Artemisia Gentileschi 1593 - 1653
Det italienska barockmåleriet påverkades mycket av Caravaggios naturalistiska stil och chiaro-scuro dynamik. Kanske är det därför det italienska barockmåleriet har ett sådant djup och magnetisk dragningskraft. En barockmålning innehåller ofta många detaljer, var och en med en djup symbolisk innebörd. Men Caravaggio och de som inspirerades av honom har inte samma detaljrikedom utan satsar istället på skärpedjup och psykologisk dramatik.
En av dessa konstnärer som helt tydligt inspirerats av Caravaggios naturalistiska stil är Artemisia Gentileschi. Hon målade mestadels interiörer och inte alls hästar, vilket ju, som ni förstår, är en brist för denna bloggs del. Detta är ett av otaliga vittnesbörd om hur bräckliga och föränderliga våra föreställningar om manligt och kvinnligt är. I dagens Italien är det fortfarande så att hästsport är något som "alla" 11-åriga POJKAR sysslar med. I Sverige får pojkar sluta rida mellan 10 och 25 år om de inte ska behöva stånga sig blodiga mot elaka fördomar och principer som lärt oss att allt kvinnor gör är värdelöst och om män dristar sig till att göra sådant som kvinnor gör är de föraktligast av alla föraktliga män. En man som närmar sig det kvinnliga, det må vara dammsugaren eller hästar, har förverkat sin manliga överhöghet och skälls som knapsu av både kvinnor och män.
Kvinnor, å andra sidan, släpps in bland männen på villkor att de inser 1. De måste vara minst 10 gånger bättre för att anses ens okej på området och dessutom aldrig låta någon förstå detta. 2. De måste acceptera att inte få något erkännande för det de åstadkommer och inse att de får åtminstone 10% mindre lön, om de alls får betalt för samma jobb som en man får rejält betalt för. Ett viktigt argument för att man skulle acceptera kvinnliga folkskollärare var att socknarna tyckte det skulle bli billigare eftersom kvinnor inte ska ha lika hög lön som män och alla arbeten som gått från att vara typiskt manliga till kvinnliga förlorar i lön och status.
För att återgå till dagens konstnärsporträtt: Artemisia var dotter till en känd konstnär, Orazio Gentileschi, och kom på så sätt in i konstnärskretsarna och fick en plattform som andra kvinnor saknade. Men även om hon hade pappas beskydd var hon ibland ensam i ateljen tillsammans med manliga konstnärer som trakasserade henne på alla möjliga sätt. Till slut blev hon brutalt våldtagen av kollegan Tassi som konstigt nog, efter en 7 månader lång rättegång där Artemisia bland annat utsattes för tortyr som tillägg till allt annat som våldtäktsoffer får utstå även i våra dagar av förnedring och ifrågasättande av sin moral, fälldes för våldtäkt och dömdes till ett strängt straff. Det kan ha bidragit att han våldtagit och misshandlat många andra kvinnor, bland annat hade han försökt mörda sin egen fru. Men det var nog också Artemisias pappa som inte gav sig när Artemisia ville ge upp, som gjorde att han fälldes.
Under och efter denna rättegång målade Artemisia sin mest berömda bibelbild Judith e Holofernes, ca 1612-1613, en olja på kanvas 1.59mx 1.26m som nu finns på Museo di Capolodimonte i Neapel.
Man kan se den som Artemisias hämnd. Både för de förnedrande förhör och kroppsundersökningar och de plågsamma tumskruvar, som ingick i den tortyr hon fick genomgå under rättegången efter den brutala våldtäkten och själva våldtäkten som Tassi utsatte henne för. Kanske hämnas hon också, med sin överlägsna skicklighet, de övriga manliga målarnas mobbing. För oss som bara får njuta av denna brutalt naturalistiska och välgjorda chiaro-scuro målning kan man lugnt säga att den hämnden var ljuv.
En av dessa konstnärer som helt tydligt inspirerats av Caravaggios naturalistiska stil är Artemisia Gentileschi. Hon målade mestadels interiörer och inte alls hästar, vilket ju, som ni förstår, är en brist för denna bloggs del. Detta är ett av otaliga vittnesbörd om hur bräckliga och föränderliga våra föreställningar om manligt och kvinnligt är. I dagens Italien är det fortfarande så att hästsport är något som "alla" 11-åriga POJKAR sysslar med. I Sverige får pojkar sluta rida mellan 10 och 25 år om de inte ska behöva stånga sig blodiga mot elaka fördomar och principer som lärt oss att allt kvinnor gör är värdelöst och om män dristar sig till att göra sådant som kvinnor gör är de föraktligast av alla föraktliga män. En man som närmar sig det kvinnliga, det må vara dammsugaren eller hästar, har förverkat sin manliga överhöghet och skälls som knapsu av både kvinnor och män.
