Årskavalkader gör man så här års och nu när jag ligger däckad och totalt utan röst kan väl Barockbloggen blicka tilllbaka på året som gått. 2012 som blev ett år av stor sorg och mycket kärlek:
Januari-Djurungarnas månad 2012
På besök hos Smilla, 6 månader i Jukkasjärvi, Aron får en puss.
Huset fullt av kattungar var det i januari, här Leonora.
Februari- flyttmånad
Leonora flyttade hem till nya matten Vanna. Resten av ungarna fortsatte att göra livet livat för oss.
Janne, Maddes stiliga nordisgrabb, flyttade till Majan och Chateau i Vånafjärden.
Hanna-Félice och Kapten flyttade hem-vilken glädje!
Mars-vännernas månad
Vännerna Majan och Chateau på vårvinterpromenad.
Hästkompisar jag, Linda, Maj-Britt och Stella
Fick kontakt med Piks första skötare genom en bloggpost om honom.
"All mankind is of one author, and is one volume; when one man dies, one chapter is not torn out of the book, but translated into a better language; and every chapter must be so translated...As therefore the bell that rings to a sermon, calls not upon the preacher only, but upon the congregation to come: so this bell calls us all: but how much more me, who am brought so near the door by this sickness....No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee." John Donne
April-hästmånad
Det blev mycket ridning och hästar i april och Chateau var i toppform.
Påsklovet var jag förstås hos Smilla.
Hon fick följa med på korta promenader utan mamma för första gången i sitt lilla liv.
Elis var med och Linn for med oss och passade på att rida Cordon.
Pojkarna red på shettisridskola och blev så duktiga:
Här rider Aron Chateau.
Maj- sorgen och glädjen
Sonja och Elva när jag reste till Marsta kring Valborg.
Svensklärarföreningens årsmöte; Hanna Johnselius föreläste om sin bok Sorgens änglar.
Massor av hårdfrusen skarsnö ända till slutet av månaden gav mig och Kapten underbara långa promenader över myrar och berg.
Smilla växte och mot slutet av månaden fick hon verkligen lära sig ha täcke, det regnade och regnade.
Juni- Smilla, Nemi och Elva nya familjemedlemmar
Chateau fick bo några dagar i Jukkasjärvi med lilla Smilla innan de tog transporten hem. Första mötet blev en prövning för Smilla, Chateau bara sprang ifrån henne.
Men när de kom hem till Vånafjärden var de redan vänner.
Nemi var den kattunge vi behöll, så vacker så kelig och personlig, mamma Modestys favorit.
Picknick i sommarhagen med Mannolas.
Resan till hospicet med Kapten och Hanna blev sommarens viktigaste, ja en av mitt livs viktigaste, resor.
På hemvägen blev det midsommarfirande i Pengsjö med alla barn och barnbarn.
Elva kom hem och trivdes direkt. Juni var en omvälvande månad.
Juli-avskedets månad
Sonja
Kattja
Björkfors
I sommar har jag bara hört göken en enda gång, det var en norrgök, sorgegöken. Förgäves har jag lyssnat efter östergöken, tröstegöken. Men i förmiddags kom Tyson till mig och var en riktigt bra tröstekatt. Ärligt talat så är en gosig kisse betydligt bättre tröst än en gök, varifrån man än hör den.
Augusti- Vår egen hästgård
I Kiruna var jag när vi talade med varandra sista gången och denna midnattsvy var den sista bilden av Kiruna du fick se.
Mitt i den förlamande sorgen fick vi så flytta till vår alldeles egna hästgård:
Svärmor och svärfar hälsade på och hjälpte oss med flytten.
Linn kom och testade våra fina ridvägar.
September- kontemplation och stress
Vill leva i balans men det är inte lätt. Korta stunder finns jämvikten där men sedan återkommer disharmonin. Det är väl så livet är ett ständigt slinkande hit och dit och ner i diket och upp igen, men ack om jag finge vara något annat än prästens lilla kråka någon liten stund på jorden.
Nytt vardagsrum.
Rönnbär i mängd men jag hann bara plocka lite blåbär stallbygge och 150% jobb tog all min tid. Sorgen gjorde bloggen stum och ovanpå det kraschade datorn och jag fick ett nytt operativsystem så en massa favoriter, länkar och bilder försvann.
Men sista helgen i september blev i alla fall den heliga pilgrimsvandringen med Ann-Helen av.
Oktober- tre inlägg
När det händer mycket utanpå och inuti hinner man inte alltid dokumentera, det märks på höstens bloggaktivitet. Tre inlägg i oktober, det första om att Alltid på en söndag går i pension, ett om FNs flickdag på Hannas födelsedag, denna månad blev jag nämligen ordförande för FN-föreningen i Kalix.
