En glad amatörs tankar kring Bach, Bibeln, barockridning och andra barocka företeelser.
Ridläger
Emma-Li och Jasmin är på ridläger hos oss denna vecka. De har både fått vara på teorilektion på Holmen och praktik här på godset. Nu vet de både var ganasch, mule och kota sitter på hästen, bakknä och framknä likaså. Det är så fascinerande att hästar springer på sin tånagel.
Här rider Emma-Li, Jasmin vågade inte rida första dagen.
Emma-Li däremot vågade sig till och med på några galoppsprång.
Men idag vågade Jasmine testa på ridningens fröjder och hon ville aldrig sluta.
Nu har vi en barnsadel åt Chateau så de kan få stigläder i rätt längd och även ett träns med ett bett så barnen inte behöver vara så rädda att ta i tyglarna, men Chateau var lite obekväm med sitt nya apple mouth "anatomiska" raka oledade bett.
Skönheten och godheten, Chipmunkarnas bidrag till denna blogg II
Men något hände, det goda vändes till sin motsats. Vinden blev orkaner och den förstfödda människan mördade sin lillebror i svartsjuka. Och svartsjukan gällde ingen mindre än Gud och hans kärlek. "Gud älskar dig kanske mer än mig, men du ska inte tro att du är något för det!" men Gud, världslitteraturens förste detektiv, avslöjar mordet och Kain får som straff att lämna sin födelseort och marken han brukat. Han svarar Gud: ”Mitt straff är för tungt att bära. Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig.”
Gud visar då vem som är Gud och likt en sentida detetektiv; Fader Brown, är hen nådig och barmhärtig , även mot den förste mördaren: Herren svarade honom: ”Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom.
Sedan läser vi att Kain blir stamfar både till den förste mannen som inte lever jämställd med sin hustru utan : "Lemek tog sig två hustrur". I dessa ord "tog sig" ryms ett universum av kvinnohat, kvinnoförakt och kvinnorförtryck. Men Lemek har inte bara två hustrur, han har två sidor också. Den ena sidan är att han är den förste i historien som upphöjer sig över Gud:
”Ada och Silla, lyssna till mig,
Lemeks hustrur, hör mina ord.
Jag dödar en man för ett sår,
en yngling för en skråma.
Kain blir hämnad sju gånger om,
Lemek sjuttiosju.”
Den andra är att "Ada födde Javal, och han blev stamfar till dem som bor i tält och håller boskap. Hans bror hette Juval, och han blev stamfar till alla som spelar lyra och flöjt." Vackra ting och vi vet också att Abraham var en boskapsherde, Israels folk var nomader från början, ja, Abel som mördades av Kain var ju själv en herde och till slut kommer Jesus att säga att han är den Gode Herden.
Stackars Silla föder dock sonen Tuval-Kain som blir smed och då inspireras Lemek till sin lovsång till sig själv om hur han hämnas sig själv värre än Gud beskyddade Kain, så det är ingen djärv övertolkning att Tuval- Kain får stå som vapnens upphovsman och krigets ursprung i detta koncentrat av världshistorien som presenteras i Bibelns första bok.
Och allt detta ondskap hinner utvecklas under loppet av tre korta kapitel från den stund då gudsvinden svepte kärleksfull över vattnet. Vår fria och trygga plastpåse har blivit sin antites:
Skönheten och godheten, Chipmunkarnas nya bidrag till denna blogg I
"Do you want to see the most beautiful thing I ever filmed? It was one of those days when it's a minute away from snowing. And there's this electricity in the air, you can almost hear it, right? And this bag was just... dancing with me ... like a little kid begging me to play with it. For fifteen minutes. That's the day I realized that there was this entire life behind things, and this incredibly benevolent force that wanted me to know there was no reason to be afraid. Ever. Video is a poor excuse, I know. But it helps me remember ... I need to remember...
Sometimes there's so much beauty in the world ... I feel like I can't take it... and my heart is just going to cave in."
Visst är detta en filmscen som griper tag i hjärtat med sin lågmälda väckelsepredikan. Den är som en filmisk illlustration till Lina Sandells "Tryggare kan ingen vara". Klaus fick en ingivelse av Surunmaa-klippet och jag förstår fullkomligt. Stämningen i sången och filmen, samt det visuella intrycket är nära släkt. Så här skulle det vara, så här var det tänkt när Gud skapade världen "Och Gud såg att det var gott. "
En plastpåse som flyger i den goda gudsvinden som blåser över jorden, nu som i den första början: "I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet."
