aJa, efter över en vecka utan internet pga av tekniktjafs och sedan ivrigt resande, är så Barockbloggen tillbaka på 2012s första dag. Det blir mycket bilder nu eftersom resandet bland annat har lett till Jukkasjärvi där Miss Smilla bor med sin mamma Isa. Vad kan därför vara bättre än att börja det nya året med bilder på en ny liten häst? Så här ser alltså Chateaus adoptivföl ut just nu:

Att fota svart häst mot vit snö är inte lätt, därför fixade jag lite med bilden här. Egentligen är hon svart som "kappan på en präst" precis som den lilla ponnyn i visan. Och det här blir nog en ponny, hon är mindre än Isa var i denna ålder och Isa är ca 150 cm i mankhöjd. Dessutom är hon mycket mindre än kompisen Flingan som syns här på bilden. Det passar oss bra med en D-ponny.

Smilla får en bra början i livet här i Jukkas, där också jag hade min början i livet. Men visst längtar vi efter att få hem henne så Chateau får lära känna sin svarta adoptivdotter.

Morfar Manzanillo är en underbart snäll, barnälskande hingst med fantastiska rörelser och goda anlag för både samling och ökningar. Mörkbrun och stilig, dessutom.

Klicka på bilden så kommer du till hingstkatalogen. Här är Maritas hemsida, Manzanillos ägare.

Här är morfar Power Boy, ELIT-hingst: welsh 62,5%+OX 25% + XX 12,5%

Klicka på bilden för mer info.

Nu är det klart, Smilla blir fosterdotter till Chateau till sommaren. Hon får bo kvar med mamma tills dess, men redan nu är hon vår. Officiellt heter hon Miss Smilla e. Manzanillo u. Isa e. Power Boy u. Wielka Cielona. Så här ser hon ut:

Smilla med mamma Isa.

Här med sin uppfödare Kärstin. Hon har fått sitt vackra huvud av mormor Cielona. Hon blir svart med stjärn som mamma, pappa och morfar.

Måste bara få rekommendera denna kloka bloggpost på Anna Lyckopricks sköna blogg. Mitt eget inlägg i denna debatt kan man läsa här.

Så här trivs Majan och Chateau allra bäst:

Utomhus i hagen, ätandes hösilage och gnagandes på det gräs som för länge sedan borde slutat växa, men med denna brittiska höst tar det liksom aldrig slut. Men det är bara bra för min hosthäst att vara ute så mycket som möjligt så vi klagar inte.

Men på onsdag blev det ett riktigt oväder från de brittiska öarna med blåst och regn. Hästarna fick tidig kväll-vind och regn är ingen kul kombination ens för en "uteliggare" som Chateau, trots hennes ursprung i regnigt blåsiga Wales. Vi får hoppas att det ständigt öppna stallfönstret ska rädda våra gamla damer från RAO nu när de lovar än värre väder till helgen.

Majan vill som vanligt inte var med på bild tagen med blixt.

En nytillkommen läsare undrade om Chateau har någon kompis, ja många, men vännen, bästisen Majan bor hon med och så här ser de ut när de ska ut tillsammans:

Chateau närmast kameran.

Man kan tro att jag aldrig ser min häst nuförtiden. Det är nästan sant för efter vintertidens inträdande ser jag henne på ett dunkelt sätt, inte som i en spegel utan som i en mörk skog, eftersom det alltid är mörkt när jag kommer från jobbet och barnhämtning. Hon blir alltid glad när jag kommer och på gnäggningen hör jag att hon är där. Men bloggtystnaden om min kära lilla ponny har mest med avsaknaden av bilder att göra. Så här blir de i mörkret:

Blixt behövs och då blinkar hon förstås, min söta tjej.


Månskensritter är underbara, men tyvärr är det svårt att fota just då för det är lite väl klumpigt med ridvantarna som nu behövs för att inte förfrysa sig.

Helgerna kan man dock hinna med att rida i dagsljus en liten stund mitt på dagen, här är det den kära Madde som håller på att lära sig grunderna i kraftskapande ridkonst. Hon har aldrig ridit akademiskt förut, men börjar redan få kläm på hur lite som behövs för att rida på detta sätt:


Alla bilder blir ruggigt suddiga i det knappa ljuset även om detta är mitt på dagen.


Här en länk till Walkyrias fina blogg där du finner många bra hässtips.