Så här såg hästarna ut en solig dag denna regniga höst.
November-allhelgonamånad av tröst
November blev en månad för att bearbeta sorgen i mer lugn och ro än det funnits tidigare. Först i total klosteravskildhet och ro i Nice i november:
Smilla har ännu inte fått sitt pass som jag tjorvade med även i november:
Hästarna börjar vara i stallet trots att det inte är klart, det behövdes denna regniga november:
En månad av tröst, ett requiem, blev november.
December-kalendern
Med adventskalendern kom bloggandet igen och jag började hitta tillbaka till mina favoritbloggar som Walkyria och Lyckoprickar trots mycket att göra på jobbet och hemma i huset.
Många ledövningar i mörker på kvällarna med Smilla.
Åsa vann årets bibelpris och jag ska vara med hennes och prata om Bibeln i Uppsala 17 januari:
Advent i Holmträsk för första gången inte i vårt söta lilla julhus i Björkfors:
Smilla växte ur ponnygrimman och fick en gammal cob-grimma som Chateau haft:
Snön kom äntligen och mycket var det:
Mörka morgonpromenader med hundarna i djupsnö för att hålla öppet våra vägar i skogen:
Nu tar jag min Bråddjupa Thomas och firar att julefriden träder in klockan 18 med en sovnatt utan barn, de ska vara hos mormor och morfar. Sedan vänder året och vi går mot ljusare tider.
Många 'lsklingar kan jag kombinera på Tomasdagen. Här också Caravaggio och aposteln Tomas, naturvetaren som vill ha bevis inte känslopjunk.
Vännen Åsa har vunnit ett mycket hedrande pris, i sällskap med bland annat Ylva Eggehorn, Kerstin Ekman och Anders Piltz har hon fått Svenska bibelsällskapets bibelpris. Åsa är nu en både listig och ödmjuk person så hon nämnde att jag hjälper henne med bibelkunskapen, även om hon är en stor bibelläsare själv. Bibelsällskapet ville då också bjuda in mig till prisutdelningen. Då får ju vi träffas och bo en natt tillsammans på Sigtuna-stiftelsen. Det blir mysigt och vi hinner ju sällan ses så vi kommer nog att ha mycket att prata om.
Innan vår natt i Sigtuna ska vi vara med i ett samtal om Bibeln på Uppsala stadsbibliotek. Det känns spännande, eller ska jag säga NERVÖST! Men det är skön skrytfaktor på att kallas konsult till Sveriges främsta deckarförfattare så då måste jag ju skryta lite här=) Artikeln och bilden kommer från Dagen.se
Nyheter
Författaren Åsa Larsson får bibelpris
Författaren Åsa Larsson får Svenska bibelsällskapets Bibelpris. Mest känd är hon för sina deckare där flera anknyter till Bibeln och kyrkan.
I motiveringen heter det: " Åsa Larsson placerar på ett naturligt sätt bibliska motiv och citat i sekulär deckargenre och speglar miljöer där Bibeln utgör en självklar grund för människors associationer."
Priset delas ut varje år till en person "verksam inom kultur, forskning, samhällsdebatt eller andaktsliv, som i sin gärning bidragit till att göra Bibeln känd och använd". Bland de som fått priset tidigare finns bland andra Kerstin Ekman, Anders Piltz och Ylva Eggehorn.
Pristagaren får ett beställt originalkonstverk som anknyter till någon bibeltext, en jubileumsbibel med illustrationer av Rembrandt samt stipendium i form av en veckas helpension vid Sigtunastiftelsen, skriver Bibelsällskapet i ett pressmeddelande.
Åsa Larsson är 46 år och debuterade 2003 med "Solstorm", den första deckaren i en serie med juristen Rebecka Martinsson i huvudrollen. Sammanlagt har hennes böcker sålts i mer än 1 miljon exemplar bara i Sverige.
Åsa Larsson tar emot priset den 17 januari i stadsbiblioteket i Uppsala. Då blir det också ett samtal mellan författaren och hennes konsult Lena Andersson då bland annat den bibelanvändning som förekommer i hennes deckare kommer att diskuteras.
Svenska bibelsällskapets Bibelpris instiftades 2004 när den världsvida bibelsällskapsrörelsen firade sitt 200-årsjubileum.
