Linn var med, det är så bra för då kan Isa också känna sig trygg med en människa hon känner väl

Vad ska jag göra matte? Aha, jag ska stå fint och visa alla mina fina ben!

Barockhäst framför barockkyrka. Foto: Linn

 

Framför Jukkasjärvi barockkyrka lekte vi lite utställning. Det känns som en perfekt miljö för en barockhäst. Och visst står hon ganska fint trots att detta var hennes livs första uppställning?

Inspirerad av Jessica som sett en hästfilm hon gillade fick jag för mig att skriva om hästfilmer som kan förgylla dessa kalla dagar.

Först ut kommer Winky, den lilla kinesiska flickan som flyttar till Holland och träffar självaste St. Nikolaus häst, det finns två filmer om henne, vad jag vet, och jag och barnen gillar dem skarpt, fast de gråter inte lika mycket som jag på slutet. Nej, de är inte sentimentala eller tragiska filmer-men jag är nu från Tornedalen och då gråter man som svar på alla slags sinnesrörelser-glädje såväl som sorg.

Första filmen heter Winkys hemlighet och den andra Winky och jakten på den försvunna hästen

 

Black Beauty, däremot, är en film där hela famlijen gråter på slutet. De minsta har inte sett den ännu, för den är nästan för tuff ibland när den berättar om det slitsamma livet i London för en droskhäst och hans vänner, både hästar och människor. Bygger på boken av Anna Sewell, och har inget gemensamt med ungdomsserien som gick när jag var barn, med samma namn.

 

Nu har Janne, Maddes nya häst,  flyttat in till våra gamla fuxdamer. Janne är en reslig herre, en riktig barockhäst med akademisk utbildning och mycket energi, vilken han gav prov på när Inga red honom på banan idag:

Det lär bli mer livat nu med denna yngling, 12 år, i stallet.

Visst är han stilig!

"There are all sorts of tact in the equestrian field; that of the hand, that of the legs, that of the seat, and, quite simply, the tact of the head. The talented rider who is tactful will reward the slightest indication of obedience on the part of his horse, who will then respond calmly, confidently and pleasurably to any further demand. The true horseman should put into practise these words of Captain Beudant's: 'Ask for much, be content with little and reward often.' A horse will never tire of a rider who possesses both tact and sensitivity because he will never be pushed beyond his possibilities."
-Nuno Oliveira, Reflections on Equestrian Art

Det spelar ingen roll om du rider en PRE i dyra kläder eller en ponny i -30 grader, dansa kan du om du respekterar din häst.

 

Det här med ridningen går som i skov. Det går veckor utan minsta lilla framsteg, snarare känns det som jag bara går bakåt och blir sämre och sämre på att kommunicera med min fina ponny. Ibland är det annorlunda, då går det plötsligt framåt med stormsteg. Min flicka är så "elektrisk", jag känner mig mjuk och balanserad och det är lätt att variera ridningen. Allt går bra.

Ibland är det inte likadant, det positiva skovet är över, det känns som om vi halkar tillbaka ner till stel ridning, sned obalans och motstånd. Inspirerande filmer känns som tunga krav. Förkylningar får kroppen att värka. Till tröst för oss båda får hon då skrota i hagen och träna lite trick med mig med mycket morötter som lön. Det trivs hon med och jag vet att hon mår toppen och det känns bra för mig. En typisk vinn-vinn-situation.

 

Och när förkylningen är över, en dag när solen skiner kommer ridglädjen alltid tillbaka.

 

Vi passade på att snöfestivala och hälsa på Smilla i helgen. Så här stor är hon nu:

Precis som adoptivmamma Chateau har hon en bra vinterpäls som isolerar mot kylan så snön inte smälter på hennes rygg.

Hon är en pussig häst och här är det Aron som får den äran.

Linn följde med först på snöfestvalen och sedan till Jukkas så vi kunde gå på promenad med mamma Isa och Smilla.

Foto: Aron

Suddig bild när mörkret faller-det gör det ju rätt tidigt ännu i slutet av januari i Jukkas. Men jag hoppas ni ser det som Aron är så stolt över; det är han som leder Smilla alldeles själv.

 

Åh, Camargue! Vita hästar och människor som har så god kontakt med dem som denne hästkarl, Lorenzo. Ack, om jag hade möjlighet att resa dit strax!

Klipptipset kom från Anna Lyckoprick.