Kvinnor, å andra sidan, släpps in bland männen på villkor att de inser 1. De måste vara minst 10 gånger bättre för att anses ens okej på området och dessutom aldrig låta någon förstå detta. 2. De måste acceptera att inte få något erkännande för det de åstadkommer och inse att de får åtminstone 10% mindre lön, om de alls får betalt för samma jobb som en man får rejält betalt för. Ett viktigt argument för att man skulle acceptera kvinnliga folkskollärare var att socknarna tyckte det skulle bli billigare eftersom kvinnor inte ska ha lika hög lön som män och alla arbeten som gått från att vara typiskt manliga till kvinnliga förlorar i lön och status.
För att återgå till dagens konstnärsporträtt: Artemisia var dotter till en känd konstnär, Orazio Gentileschi, och kom på så sätt in i konstnärskretsarna och fick en plattform som andra kvinnor saknade. Men även om hon hade pappas beskydd var hon ibland ensam i ateljen tillsammans med manliga konstnärer som trakasserade henne på alla möjliga sätt. Till slut blev hon brutalt våldtagen av kollegan Tassi som konstigt nog, efter en 7 månader lång rättegång där Artemisia bland annat utsattes för tortyr som tillägg till allt annat som våldtäktsoffer får utstå även i våra dagar av förnedring och ifrågasättande av sin moral, fälldes för våldtäkt och dömdes till ett strängt straff. Det kan ha bidragit att han våldtagit och misshandlat många andra kvinnor, bland annat hade han försökt mörda sin egen fru. Men det var nog också Artemisias pappa som inte gav sig när Artemisia ville ge upp, som gjorde att han fälldes.
Under och efter denna rättegång målade Artemisia sin mest berömda bibelbild Judith e Holofernes, ca 1612-1613, en olja på kanvas 1.59mx 1.26m som nu finns på Museo di Capolodimonte i Neapel.
Scenen är hämtad ur den apokryfiska Judiths bok. Där mördar den judiska frihetskämpen Judith (här i blått) den ockuperande assyriske befälhavaren Holofernes genom att först supa honom under bordet och sedan skära halsen av honom. Målningen är riktigt blodig och man ser ingen nåd i varken Judiths eller hennes tjänarinnas ansikte, bara en slags saklighet som om de bara funderar på hur de ska få huvudet loss från kroppen på bästa sätt utan att bli alltför smutsiga själva. Möjligen är Judith lätt road över hur enkelt det var att supa den store mannen under bordet.
Man kan se den som Artemisias hämnd. Både för de förnedrande förhör och kroppsundersökningar och de plågsamma tumskruvar, som ingick i den tortyr hon fick genomgå under rättegången efter den brutala våldtäkten och själva våldtäkten som Tassi utsatte henne för. Kanske hämnas hon också, med sin överlägsna skicklighet, de övriga manliga målarnas mobbing. För oss som bara får njuta av denna brutalt naturalistiska och välgjorda chiaro-scuro målning kan man lugnt säga att den hämnden var ljuv.
Reformator på vift
Vi behöver mer av Luther i vår tid. Inte bara för att han startade reformationen eller så frejdigt talade om den kristna människans frihet. Nej, vi behöver mer av den sure Luther, den som inte fanns på riktigt men som svenskar skyller på när vi inte vill unna oss en kaka till.
Föreställningen om den sure Luther som sitter på axeln och säger: "Du borde skämmas!" vid tillfällen när vi faktiskt borde skämmas, det är honom jag saknar. Glassiga livstilsmagasin säger bara: "Älska dig själv! Tyck om dig själv! Säg åt dig själv hur fin du är, vad bra du är på allt, vad kvinnor och män kan!" Men det är alltid med ett tydligt förbehåll: visst du är så bra, så perfekt och älskvärd-men så här kan din kropp bli värd all din kärlek; mode-dieten, mode-metoden, mode-motionen, mode-bilagan ska göra dig kärlek värd.
Samtidigt påpekas hur vi aldrig ska se tillbaka(dvs inte lära av misstag eller framgångar), leva i nuet och inse att vi aldrig gör fel, utom när vi grämer oss över det som faktiskt blev fel, eller känner skuld för något elakt vi gjort i det förgångna.
Usch, för detta jolm och denna verklighetsförfalskning! Jag har gjort massor med misstag, fel och rena elakheter. Jag har inte alls varit "good enough" i alla lägen. Då vill jag inte säga till mig själv att jag duger som jag är utan jag vill säga åt mig själv på skarpen.