När jag har en mysig helg med mina hästar och hundar saknas alltid bildbevis för då är kameran på vift numera. Hon som lånar den är dessutom inte förtjust i att fota hästarna så de nyaste bilderna här är från en regnig utflykt igår, men bilderna är så fina och förmedlar en sådan fridfull glädje så här får ni några exempel av fotografen h-fs kameraanvändning:
Ett modernt undantag på denna blogg som sätter en ära i att vara urmodig är denna sångsvan, eller svanesång. En sång om en svan är det i alla fall. Den känns om en godnattvisa för mig. Mina små pojkar vill höra en sång de kallar för "kudden" där en textrad lyder: "nu sover svanen i sin säv, nu väver älvorna sin väv av dina drömmar." Denna sång liknar den godnattvisan mycket fast den handlar om morgonljuset:
Texten för den, som liksom jag, vill sjunga med:
Iđitguovssus girdilit Hávski lei go iđistit Vilges dolggiid geigestit Várrogasat salastit
Jag är ju som bekant än gråtmild person. Glädje, sorg och allt däremellan framkallar alltid tåreflöden hos mig. När jag var barn lyssnade mamma alltid på morgonprogrammet med Bibi och Pekka Langer i P3. Jag minns inte så noga, men jag minns att de spelade denna sång i varje program, en psalm från Västindien. Jag grät varje gång så klart.
Sedan dess har jag inte hört den, men varje gång jag tänker på den kan jag inte tala på grund av gråten i halsen. Under stormiga tonår kom den ofta till mig i minnet som en uppriktig bön när jag inte orkade formulera mig på annat sätt.Så gjorde jag det riskfyllda, letade upp den på nätet. Riskfyllt? Ja, den kanske inte skulle vara så bra som jag minns. Då förstod jag ju så lite av texten, egentligen bara en del av refrängen. Men den var lika varm, innerlig och uppriktig som jag minns den och tårarna flödar:
Varje morgon mumlar mina flickor av glädje när de hör mig komma med mathinkarna. Jag låtsas förstås att de är glada att se mig och på sätt och vis är det ju så för jag är ju matmor för dem och mat blir man glad av, tycker tjejerna i hagen. I kväll gnäggade de högt redan när de hörde mig gå och hämta maten. Jag tänkte då på min käre Bråddjups favoritkåsör Torsten Ehrenmark som myntat det strålande talesättet: "All glädje utan rotmos är konstlad glädje". Mina hästar äter inte rotmos, men byter man ut rotmos mot kraftfoder håller de nog absolut med.
Min käre Bråddjup ordnade en fin resa för mig. Jag fick fönsterplats på rätt sida på väg till Zürich och trevlig flygpersonal på SWISS tog en extrasväng för att vi skulle få njuta av utsikten över alperna. Här ovan Europas högsta berg Mont Blanc och nedan Matterhorn. Men vädret stod Gud för-TACK alla!
Under veckan som varit har jag varit i Nice och där firades La Toussaint (Allhelgonahelgen) från 1-5 november. Det blev alltså myckt lugnt eftersom alla måsten i form av teater, muséer och liknande hade stängt. Det var precis vad jag behövde. Många långa promenader i gamla stan och längs stranden nedanför den berömda Promenade des Anglais blev det i stället.
När jag kom var det storm och regn och den höll i sig till La Toussaint. Det var så skönt att vara ensam på stranden i stormen och uppleva Bretagneväder i sydligaste Provence. Kläderna som dög hemma var perfekta där i stormen. Lägg märke till det fortfarande azurblå vattnet, trots det mulna vädret. Jag förstod varför det heter Côte d'Azur.
Först när stormen var över svallade vågorna farligt höga i flera dagar. Förutom receptionisten på l'Hôtel Normandie fanns inga människor ute att småprata med så TVn blev mitt sällskap.Så det blev mycket tid till att bada i franska med hjälp av TV-program de första dagarna. Jag som aldrig ser på TV blev helt kär i kanalen ARTE.
ARTE är som kunskapskanalen+ riktiga dokumentärer +jättebra filmer och TV-serier utan reklam. Kan du inte franska så finns ARTE på tyska också, klicka på tyska på hemsidan jag länkade till. Det enda som är minus med kanalen är att allt dubbas, textning förekommer endast i undantagsfall. Men det är ju snarare en tillgång för mig så jag får boosta franskan, men det är inte lika kul när man bara ser på TV för nöjes skull. Dock är de flesta program producerade direkt på franska, så det är inte så plågsamt med alla osynkade läpprörelser som man kan tro. Oftast är det en kommentarsröst och inte en vanlig dubbning, det är lättare att stå ut med.