En utmaning kan en barockbloggare inte säga nej till, speciellt inte om den kommer från Walkyrian själv.
Vad heter hästen? Chateau
Tycker du den har ett fint namn eller vill du att den ska heta något annat? Ja, Chateau passar henne och det är lätt att säga för alla utom min finske vän M. som kaller henne Satu.
Vad kallar du hästen? Chateaux (jo vi har en smekstavning på henne=)
Vad kallar andra hästen? Detsamma
Hur gammal är den? snart 20 år
Vilken färg har den? Fux på vintern nästan rödskimmel på sommaren med vit bläs som blir mer och mer lykta och tre vita kotor.
Är det ett sto/valack/hingst? Sto.
Vem red in/utbildade hästen? Hon reds in av Leo Berendsen, utbildade gjorde jag.
Är den tävlad i hoppning? Ja. Hon vann nästan allt med ryttaren Karolin Fredriksson
Är den tävlad i dressyr? Ja, med samma ryttare och samma goda resultat.
Är den tävlad fälttävlan? Nej, men vi har hoppat fälttävlansbana på kul många gånger.
Är den tävlad i galopp? Nej
Är den tävlad i något annat? Nej
Har den tävlat in några pengar? Nej, bara rosetter och plaketter.
Har den haft föl? Nej. Men snart blir hon adoptivmamma till Smilla.
Är hästen bra på dressyr med rätt ryttare? Ja, hon är bra med alla ryttare. Många barn har lärt sig rida på henne.
Hur är den i skritten? Hon skrittar som en fin dam med höga benlyft, speciellt fram.
Hur är den i traven? Helt okej, ibland en tendens att biljardera men oftast taktmässig och jämn.
Hur är den i galoppen? Hennes bästa gångart enligt mig. Den kan varieras i det oändliga och hon fixar skolgalopp.
Kan den skänkelvikningar? Ja.
Kan den öppna/sluta? Ja.
Ställer den alla ben brevid varandra och håller formen i halterna? När det är det vi vill ha så.
Är hästen pigg? Ja, mycket! Hon beter sig fortfarande ganska tonårsmässigt på uteritter och hemma på ridbanan, men på Ingelas ridbana blir hon ibland som fastfrusen i backen.
Är hästen trög? Nej, hon har en väldig motor.
Är hästen stark? Ja, mycket, hon är i god form.
Är hästen het? Nej, framåt och pigg men inte het.
Bockar den? Ja, ibland, när hon vill fram fortare än matte.
Har den bockat med dig? Ja, det är mest med mig hon gör det. Barn är hon så snäll med.
Stegrar den? Nej. Det gjorde hon i början, men det lärde vi bort snabbt-det är inte kul med stegrande ponnyer utanför "Sagan om ringen".
Har du stegrat med den? Bara när jag skulle lära bort det. Aldrig sedan hon var fem.
Sparkar den bakut? Nej, men ibland blir det någon slags capriole när hon missförstår när vi jobbar med någon ny rörelse.
Skenar den ofta med dig/andra? Det har aldrig hänt, men en gång rusade hon kvickt ifrån en björn, dock inte i sken.
Är den tittig? Nej.
Har du badat tillsammans med den? Ja, varje sommar och en tidig vår halkade hon när vi vadade på stranden och såg till att jag tog ett mycket tidigt första dopp det året.
Har ni hoppat tillsammans? Ja.
Har ni galopperat på en äng tillsammans? Ja, just nu i djupsnö-det gillar vi båda!
Hoppar hästen bra? Mycket bra, hon är född till hoppare, hon är ju welshponny.
Gillar den att hoppa? Ja, hon älskar det verkligen. Hon kan till och med hoppa över hinder och stockar som ligger i hennes hage när hon är på det humöret.
Har den bra hoppteknik? Perfekt.
Hur högt brukar du hoppa med den? Numera bara diken och stockar i skogen, det högsta vi hoppat är en trippelbarr på 110.
Hur ofta hoppar du den? Så fort tillfälle ges, men det är sällan numera.
Hur är den när den rids ut? Glad och pigg, helt underbar!
Blir den piggare eller trögare än på banan när ni rider ut? Piggare men på hemvägen segar hon ofta.
Står hästen i box? Ja
Vad äter hästen? Hösilage, naturbete och jättebäst foder från Hippolyt; Irish Mash och Equigard.
Går den i hagen varje dag? Självklart!
I en stor eller liten hage? Ibland liten ibland stor-det beror på hennes form.
