I kraftskapande ridkonst talar man om att kommunicera med hästens hjärna genom sin kropp. Snart märks inte vägen genom kroppen utan man styr sin häst med något som liknar telepati. Muskeltonus, handrörelser och viktfördelning sker så omärkligt att ingen utomstående ser det, men hästen känner det och känner igen det när den är skolad. När ryttaren vant sin kropp vid små hjälper reagerar vi intuitivt och behöver inte tänka på varje steg vi tar utan kroppen gör automatiskt det den ska.

Anette och Marino i piaff

Hjälpgivningen är så omärklig som möjligt. Så fort hästen reagerar slutar man påverka tills det behövs igen och hela tiden strävar man mot mindre hjälpgivning. Tänk på att framåtdrivningen inte sker med säte och skänklar utan mer med röst och kanske ditt spö vid skänkelläget. Snart nog blir en kraftskapande rdikonsthäst så pass framåt att man bara behöver "släppa" fram den, men från början behöver man tänka på detta. Skänkeln driver inte utan samlar.

Ryttarens kropp reflekterar hästens kropp. Ryttarens huvud och nacke är hästens huvud och nacke, som du håller huvudet håller hästen sitt huvud. Dina armar är hästens framben och axlarna är hästens bogar. Dina höfter motsvarar hästens höfter och dina skänklar är hästens bakben så när skänklarna läggs till SAMLAR man hästen. Därav framåtdrivning med att släppa skänkeltrycket, röst och eventuellt spö (man ska alltså inte piska sin häst, bara peta vid skänkelläget OM det behövs).



En orättvist förtalad hjälp är handen. Av någon anledning vill man rida med skänklar men absolut inet emd händer. Denna inställninge kommer från den militära ridningen från 1800-taet och framåt. Obalanserade, hästrädda rekryter skulle inte skada hästen i onödan så man sa till dem att röra handen så lite som möjligt. De stora franska barockridmästarna däremot menade att handen är en bra hjälp, ja den bästa, där du kan finlira mycket eftersom händerna tar en mycket stor del av vår hjärna i anspråk. Till slut kan du rida din häst bara med pyttesmå förändringar med fingrarna, så små att de knappt märks för dig själv, men hästen känner det, du har ju kontakt med dess mun och huvud på så sätt.

För att ha en bra ridbana för kraftskapande ridkonst krävs inga stora arealer. Hempfling rekommenderar en kvadratisk bana 10X10 meter. Ingelas bana har kvadratisk form med tre gånger så lång långsida som kortsida, 10 x 30 m. Underlaget bör vara hårdare än det man är van vid från ridhus där man tränar hoppning med sina hästar. Dels sysslar vi med styrketräning och det är ju bara att tänka själv på hur tungt det är att springa på tjocka hoppmadrassen på skolgympan jämfört med att springa på en skogsstig. Dels vill vi höra hovnedslagen. Den lätthet med vilken hästen trampar ner på marken är en god mätare på hur väl mitt ridpass har lyckats med att skola fram en lycklig och stark häst.

Ridbanan ska vara hästens arbetsplats, pass 1 rider man lika bra ute i skogen, avslappningsridning ska ALDRIG ridas på banan. Men kom ihåg att arbetet ska vara roligt, hästen ska tycka om ridbanan. Chateaus och Majans förväntansfullt spetsade öron när vi kommer till Ingelas fina ridbana är ett gott tecken.

Hur bör man lägga upp sin ridning för att få en stark, lydig och lycklig häst?

I kraftskapande ridkonst arbetar man efter en femdagars träningsplan som ser ut som en mexikansk trappstegspyramid med pass tre som pyramidens topp:

Pass 1: Jobba med kommunikation och följsamhet. Lösgörande ridning, konditionsträning och kolla av att hästen förstår dig.
Pass 2: Jobba mot samling, förbereda det tunga styrkepasset pass 3 med skolorna, skolskritt, galoppanslag etc. beroende på vilken övning man tänkt sig pass 3.
Pass 3: Den tänkta styrkeövningen t ex skolgalopp, galoppombyten, piruetter, piaff, passage, levad hög grad av samling.
Pass 4: Som pass 2.
Pass 5: Som pass 1 och research och utvärdering. Hur blev kommunikationen i ridningen efter övningen pass 3?
Sedan åter till pass 2 osv.

Ridpassens längd är viktig. Likaså att man direkt efter en komprimerande rörelse låter hästen stretcha ut och släpper på tonus och samling för en stund. Ett pass 1/5 pass kan vara långt, men normalt bör ett pass vara från 5-30 minuter. Pass 3 övningen kan vara 5 minuter och ändå göra enorm skillnad. Undvik att ge hästen träningsvärk och mjölksyra. Efter ett riktigt tufft styrkepass kan hästen gärna få gå och dröna i hagen en dag eller två. Med denna ridning blir hästen inte förstörd av "ojämn" ridning. Man kan jämföra detta med hård styrketräning kombinerat med konditionspass fr människor där man använder vågmetoden, Tabatametoden eller intervallträning för att få snabba resultat. Man får också snabba resultat av denna träning både hos häst och ryttare.