Som språklärare är jag så tacksam för Sveriges satsning på att texta alla program på TV. Hörselnedsatta är lika glada. Det är bra att påminnas om de små välsignelserna ibland. Textade TV-program är en av dem. En annan är dricksvatten direkt ur väggen. Trots allt är det märkligt att köpa vatten på flaska och inte ens kunna borsta tänderna med kranvatten. Egentligen är det väl vi som är galna och spolar i toaletten med renaste dricksvattnet, avloppet från disk och tvättmaskin borde vara naturligt att återanvända i toaletten. Samtidigt är det sorgligt att vi förorenar vattnet så man blir sjuk bara av att borsta tänderna med kranvatten.
FNs internationella flickdag och min flickas födelsedag
Hurra för alla flickor idag! Var med och kämpa mot barnäktenskap, som är årets tema för FNs första internationella flickdag. I Iran och många andra länder är det tillåtet att gifta bort barn från 9 års ålder. Det vill FN sätta stopp för. Det vill jag också. Därför är jag så extraglad att FN valde min underbara Hanna - Félices födelsedag till Internationella flickdagen.
Det passar så bra för hon är liksom en symbol för sturska flickor som inte tar någon skit och det har hon alltid varit. När hon var lill-liten var hennes energiska sätt lätt att misstolka för fördomsfulla vuxna och de tog den rörliga ungen för pojke. Då blev hon svart i ögonen och väste ilsket: "Jag är en flicka!" Det fanns aldrig ett spår av den stolthet som många sk. "pojkflickor" känner över att tas för pojke hos henne. Hon var stolt över att vara just den flicka hon är och det är hon fortfarande. Alltså den mest passande flickan att fylla år just denna viktiga dag.
Busiga Hanna-Félice med lillebror och brorsdotter, en av de mycket sällsynta soliga dagarna denna höst. Hanna-Félice med lillasyster innan de ska sjunga och spela på brorsdotterns dop:
Jag förstår verkligen att Vassilis Buolonassos måste få pension som alla andra men usch vad ledsen jag blev när det var sista Alltid på en söndag i söndags. Jag var ju dessutom i fjällen och kunde inte lyssna direkt på morgonen. Hoppas efterföljaren tidigt blir lika lyssningsvärd.Det kan förstås aldrig bli samma sak som med Vassilis och Alltid på en söndag, men kanske lika bra på ett annat sätt.
Hur som helst har 13 underbara radioår tagit slut och jag önskar att jag inte hade levt i tron att det varar länge än så jag spelat in program att åternjuta, Alltid på en söndag saknar, precis som musiken det behandlar, bäst-före-datum. Tur då att man kan lyssna i efterhand på webben. Här kan man klicka in sig och lyssna och läsa om detta underbara program som Barockbloggen sörjer djupt.
Här en bit av ett BBC-program med lite samma passion för Bach och folkbildarvurm som den Alltid på söndag drivits av, alla delar finns på you tube. Dessutom kan man drömma sig till en körövning med en engagerad dirigent, tänk att få sjunga i en kör med Gardiner som ledare:
Vill leva i balans men det är inte lätt. Korta stunder finns jämvikten där men sedan återkommer disharmonin. Det är väl så livet är ett ständigt slinkande hit och dit och ner i diket och upp igen, men ack om jag finge vara något annat än prästens lilla kråka någon liten stund på jorden.
Kallt regn och höststormar började denna dag. Lovikkavantarna var på när hundarna skulle ut i morse och då längtar jag efter ljuv musik. Vad passar då bättre än ett stycke som heter La suave melodia - den mjuka, följsamma, lena melodin av Andrea Falconieri 1585-1656 från det soliga italien. Hilde de Wolf spelar flöjt och Regina Albanez gitarr. Öronen smeks verkligen av denna mjuka melodi:
Ja nu har jag internet igen och datorsupporten skulle se på min egen dator nästa vecka så måhända blir det mer fart på bloggen igen. Vi har flyttat till hästgård, ja eller vad som ska bli hästgård så småningom. Det är härligt att bo med alla djuren och nu när bredbandet börjat funka kan jag visa upp lite bilder från min plats på jorden som just nu tar upp det mesta av min lediga tid:
Här sitter svärmor och svärfar står framför huvudbyggnaden. Svärfar är guld som fixat en massa saker och dessutom rivit ut det gamla stalet så vi kan bygga det som dagens hästar vill ha det.
Hundarna trivs så bra i hundgården att de går in i den självmant även när de inte måste låsas in pga hundrädda gäster.
Härliga ridvägar utan minsta trafik går över vår mark så vi kan rida med Smilla lös.
Ja ni hajjar-detta är ett paradis för en djurgalning.