Hur länge går den ute per dag? Hon är inne i stallet när vädret kräver det annars varannan natt ungefär.
Gillar den att vara ute i hagen? Ja.
Har den vindskydd i hagen? Nej.
Hur ofta rids hästen? Ofta.
När den tränas vad gör ni då? Kraftskapande ridkonst på alla sätt i alla discipliner' även när vi rider ut i skogen och busrider.
Vad gör ni när hästen inte rids när den t.ex har vilodag? Då står hon och skrotar i hagen, mumsar hö/gräs och trivs som allra bäst! Är det inte vilodag blir det tömkörning eller trickträning.
Borstar du hästen före och efter ridningen? Borstar före-stretchar efter.
Om hästen blir svettig svampar/spolar du av den då? Ja, sommartid, hon älskar att duschas med vattenslang och sedan genast rulla sig. Vintertid leds hon torr.
Hur länge brukar ni rida varje gång? Beroende på jobb och hur mycket tid vi har; 20 min-2 timmar om vi rider ut.
Hur tycker du att man ska rida för att klara av hästen? Med hjälm absolut! Annars gäller det bara att lyssna på henne och lita på att hon vill göra sitt bästa. För den vana ryttaren är det bara att ge henne mer att jobba med om hon bockar när energinnivån är hög.
Är det en svår eller lätt riden häst? Lättriden för nybörjaren men ändå en rejäl utmaning för den vana ryttaren.
Är hästen ridskolehäst eller privathäst? Privathäst.
Vem äger hästen? Jag.
Hur länge har du ridit/ tagit hand om hästen? Sedan hon  var fyra år.
Hur länge tror du att du kommer fortsätta med just den hästen? Tills döden skiljer oss åt.
Vad har ni för mål i år? Vi jobbar vidare mot passage och piruett, det har börjat komma nu. Galoppanslagen ska förhoppningsvis sitta till våren.
Har ni nått några av dom redan? Några steg passage har det blivit ur piaffen flera gånger nu. Resten jobbar vi på.
Rider du privatlektioner på den? Ja
Hur ofta? Det blir ofta, minst en gång i månaden.
För vem? Inga Gustavsson, Ewa-Kristina Pettersson (f.d Jälmbrant) och Anki Niska.
Hur länge håller den lektionen på? 30 minuter- 1 timme.
Är hästen snäll i stallet? Ja.
Kan hästen stå lös i stallet? Ja, men man får passa henne om det finns höpåsar i stallgången.
Håller du på med den i boxen eller i stallgången? Jag håller mest på med henne utomhus i hagen eller uppbunden, annars i stallgången men i boxen funkar det också bra-hon är väldigt lätthanterlig och älskar att bli ompysslad.
Vad har den för sadel/sadlar? Amazonas Birgitta ISI och en syntetsadel som passar bättre för små ryttare, men den används sällan.
Vad har den för benskyd/benlindor just nu? Inga alls, utom när jag tar på reflexer, skam till sägandes. Sommartid försöker jag komma ihåg benskydden av neopren när vi rider i skogen-men ack, mitt minne är inte vad det borde vara. Små sår och andra benskador är ju så onödiga. Fast hon har klarat sig förunderligt bra från sådant trots slarviga matte.
Vad har den för täcken just nu? Ett regntäcke och ett fleecetäcke. Knappt någonsin används de, hon har en fantastisk päls som klarar allt.
Tror du att hästen gillar dig? Ja, det vill jag tro.
Har du märkt något som tyder på att den gillar dig? Hon gnäggar och pratar och lägger nosen på min axel till exempel. Någon gång har hon sprungit så långt hagen räckt och gnäggat när jag cyklat från henne. Jo, hon tycker nog jag hör till hennes flock.
Gillar du hästen? Ja, hon är min stora kärlek i hästvärlden och så var det från första stund jag såg henne.
Nämn minst 2 saker som är - med hästen: Att hon inte kan leva hur länge som helst, att hon aldrig kommer att få ett föl.
Nämn minst 2 saker som är + med hästen: Att hon är så människovänlig och att hon älskar att jobba och lära sig nya saker.
Sista frågan.. Har du någon gång sagt "jag älskar dig" till hästen? Det gör jag minst en gång om dagen-för jag älskar verkligen henne.