"Me, myself and I" är defintivt inte världens viktigaste person.
Måhända behövdes livsstilsmagasinens positivistiska budskap för människor som nu är ca 90 år gamla, som grundligt fostrades av den där påhittade svenske sur-Luther. Men vem känner nu tillräckligt mycket skuld och skam? Annat än för att vi älskar oss själva för lite och spa:ar för sällan och äter osund kost och unnar oss för lite egentid, och...Ja, listan kan bli hur lång som helst av icke-synder som vi ständigt går och skäms för.
Så jag säger bara:
Sur-Luther, kom tillbaka och fräls oss från de glassiga livsstilsmagasinen! Allt är förlåtet.
Sur spikande reformator som saknas i Sverige
Mingel 19 juni
Vad gjorde stora delar av svenska folket 19 juni? Enligt statistiken slog 4, 5 miljoner TV-tittare i alla fall på något av de svassiga kronprinsessbrölloppsprogrammen under dagen. Men alla satt inte klistrade framför TV:n. Här lite mingelbilder från Ponderosa:
Bland andra Borkmaggen som Ewa-Kristina själv red, Annika med sin kallblodshäst samt Majan och Inga syns på gårdsplanen.
Stilige Mustang med entourage i matchande grön outfit.
Chateau med sin egen familj, åtminstone några av oss.
Johanna fotar pilbågeskytten Emil och Lotus. Johanna visar också bilder från denna dag på sin blogg http://walkyria.blogg.se
Hamburgare direkt från grillen smakar bra i halvlek när regnet hänger i luften , vinden är nordlig och temperaturen känns nära noll.
Inga och Majan, Anki, här utan Lotsen och Chateau med matte minglar.
Ja nu vet ni att planera in nästa års hästhelg på Ponderosa. Jo för det finns redan planer och nästa år blir det ännu bättre och ett ännu mer späckat och varierat program för alla åldrar.
19 juni 2010
Så har vi klarat av denna stora dag. Vädret var minst sagt omväxlande men om vädret var mindre vackert så var det andra desto vackrare. En uttryckte sig med orden:"Det var så vackert att jag nästan började gråta." Detta blir en bildpost så ni själva kan avgöra: Maja och Chateau värmer upp inför clinicen. 
På väg in på banan.
Majan behöver ingen hyfsning, Inga och hon var som vanligt helt perfekta.
Full galopp när Emil och Lotus visar prickskytte med båge.
Ida och Mustang showade och till och med dansade flamenco på en liggande dörr. Snygge hingsten Mustang blev min åttaårings favorit med sin enorma lockiga man och charmiga blick under lugg.
Sandra på sin hingst som sprungit in över en miljon på travet innan han pensionerades efter fullgjorda travår och blev supersnygg ridhäst. Detta var åttaåringens favorit nummer två och de flesta i publikens nummer ett. Men stona var sura på honom. Chateau, till exempel, föredrog två valacker i stället. Lotus har ni redan sett och här nedan får ni se svarte Lotsen som hon också är jättekär i:
Man kan ju förstå varför hon är kär!
Med Anki och Lotsen var Pärla och Hanna som visade hur man kan jobba "socialt" med hästen från marken.
Sedan fick vi se en riktig PRE-valack från Spanien, det fanns faktiskt två av den rasen här i kalla och regniga Kalix. Den här var en vacker svartskimmel med de mest bedårande tulpanöron och stilriktigt flätad man av sin ägare Nina som dessutom syr de vackra brokadvästar ni ser på Anki, Anette, Hanna och några till. Hon syr vadmalskjolar för ridning och figursydda vadmalsjackor och västar. Ridkläder som gör varje man och kvinna till sitt absolut stiligaste jag. Såsom klassiskt skurna ridkläder gör.
Nästa häst reds och ägs av Annika från Niemisel. En maffig brun kallblodsvalack:
Så skulle Chateau och Maja visa upp sig tillsammans. Det är rätt imponerande när Maja galopperar så samlat att Chateau får vänta på henne när vi skrittar bredvid. Så det visade vi upp. Majans piruetter också förstås.
De var inte rädda för applåder de här två showdamerna:
Så lämnade vi över ridbanan till Ewa på lånad kallblodsvalack en ståtlig bork, Catarina och Lotus och Anette med dagens andra PRE; Marino.
Men vad minns mina barn som det roligaste, finaste och mest minnesvärda denna dag? Förutom att åttaåringen tyckte att Mustang var snyggast med Sandras hingst på andra plats och Chateau på tredje, var det bara en sak barnen pratade om när vi kom hem: "Vi vill ha höns!"