Störstsonens estetpolare har spelat in en CD med Sions sånger/siionin laulut, östleastadianernas sångbok, späckfull med vemodiga och starka väckelsesånger. Min släkt på pappas sida var ju med i den östlaestadianska rörelsen och både öst- och västlaestadianer har format mig. Vi vet alla vilka tråkiga uttryck denna väckelsetradition inneburit. men jag blir mer och mer imponerad av allt det goda den också fört med sig: generositet, hjärtats mjukhet och bevarandet av en kultur som skulle dött ut helt utan denna väckelserörelse.
I mina hemtrakter var öst i minoritet och, de till det yttre strängare, väst i majoritet och jag följde med pappa eller gick själv på både öst- och västlaestadianska storsamlingar. I de gudstjänsterna sjungs det av hela hjärtat och för full hals med arktiska klämröster bara en hårsmån från jojken, men alltid en halv takt efter orgeln.
Men bäst trivs jag hos "Den förstfödda laestadianska församlingen i svenska Lappmarken" där de inte har någon orgel alls utan en gammaldags lukkari (klockare), en försångare. Kanske för att deras samlingar är lika gråtmilda som jag, kanske för att de predikar nåd och direkt ur Bibeln och hela Bibeln, medan Fridsförbundet, öst, oftare mest bara gör parafraser över vissa favoritbibelord och glömmer nåden trots att de till det yttre är mer lika vanliga svenska frikyrkor med sina moderna kläder och Bibelspråksaffischer i hemmen.
Fridsförbundet/öst liknar också frikyrkorna i det att de har en med de stora väckelserörelserna gemensam sångskatt samlad i Sions sånger. Lina Sandell är en av de vanligast förekommande sångförfattarna i den boken. Men där finns också sånger som fallit i glömska eller aldrig funnits i södra Sverige, som denna underbara sång om livet efter detta. Här framförd av störstsonens polare från Pajala som bildat gruppen Surunmaa i ett underbart laestadianskt avskalat arr och framförd med jojkens sångeknik. Nu när det är ett år sedan pappa plötsligt gick bort gnolar jag ofta på den:
Lamento della Ninfa av Claudio Monteverdi har blivit höstens favoritmusik när den nu regelbundet spelas i Söndagmorgon och i söndags hörde jag denna jazziga version som verkligen fångar höstens känsla för mig; saknad, sorg och hoppet som Havel definierar det: "Hopp är inte optimism. Det är inte en övertygelse om att något kommer att gå bra, det är en visshet om att något har en mening – utan hänsyn till hur det kommer att gå."
Sommarebetet blev en långdragen historia i år med denna fantastiska höst som aldrig riktigt tog slut. Skönt på sätt och vis men när hagen låg 2 km bort blir det mer som om jag bara gör något med hästarna stödutfodrar, tränar eller rider. Tiden att bara vara med hästarna blir begränsad. Därför är det så skönt att ha dem här igen. Vi får bara vara med varandra i vardagen igen.
Inte konstigt att hundar är så populära, de är vänner att lita på; undersökningar visar att de skador som utstötta får kan lindras och läkas av att umgås med djur.
En ensam och utstött människa lever inte länge och får låg livslön samt fysiska sjukdomar till följd av ständigt stresspåslag. Offer för mobbing får bestående hjärnskador och drabbas även av depressioner. Det räcker att utsättas för mobbing i sex månader minst en gång i veckan för att få dessa skador. Många människor har aldrig varit i den utstöttes position, de medverkar kanske omedvetet i att utsätta någon annan för denna lågintensiva tortyr, men har egentligen ingen erfarenhet av den totala isoleringen från ett socialt sammanhang för egen del. De kan skatta sig lyckliga.
Hjärnskador från utstötthet är lika svårläkta och djupgående som svåra fysiska skador. Människor behöver ett tryggt sammanhang.Men också den som leder mobbingen visar på hjärnskador:
"Det finns två internationella studier som visar att det uppstår ... förändringar i olika delar av hjärnan, både hos den som mobbar och den drabbade. Genom att använda magnetkamera visade forskarna i en studie att i förövarens hjärna aktiverades de delar som representerar smärta, när de tittade på bilder som handlade om att någon var avsiktligt utsatt för smärta. Samtidigt aktiverades belöningssystemet. Detta tyder på att mobbarna njöt av att se andra lida av smärta." förklarar Reza Emdad,docent i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet.
Mobbning ”infekterar” hela organisationen, berättar professor Emdad, genom att den har psykiska hälsokonsekvenser även för vittnena: "De kan antingen förbli passiva och titta på eller försöka gripa in och hjälpa till. Det leder ofta till att de själva också blir drabbade." I företag minskar produktiviteten drastiskt av att det förekommer mobbing och jag tänker på skolors sjunkande resultat i Sverige.