Nu utmanar jag Linda, Linn, h-f och Linnypigg

Vid minus 24 grader ser vattnet i Björkforsen kokande ut, ångan som lyfter från den +4gradiga vattenytan skapar ett magiskt landskap. Hästar störs mycket lite av kyla, de är typiska utedjur:


Skönt att stå och filosofera i skogen tycker grannhästen i byn.

Herrgårdshästen har täcke på. Han är väldigt sällskapssjuk, kalvarna verkar inte duga som sällskap, fast de är så söta:


Chateau myser i solskenet och -20 grader, i Vånafjärden är det alltid varmare än i Björkfors:


Majan gillar vårt klöverrika hö som luktar sommar hur kallt det än är:

Inga har ett jättesmart stall. Enkelt och lättarbetat. Här följer lite tips för den som går i stallbyggartankar från Ingas stall:

"Saloondörrar" till boxarna. Enkelt och effektivt sätt att hålla luftscirkulation i stallet och boxarna. U-balk som ramar in  väggar och dörrar gör att gnag på inredningen minimeras. Bärande balkar till boxarna är också helt i järn.


Ljusbetsat trävirke gör stallet ljust.

Ta inte bort befintliga fönster ju större fönster desto bättre. Galler för fönstren i boxarna som lätt skruvas lös vid storstädning och annars är fönster, är bra också för ventilation och liknande. En del bygger bort fönstren-gör inte det. Hästar och människor mår bättre av dem.

Mycket ventilation och värme bara när det verkligen behövs ger god stallmiljö.

Att det saknas rinnande vatten i stallet gör inget. det är bara bra att vattna hästar med hink. Dåligt rinnande vattenkoppar i ett annat stall gjorde att Chateau vande sig vid att dricka för lite. Man minimerar också risken för vattenskador och slipper hålla varmt i stallet för att vattnet inte ska frysa. Hästar mår ju bra i svala utrymmen, helst under 10 grader.

Nu börjar vardagen smyga sig på igen. Fortfarande lite ovan efter allt helgande, men ändå: Nu är det stallet i mörker igen. Efter att ha tömt gödslet får jag fylla hö i säckar:




När vi vattnar våra fålar två tar jag numera vatten i 25-litersdunkar hemifrån-mycket enkelt. Förr var det ett krånglande meddelst hemfridsbrott i Ingas dusch. Att jag inte kom på detta tidigare?



När hästarna har mat och vatten färdigt i boxarna kan jag rida. Först värma bettet, jag har det innanför tröjan medan jag borstar, kratsar hovar och sadlar.



Tränsad!


Men ridningen hinns inte med varje dag förstås-oftast är det trötta små pojkar i bilen som vill hem direkt när de nödvändiga är klart. Det här är ju bara en första trevande vardagsvecka med lite ledigkänsla kvar.

Vinterns fröjder är många. Djupsnöridning är en av dem. Hästarna blir glada av en lång snögalopp och vi som rider likaså. Bra motion är det också, för både häst och ryttare.

Chateau täckt av snö, en vanlig syn denna nederbördsrika vinter. Det ser kallt ut, men det är tvärtom, hennes päls isolerar så effektivt att hennes kroppsvärme inte smälter snön, värmen stannar där den ska vara; i hennes kropp.

Snöblandat regn rinner av henne och bildar istappar.

Vill man värma sina händer är det bara att sticka in handen i hennes päls. Den är fantastisk! Regn rinner av den, snö lägger sig som ett extra isolerande lager på den och vi människor kan värma våra händer i den.

På hela denna blöta och stormiga britt-vinter har hon inte behövt täcke en enda gång. Detta täcke är helt nytt så jag passade ändå på att sätta det på henne när jag hade tid för att ställa in alla snören och spännen när hon blivit lite varm av ridningen. Men det är egentligen nästan aldrig nödvändigt med täcke på Chateau, hon kommer från Wales. Hennes päls är gjord för regn, blåst och snöblandat regn. Kall snö är rena lyxvädret för henne.

Påminn mig om detta inlägg när våren kommer och hon börjar tappa all denna underbara päls!

Smilla är en gosig häst. Hon gillar pussar.


Hon är lätt att leda och tar villigt på grimman.


Hon följer glatt med mig från hagen utan sin mamma. (Men blixten gillar hon inte)



Det är lätt att lyfta hennes små pyttehovar och pyssla med dem. Hon låter sig borstas överallt.



Hon är supercool. Här går hundspann och skotersafariturer förbi och hon bara tittar. När vi blev omkörda av en bil som körde så nära att den rörde vid mig rörde hon inte ens på öronen.


Hon är världens finaste föl!!!

Jag kan inte låta bli att visa en aktuell bild av Manzanillo, Smillas pappa, som Marita, hans ägare, låtit mig låna till bloggen. Hon har att brås på!

Nätet dog igår så det blir mer bildfrossa från hästvärlden även idag:


När jag och Maj-Britt hälsade på 28 december kom först Cordon och sedan Bambi rusande för att se vad vi var för ena och om vi månne hade något gott med-det hade vi glömt! Uselt av oss, speciellt som de bjöd oss på en så spektakulär show:
















Men var är godiset? Undrar frieser/ardennern Bambi efter showen:


Inget godis? Okej då fortsätter vi:

Hästarna i Jukkas måste förstås besökas. Cordon och Bambi, stiliga och busiga herrar mötte upp.


