Smilla har fått täcke
Bark
"Lars Werdelin menar också att den nya kunskapen är viktig för att den på sätt och vis säger något om oss själva.
- Det är ju viktigt för förståelsen av även hur vår fysiologi idag fungerar. Vad är vi egentligen anpassade till att äta? Och vad som egentligen kommit fram de här senaste åren med den här nya studien är att dieten varierar ganska mycket mellan även ganska närstående arter, säger Lars Werdelin."
Alltså mår människor bra av en massa olika dieter, vi måste inte äta mättat fett och kött hela dagarna och viktigast av allt: bark är bra mat!
Alex Sher: Stilleben med bröd och granatäpple ett foto som ser ut som ett barockstilleben från Nederländernas 1600-tal.
Bloggpaus
Till min syster
Älskade tvillingen!
Vadan denna fjortisbild på den övermogna Barockbloggen? Jo den gamle mannen med kepsen firade sin födelsedag, den som han delar med Barockbloggsfavoriten Haquin Spegel, igår 14 juni. Då är man värd en puss!
En modern låt i barockstil blir min hyllningslåt till denne omutlige tjänsteman och busiga pappa:
Snart kommer kompisen
Kapten
Elva
Sorgen och glädjen vandrar så tätt tillsamman denna vårsommar. Snart kommer Elva att flytta till Kapten så han slipper vara ensam vallhund i familjen. Det blir oerhört roligt! Men orsaken till denna flytt är en så tung sorg att den stundtals känns omöjlig att bära.
Smilla har fått träffa Chateau
Evelina smet bakom transporten
Smilla pussas förstås.
Interludium
Här en liten kavalkad av en del av vad som tagit tiden från bloggen i vår:
En berner sennen/rottweiler behöver flera timmars motion om dagen. Härliga långa joggingturer och promenader, minst tre gånger om dagen. Mycket mer att städa! Underbara Kaptenen, jag är så glad att du är här!
Att vara författarassistent är underbart utvecklande, läs resultatet i tre nummer framöver av Damernas Värld. Vad jag är glad för mina vackra begåvade vänner!
Borsta och klippa bort tjock vinterull från Chili och Tyson, proppa i dem vitaminer och avmaska i dagarna tre. De måste vara inlåsta (Tyson kan ju öppna fönstret så det krävde åtgärder utöver det vanliga) i flera veckor så det blev mycket extrastädning.
Försökt tyda juridiska dokument för asylsökande.
Varit mycket ensam med barnen och vårfixat bilen på alla möjliga sätt-special thanks till min kollega Anders på FT 1! Här är det Aron som putsar bakrutan med MASSOR av fönsterputs.
Och tusen andra saker som hänt. Nu är det sommar och då kanske det blir lugnare. Inga elever på skolan t ex.
Anti-nationaldag
Midnattssol kan jag vara tacksam för
Jag ogillar verkligen nationalism. Denna uppfinning som flyttar upp mobbing och byrivalitet till högsta nivå. Sedan kan man snacka om att vi hyllar den svenska toleransen, den fina demokratin i Sverige etc. Nationen är en grupptillhörighet och att hylla denna grupp som definierad i motsats till alla andra har hittills bara lett till krig, rasism , främlingsfientlighet och annat elände. Möjligen kan man väl känna sig tacksam för att få födas i ett demokratiskt och tolerant land med vacker och generös natur, men så fort vi börjar fira någon slags etnisk förträfflighet lurar ondskan bakom kröken.
Sveriges demokrati är en underbar gåva, tryckfrihet och tolerans likaså. Men jag vill inte påstå att det är ett svenskt karaktärsdrag vi har haft tur helt enkelt! Vi har främst haft tur med en generös och vacker natur. Ett glest befolkat land som klarar att föda sin befolkning med både mat och ännu mer med vatten ger få konfliktorsaker. Vi har mer att vinna på samarbete än att slåss om resurserna som flödar över oss. Forna tiders ständiga krig handlade om att kungar och överhet inte fattade att det vi alla vill är att leva i fred och få mat på bordet varje dag. När svenskt styrelseskick började demokratiseras blev ockå krigen omöjliga att klubba igenom i Riksdagen. Landets ungdom skulle jobba med jorden och skogen, malmen och vattnet så vi skulle få mat på bordet. Och det fick vi när vi fick fred och demokrati.
Men allt detta är tur och nåd, inget vi som råkat födas här förtjänar mer än andra. Därför ogillar jag starkt att vi ska fira vår förträfflighet. Ska vi fira ska vi fira med tacksamhet. Jag hyllar gärna "din sol, din himmel, dina ängder gröna" och jag kan nog mycket väl tänka mig att leva och dö i Norden, men ännu hellre på jorden!
Som vanligt spelar barockbloggen denna dag världens vackraste nationalsång, Gud välsigna Afrika! Nkosi sikelele Afrika, Sydafrikas och några andra afrikanska staters nationalsång.