Mobbare uppvisar hjärnskador som missbrukare av droger har och den mobbade får tortyrofferskador. Båda påverkar minnesfunktionerna i hjärnan och minnet är viktigt för all inlärning. Dessutom är det som sätter igång mobbingen att mobbaren upptäcker att en person är duktigare än hen är:
"De som blir offer har ofta en speciell personlighet. De är kompetenta och tycker om utmaningar. Det finns flera studier som visar att kompetens är en riskfaktor. Det handlar om revirbeteende hos den som känner sig hotad och ser sig förlora mark och resurser. En maktobalans har uppstått." berättar professor Reza Emdad. Detta gynnar ju inte att elever vågar visa sin kompetens i skolan eftersom detta bestraffas av kollektivet.
Mobbaren har också en speciell personlighet, visar många studier. Förövaren har inte förmåga att känna med i andras lidande eller se hälsokonsekvenserna av mobbningen. Hen kan inte reflektera över sitt beteende. För att lära sig på djupet och verkligen visa förståelse för olika ämnen krävs den förmåga som mobbaren förlorar genom sitt beteende.
Förr blev eleven som utsattes för utstötning och mobbing utsatt varje skoldag, varje vecka, men när eleven kom hem, hade lov och under helgerna var det lugnt. Mobbaren hade det också lugnt på helgerna. Det lustframkallande torterandet kunde inte pågå på fritiden och beroendespåren i hjärnan blev inte så djupa.
Nu tar mobbingen ingen rast. Skolbarn från förskola till gymnasium har sitt sociala liv på nätet och mobilen finns alltid inom räckhåll. Offret kanske stänger av sin mobil på fritiden för att få ro, men om den enda gemenskap offret har är vissa fega kompisar som i skolan sitter tyst men på fritiden ger sympati via nätet är det inget alternativ. Men framförallt blir mobbaren utsatt för ständiga duschar av dopaminer och det vet all beroendeforskning att det krävs större stimulans hela tiden för att nå samma lusteffekt om missbruket pågår hela tiden. Det leder i sin tur till större hjärnskador.
Mobbing påverkar alla i den grupp där mobbing förekommer: mobbaren, offret och de som tigande medverkar eller tysta ser på med avsmak. Det enda som kan stoppa mobbing i en grupp är enligt forskarna att en person med större makt än mobbarna stoppar mobbingen eller att den kompetenta mobbade individen tar sitt pick och pack och går innan hen fått för svåra skador.
Kanske är skolans problem inte för få nationella prov och för få år av betyg. Kanske skolan har för få personer i maktställning med kurage nog att stoppa mobbing av både personal och elever och för få tillfällen till andrum för mobbare och deras offer.
"Hopp är inte optimism. Det är inte en övertygelse om att något kommer att gå bra, det är en visshet om att något har en mening – utan hänsyn till hur det kommer att gå." Vaclav Havel
Just nu mördas, våldtas och fördrivs minoriteter i Mellanöstern av fanatiska krigare höga på sin trosnit. Det är svårt att stå emot den som saknar alla hämningar och som strider med helvetets eld blåsande i hasorna. Islamiska statens krigare är inte nåbara med argument om medmänsklighet och fredens välsignelser. För dem är det bara krig tills alla länder lyder under deras kalif och Sharia. "Då blir allt bra för alla" som en ung svensk anhängare av en icke-militär gren av samma variant av islam sa i radion.
Vad skiljer mig från dem? Jag är också troende och tror att ju mer Guds rike får utbreda sig desto bättre blir det för alla.
Skillnaden heter Jesus. Jesus uppmanade ingen till krig eller våld, han sa:
"värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig."
Kristna har krigat och krigar ännu, men grundhållningen har alltid varit pacifism i klassisk kristen tro, allt annat har varit avsteg från det normala som teologer fått grubbla mycket över för att kunna försvara. Nu ser jag att kristna unga män reser till Mellanöstern för att försvara minoriteterna mot ISIS slakt. Vad kan jag säga om det? Jag går här på min gård och bygger hagar och mina största bekymmer är så små att de inte ens syns i mikroskop om man jämför med hur de kristna i Mellanöstern har det just nu.
Samtidigt kan jag inte låta bli att oroa mig. Ska dessa unga män rent mänskligt kunna stå emot ISIS fanatiska arméer? Vi kristna vet ju att nåden väntar och inte Helvetets eldar, så skräcken för Helvetet kan knappast skrämma till vansinnesdåd eller till att slå tillbaka mot vansinniga våldsmän. Vi har ju heller inga eldande uppmaningar till våldsbrott att läsa i evangelierna. Tvärtom:
"Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig."
