För hästarna och ridningen var akademiserandet bra. Att rida är en konst som inte är lätt att lära sig och knappt någon kan nog känna att de lärt sig precis allt om ridning ens om de ridit hela sitt liv. Medletidens riddarordnar hade nått väldigt långt i ridningen. Man hade märkt att Xenofons ord alltjämt gällde om att det hästen gör av tvång blir inte vackert, bara det hästen gör med glädje  blir skönt.

En bit natur med en naturlig häst "och Gud såg att det var gott"

I behov av stylister?

Entrée de l'empereur Charles IV à Saint- Denis en 1378(Karl IVs intåg i Saint-Denis)

Sommaren är härlig men ibland är det lite varmt att rida och Chateau måste ridas flera gånger om dagen för att inte bli sjuk av det rika betet i hagen. Efter varje pass får jag duscha av henne med kallt vatten. Ju varmare det blir desto kortare pass, vi kompenserar med att rida fyra-fem gånger då.

Tycker ni, "vadå, snygg, hon är ju så tunn och omusklad" så beror det på att hon är tre år och ska ridas in. Inga hjälper till med det och därför bor Pila hos våra tjejer i sommar.

Som ni ser är hon betydligt mer högställd än Majan och Chateau. Men vi ser henne ändå som "lilla Pila" för hon är så gosig och barnslig.

Lägst i rang, förstås. Mer om hur flocken nu beter sig i följande inlägg.

"Studie av hästhuvud" målad av Glowa Michalowski  i Polen 1846

Anmälan och frågor till Inga: 070-595 86 03
eller [email protected] Välkommen!



"Whistlejacket" målad av George Stubbs, England, 1762

Herdepojke med sin häst och hund målade av Karel Dujardin i Italien

Jag brukar tänka på skillnaden mellan Ulla Håkansson och den unga tävlingsryttaren, de tillhör varsin ytterlighet vad gäller inställningen till hästar och ridning. Ulla Håkanssson rider först och främst utomhus, i skog och mark, varje dag. Hennes hästar är nästan aldrig halta. När hon nyligen vann dressyren i Strömsholm avstod hon från NM eftersom hon tyckte att hennes sto Richelle hade rest tillräckligt för en tid : "Jag har tackat nej till NM, det bilr för lång resa så här tätt inpå för Richelle." sa hon till Ridsport efter en lång rad lysande tävlingsresutat.

Vanliga tävlingshästar är alltid "halta" på boxvila och när de rids är det i ridhus till vardags. Dessa hästar får inte ens gå i hage dagtid utan på sin höjd i en skrittmaskin eller skrittas ut på jämna skogsvägar eftersom man är rädd för de hältor som ändå drabbar hästarna hela tiden. Aldrig får de långa galopper i skogen och vem har hört talas om att någon ung ryttare vågar tacka nej till en tävling för att hästen behöver vila från långa resor?

Kanske behövs den mognad och säkerhet som Ulla Håkansson (f.1937)har för att våga gå mot strömmen? Men jag tycker att det finns många unga hästmänniskor som också tänker rätt och sätter hästens bästa först. Fast det är nog svårt att stå emot trycket att ställa upp i nya tävlingar och nå högre mål när man är ung. Då kan man ju alltid härma Ulla Håkansson och ha hennes exempel som stöd för att våga säga stopp när hästen behöver det. För när allt kommer till kritan så är det en minimal del av ditt och hästens liv som ni rider det där ärevarvet, först och främst är vi ju kompisar med våra hästar och vänner vill man vara med så länge som möjligt.

Ulla Håkansson på Richelle

Italienska lanthästar och mulor i arbete målad av Karel Dujardin (1622-1678), en holländsk barockmålare representerad på Rubens-muséet

En annan viktig orsak till att hästar får kort livslängd är att det är så sjukt vanligt att även vana hästmänniskor avlar på ston som inte håller för ridning/körning. Hästar som Chateau, som alltid funkar, får tävla och man vill inte störa ridningen med dräktighets- och digivningsperioder. I jordbruket såg man förr ston med sitt föl vid sidan medan de jobbade. Detta gjorde förstås fölen förtrogna med sitt framtida jobb och det visar ju att mammorna höll för jobbet och antagligen nedärvde sin hållbarhet till fölen.

