liten bakterie, vilken minut som helst kunde ägget komma ner i livmodern.

Nu har Chateaux fått denna dunderkur morgon och kväll i fem dagar och vi hoppas att allt gått bra. Men säker kan man ju aldrig vara. Det är mycket som står emot livet, kaos vill bekämpa kosmos även i det mikrokosmos som utgörs av Chateauxs livmoder. Om en dryg vecka kan man se det lilla embryot i livmodern på ultraljud, vi får väl se huruvida vi gör ett så tidigt ultraljud, kanske är det bäst att hon bara får ta det lugnt nu efter denna senaste pärs. Som synes på bilden tyckte hon inte det var gott alls med sulfa. Men till efterrätt har hon fått irish mash på kvällen och equigard på morgonen, så det har inte gått någon nöd på henne.

Faktiskt var den där medicinen ganska äcklig, gick knappt att tvätta av från händerna.

Nu är vi hemma i Björkfors och Vånafjärden igen. Chateaux är ännu vackrare än vanligt och betar så lugnt med sin bästis Majan (e. Amiral). Faktiskt har hon aldrig varit så fin i hårremmen sommartid som nu.Förutom den glänsande hårremmen lyser hennes ögon mer än vanligt och hon ser ibland nästan amerikanskt hästsminkad ut. Dessutom rör hon sig som en stolt arabhingst.  Så var det redan när vi först såg henne i Knaften efter att hon träffat Manzanillo om inte annat har betet söderut varit bra för hennes utseende och kanske också alla hormoner som Manzanillo(och hormonsprutan) satt igång i henne.

(Här skulle ni förstås behöva ett bildbevis, men märkligt nog fotar vi allt utom Chateaux-men det kommer nu när jag upptäckt denna brist.)

När vi kom hem var Majan tillsammans med stilige Lotus som Chateaux är lite småflirtig med när hon brunstar-vanligtvis. Nu var hon först lite likgiltig och gick och betade för sig själv långt från Majan och Lotus som för säkerhets skull fick gå i en egen del av hagen, men när Majan flyttade över till Chatueax sida av avspärrningen stod Majan gärna nära staketet och Chateux blev som tokig på stackars Lotus. Onsdag kväll stod hon och sparkade och skrek mot honom. Hon gjorde höga caprioler och imponertravade i stilfull passage längs stängslet. Stackars Lotus, som är tre gånger så stor som Chateaux, stod och såg slokörad ut men ville inte gå från stängslet och kompisarna på andra sidan.

Hon lugnade sig först när maten serverades och då övergavs Lotus totalt av båda tjejerna. Sedan fick han vara ifred. Maken till beteende har jag aldrig sett hos min timida flicka, är det hormonerna som vi kvinnor alltid får höra: "Har du PMS?" Nå, snygg är hon i alla fall och det är ju det viktigaste, som vi brukar säga här i familjen.

Marita Birgersson i Knaften är ett mirakel till hingsthållare. Inte nog med att hon vänligt och varmt tar emot mitt sto och utfodrar delar av vår stora familj i sin vackra trädgård. Hon kommer ihåg att Elis inte tål så mycket annat än isglass i fikaväg och köper hem Piggelin! När vi kommer på ombetäckning, för hon har levande föl-garanti, så erbjuder hon sig att köra Chateaux tillsammans med en annan häst till Piteå som ligger många mil närmare oss än Knaften. Hur generös som helst.

Hon är dessutom barnmorska och har själv fött upp flera föl av olika raser. Hon delar gärna med sig av sin erfarenhet och hon har ett stort förråd att ösa ur. Det är en lisa för själen och en fröjd för ögonen att vara på besök i Knaften. Nu när vi lämnade Chateaux för ombetäckning fick vi också möta ett fyraveckorsföl,en  renrasig PRE-hingst men med en annan pappa än Manzanillo eftersom Manzanillo kom till Marita i december 2009. Mina pojkar blev så förtjusta i fölet och Elis tog flera fina bilder på det lilla underverket. Här ett riktigt pangfoto av fölet när det diar sin mamma:

På fredagen var vi på återbesök med lilla Chateaux. Monica tog emot oss på sitt lugna och kunniga sätt. Det är inte bara för att hon tyckte att vi hade ett fint sto som jag känner att hon är en så perfekt veterinär, men det hjälper ju att hon har ett sådant gott omdöme =) Naturligtvis är det hennes trygga sätt och tydliga kompetens och erfarenhet som gör att hon är så perfekt för sitt jobb som seminör och hästveterinär på djursjukhuset här i Vännäs.