Efter en vecka med minimalt med tid för återhämtning var det skönt att ta en riktig söndagsvila i stallet:


Först mockning, vi har ett smart släp dit vi forslar gödsel och sedan drar jag det till tippen där de samlar ihop kompostmaterial.

Sedan hämta älsklingen i hagen.

Rykt behövs. Hagarna är som blöta lertag.


Så ett ridpass där vi känner efter att kommunikationen fungerar: sidvärtsrörelser, alla gångarter utan stora krav på samling och lite tramp. Så plötsligt bjuder hon på skolgalopp-men de bilderna blev så supersuddigga att de naturligtvis inte gick att använda. Men mycket beröm fick hon fösrstås min duktiga och samarbetsvilliga tjej!

Rörliga bilder utomhus måste till när man fotar i lite disigt höstljus.
Den vackra ladugården vi rider förbi blev hur fin som helst i detta ljus, men den står ju still:

Tidig morgon i höstsolen med en pigg ponny, då är det perfekt att leva.

1. Släng ut allt ur bilen, inklusive alla stolar i baksätet.


2. Fyll det utökade bagageutrymmet med spånsäckar.

3. Töm spånsäckarna i stallet för vinterns spånbehov.

4. Dammsuga och såpskura bilens inredning i tre timmar.

5. Som ny igen!

6. Återstår bara att sortera och sätta tillbaka saker på sina rätta ställen.

Städa stallbilen-lätt som en plätt!

Denna tid kallas som sagt var för Brittsommar pga Sveriges enda riktiga kanoniserade helgon, Birgitta, som förövrigt också är ett av Europas speciella skyddshelgon.

Denna tid ger dock i år mer intrycket av att vara britt-sommar, dvs en sommar med brittiskt väder. Det regnar och dimmar och vindar hela tiden. Det gör att hästarnas plaskar runt i hagar som ser ut som skyttegravar i Flandern i en film om första världskriget.

Så här ser därför min ponny ut, varje dag!! Suck!

Men jag ska inte klaga, just idag tog lågtrycken från de brittiska öarna paus, som syns på bilderna ovan, och Majan, Inga och jag tog en härlig tur till havet i härligt höstväder. Men då glömde jag kameran i stallet.

Hela september har det regnat och varje helg har varit uppbokad till aktiviteter som inte inbegrep min häst. Men nu kom en lördag utan bokningar och ett strålande väder. Madde kom också på besök för att prova på hur man rider en liten ponny som rids akademiskt med kraftskapande ridkonst. Hon tog cykeln till ridbanan och Majan och Inga följde också med. Vi drog alltså som en liten procession genom byn i solen.



Först gäller det att få koll på hur man rider med dubbel tygel. Stångtygel för samlingen och tränstygeln för böjningen och fjärilslätta, men exakta hjälper med fingrarna.


Så ska man sitta still, men påverka med sitsen och vara avspänd, men med tonus...hjälp vad mycket att tänka på!






Men det är kul när kommunikationen börjar fungera. Till slut blev det till och med några steg i piaff.



Mycket att prata om och fundera kring på väg hem från ridpasset

Jag inser varje gång den som ridit konventionellt får möta kraftskapande ridkonst och testa på hästar som ridits på detta sätt, hur bra det här ridsättet är. Hur lugnt och fint man får kontakt med hästen, hur rimligt ryttaren lär sig använda sin egen kropp. Ja, hur harmoniskt, balanserat och rätt allt blir när man rider kraftskapande i stället för energiförbrukande.

Vackra höstdagar har vi inte varit bortskämda med denna blöta september. Men när solen tittar fram gör också miljoner vackra svampar det. Hur fort växer de egentligen, plötsligt är de bara där.

Soliga höstdagar är perfekta riddagar också. Fast det mörknar tidigt  nu när vi passerat höstdagjämningen.

De flesta som läser här vet hur det funkar på ridklubbar; tävlingen i centrum och skitsnacket runtom. Tävling lockar fram det lägsta hos de flesta och då ridning oftast är en individuell sport är alla som man delar ridklubbens resurser med också mina konkurrenter.  Atmosfären ar inte lika tuff som i en hockeklubb, men inte långt ifrån. Det är inte lätt att avvika på en ridklubb heller. I Kiruna är detta extremt utvecklat. Alternativa ridsätt gör sig icke besvär, ponnyer göre sig icke besvär, andra raser än europeisk sporthäst göre sig icke besvär, ja listan tar nästan aldrig slut. Det är bättre att säga; hopptävlande ryttare med europeiska sporthästar, helst släkt med Robin Z (hästen alltså) är välkomna.