På väg in på banan.
Clinic: Ewa-Kristina försöker hyfsa oss.
Majan behöver ingen hyfsning, Inga och hon var som vanligt helt perfekta.
Full galopp när Emil och Lotus visar prickskytte med båge.
Ida och Mustang showade och till och med dansade flamenco på en liggande dörr. Snygge hingsten Mustang blev min åttaårings favorit med sin enorma lockiga man och charmiga blick under lugg.
Sandra på sin hingst som sprungit in över en miljon på travet innan han pensionerades efter fullgjorda travår och blev supersnygg ridhäst. Detta var åttaåringens favorit nummer två och de flesta i publikens nummer ett. Men stona var sura på honom. Chateau, till exempel, föredrog två valacker i stället. Lotus har ni redan sett och här nedan får ni se svarte Lotsen som hon också är jättekär i:
Man kan ju förstå varför hon är kär!Med Anki och Lotsen var Pärla och Hanna som visade hur man kan jobba "socialt" med hästen från marken.
Sedan fick vi se en riktig PRE-valack från Spanien, det fanns faktiskt två av den rasen här i kalla och regniga Kalix. Den här var en vacker svartskimmel med de mest bedårande tulpanöron och stilriktigt flätad man av sin ägare Nina som dessutom syr de vackra brokadvästar ni ser på Anki, Anette, Hanna och några till. Hon syr vadmalskjolar för ridning och figursydda vadmalsjackor och västar. Ridkläder som gör varje man och kvinna till sitt absolut stiligaste jag. Såsom klassiskt skurna ridkläder gör.
Nästa häst reds och ägs av Annika från Niemisel. En maffig brun kallblodsvalack:
Så skulle Chateau och Maja visa upp sig tillsammans. Det är rätt imponerande när Maja galopperar så samlat att Chateau får vänta på henne när vi skrittar bredvid. Så det visade vi upp. Majans piruetter också förstås.
De var inte rädda för applåder de här två showdamerna:
Så lämnade vi över ridbanan till Ewa på lånad kallblodsvalack en ståtlig bork, Catarina och Lotus och Anette med dagens andra PRE; Marino.
Men vad minns mina barn som det roligaste, finaste och mest minnesvärda denna dag? Förutom att åttaåringen tyckte att Mustang var snyggast med Sandras hingst på andra plats och Chateau på tredje, var det bara en sak barnen pratade om när vi kom hem: "Vi vill ha höns!"
Fotograf: Teresia Andersson
Kraftskapande riduppvisning
Ponderosa. 9.00 - 14.30
9-10: Deltagarna får bekanta sig
med ekipagen, titta på deras utrustning samt
ställa frågor.
•Kl. 10.00-12.00 Clinic Ett lärtillfälle där
Ewa-Kristina visar kraftskapande ridkonst och
berättar om filosofin.
•Kl. 13.00-14.30 Uppvisning Ewa och
hennes elever visar kraftskapande ridkonst samt
bågskytte till häst.
Övriga aktiviteter:
Barnridning, servering, aktiviteter för barnen
samt diverse utställningar.
Ewa-Kristina Jälmbrant bor i Umeå
tillsammans med sina tretton hästar.
Det ridsätt hon förespråkar bygger på
gammal kunskap, samt mycket känsla
och kärlek.
Ewa-Kristina har blivit mycket
uppmärksammad och uppskattad för
sin ridning och är en eftertraktad
instruktör.
Förra året åkte hon med sina hästar
till Danmark för clinic, i år kommer
hon till Kalix!
Priser :
Clinic 200kr (hel dag)
Uppvisning 80 kr (efter kl. 12.00)
www.classicalstyle.se
www.ponderosa4h.se VÄLKOMMEN! Arr: Stråkanäs 4H och
Kraftskapande ridkonst i Kalix
Foto: Robert Sohlin, Hästmagazinet
Foto: Christina Hauschildt
9-10: Deltagarna får bekanta sig
med ekipagen, titta på deras utrustning samt
ställa frågor.
•Kl. 10.00-12.00 Clinic Ett lärtillfälle där
Ewa-Kristina visar kraftskapande ridkonst och
berättar om filosofin.
•Kl. 13.00-14.30 Uppvisning Ewa och
hennes elever visar kraftskapande ridkonst samt
bågskytte till häst.
Övriga aktiviteter:
Barnridning, servering, aktiviteter för barnen
samt diverse utställningar.
Ewa-Kristina Jälmbrant bor i Umeå
tillsammans med sina tretton hästar.