Hon är inte bara duktig på djurhälsovård hon kan också bemöta oss djurägare på ett proffsigt och vänligt sätt. Mina små pojkar som gillar att se på Djursjukhuset på TV far ju runt och frågar om ditt och datt och ska se på ultraljudsskärmen och berätta om allt möjligt. Monica behandlar dem så vänligt trots att de båda kan vara lite för mycket ibland.

Med detta inlägg vill inte bara berätta om den knaggliga vägen till ett föl utan jag vill också ha sagt att det är helt på tok att veterinärer numera endast bedöms efter betyg och att betygen ska vara 22,5 från nyss avslutat gymnasium och det spelar ingen roll om du har djur hemma, är uppfödare, är ett socialt geni med människor och djur eller är så där perfekt kunnig och kompetent som Monica i Vännäs om du har betyg som är från 2005 eller tidigare, eller har ett VG bland alla dina MVGn i betyget. Lika gäller för läkare. Vilket uselt urvalsinstrument är inte betyg som varken får läsas upp i efterhand eller bedömas tillsammans med något slags lämplighetstest eller praktik på området.

Jag är säker på att just Monica är ett multigeni som skulle klarat dagens krav men väldigt många ungdomar är inte det och skulle ändå bli utmärkta veterinärer medan mindre lämpade, socialt obegåvade (jag hörde om en manlig veterinär som var rädd för hästar!) ungdomar som lyckats få till de där 22,5 poängen, får en utbildning som de kanske inte alls är lämpade för eller ens använder för sitt syfte i framtiden.

Nog med skolpolitik!

Monica konstaterade att vårt fina sto var brunstigt och att ägget skulle lossna på lördag eller söndag. Hon hade jättemycket brunstslem och vad hon kunde se är inte Chateaux för gammal för att få fina föl även om vi skulle få vänta till nästa år med betäckningen. Hon tyckte att vi skulle göra ett nytt försök med Manzanillo. Hon tog också bakterieprov på henne och lovade att skicka eventuellt recept på penicillin eller sulfa till apoteket i Kalix. Sedan sa hon: "Jag vill gärna att du ringer och berättar om hur det går om du har tid."

Jag blir så lycklig av ett sådant bemötande och engagemang. Monica på veterinärstationen i Vännäs får MVG+ för skicklighet och social kompetens med både djur och människor.

Några korta dagar har Chateaux varit här hos oss i Pengsjö i sin hage som vi fått låna av generösa, snälla och stiliga Sofia. Dessa dagar gav energi och glädje till hela familjen och vi har samlat glädje och energi i våra vinterförråd.

Det är så härligt att ha en kort promenad till sin häst i stället för 20 minuter i bil enkel väg. Fem på morgonen kan jag kliva ut i slapparkläder och stövlar och pyssla med henne innan jag fixar frukost åt barnen. Sedan rider vi en sväng och äter lunch och så blir det en längre ridtur-lång härlig skrittur barbacka ner till badplatsen och hämta hem lillebror som får rida hem därifrån.

Sent på kvällen kan jag natta min häst och kasta mig i säng direkt efter det. För mig, som för så många hästägare, är detta bara en dröm Men just den här veckan fick jag leva min dröm några dagar. Härligt väder hade vi också nästan hela tiden!

Här är vi på väg ut på en ridtur en härlig sommarmorgon

Chateaux kom hit till oss i Pengsjö efter att hon resorberat sitt första embryo/foster. Resorption avslutar 15% av alla dräktigheter hos hästar innan dag 60 av dräktigheten. Orsaken är oftast någon illasinnad mikroorganism som tar sig in i livmodern i samband med betäckning/insemination och äter upp embryot/fostret när det vandrar ner till livmodern 5 eller 6 dagar efter betäckningen.