Emmas, Kärstins dotter, appaloosaföl Flingan göre sig icke besvär på Kiruna ridklubb

Som ridelev får du naturligtvis komma dit, man behöver ju intäkter och medlemmar eftersom Ridklubben är finansierad av kommunala skattepeng. Men du kan jobba häcken av dig med barnridningar, handikappridningar, stallpass, caféansvar och i styrelsen utan att få hyra in din ""udda häst där. Ja, du kan till och med ha en begåvad hopponny med en ELIT-hingst till pappa och betala 1000 kronor för att stå i stallplatskö utan att du någonsin kommer att få en stallplats på den skattefinansierade klubben.

I Kiruna räknas ridklubben som den enda legitima vägen att hålla på med hästar. Kiruna ligger ju väster om odlingsgränsen och hästhållning utanför klubben är något som aktivt motarbetas av kommunen. För att komma undan kan man göra som jag-flytta till ett ställe med större variation på hästsidan, eller vara riktigt flitig och modig som min vän Kärstin.

Kärstin med sina hundar Jaffa och Gucci

Hon tjatade till sig bygglov för stall på en myr utanför Jukkasjärvi, startade en ridklubb för ponnyer och udda ridsätt, men med möjlighet att tävla "vanligt" för den som vill det. Hon jobbbar dygnet runt; gräver diken för rörledningar och dränering,  bygger stall, klubbstuga och ridbana-och sitt eget lilla hus.



Kärstins man Micke tar kort jobbpaus för att agera fotomodell på den ständigt expanderande byggarbetsplatsen som är deras hem och Iskalla ryttares stallanläggning i Jukkasjärvi, vid detta tillfälle var Kärstin på väg med hästar i transport till sommarbete i utanför Docksta vid Höga kusten ca 80 mil söderut.

Kärstins egenbyggda revisionskontor och teorisal värms av en kamin men kunde man utvinna all hennes energi till uppvärmning kunde hon ha värmt hela anläggningen gratis

 

Hon driver en revisionsbyrå och jobbar så hårt med den att hon höjde taxan för att få färre kunder-men blev inte av med en enda för de var så nöjda med henne. Dessutom kör hon grävare åt andra som behöver hjälp med något grävjobb. På den lilla fritid som finns är hon ordförande i Svenska Ridsportförbundet i Norrbottens län. Hon och hennes flitiga familj driver en anläggning som är mycket vänligare och tolerantare än någonsin den kommunala har varit. Hur det går ihop ekonomiskt och tidsmässigt kan ingen förstå; Kärstins matematik är en helt annan än alla andras-hennes energi och vilja likaså.

Medan vi hälsade på och störde mitt i kvällsmockningen ringde folk och ville ha ut Kärstin och Micke på körningar, men Micke jobbar för tillfället dygnet runt med körjobb  i gruvan så hon fick tacka nej.

Ja, det är "Smilla" född den 21 juni 2011!Under fölpälsen en svartbrun skönhet med mormor Cielonas vackra arabhuvud.

Här tillsammans med Kärstin, sin uppfödare. Stjärn har hon också precis som mamma, morfar Power Boy och pappa Manzanillo.

Här tillsammans med mamma Isa. Man ser att hon inte är så stor, blir troligen D-ponny eller strax över när hon är fullvuxen. Man ser att hon fått pappas långa väl ansatta hals. Här ser man det förstås inte, men efter pappa Manzanillo har hon också fått fantastiska gångarter. Aron tyckte att hon var underbart mjuk dessutom. Chateau kunde inte få en bättre adoptivdotter.

Marino var med men reds inte av Anette, som här, Anette lånade ut honom till kursdeltagarna

På ridbanan med hästar fick vi så testa våra nya insikter. Vi red alla 3 gångarter och några övningar med skolor och ridvägar.

Skritt som är den gångart som är svårast att påverka eftersom hästen då alltid har 3 hovar i marken. Varning för att eftersträva alltför stor skritt som då lätt kan bli passartad. Skolskritten närmar sig diagonal fotförflyttning som i trav.

Trav med sin diagonala fotförflyttning och i ökad trav ett svävmoment. Piaff är trav på stället och passage trav med fördröjda fotlyft.