Idag är det vanligt att till och med vana hästmänniskor avlar på ston som inte håller för ridning/körning. Orsaken är förstås att ett dyrt sto ska betala sig på något sätt om hon inte funkar i tävling. Det är däremot inte bra djurskyddstänk att låta svagheter förärvas i flera generationer för snöd vinnings skull. Återigen måste vi hästmänniskor se hästar som levande varelser och inte investeringsobjekt. Det är skillnad på om soet fått en skada av en olycka n om stoet har medfödda svagheter. Åtminstone borde man kunna sluta avla på bevisat ohållbara ston med dåligt temperament för att minska lidandet hos deras föl och göra hästar i allmänhet mer hållbara.

Att sto och föl får vara utomhus så mycket som möjligt i kuperade hagar är också viktigt. I närheten av storstäder och länder som Holland är markpriserna galet höga samtidigt som EUs jordbruksstöd i princip utesluter den vanliga svenska skogshagen med stenar och skogsdungar så man får inget stöd fär svenska hagmarker, det innebär att platta ängar blir vanligare att föda upp hästar på. Ofta är också dessa ängar för små för att unga hästar ska utvecklas optimalt.

Här syns i alla fall en ljusning, lösdrift blir allt vanligare, det är ju också mest hästanpassat även för vuxna hästar. Chateau är uppfödd på lösdrift och gick ute året runt sina första år i livet och det har jag igen i en härdig och hållbar häst idag. Har man små hagar själv kanske man kan låna från någon som blir glad att det går betande djur på deras igenvuxna marker. Då vinner man också ett garanterat maskfritt bete för fölen. Har man inte denna tur kan man hyra in sin unghäst hos någon uppfödare med lämpliga kuperade hagar.

Lars kommenterade också detta med avel:

Kan inte säga att jag är så jätte häst kunnig men har haft hundar, dobberman en gång i tiden rasen blir ofta inte så jätte gammal 8-12 år fick förklarat för mig att dobberman har väldig över kapacitet med hjärta och lungor dom är ju avlade så ursprungligen för att springa i fatt och sedan orka slåss (kamphundar)och det tar ut sin rätt åldersmässigt till sist.

Funderar om dom ridhästar man ofta ser (fullblod?) kanske dom med är väldigt snabba men att det straffar sig hälso och åldersmässigt, läste lite om gustav den 2:e adolfs häst streiff som var en oldenburgare dom verkar inte varit så raket snabba men verkar rätt stabila och lugna, kanske dom hästarna blev väldigt gamla om dom överlevde krigen funderar Lars.

George Stubbs: Ston med föl i hage

Caravaggio målade Pauli omvändelse 1600-01 som om Paulus ridit till Damaskus på en italiensk lanthäst. Här ser man att hästen inte alls är överviktig men muskulös.

Sedan är ju även betet nu för tiden ofta gödslat med konstgödsel, vall gödslas ibland, men framförallt är det läckage från åkermarker runtomkring som orsakar övergödningen. Min vän Maj-Britt hade två curlys ett tag och de fick tom fångliknande allergisymptom om de åt kvävegödslat hö. Man måste vara noga med varifrån man köpte hö till dem. Hur många tänker på det när man har en fånghäst eller, som jag, en häst som lätt blir tjock?

Fram till 1950-talet gick hästar i mina hemtrakter ute i skogen och letade mat själva under sommaren. Man inhägnade ängar och odlingar på de bördigaste markerna för att stänga hästar och andra betesdjur ute från dem, inte tvärtom. Från de ängar som nu är bete skulle man ju på den tiden ta hö till vintern. Det var alltså ett helt annat bete än dagens harvade och ibalnd till och med gödslade vall.

Vår luft är också koldioxidmättad. Detta påverkar både klimatet så växtsäsongen för gräs blir längre, men koldioxid göder också gröna växter väldigt bra, det vet de som koldioxoidgödslar i sitt växtakvarium. Betet är alltså mycket frodigare nu än under barocken och våra hästar har inte hunnit anpassa sina kroppar till detta näringsintag-precis som vi människor inte klarar en kosthållning som folk bara kunde drömma om 1950.