Vårfestlig studentstad
I Uppsala firar man enligt en gammal överklasstradition Valborg i flera dagar, först kommer Skvalborg, sedan Kvalborg och så Valborg. På Kvalborg var vi på stan i Uppsala, satt vid Fyrisån i solen och såg körsbärsträden blomma i parkerna.
Vi åt på ett riktigt crêperie med franska chansons i högtalarna.
Så kan man leva lite studentliv trots att man pluggar på distans.
Grattis till två-åringen
Först tog jag ledigt från allt och överlät till resten av min stora familj att sköta allt utom bloggen som fick vila. Sedan tog jag tåget-detta underbara färdmedel då man kan lämna sig själv i trygga händer, läsa böcker och sova hela natten i medvetande om att man rör sig mot sin destination.
Min destination var Nia och Elva och deras familj:
Sedan har det varit proppfull vardag utan kamera för den hade rest till Pengsjö.
Jag inser att jag saknat min lilla tvååring, nyss var det ju tvåårsdag för Barockbloggen. Så här såg första inlägget ut. Så många nya vänner jag fått genom denna anspråkslösa nätdagbok och genom den har jag hittat andra fina och intressanta bloggar. Grattis, två-åringen, tack för att du finns!
Sammankomst
Kulturkoftan på -eller mosa Tännsjö?
Att skriva leder mig till många olika intressanta sammanhang. Men ibland sker krockar. I går till exempel ville man ha med mig i SVT debatt om fosterdiagnostik eftersom jag tidigare debatterat detta i pressen och på nätet. Men jag hade för flera månader sedan utlovat bokprat och författarinspiration till föreningen Norden på deras årsmöte i Töre exakt samma kväll.
Ambivalenskonflikter är det allra värsta jag vet. Att välja är alltid ett trauma för mig. Jag är värre än Gösta Ekman i den kända sketschen om Expressen eller Aftonbladet. Då förstår ni kanske hur kul denna krock mellan mitt skönlitterära skrivande och mitt "politiska" skrivande kändes.
Möjligheten att mosa Torbjörn Tännsjö i debatt är ju förstås oerhört lockande. Samtidigt högaktar jag verkligen människor som engagerar sig FÖR kultur, tolerans och fredlig utveckling. Speciellt dem som inte ger upp i sitt arbete trots att de bor i utflyttningsbygder med vackra namn som Övermorjärv och Gammelgården. Dessutom hade jag redan lovat att komma till dem för flera månader sedan.
Jag valde föreningen Norden i Töre framför Belinda Olsson i Göteborg. Några av mina väner tyckte det var fel val, medan andra tyckte jag gjorde det enda rätta.
Igår fick jag facit. Mitt val var det rätta. Sällan har en torsdagkväll i mars gett så mycket energi och goda samtal. Det slutade med en inbjudan till Nordkalottkonferens i augusti och många andra vägar öppnades genom detta val. I dag ser jag också tidningar och nätsidor fyllas av goda argument mot rashygien och fosterutrensning överallt. Debatten mot utrotningen av det annorlunda är alltså i full gång.
Och jag umgås tusen gånger hellre med kulturkoftor i Töre än med Torbjörn Tännsjö, så en trevligare kväll kunde jag inte fått. Dessutom fick jag vita doftande rosor i Töre. Slå det om du kan, Belinda!
Senaste nytt om pastor Jean
UPPDATERAD: Pastor Jean är nu fritagen från militärfängelse där han torterats. Skriv till UD och kräv att han ska få hjälp med att skaffa pass, kan man muta gränspolisen kan man muta passmyndigheter. UD ska också garantera Jeans säkerhet. Migrationsmyndigheten menade ju att det var helt säkert för pastor Jean att resa till Kongo. Ingen är överraskad över att de hade fel, men för skams skulle borde de nu ordna så pastor Jean överlever i Kongo, får ett pass och kan återvända till sin familj i Sverige.
Uppdaterad: Läs Josefin Arenius, som har direktkontakt med Kongo här.
Olaglig utvisning av pastor Jean
Nu är man maktlös i en liten stuga i nordligaste glesbygden. Jean Kabuidibuidi har hämtats från sitt förvar för att utvisas precis nu. Inte ens advokaten fick veta något, vilket är olagligt, och han vet inte heller var Jean är just nu. Be för att detta ska bli ett i raden av misslyckade avvisningsförsök. Kan ni göra något annat också, gör det!
Uppdaterat 21:05
Det verkar som att utvisningen sker från Örebro flygplats. Aktivister är på väg dit just nu. För kontakt, ring Stefan Svärd på 0704922310.
/Alma- Lena
- Pastor Jean utvisas just nu
Boken-svar till Chricko
Men jag kan sanningsenligt säga "en gång skrev jag en bok".
Det blir antagligen fler, fortsättning följer, men den är inte klar än. Så än så länge är det bara en skönlitterär bok ute som jag står bakom. Vi är nämligen två mycket upptagna damer bakom denna historiska roman som heter Guds starka arm. Åsa Larsson och jag skrev tillsammans på en storyline som jag delvis tagit från min farfarsmors liv även om den utspelar sig tidigare på 1900-talet.