Majan fick jobba hårt under helgen, Chateau fick ge henne lite energi-det har aldrig hänt förut

Galopp i tretakt kan omväxlas med den betydligt mer samlade skolgaloppen där fotförflyttningen är densamma som i tretaktsgalopp men utan svävmoment så den blir fyrtaktig. Liten språklig anmärkning: Galopp på engelska är inte vad vi menar med galopp, det är snarare ökad galopp eller till och med fyrsprång som är motsatsen till skolgalopp, men fyrtaktig och mycket snabb galoppbanegalopp med tydligt svävmoment. "Vår" galopp kallas canter. Så när en ryttare säger att de varit ute och kantrat är det arbetsgalopp man talar om, inte en båtfärd som gick fel.

Chateau var med mig som vanligt

En övning som ger väldigt mycket redan i skritt är att mitt på kortsidan byta varv med hjälp av en diagonalsluta. När man kommer till spåret väntar man in bakdelen och fortsätter längs med spåret i förvänd sluta som man genom att flytta sina händer mot inner höft och inner höft mot händerna byter om till en öppna.

Dessa övningar var nog säkert roliga för oss alla även om de övriga deltagarna fick rida superfina hästar som Lotus, Marino och stjärnan Majan. Men jag tyckte det var en höjdare när Chateau fick betyget av Anki: "Hon är ju som Majan." ja dte berömmet lever vi på hur länge som helst!

På ridbanan blev det också torrsim, här fick vi använda oss av cyklar för att öva exakta ridvägar, tydliga avsikter och balans. Vi skulle cykla så långsamt som möjligt, men ändå i balans, med ordentliga hörnpasseringar. Det var både roligt och lärorikt.  Vi fick också byta varv på olika sätt på våra cyklar för att lära oss att inte kasta över hästen i det nya varvet-på cykel får man planera varvbytet mer för att inte ramla, hästen är ju oftast så bussig att den försöker rodda upp det när man slarvar.

"Som om jag inte skulle kunna så enkla saker, jag bara frågar. Kom och skriv mig det på näsan-den som vågar!"

I kraftskapande ridkonst använder man sig av omvänd volt tillbaka, inte volt tillbaka. Den omvända volten tillbaka har många fördelar; man får hästen korrekt böjd ut på spåret, man förbereder piruetter på detta sätt och man kan bygga upp många stärkande övningar kring omvänd volt tillbaka. Över huvud taget försöker man i kraftskapande ridkonst alltid tänka ett steg till. " Nu är vi här-men vi har vårt mål där, så det vi gör nu ska vara ett steg på vägen mot målet." Man försöker undvika sådant som fördärvar vägen till målet, man kan ju exempelvis fundera över varför man gör framdelsvändningar när man vill få hästen att bära mer vikt på bakdelen?



Hörnpasseringarna gymnastiserar hästen och gör den stark om de görs noggrannt

Det är på samma sätt med allt man gör, när hästen bjuder på något som liknar något ska man berömma för man kan få nytta av det i framtiden. Det där skuttet kanske är första steget mot en levad. Det där energiska trampet blir ju i framtiden piaff. Passagen ligger nära till hands hos Chateau, så det är bara att lägga till hjälperna när hon börjar ta sig fram i passage över en snötäckt äng eller när hon är speciellt energisk.

Sitsen i kraftskapande ridning kallas dynamisk sits För att simma i vattnet brukar man träna torrsimtag på land. Ridning är också bra att öva med "torrsim" för att slippa plåga hästen så mycket och verkligen ge sig tid att fundera på den dynamiska sitsen, balansen och allt annat som hör till ridningen. Vi fick träna på Tim, en spansk sadel på en vinglig ställning med en hög med böcker som stigbyglar.

Prinsen som möter häxan glömmer att hästen känner hans huvudposition-som vi ryttare så ofta gör.

På "Tim" kunde vi undersöka  hur en centimeter utåtvriden häl påverkar min kropp och därmed hästen-samling. Likadant med den inåtvinklade hälen - drivande. Vi kunde också testa att lyfta svanskotan och bädda in sittbenen med våra gluteus maximus, skinkor och känna in balansen i lättridning med dynamisk sits. Vad händer när du lutar dig lite bakåt som för en levad? Vad händer om du under ridpasset vänder dig om och pratar med en bekant vid banan? Man får en klar bild av att väldigt små förändringar betyder mycket för ekipagets balans.

Den här lille killen har förskjutit sin balans som till en levad, eller vadå? Hästen funderar med nosen långt bakom lodplanet för att komma undan det förvirrande tygeltaget.