Så när jag går här i min fredliga vardag, vars största utmaning är att lära ungdomar oregelbundna verb i tre moderna språk och att rida in en läraktig unghäst, vill jag självklart inte döma dessa unga män. Däremot ber jag för dem under tårar och hoppas att Gud ska beskydda och bevara dem och låta dem se mirakler som beskyddar de förföljda och omvänder förföljarna i Jesu efterföljd, han som sa:
Saliga de som håller fred,de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,
Ibland säger någon något så smart att man önskar man sagt det själv. Det hände mig idag när jag läste hur den katolska feministteologenTina Beattie förklarar varför hon är kvar i den katolska kyrkan. Jag är ju inte katolik men om man bara läser kyrkan så stämmer detta väldigt bra på mig:
”Progress is a dubious concept, and our rights and freedoms are daily corroded by the politics of greed, power and wealth. The Catholic Church has a rich tradition of social teaching and solidarity with the poor which challenges these neo-liberal corporate values and offers a different way of living. It is a rich and diverse tradition, weaving together a vast multicultural family that defies the growing xenophobia and exclusivity of modern western societies. It offers a perspective from which to evaluate our muddled values and short-term goals against a more enduring and hopeful outlook on what it means to be human.
The church’s intellectual heritage is a complex mixture of theology, philosophy, art and science that enriches the mind, even if its own leaders have tended to be the worst enemies of this tradition – the sex abuse scandal has revealed a malignant darkness at the heart of the hierarchy. Yet all this is just as true of life outside the church.
One should expect better of those who claim to be Christian, but in reality we humans are a species with a peculiar proclivity towards violence, shame and corruption. Christians call it original sin, and I find in the Catholic church a powerful narrative of hope and redemption in the midst of that. It is surely worth struggling for.”
64 diploida kromosomer, så kan Smilla också beskrivas
Kromosomer är intressanta. Dessa små färgglada byggstenar i generna bestämmer om en varelse ska bli en banan, häst eller groda. Många biologiska varelser har kromosemerna uppställda par om par. 64 kromosomer i 32 par blir en häst. En gång i tiden var bananerna diploida, liksom hästar. Då var bananen tråkig och oätlig, den odlades av människor för att få bananfiber till rep och blad till tak men själva frukten var en tråkig liten sak, fylld med stora oätliga frön och knappt något fruktkött. Men så hände miraklet; en mutation gjorde bananen triploid.
Bananen blev söt och god, proppfylld med näring helt anpassad till andra levande varelsers behov. Numera odlas bananer som människovänlig mat och ingen sörjer att den bröt sig ur normen och blev triploid.Det finns massor av olika slags bananer och vi gillar det; röda, gula, små, stora, gröna som ska kokas och orangea som mättar en hel dag.
Men när miraklet sker att den städade 46 kromosomiga diploida normala uppsättningen i en människa plötsligt blir 47 kromosomer är det död och förintelse vi tänker på. Downs-människor ska vi helst inte ha. Visst är de roliga på Glada Hudiksteatern och ICA-Jerry gillar vi ju, men för den skull behöver det inte födas fler. Vetenskapen har därför lagt pannan i djupa veck och hittat på alltmer förfinade metoder att hitta denna avvikelse från det normala så Downs-foster kan avlivas redan i moderlivet. De blir ju bara en belastning för samhällsekonomin.Richard Dawkins uttalade därför nyss att det är ansvarslöst och ett sätt att visa bristande samhällsansvar att föda barn med kromosomavvikelser. Han "mildrade" sedan sitt uttalande genom att säga att han för den skull inte ville döda dem som redan fötts med denna avvikelse. Det var ju generöst av honom!
Egentligen är det också det enda som skiljer vår tid från Tredje riket där avvikande barn avlivades efter toryr i vetenskapens namn. Många tror att det var lag på att avliva sina särutvcklade barn, det var det inte , men med skambeläggning och propaganda fick man ändå folk med på tåget. Det borde inte ha varit så svårt. Idag ses det enda dilemmat kring fosterdiagnostik som att de dyraste metoderna inte kan erbjudas alla. Fattigt folk riskrerar alltså att belasta lyckade medelklassmänniskor också med "bördan" av särutvecklade barn.
Borde vi ändå inte vara medmänskligare än nazisterna i Tredje Riket? Vår tid berömmer ju sig av att vara för mångfald och normbrytande. Men den enda mångfald som räknas är olika hårfärger och hudfärger på i övrigt "perfekta" A-barn. Och så mångfalden pengar förstås. Blir du lönsam lilla vän? Jaså inte. Tough luck!