Blir stoet stressat av någon orsak kan hon också resorbera fostret i ren självbevarelsedrift. I stället för att sto och föl går svältdöd till mötes eller blir uppätna av vargar tar stoet energin från fostret för att rädda sitt liv och därmed kunna få ett nytt föl senare. Detta händer i djurvärlden ibland, själv har jag haft stressade kaninföräldrar som åt upp sina nyfödda ungar i skräck för en ilsken hund. På grund av resorptionsrisken ska stoet ha lugn och ro ca 40 - 60 dagar efter betäckningen. Är hon lugn i transporten och lättlastad (tack och lov är vår ponny oerhört lättlastad och lugn) kan hon köras hem till en trygg miljö, annars är det bra att kunna stanna på hingststationen.

Detta tråkiga hände alltså vår lilla tjej och hon var kvar i någon slags skendräktighet så hon kom inte i ny brunst och på 20e dagen efter betäckningen kom hon för att göra ultraljud på veterinärstationen i Vännäs. Där undersöktes hon av proffsiga Monica som måste ha varit med om hundratals fölningar. Hon var så trygg och skickligt undersökte hon min lilla tjej som stod så fint fast det var obehagligt för henne.

Veterinären Monica kom fram till att hon fortfarande var hormonellt dräktig och därför kom inte Chateau i brunst trots att hon hade ett jättestort ägg på G. Monica tyckte vi kunde ge Chateau en ny chans och återkomma för provtagning från livmoderna och nytt ultraljud på fredagen. Så vår fina häst fick åka med oss till Pengsjö med en spruta progesteron i sig. Denna hormondos gav henne hemska svettningar och lite diarré. Sedan deppade hon under sitt stora regntäcke i skvalande ösregn. Jag och pojkarna turades om att vara med henne. Det verkar vara precis som för oss människomammor att när dräktighetshormonerna klingar av blir även ston lite nere.

Nästa morgon klockan fem var dock min pigga ponny sitt vanliga glada jag, men tydligt på väg in i brunst så hon gnäggade högljutt efter andra hästar. Hon deppade alltså inte lika länge som vi människor gör när vi förlorar en unge-tack och lov!

Barockens stilepok föregicks och började med en tid som senare skulle kallas renässansen. En massa ord på re- blev på modet. Det latinska prefixet re- som betyder åter, igen, en gång till. När man restaurerar något så återställer men det i nyskick. När man gör reklam för något så ropar(clamare) man många gånger på torget. Renässans är en försvenskning av det franska renaissance som i sin tur var en fransk variant av det italienska rinascimento= pånyttfödelse. Det som föddes på nytt var antiken som stod för en svunnen guldålder av vetenskap, humaniora och skönhet. Man ville åter till källorna Ad fontes, dvs de antika författarna och det antika latinet.

Fram till dess hade latin varit det europeiska lingua franca allt sedan romarriket erövrade stora delar av kontinenten. Men nu ville man åter till det antika latinet och rensa ut folkligheterna i det vulgära talspråk latinet hade utvecklats till. De kärva prepositionsfria texterna från antiken skulle ersätta "medeltidslatinets" utslätade formspråk.Det var början till slutet för latinet som användbart talspråk och lingua franca. Det beklagar jag eftersom det var ett praktiskt lingua franca så tillvida att ingen hade det som förstaspråk, alla lärde sig det som andraspråk och hamnade därmed mer i samma läge jämfört med hur det är med exempelvis engelskan idag där vi andraspråksengelsktalare aldrig kan mäta oss med "native speakers".

Inget språk överlever utan att förändras. Svenskan på Rök-stenen är inte samma svenska som Gustav Vasas bibel skrevs på och vi kan knappt förstå den svenska som talades och skrevs på 1500-talet. Levande språk förändras. Det är helt klart fortfarande svenska men ändå som ett nytt språk jämfört med 1500-talet. När inte latinet fick leva och förändras blev det ett "dött språk". Så latinet älskades i praktiken ihjäl av dem som mest beundrade språket.

Ett självporträtt av konstnären Sofonisba Anguissola (c. 1535-1625) blir dagens bild. Hon brukar räknas till den en av de främsta konstnärerna under brytningstiden senrenässans och barock. Själv tycker jag detta självporträtt påminner om den flera hundra år yngre Helene Schjerfbecks många spännande självporträtt.