Det ridsätt hon förespråkar bygger på
gammal kunskap, samt mycket känsla
och kärlek.
Ewa-Kristina har blivit mycket
uppmärksammad och uppskattad för
sin ridning och är en eftertraktad
instruktör.
Förra året åkte hon med sina hästar
till Danmark för clinic, i år kommer
hon till Kalix!
Priser :
Clinic 200kr (hel dag)
Uppvisning 80 kr (efter kl. 12.00)
www.classicalstyle.se
www.ponderosa4h.se VÄLKOMMEN! Arr: Stråkanäs 4H och
Kraftskapande ridkonst i Kalix
Foto: Robert Sohlin, Hästmagazinet
Foto: Christina Hauschildt
Födelsedag
Spegels armod lättades av att han fick möjlighet att studera genom en av sina fränder som var präst. Haquin kan verkligen sägas tillhöra den begåvningsreserv som den gryende stormakten Sverige så väl behövde utnyttja. Axel Oxenstierna förstod, som den kloke rikskansler han var, att varken begåvning eller mängd räckte till för Sveriges behov om man skulle fortsätta att endast rekryetera statens tjänare från adeln.
Denna jakt på begåvningar ledde till att människor som Haquin Spegel kunde få en utbildning och bidra med sitt geni till hela Sveriges båtnad. Spegel skrev psalmer, hans psalmbok är fortfarande grunden till den psalmbok som vi använder i svenska kyrkor och frikyrkor idag. I 1986 års psalmbok finns han representerad med nio originaltexter (nr 99, 243, 327, 388, 404, 440, 447, 468 och 492) och två bearbetningar/översättningar (nr 186 och 389). Men han skrev inte bara psalmer han roddade upp Sveriges nya landskap Gotland och skrev psalmer även där för att införa det svenska skriftspråket i stället för det danska. Han skrev också Glossarium-sveo-gothicum (1712), den första tryckta svenska ordboken.
Utan personer som Oxenstierna och Spegel hade Sverige inte haft en så väl fungerande myndighetsutövning. I dag är hela den svenska begåvningsreserven tagen i anspråk genom att alla får gå 12 år i skola här i landet. Universitetstudierna är också tillgängliga för i stort sett alla som vill. Därför kan nu även en fattig släkt från nordligaste Sverige få en lärare eller byrådirektör i familjen.
Lantmäteriet är ett av dessa myndighetsverk som organiserar och servar svenskarna (och andra). Specialiteten är förstås kartor och gränssättningar. Försök inte flytta änkans råmärke nu för tiden, för det ser lantmätarna direkt! På lantmäteriet i Kiruna jobbar en man som föddes den 14 juni, liksom Haquin Spegel. Han är på alla sätt en otadlig svensk tjänsteman som jag är så stolt och glad över att få lära känna. Tur för Sverige och mig att hans begåvning togs till vara i samma gymnasieklass som den där jag hamnade.
Han har inte skrivit några psalmer, men hans blogg kan ni följa här, det är en mycket nöjsam läsning och man får lära sig mycket nytt som vem som är fotbollshistoriens främste dansör eller vem som skrev Kiruna- hambon eller hur det gick för Ómar Ragnarsson efter hans bejublade rockkarriär. Denna Bråddjupa person är min make och jag vill hylla honom och hoppas han får många, många år till att berika mitt och andras liv med sina klurigheter.
Gud välsigna Afrika
Sydafrika är ett märkligt land på många sätt. Med sin fruktansvärda historia kunde man vänta sig ett land i kaos och inbördeskrig, men så är det inte. Det är Afrikas rikaste land, med en hög brottslighet och skrämmande mordstatistik, i klass med USAs. Orsaken till det är naturligtvis de stora klyftorna mellan fattig och rik-så blir det ju när klyftor är stora.
Men det mesta är ändå mer bra än dåligt.Låt oss för en gångs skull inte hamna i det svenska gnällträsket där vi så ofta befinner oss och fokusera på det som faktiskt är riktigt bra.
Sydafrika kunde alltså ha störtat in i inbördeskrig efter apartheidregimens fall. Men då kom Mandela, som väl är den politiker i tiden som alla kan sägas respektera på mycket goda grunder. Utan hans moraliska resning och integritet hade Sydafrika inte blivit en sådan uppvisning i försoning. Sydafrikas väg blev också vägen för andra drabbade länder exempelvis Rwanda, efter folkmordet. Mandela är värd en egen bloggpost eller bok eller allt! Vi nöjer oss så här nu.