Nu får hästarna hö på morgnarna eftersom det frostar i gräset ibland och sockergräset som bildas av frosten är inte bra för hästmagar och kan ge fångkänningar. Chateau och Kiva bara äter men Smilla vill gosas. Hon är så mysig och mattehjärtat svämmar över när hon hellre pussas än äter.
Jag skrev denna bloggpost för ett bra tag sedan. Nu är min kandidat till Moder Svea ansvarig för kyrkor, demokrati och kultur i Sveriges regering. Lycka till Alice Bah Kunke, vi är många som tackar Gud för dig och ber för dig nu.
"Jag har en väldigt bra relation, men det handlar också om att jag prioriterar att ha det bra med Gud. Att leva ett kristet liv, att ha Jesus som förebild i alla mina val. Det är inte lätt. Det är en förebild som heter duga. Och det blir väldigt utmanande i alla fall i det liv jag lever, där jag exempelvis möter hemlöshet varje dag. Men jag tror inte att livet ska vara lätt. Jag tycker om smärta och offer, jag tycker att det tillhör mitt kristna liv.
-Jag behöver liksom det obekväma för att inte fastna i min lilla bubbla som höginkomsttagare med makt i ett av världens bästa länder. Det är ju en så solitär situation att det blir löjligt när man vet hur lidandet ser ut i världen. Så jag måste utsätta mig för det lidandet för att inte förlora greppet. Annars skulle jag tappa bort mig och åka till Thailand varje år." Alice Bah Kunkhe
Så här tokigt undervisade Jesus i liknelsen om den ohederlige förvaltaren, Lukas evangelium kapitel 16:
Han sade också till sina lärjungar: ”Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. Mannen kallade till sig honom och sade: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.’ Förvaltaren tänkte: ’Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.’ Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. ’Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.’ Sedan frågade han näste man: ’Och du, hur mycket är du skyldig?’ – ’Hundra tunnor vete.’ Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.’”
Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. ”Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket.
En korrupt förman som förebild för ett liv som god människa? Som den barocka karaktär jag är älskar jag just dessa bibeltexter som bjuder rejält motstånd och ändå är så lockande. Just i dessa tider av snåla vindar över Sverige känns den dessutom extra aktuell. På något sätt känner jag mig också befryndad med denna förvaltare. jag är ingen som någonsin komme att bli rik i världsliga mått, jag kan inget om aktier och skattetekniska finter. jag hör till den stora grupp föräldrar som aldrig fattat att trixa mig till hela föräldrapengen och långa ledigheter trots flera barn. Men jag har lärt mig att generositet med det jag har räntar sig bra med Guds matematik.
Framförallt är det sant som Jesus säger, man får vänner. Pengar är ju egentligen inget värt, vi kan inte äta sedlar och ettor och nollor mättar ännu sämre. Men vänner, både fattiga och förmögna, gör en människa verkligt rik.
Våra minsta vänner börjar flytta in i sin holk där de ska få tillbringa vintern på frostfritt ställe.
I min gröna ungdom hade min bror och jag ett rockband. Jag skrev de flesta texterna, de är ganska förenklade men en av dem uttrycker det jag försöker säga här:
När jag tänker på den tid som gått/på allt som är borta och på allt jag fått/vill jag dela med dig/ det som Jesu gett till mig/
Vänner att lita på/kärlek trots mitt humör/Herrens hela livet och himlen när jag dör./
Jag vet att det kan vara svårt att tro/ att det finns en hemlig bro/ som leder ut ur dig/men kom och dela, dela med mig/
Vänner att lita på/kärlek trots mitt humör/Herrens hela livet och himlen när jag dör. Himlen när jag dör!
Och naturligtvis hade jag då inte hälften så mycket belägg för detta som jag nu har. Mitt liv är nu fullt av vänner från jordens alla hörn och jag omges av generositet och godhet som gör de svåra stunderna uthärdliga och vardagen lättare. Särskilt tänker jag nu på vår käre fosterson Nasir, som gjorde verkligt skäl för sitt namn, frälsare, när pappa så hastigt avled förra hösten.
Tänk om vi inte bott i en kommun med mottagning av ensamkommande flyktingbarn, då hade vi inte fått denna oväntade hjälpare. Jag är så glad att vi i Sverige valt att använda den ohederlige Mammon till att skaffa oss vänner i evigheten. Låt det få fortsätta så!
Lyckligt minne från tiden då pappa levde. Nasirs första födelsedag i familjen.
Våra minsta vänner börjar flytta in i sin holk där de ska få tillbringa vintern på frostfritt ställe.
