Barockbloggen

Följer man med i affacionado-debatter kring Tolkiens värld på nätet* ser man att det pågår en hel del spekulationer kring Tom Bombadill och Hjortrongull. Det diskuteras om de kan vara av alvsläkte eller kanske är de två mayor. Jag tänker att Tolkien gjort ett porträtt av de fullständigt fria människor som inte är beroende av något annat än "något att äta, något att dricka, någon att älska och att hålla kär". Makt, smicker och rikedom biter inte på människor med integritet.

 

Jag vet alltså nästan med hundra procents säkerhet att Hjortrongull och Tom är av Amish-släkt. Här kommer mina bevis:

1. Tom Bombadill kom bevisligen till familjen Tolkien från Holland.Läs själv här. Amish kom till Amerika från Tyskland och Holland. Amish är Pennslyvania Dutch för amerikan alltså talar de Pennsylvaniaholländska.

 

2. Tom Bombadill och Hjortrongull gillar jorden, skogen och skogsarbete precis som Amish.

 

3. Hjortrongull fixar fram de mest ljuvliga matvaror av vad naturen ger, precis som Amish gör.

 

4. Vem som än behöver hjälp får det om de kallar på Tom Bombadill. Så gör också Amish. När tromber och orkaner drabbar deras icke- Amishgrannar hjälper de först till med att bygga upp deras hem innan de börjar med sina egna.

 

5. Tom kan inte tänka sig ett liv utan Hjortrongull, de gör allt tillsammans. Amish lever också i en gemenskap som de vet att de inte klarar sig utan.

 

6. Tom och Hjortrongull har allt de behöver och strävar inte efter det som alla runtomkring tycker är viktigt, precis som Amish vill leva sitt liv i enkelhet och gemenskap.

 

7. De har hästar i stället för bilar och värmer inte upp huset med elektricitet.

 

8. Tom har hatt och skägg, Hjortrongull har klänning och långt hår, precis som Amish.

 

Just nu går en intressant dokusåpa på SVT där man får följa sex brittiska ungdomar och deras semester hos Amish. Den finns på SVT-play (en förutsättning för att jag ska hinna följa något på TV). Se den och rätta mig om jag har fel!

*vilket jag inte alls gör, men jag har ändå snappat upp detta genom vännen Andreas som hänger med desto bättre

På söndag är det den Helige Mikaels dag, som förstås firas rejält hos oss både pga att höstvintern traditionellt börjar då och eftersom min bror heter Micael. De flesta heliga i kalendern är människor som gjort något utöver det vanliga och kan inspirera oss andra, mindre helgonlika, till ett modigare liv. Men den helige Mikael är en ängel. Mikael är ingen mindre än ärkeängeln med särskilt ansvar för att beskydda Israels folk. Man kan tycka att Mikael stått overksam under stora delar av historien och speciellt under Förintelsen, men kanske ändå inte. Jag tänker då på alla som gömde judar med risk för eget liv, kvinnorna som gick till Rosenstrasse och tvingade polisen att släppa deras judiska män och så räddade dem från förintelsen och alla som likt Schindler och Wallenberg ledde ett helt team av medarbetare som gjorde en hel del för att göra Hitlers drömmar om en judefri värld om intet.

 

Kanske är det så skyddsänglarna jobbar, precis som helgonen, kanske de arbetar med att inspirera vanliga människor till att bli skyddsänglar åt varandra. In spirera betyder andas in Ande, änglarna kanske andas in en god ande i oss vanliga dödliga. Nog har jag av trovärdiga källor hört om änglaingripanden av mer påtaglig natur och en gång såg jag en ängel stå på vakt utanför en behövande väns dörr, men en ängel verkar vara en ganska skrämmande syn för de flesta så det är nog ett smart drag att oftast låta oss vara varandras änglar och göra det synliga jobbet.

 

För min del gäller det bara att lyssna på de impulser till goda gärningar min ängel viskar i mitt öra. Alltför många gånger har jag inte gjort det trots att jag vet att varje gång jag lyssnar och låter inspirationen driva mig i rätt riktning aldrig någonsin får ångra mig. Medan jag också vet att jag grämer mig för alltid över de gånger jag av någon orsak, oftast blyghet (!), inte gjort vad min ängel viskat till mig.

 

Läs om en som inte tvekade när hon inspirerades till att vara den Helige Mikaels utsträckta arm i många bemärkelser under andra världskriget och efteråt. Hon hette Corrie ten Boom och dog 1983 men hon fortsätter ännu att inspirera, så påstå inte att Mikael är maktlös!

 

För att fira den Helige Mikael delar jag en av min brors favoritartister, och namne, fransiscanermunken John Michael Talbot, som är så stor i den undergroundkultur där vi nordliga kristna lever att han har en sida på samiska  Wikipedia.

 

 

 

 

 

Nu vågar jag absolut inte låta Smilla ha sina lösgaloppturer eftersom hon på många sätt påminner om en älg och jag vill ju inte få henne vådaskjuten så här under älgjakten. Vanligtvis finns det inga bilder på när jag är ute med henne som handhäst av naturliga skäl men i går följde Hr. Bråddjup med och dokumenterade:

 

 

Svartaronia, ett "superbär" och väldigt vackert nu på hösten.

 

Morgonstund har alltid haft guld i mun för mig. Jag är född early bird och det för med sig oräkneliga fördelar. En av de mest uppenbara är att djuren är morgonpigga av sig. Gosestunder med katterna blir det just på morgonen. Innan stängseljobbet igår myste jag och Modesty i soluppgången.

Vi har byggt hage, ny hage och nygammal vinterhage. Tur som var assisterade Linnea och Elias dagen till ära, då de avslutade arbetet med att bjuda på fika och eklatera sin förlovning. Ja, denna bloggpost kom i det närmaste enbart till för att jag äntligen fick användning för detta ord :eklatera! För en ordnörd är detta ett tillfälle att jubla åt. Men för mig personligen är det ju underbart att Elias och Linnea nu valt att ta ett allvarsamt steg mot att ytterligare fördjupa sin relation och ge offentlighet åt denna strävan.