Lubbe vilar mellan passen som körhäst i sin hage i Poikkijärvi

Tänk på: En clinic-helg är som att vara på pyramidens tak i flera pass i rad så hästen kan behöva hagvila eller flera nedtrappningspass enligt pass 1 i rad efter en sådan helg. Känn din häst så du ser om den behöver vila. Ridningen ska alltid kännas rolig för hästen, den får inte skapa obehag som träningsvärk och överträning ger.

Viktigt är dock: Du ska inte ha en starkare häst än den är lydig, inte heller ska du ha en lydigare häst än den är stark. I det första fallet riskerar du att gå sönder, i det andra fallet går hästen sönder.

Inga och Majan

Anki och Lotsen

Aron har varit på sin första lektion hos Shettis och Compani. Han red Sören och de passade bra ihop för Sören var pigg och kvick och det är ju Aron också.

I går kväll var vädret inte inbjudande för ridning. Hästarna var blöta och stod under träden och betade för att undvika det tröstlöst kalla regnet. Jag och Inga tog då en filmkväll med Anja Berans Elegant Dressage Training. Mycket spännande. Hon rider med så fina hjälper och hästarna var förstås underbara. Värt att notera var att de jobbade väldigt mycket med sidvärtsrörelser, särskilt skänkelvikning, och aldrig gav hand och skänkelhjälp samtidigt.

Hon är helt emot användning av hjälptyglar. När hon jobbade en häst som ridits mycket på graman, och dessutom övertränats redan vid tre års ålder, arbetade hon på lång tygel och fri hals vilket gjorde goda resultat under det år vi fick följa dem.

I går hann vi med del 1 och 2. Vi bestämde oss för att det var väl använd tid att se del 3 och 4 nästa gång vädret så tillåter.

Ewa kommer till oss i Kalix den 10-11 september. Sista anmälningsdag är den 24 augusti.

Kom ihåg när du anmäler dig att säga hur många ridpass du önskar, fördelat på hur många dagar. Samt om du vill köpa lunch (vilken/vilka dagar).

Ange också om du vill vara markdeltagare endast en dag, vilken dag.

Hälsningar
Inga

Det är bra att ett stort hästsportvaruhus öppnat i närbelägna Happis. Då kommer hästvännen Linda hit för att shoppa och vi får ses och skvallra om hästar och ridning helt ohämmat i flera timmar. Linda storshoppade byxor, short chaps och ridskor inför sin arbetsresa till Nya Zeeland i oktober. Hon har ledsnat på gruvan. Snyggt som ni ser!



Linnea nästan gullade sig medvetslös över ponnyfölgrimmor.

Jag köpte en flaska blue spray för 79 kronor.

Grundkurs i
Kraftskapande ridkonst
27-28 augusti I Vånafjärden, Kalix
Denna kurs vänder sig till dig som vill veta mer om grunderna i kraftskapande ridkonst. Det spelar ingen roll om du är helt ”ny” inför detta eller har en viss förkunskap.
Kursen hålls i Vånafjärden och du kan ta med egen häst, vi erbjuder hagplats under helgen. Det finns även möjlighet att låna häst av oss.
Kursen kostar 1200 kr och då ingår massor med teori, två ridpass samt lunch.
Instruktörer: Anki Niska och Inga Gustavsson. Anmälan och frågor till Inga: 070-595 86 03
eller [email protected] Välkommen!

Nu har jag varit hemma några dagar med min söta ponny. Dagens morgonpass blev ett härligt galopparbete på stora ängar.

 

Cielona foto: Linn Lindblom Pääjärvi

När en liten welsponny-flicka var på väg till sitt nya hem i Kiruna för mååånga år sedan, rastade hon här i Siknäs. Nu är hon en grånad dam på 19 år och har inte varit där på mer än ett och ett halvt decennium. Ändå verkade hon känna igen sig:



Hon visste var vägen var.



och godaste gräset



Lite mer bilar har det kommit hit sedan sist



Men samma gubbe körde mig hit då för länge sedan



Men den här lilla killen fans inte då, tänk vilken stor familj det blev som jag kom till.



Fika med grovdoppa med mommo är perfekt, då får jag äta hårtbröd! Fast matte säger att jag blir tjock av det.









Minsta "fölet" Aron, spelar brännboll i stället.



Så åker vi hem igen.


Tjejer, jag är hemma nu!

I sommarhagen finns många fina platser och här bor det alver och dvärgar. Lill-alven Aron har klättrat upp i sitt bo.

Alv, dvärg och örtkunnig i samspråk.

 

Alvhästen Majan övervakar örtinsamlingen.