Midnattssol kan trösta och visa vägen genom sorgens dalar. När dagen har varit mulen och himlen som ett lågt, tryckande mörkgrått lock kommer så natten. Då syns solen under molnen och allt blir vackrare och klarare igen. Men det händer först när solen står som lägst, mitt i natten. Då blir fjällvärlden nordväst från Kiruna så här vacker.
Rakt i väster syns vindkraftsparken på gamla koppargruvan Viscaria sirligt silverskimrande i midnatssolens sken.
När Petrus, Jakob och Johannes var med Jesus på förklaringsberget och fick se Jesus i sin härlighet ville Petrus genast bygga hyddor åt Jesus, Moses och Elia för att låta detta härliga ögonblick förbli. När två sorgsna lärjungar vandrade från Jerusalem där Jesus just blivit avrättad slog en människa följe med dem på vägen, undervisade om Jesus och hans död och när de var framme i Emmaus bad de vandraren att stanna kvar hos dem över natten för de stod inte ut med att skiljas från den som fått deras "hjärtan att brinna".
När Henry Francis Lyte låg på sin dödsbädd skrev han utifrån citatet ur Emmaus-berättelsen "Bliv kvar hos mig, ty dagens slut är när". När jag var ett barn var det en sång som gav mig svår ångest, men nu när döden blivit så mycket tydligare för mig är det en tröstesång. Ensamheten i dödens stund är nog det som skrämmer mest. Men att ha en vän som följer med inte bara till gränsen utan också passerar den med mig för han har gått vägen förut skapar hos mig en känsla av trygghet inför det mest skrämmande och okända vi människor kan ställas inför.
Samtidigt har frasen "Bliv kvar hos mig" blivit till en längtansbön som riktas även till den vän som nu har gått den vägen. Jag vill inte släppa taget, fast det finns förstås inget val. Det bir inte som jag vill. Hon kommer inte att bli kvar hos mig. Fast, jo, hon finns alltid kvar hos mig. Vissa saker kan aldrig tas ifrån mig; minnen och hur jag formats av vännen.
Du är för alltid en del utav mig. Det är jag så tacksam för .På så sätt har min längtansbön redan besvarats; du blir alltid kvar hos mig.
Varken, Chili, Nemi eller Smilla är rent svarta, snarare är de svarta med mycket mörkt bruna inslag och Nemi är en sköldpaddsfärgad tjej med många inslag av röda ränder i sin glansfulla päls.
Kapten räknas till kategorin "stor svart och läskig hund" men har mycket brunt och vitt i pälsen precis som mor rottweilern och far berner sennern. Samma rödbruna färg finns hos Elva, fast i en ljusare nyans.
Elva är red merle med blå ögon, en lite speciell färg men helt godkänd hos Border collies. Även Chateau skulle kunna kallas Redmerle, men hos hästar heter det fuxskimmel eller stickelhårig fux, detta fenomen att hon blir vitare med åren.
Det är lite kul detta att mina djur har samma färger, svart och rött. Det vittnar om en ytlig personlighet som samlar på djur av viss färg. Fast jag försäkrar; jag valde dem för deras inre geenskaper, det bara råkar vara så att de också är vackrast i världen.
Bloggen är värdelös just nu. Inläggen är få och korta. Attde är få beror på flytt och tillhörande sanering av bl.a översvämmade källare:
Tekniska problem ligger också till grund för detta, att låna dator från en facebook-fanatiker är inte lätt.
Men att längden på inläggen är minimal beror på blogg.se som slänger ut den som skriver i mer än 10 minuter och om man glömmer detta och trycker på publicera när man är klar med ett inlägg som tar längre tid så försvinner en halvtimmes jobb rakt ut i tomma intet. Jag borde byta blogghotell, jag vet, men just nu saknas tiden till det. Vill bara varna den som funderar på blogg, välj inte blogg.se innan de ändrat på denna värdelösa funktion.
Nu i halvlek för sommar på P1 måste jag rekommendera Klara Zimmergrens sommarprogram för omlyssning eller om ni missat det; lyllo dig som får höra det för första gången. Det är roligt, hon har en gripande historia att berätta språkligt perfekt och har ett angeläget innehåll, samt att hon är lika djurgalen som Barock-Olga.
Många ledövningar i mörker på kvällarna med Smilla.
Jag förstår verkligen att Vassilis Buolonassos måste få pension som alla andra men usch vad ledsen jag blev när det var sista Alltid på en söndag i söndags. Jag var ju dessutom i fjällen och kunde inte lyssna direkt på morgonen. Hoppas efterföljaren tidigt blir lika lyssningsvärd.Det kan förstås aldrig bli samma sak som med Vassilis och Alltid på en söndag, men kanske lika bra på ett annat sätt.