När Sydafrika blev en demokrati bytte man nationalsång och flagga. Flaggan är en av världens vackraste och grafiskt mest tilltalande, tycker jag. Den ska symbolisera regnbågsnationen där alla ska leva sida vid sida i harmoni.
Men ännu bättre är Sydafrikas nationalsång, Gud välsigna Afrika. Den är för det första verkligen vacker, sångbar och pampig. Den är en blandning av den gamla nationalsången på afrikaans The Call of South Africa och metodistpsalmen Gud välsigne Afrika. Psalmmelodin används som nationalsång av många afrikanska länder men i Sydafrika har texten behållits från den ursprungliga kristna psalmen och blandats med The Call of South Africa. Från början var psalmen ANCs sång men nu är den hela nationens. Ändå är det inte en nationalistisk dänga utan tar med hela Afrika i sin text. Den proklamerar inte högmodigt att vi är bäst, den ber om Guds välsignelse över hela denna stora vackra kontinent där mänskligheten först såg dagens ljus. I översättningen nedan har Nkosi sikelele översatts med bevara, men det kan också betyda välsigna. En vacker dubbelbetydelse i denna dubbla nationalsång.
Jag är, som sagt var, mycket svalt intresserad av fotboll, men jag hejar på Bafana bafana, Sydafrikas lag. Då får världen höra denna vackra nationalsång många gånger under de veckor VM varar. Det kan världen behöva. Lyssna, njut och ta emot som bonus slutet på en konsertfilm med Paul Simon och Ladysmith Black Mambasu och Children of Africa:
| Originaltext | Svensk översättning |
|---|---|
| Nkosi sikelel' iAfrika Maluphakanyisw' uphondo lwayo, Yizwa imithandazo yethu, Nkosi sikelela, thina lusapho lwayo. |
Gud bevare Afrika må dess ära lyftas högt Hör våra böner, bevare oss Gud, dina barn. |
| Morena boloka setjhaba sa heso, O fedise dintwa le matshwenyeho, O se boloke, O se boloke setjhaba sa heso, Setjhaba sa South Afrika - South Afrika. |
Vi ber dig Gud, bevara vårt land, hjälp oss att lösa alla konflikter. Skydda oss, skydda vårt land, landet Sydafrika – Sydafrika. |
| Uit die blou van onse hemel, Uit die diepte van ons see, Oor ons ewige gebergtes, Waar die kranse antwoord gee, |
Ur det blåa i vår himmel ifrån djupet i vårt hav över våra eviga berg där klipporna ger svar |
| Sounds the call to come together, And united we shall stand, Let us live and strive for freedom, In South Africa our land. |
ljuder ropet att förenas och enade skall vi stå. Låt oss leva och verka för frihet i Sydafrika vårt land. |
Barockblomster och tårar
Hångers källa där det sägs att Israel Kolmodin fick
inspiration till Den blomstertid nu kommer
Den mest sjungna barocksången i Sverige är nog helt utan tvivel Den blomstertid nu kommer. Trots rektorers kristendomsfobi har denna sång ännu inte mist greppet om de svenska skolavslutningarna. Så klart har även jag sjungit den idag. Men pga den stränge konferencierens uppmaning att sjunga ordentligt lyckades jag hålla tårarna stången av pur skräck för hans omdöme. Annars är det en av de sånger jag faktiskt sällan sjunger med i. Jo, jag rör på munnen och då och då kvider jag iväg en ton eller två, men mesta delen av tiden går åt till att försöka stoppa tåreflödet och snöra upp den helt hopknutna strupen.
Hujja för att komma från Tornedalen, vi är ett ständigt gråtande släkte. I tisdags var det sommarkonsert i Övertorneå kyrka med en lysande Py Bäckman och Sista-minutenkören. Som jag var med i kören kunde jag iaktta församlingen som fyllde kyrkan. Även där gräts det åt Py Bäckmans känsliga sånger. Självklart hade jag svårt med tårarna men med uppammande av mina yttersta krafter kunde jag sjunga i alla fall. Men när Py ensam sjöng sin egen text till en gammal Sam Cooke-dänga som handlade om att vi ska veta vem vi har att tacka för livet och himlen när det är slut-då brast det!
I Tornedalen har bevarats många seder som för länge sedan dött ut i andra delar av Norden och Europa. Bastubadet och detta med gråten är två av dessa gamla seder som fortfarande hålls i ära i Tornedalen. Under 1600-talet grät man rejält och ju högre ställning i samhället desto mer grät man. Män var de som grät allra mest. När Sverige förlorat ett slag eller en kung fallit på slagfältet eller i sjuksängen samlades rikets adel och högsta tjänstemän och storgrät. Kvinnor däremot skulle inte gråta synligt och deras småsnyftande i lönn ansågs fånigt. Manliga tårar däremot flödade ymnigt och högljutt.