Man bör inte vända sitt huvud tvärt mot sidan om man inte menar något med det. Det sätter din häst ur balans och du vill ju att din häst ska ha förtroende för dig. På vinglige Tim lärde man sig mycket med kroppen som man redan visste med hjärnan.

Inga rider i dressyrsadel och får en mer hängande skänkel

Sitsen som Ewa utvecklat efter sin olycka och för att få en maximalt stark och lycklig häst är en variant av lodrät sits men med längre stigläder än man rider "vanligt" med. Glöm trepunkts-sitsen. Sittbenen ska inte sticka hästen i ryggen, använd dina vältrimmade gluteus maximus för att dämpa de vassa sittbenen (ja, hästen uppfattar dem som vassa även om du tror att du har en fet rumpa!) och avlasta ryggen så hästen kan jobba fritt med den. För att uppnå denna lättnad för hästens rygg tar man också stöd i stigbyglarna och sviktar i fotleden för att sitta mjukt i trav och galopp. Detta gör att även en ryggskadad person eller en människa med andra problem, ständig värk, reumatism, förslitningsskador m.m. kan rida bekvämt i alla gångarter.

I spansk sadel får man lite mer "spretiga ben" men de ska ändå vara avspända och sviktande i fotleden

Man rider inte lätt på ridskolesätt eftersom det ändrar ryttarens tyngdpunkt och därmed stör ekipagets balans, däremot kan man knipa åt med rumpan i takt med hästen och på så sätt rida lätt utan att förskjutas framåt och dunsa ner på hästens rygg just när ryggen böljar uppåt i traven. Man slipper också spänningar i benen och får en jämnare kontakt med hästen.

Inga beskriver kraftskapande ridkonst som en serie motsägelser och här kommer några av dem: Du ska lägga mycket vikt på fötterna och du ska vara avspänd i benen. Du ska inte trycka ner hälen för då blir benet spänt, foten ska vara plan utan doppad tå eller nervänd häl. Du ska vara avslappnad när du rider, men du måste rida med muskeltonus för att bära upp dig själv och bli så lätt som möjligt för hästen att bära.

Hästens anatomi liknar vår. Vårt skelett är uppbyggt på samma sätt som hästens det är därför häst och ryttare reflekterar varandra i hanteringen. Hästar härmar varandras rörelser i flocken och på samma sätt härmar de oss. På den här bilden känner jag mig inte bara som Diana Rhodin, man ser också hur hästarna följer varandras rörelser nästan till punkt och pricka:

Alla tre håller benen nästan exakt likadant och är böjda på koncentriska voltspår med Pila på det innersta mest böjda spåret.

Bebisen Pila har ännu inte sänkt huvudet, men lyfter på ett bakben som Chateau.

Den här härmande förmågan, som vi människor också har, använder vi när vi rider. Vi strävar efter en så naturlig ridning som möjligt. Hästens eget rörelsemönster i frihet är vad vi försöker efterlikna med hästen under ryttare. Få saker är så sköna och lärorika som att se på hästar i frihet.

Man kan exempelvis studera hästens naturliga böjning genom kroppen i kurvor/på volter. När hästen vänder huvudet åt ett håll, kommer också bakdelen in på samma sida. Länden och nacken interagerar på så sätt. På samma sätt är det med oss människor, problem med nacken kan visa sig i ländryggen och vice versa.

Rambo betar i i Poikkijärvi i extremlåg form

Hästar står med huvudet ner när de äter, inte när de rör sig. I kraftskapande ridkonst  rider man därför inte hästen i ständig lång, låg form eftersom du aldrg ser en häst göra det långa stunder i frihet. Men efter en komprimerande rörelse som till exempel sluta ska man göra en motrörelse som stretchar hästen och då kommer den lång-låga formen in. Men bara en liten stund, sedan ska huvudet upp igen om inte stretchen ska göra mer skada än nytta.

Chateau i en effektfull ökad trav.

Pila i saktar just av från galopp.

Majan fattar galopp med mycket vikt på bakdelen.

Vi vet alla att hästen inte är skapt till att bära upp något annat än sin egen kroppsvikt. Eftersom huvudet och halsen är så tunga delar av kroppen är det frambenen som bär mest vikt och bakbenen skjuter på framåt när hästen är i frihet. Skolning av en häst innebär att vi lär den attt använda sina rörliga hasor och sin starka bakdel till att bära en större del av sin egen och ryttarens vikt