När jag mejlat storylinen började vi skriva varannat kapitel, mejla och korr.läsa åt varandra. Vi har väldigt liknande språk Åsa och jag, så skarvarna märks inte. Inte ens vi kommer helt ihåg var de finns.
Men jag vet med säkerhet vem som skrev slutet, det var jag. Det var en märklig upplevelse, slutet liksom skrev sig själv och jag blev verkligen tagen av det. Dagen därpå fick jag veta att pappas faster, alltså hon som motsvarar bokens Lina, hade dött precis när slutet skrevs. Sedan läste Åsa in boken för Bonnier Audios räkning-och hon läser fantastiskt bra!
Kul var det att i fredags kliva in på Kirunas efterlängtade bokhandel och se vår ljudbok skyltas på deckaravdelningen. Min man tog genast tillfället i akt att dokumentera detta fotografiskt:
Nostalgi
Ett mål för Barock-Olgas längtan, utsikt från Laxforsbacken mot Jukkasjärvi i februari
På 1600-talet var nostalgi en sjukdom som man till och med dog av. Denna för Europa fruktansvärt krigiska epok skilde människor från varandra i en tidigare okänd omfattning. Tidens sjukdomsdiagnos blev nostalgi. Idag talar vi om depression och apatiska barn, men det rör sig förstås om exakt samma sjukdom.
När vi idag talar om nostalgi har ordet fått en helt annan innebörd, men när jag återvänder till Jukkas och nu dessutom har min lilla fölunge där, känner jag inte bara hemlängtan, ibland gränsar den till nostalgi i den gamla bemärkelsen. Det värsta är att jag åker hem både till Kiruna och till Björkfors. Det finns alltid en plats att längta till. Men för mig är det ingenting, en resa med buss/bil eller tåg på 4,5 timmar och sedan har jag kommit till min längtans mål.
För mina elever från Afghanistan och vännen Maria från Irak är nostalgin på 1600-talsmanér ett faktum-och de kan aldrig återvända. Så här års längtar de efter våren i Mellanöstern. Fågelssång, blommande citronlundar och turturduvans kuttrande. Runt omkring är bara vitt, natten faller vid 4-tiden på eftermiddagen. Nästan ingen de träffar förstår deras modersmål eller vet hur en citronlund doftar i februari. Då förstår jag att man kan bli sjuk av nostalgi när man inser att det går inte att återvända-inte i vår och inte nästa vår heller.
Föremål för nostalgi; en blommande trädgård i Afghanistan i februari Foto: Mohammed Javad Maktabi
Nu är det dags att skaffa katt
Om Kattnamn.
|
Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten.
Ur "De knepiga katternas bok" av T S Eliot svensk tolkning Britt G. Hallquist
Leonora på väg till sitt nya hem i helt nyköpt bur, matte Vanna sitter bredvid medan syskonen säger hejdå. |
Barock historia inspirerad av barockhistorien
En familj som den som nästan utplånades under de sista stora nödåren 1902-1903 men i en annan mer välmående och mycket äldre by än Fjällnäs, detta är familjen Larsson från en by där jag har släkt, denna familj är förfäder till vännen Å.
Familjen med alla barnen svalt och de små började duka under en efter en. Då gick pappan ut och sköt en ren eller en älg. Då och då denna hemska vinter, gjorde han detsamma. Länsstyrelsen utsatte då en belöning för den som fångade rentjuven i sann Wild West-anda. En känd samisk konstnär tog då den svältande fjällbonden på bar gärning (sägs det) och sköt honom. Rentjuven överlevde skottet men dog i släden på vägen till sjukstugan i Luleå 50 mil bort.
Konstnären som sköt fick en medalj för sitt stordåd att göra sig av med rentjuven och tjuvskytten.
Ren som letar mat här hos oss och knappast lär bli skjuten av svältande människor, dessutom är den oätlig pga ivomec-kur, det syns på den blå svansen
Även om de fattiga nu oftast håller sig utom synhåll, finns de. Fas 3-arbetare, papperslösa som jobbar för slavlöner för att skicka hem till sina meddellösa barn, hemlösa som inte kan få hyreskontrakt pga stora skulder. Okej, vi får inte medalj för att skjuta dem, men varje vecka skickar vi ut, för dyra pengar, människor som har det svårt på olika sätt i sina hemländer. De som utför jobbet avlönas av skattepengar. Så på sätt och vis är vi inte annorlunda än den kände konstnären. Med eller utan medalj.
Borg Mesch tog bilder på medaljören som dödade tjuven och i Borg Mesch-Drömmen om fjällen av Hans Andersson kan man se den (och läsa om denna hemska händelse) och många andra vackra och informativa bilder från denna tid. Tack Anders för att du gav mig alla hemska detaljer kring denna makabra händelse.
Kattungarna växer
Leonora
Nemi
Tom Puss
Fauna