Så småningom, ungefär samtidigt som män började klä sig trist i svarta kostymer under den kapitalistiska eran på 1800-talet, blev manliga tårar omoderna och storgråtande regeringsmedlemmar otänkbara. Den brittiska "stiff upper lip" traditionen bredde ut sig. Endast kvinnor kan nu gråta i offentlighetens ljus (vi anses väl ändå vara hopplöst vanärade bara av vårt kön). Men denna förändring, liksom många andra, drog Tornedalen obemärkt förbi. Här gråts det som känsloyttring i de flesta sammanhang, men speciellt i samband med sång.
Israel Kolmodins vackra psalm, Den blomstertid nu kommer, är säkerligen en gråtlåt för de allra flesta svenskar. Kanske påverkas tårkanalerna av att det var under en tid då man fick gråta offentligt som den skrevs? Här kommer texten, för detta är en sång att sjunga med i, inte passivt lyssna på.
Then blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor,
Du nalkas ljufwe Sommar,
Då gräs och örter gror.
Then blida Sol uppvärmer
Allt hwad har warit dödt;
Då hon oss skrider närmer,
Blir thet på nyo fött
The fagra blomsterängar
Och åkrens ädla säd,
The grönskand’ örtesängar
Och alla gröna träd,
The skola oss påminna
Gods godhets rikedom:
Att wi Guds nåd besinna,
Som räcker året om.
Det tyska musikundret
Barockmusikens största namn är tveklöst J.S. Bach. Hans oerhörda flit har gett världen en musikskatt som helt enkelt inte kan överskattas. Johann Sebastian Bach talade tyska och var tysk. Dock inte medborgare i ett enat Tyskland. Det enade Tyskland är en 1800-talsföreteelse. Så när jag nu talar om tysk musik talar jag om det tyskspråkiga området. Därför kan vi också nämna österrikaren Haydn och hans fantastiska musik.
Händel, som på sin och Bachs tid var betydligt mer populär än Bach, kom från Halle i nuvarande Tyskland. Telemann talde också tyska liksom de yngre förmågorna Mozart och Beethoven, Mendelssohn, Liszt och Clara och Robert Schumann. Listan på framstående musiker från det tysktalande kulturområdet kan göras hur lång som helst.
De är däremot inte alls speciellt framstående konstnärer. Det är åtminstone omöjligt att jämföra dem med det holländska, franska eller italienska barockmåleriet. Men jag lyckades gräva fram en acceptabel ryttarmålning av en målare med nederländskt "van" i efternamnet (dock målade han på uppdrag av tyska furstar), målningen föreställer kurfursten av Pfalz.
Det vore intressant att höra vad ni har för teorier om varför just det tyska kulturområdet frambringat så tilltalande musik.Själva Europahymnen är ju också av tyskt ursprung, Beethovens "An die Freude". Nu när också Eurovisionens stora musikfestival vanns av Tyskland med sångerskan med det skönklingande namnet Lena, började jag fundera på om det finns något gemensamt i all denna tyska musik genom århundradena.
Vad tror ni? Lyssna på följande exempel på tysk musik och fundera på om det finns något gemensamt och vad det i så fall är som gör tysk musik speciellt behaglig.
Händel, som på sin och Bachs tid var betydligt mer populär än Bach, kom från Halle i nuvarande Tyskland. Telemann talde också tyska liksom de yngre förmågorna Mozart och Beethoven, Mendelssohn, Liszt och Clara och Robert Schumann. Listan på framstående musiker från det tysktalande kulturområdet kan göras hur lång som helst.
De är däremot inte alls speciellt framstående konstnärer. Det är åtminstone omöjligt att jämföra dem med det holländska, franska eller italienska barockmåleriet. Men jag lyckades gräva fram en acceptabel ryttarmålning av en målare med nederländskt "van" i efternamnet (dock målade han på uppdrag av tyska furstar), målningen föreställer kurfursten av Pfalz.
Det vore intressant att höra vad ni har för teorier om varför just det tyska kulturområdet frambringat så tilltalande musik.Själva Europahymnen är ju också av tyskt ursprung, Beethovens "An die Freude". Nu när också Eurovisionens stora musikfestival vanns av Tyskland med sångerskan med det skönklingande namnet Lena, började jag fundera på om det finns något gemensamt i all denna tyska musik genom århundradena.
Vad tror ni? Lyssna på följande exempel på tysk musik och fundera på om det finns något gemensamt och vad det i så fall är som gör tysk musik speciellt behaglig.