 

Hon vill också kontrollera om den där gatuförsäljaren verkligen sålde en "äkta Rolex" till alv- och dvärgpappan:

Alv- och dvärgmamman rider runt på hobponnyn Chateau:

Pila kontrollerar hållfastheten i alvboet:

 

Nyduschad och nurullad vilar Chateau i solen

Efter ridpasssen blir vi svettiga och Chateau myser av att bli avduschad med kallt vatten. Sedan rullar hon sig så hon inte ska bli ohälsosamt ren och därefter ställer hon sig på någon solig plats och sover.

När Chateau hör mig komma springer hon till grinden och väntar på att

få jobba, trots att hon rids flera gånger om dagen under sommaren.

För att hålla Chateau någorlunda smal under sommarens ständiga ätande rider jag henne tre gånger om dagen och ibland rider mina barn på eftermiddagen om det inte är för varmt. Innan jag stötte på kraftskapande ridkonst hade jag för mig att man inte skulle hämta hästen för ofta i hagen för att rida den under sommaren. Hästen kunde bli utsliten och svårfångad i hagen. En del idéer inom alternativa ridsätt anser ju att man ska rida väldigt lite men effektivt och inom traditionell ridning vill man skritta hästen i maskin eller under ryttare och tar ett träningspass om dagen med vilodagar en gång i veckan.

 

Ridskolehästar anses ofta slita ont som får jobba varje dag i två-tre timmar utspritt över dagen. De får ju ett sommarbete utan ridning i flera veckor och det mår de säkert bra av. Men Chateau skulle antagligen bli sjuk av ett sådant bete. Redan efter några dagar i sommarhagen blir hon rund om magen och skulle hon inte ridas alls i en vecka i sträck blir hon rent fet.

 

För några år sedan var jag bortrest tre sommarveckor och det gick knappt att känna igen henne när jag kom hem-så tjock har hon aldrig varit varken förr eller senare. Långa sommarresor är alltså otänkbara utan att någon annan tar sig an hennes motion. Det kan vara svårt att hitta någon som vill rida tre gånger om dagen, så jag njuter av sommaren med min häst  och tar kortare turer från min häst på högst en vecka i stället.

Hungrig ponny med hanterligt rund sommarbetesmage

Måste bara få dela med mig av ett klipp från klippan Lars, som ofta hörs med kloka kommentarer här på bloggen:

 

John Bauer* fångade den känsla av att världen är stor och förunderlig som präglar mycket av det som skrevs under barocken

Barockens idévärld var undersökande och nyfiken på det naturvetenskapliga området. Stora skepp seglade jorden runt och i Europa uptäckte man att världen var mycket större än man någonsin trott. Reseskildringar blev storsäljare och fler och fler kunde läsa dessa populära skildringar av avlgnsa länder och främmande kulturer. Fortfarande berättades visserligen gamla sägner om troll och haldi, ulda och de underjordiska och sommarnätter med dis över ängarna trodde man sig säkert fortfarande se älvor dansa. Men långsamt blev man ändå mindre rädd för dessa väsen.

John Bauers bild av en älva i mötet med en människopojke. När den målades 1905 hade man för länge sedan slutat vara rädd för älvorna.

I Norden pågick visserligen häxprocesserna som värst under 1600-talet, men de stoppades faktiskt av en präst, Ericus Noraeus, och en läkare, Urban Hjärne, som använde tidens vetenskap och sin utbildning i kampen mot häxtron. Ute i Europa var det den katolska inkvisitionen med sina välutbildade jesuiter som först började bekämpa den folkliga skräcken för häxor, naturväsenden och demoner.

John Bauer igen, här en ung prins som söker sin lycka men naturligtvis stöter på en häxa som vill lägga sig i hans planer.

Universiteten och skolväsendet började växa fram på alla områden. De ridakademier som bildades gjorde att man funderade kring hur man bäst utbildar häst och ryttare och det man kom fram till systematiserades i skrift. Den som fick mest inflytande, och fortfarande har det, är François Robichon de la Guérinière, ryttmästare i Saumur, och hans böcker om «École de la cavalerie» har inte blivit omoderna.

Plansch som illustrerar en tidig engelsk upplaga av Guérinières ridlära

*Special thanks to Ceri för reminding me of the works of John Bauer.

Ibland måste även hästar resa och då kommer en transport väl till pass. Hos Camilla hyr jag en rejäl transport som är lätt att köra med, säker och välventilerad för min lilla Chateau och så välhållen och ren att jag alltid skurar ur den med såpa innan jag kör tillbaks den.




Transporten är så lätt att använda och Chateau är så lättlastad och resvan att jag kan resa ensam med den land och rike kring.



Ja, jag gör reklam här! Men det är Camilla värd, hon är alltid så serviceminded och trevlig och har ett så mysigt ställe med ridskola för de allra minsta.



Här ser ni Camilla ute och finåker med 18-åriga russet Juva II, en underbart snäll ridskoleponny med massor av arbetsglädje.