Fjällbete, magert bete som passar nordsvenska hästar och ponnyer som Chateau, hon blir aldrig tjock av att beta på fjällängar.Här en underskön jättehage i Alalahti vid Paittasjärvi, vid foten av Kebnekajse. Det liknar antagligen det bete barockens hästar hade tillgång till.

Först vill jag tacka för kommentarer på gårdagens inlägg, det kommer poster om dem!

Peter Paul Rubens har målat St. Göran och Draken. Hästar som fick slåss mot drakar hade antagligen ofta skador och levde väl inte så länge-men det gjorde knappast riddarna heller-värst var det dock för drakarna  förstås

Men trots att medeltidens hästburna krig för länge sedan kommit ur modet lever inte dagens hästar så mycket längre än medeltidshästar, medan vi människor fyrdubblat medelivslängden sedan dess. Framförallt tror jag sporthästar står för den låga medellivslängden. Kanske slaktar man hästar som skulle ha bra mycket längre liv om de fick bygga upp sin muskulatur på rätt sätt och vila sig frisk, men i tävlingscirkusen finns inget tålamod samtidigt som det handlar om stora pengar. En bra tävlingshäst kan kosta många miljoner. Om en sådan häst blir skadad måste man nästan slakta den genast för att kunna använda försäkringspengarna till en ny häst.

Ja märkte denna inställning när jag ringde mitt försäkringsbolags veterinärservice när Chateau fick RAO. Jag ville inte störa min ordinarie veterinär bara med oroliga frågor men tänkte att jag betalt mitt försäkringsbolag skrämmande summor under åren trots att jag aldrig, tack Gud, behövt använda försäkringen till veterinärvård och därför kunde unna mig att fråga deras telefonveterinär. Hon var stressad och trött och tyckte jag skulle avliva Chateau! På några dagar med medicin var Chateau helt frisk och just nu är hon i bättre form än någonsin efter att ha ätit sin medicin i 3 veckor. Jag gissar att veterinären var van vid att folk ville avliva sina hästar och få ut högsta försäkringsbelopp så fort som möjligt.

Men de är ju helt tokigt att avliva en vän när den behöver medicineras tre veckor om året för att orka vara den underbara häst hon är resten av året. Tävlingscirkusen har dock aldrig intresserat mig och även om den gjort det hade det knappast varit intressant att slakta min vän ändå för några veckors konvalescens. Tydligen tänker många annorlunda och det är ju ett tänk man måste ändra på.Om man inte kan se att även en tävlingshäst är en levande varelse ska man byta ut den mot en cykel !

Peter Paul Rubens instruktionsteckning av en ridhäst för användning på ridakademier, till vänster syns hur frampartiet ser ut på hästen vid maximal samling, dvs när hela vikten bärs upp av hästens bakdel

Barockbilder av hästar visar rejäla muskelpaket i spansk PRE-stil, med romarnäsa. Så var också barockens hästar mycket hårt arbetande djur. Skulle man få hållbarhet hos stridshästar som kunde få jobba hårt i 12-14 timmar i sträck gällde de att ha ridit dem på så sätt att de inte gick sönder. De skulle inte hoppa tekniskt avancerade banor högt och snabbt, istället var tyngd och massa viktigt för att orka bära en stridsutrustad fullvuxen man i krävande situationer.

Dagens europeiska sporthäst är både mer långbent och slankare i typen, samtidigt som den rids helt annorlunda. Jag tror det kan vara en orsak till att hästar idag har en låg medellivslängd. Naturligtvis levde medelhästen inte länge under barockens ständiga krig i Europa. Men nu dör hästar pga ihållande och återkommande problem med rörelseapparaten. Människans medellivslängd har ökat avsevärt sedan 1600-talet, varför har inte hästens medellivslängd ökat lika mycket? Det tänkte jag fundera kring här och hoppas få hjälp av er mina kära läsare.

Hästarna här; Marino, Majan och Chateau är exempel på hästar som eventuellt lånas ut till den som vill pröva på grunderna i kraftskapande ridkonst.