Upplyst monark
Drottning Elizabeth I av England förstod värdet av symbolhandlingar (till skillnad från Sveriges oupplysta kronprinsessa Victoria). När hon kröntes lät hon en hand ge henne ett svärd ur en sjö utanför slottet för att symbolisera att hon var kung Arthurs efterträdare och fick ta emot Excalibur från "the lady of the lake". Detta gjorde hon eftersom det alls inte var självklart att hon, en kvinna, skulle respekteras som monark och tronföljare. Hon blev dock den mest lysande av Tudor-regenterna och hennes regeringstid kallas The Golden Age.
Elizabeth I var på alla sätt en god representant för den upplysta monarken. Hon talade sju språk, varav fem helt flytande. Hon intresserade sig för och var väl insatt i tidens alla viktiga frågor inom vetenskap, politik och kulturliv. Genom mamma Anne Boleyn hade hon fått både lusten att lära, en god utbildning och engagemang för folkbildning. Detta modersarv gjorde att England fick stora grupper läskunniga medborgare som kunde delta i samhällslivet och genom reformer bygga upp en demokrati och allmän välfärd långt före de flesta europeiska länder.
Men hade drottning Elizabeth I varit en galen monark, korkad och grym. Hade hon ändå fått makten, för det var inte hennes egenskaper och bildning som gjorde henne till Elizabeth I, det var bara hennes släktskap med pappa kung Henrik VIII som gjorde henne till drottning.
Upplysning om monarkin
Redan i Bibeln förekommer varningsord mot kungadömet som statsskick. Israels folk hade inte kung som alla deras grannfolk. I stället hade de ett "big man-system" med olika domare som ledde landet i kriser och valdes ut av de äldste. En av domarna hette Debora och hon ställde bara upp efter mycket övertalning. Domare var alltså inga maktgalna heltidshärskare med anspråk på höga apanage och praktfulla hov. De byttes ut mot nya domare allt efter behov hos folket.
Men när den siste domaren, Samuel, blev gammal ville Israels folk bli som alla folk runt omkring dem och få en kung. Då blir deras Gud arg och säger till Samuel att varna dem för att ta sig en kung: "Detta blir den kungs rätt som kommer att regera över er: Era söner skall han ta och skall sätta dem på sina vagnar och hästar, till sin tjänst, eller också skall de tvingas att springa framför hans vagnar. Andra av dem skall han ta och sätta till sina över- och underhövitsmän, och andra skall tvingas att plöja hans åkerjord och inbringa hans skörd och tillverka hans krigsredskap och hans vagnsredskap.
Era döttrar skall han ta till salvoberederskor, kokerskor och bagerskor. Era bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han ta och skall ge dem åt sina tjänare. Och han skall ta tionde av era sädesfält och era vingårdar och ge åt sina hovmän och tjänare. Dessutom skall han ta era tjänare och era tjänarinnor och era bästa ynglingar, likaså era åsnor och använda dem för sitt behov. Av er småboskap skall han ta tionde och ni skall vara hans trälar. När ni då ropar om hjälp för den kungs skull som ni själva har utvalt åt er, då skall Herren inte svara er." 1 Sam. 8:11-18
Israel fick sina kungar och det gick precis så som Herren sagt genom sin profet Samuel, den siste domaren. Den mest berömde av dem var David, Israels andre kung. David jättedödaren och musikern. Så här tänker sig Rubens att den åldrade David såg ut med sin harpa.
David betedde sig kungligt. Hans förhållande till kvinnor är belysande. Först gifte han sig med sin företrädare Sauls dotter Mikal som vågade livet för hans skull. Detta lönade han med att skaffa sig en hoper andra fruar, bland annat dessa: Ahinoam, Abigail, Maaka och Egla. När Saul därför gifte bort Mikal med en annan man, Paltiel, som av allt att döma verkligen brydde sig om sin fru, skulle David ändå prompt tvinga tillbaka henne till sitt palats, där alla hans andra fruar och deras barn väntade.
David var troligtvis helt ointresserad av Mikal, han vill bara visa att han var kung nu och Saul var död. Han brydde sig inte om Mikals nya liv med Paltiel. Han brydde sig inte heller om sin undersåte Paltiels väl och ve. Paltiel följde gråtande med Mikal på vägen till palatset tills Davids bundsförvant Abner befallde honom att vända hem igen. 2 Sam. 3:12-16
David är ändå en av de bättre kungarna om man får tro GT, så vi förstår ju att Samuel hade rätt;en kung är inget att trakta efter. Absolut makt korrumperar och ärvs den dessutom kan det bli riktigt farligt.