Huvudperson är förstås blivande Björkforsbon Smilla, Welsh/PRE-sto och vårt föl.

Vännen Kärstin är hennes uppfödare och här står hon och gosar med Smillas mamma Isa.

Hästvännen Maj-Britt gosar med Smillas kompis Flingan två månader äldre än Smilla.


Nuvarande kollegan som en gång var min universitetslärare i samiska äger Ofelás och det här är hennes egna hästar. Stoet till höger är hennes egen uppfödning.

Kära hästvännen Linn som har hand om Isa, Smillas mamma och dessutom pysslar med lilla Smilla på bästa sätt. Hon är också på väg till Kalix kommun-det ser vi fram emot!

Här är Linn och Isa redo för ett ridpass på banan efter att Isa longerat av sig lite energi.

Här jobbar vi med Isa, som är en riktig färsking på ridbanan och under ryttare. Men Linn har, som synes, hittat en fin balans och unghästform hos Isa med hjälp av skolorna och böjd på rak spår. Tyvärr var fotografen ovan vid min digitala kamera och tyckte att tre bilder får räcka. En av dem blev ett enda blurr, en annan var inte heller okej, så tyvärr Linn, vi tar med oss en mindre sparsam fotograf nästa gång!

*Detta inlägg hör förstås till nyårsdagens hästfrossa, men återigen teknikstrul-dvs internet som lade av-fördröjde publiceringen.

 

Barock-Olga rider nästan som motsatsen till islandshästridning till vardags och har aldrig riktigt fastnat för tölt i branta fjäll. Men detta var innan den 29 december 2011. Hästvännen Maj-Britt har sin häst Gyllir hos Ofelás i Puoltsa och hon bjöd mig dit för att se hur hästen hon skaffat efter barockhästarna Pålle; som dog så tragiskt  och Grace och Sunny (också akademiskt ridna), som bara var foderhästar, artar sig. Lite konstigt och mycket svårt var det med en femgångarhäst i islandshästelitklass för henne i början. Men nu ville hon visa mig hur fin han blivit.

Gyllir är samma ord som svenskans Gyllene och när man ser honom förstår man-finare fuxfärg finns inte. Finare hästkompis än Maj-Britt finns inte! Jag har tur som har många sådana fina hästkompisar.

Skeptisk som jag är till stela islandshästar med motor, men utan samling, satt jag upp på vackre Gyllir med förväntan att känna mig som en klumpig nybis på en skumpig häst som rids med konstiga och övertydliga hjälper. Döm om min förvåning när han inte alls motsvarade detta. Först var det jättekonstigt, som jag trott, och jag fick honom inte ens i vänster galopp.

Hemskt stelt i början-hjälp hur gör man?!

Men efter en liten promenad till ovalbanan då jag red skolor hela vägen och den där Craig Stevens-övningen som Inga tipsat om; brant sluta till motsatt sida av vägen-förvänd sluta längs med vägkanten - öppna, så var det helt underbart att rida honom. Till och med tölten funkade och det var då första gången i livet jag ridit en samlad tölt. Jag hade läst på nätet av människor som rider gångartshästar akademiskt, att tölt kommer bäst ur en skolgalopp.* Maj-Britt fattar också alltid tölt från galoppens svävmoment så det var inte så konstigt för Gyllir att samla galoppen och sedan komma in i den mest ljuvliga tölt jag upplevt. Som ni ser på bilden**kastar han inte upp huvudet alls utan bär sig fint.

Tyvärr halshögg Maj-Britt mig, så ni kan inte se mitt galet lyckliga leende.

Sedan testade vi lite tramp och fick några fina steg och efter det blev traven också helt perfekt! Vilken lyhörd häst! Vilken underbar ridteknik jag lärt mig här vid kusten! Detta är verkligen så häst- och människovänlig ridning! Sedan testade Maj-Britt på piaffen och fick till några fina övergångar till trav och galopp ur den. Vilket begåvat ekipage!

Först blev trampet ryggning, för hans förra tränare jobbar mycket med långa ryggningar. Sedan blev det spinn på bakdelen. Men sedan förstod han. Fast formen blev lite låg i trampet här för han är inte så stark än, speciellt inte i höger bak. Sedan har han inte lika elastiska hasor som jag är van vid, ledvinklarna är ju helt annorlunda på islandshästar. Men det kommer, Maj-Britt är noga med stretchen.

Fast nog är det svårt med femgångare. Helt plötsligt blir det lite passartat även i den mest samlade trav.

Ja, så blev jag omvänd till islandshästen-men än så länge gäller det nog bara Gyllir eftersom Maj-Britt rider honom så väl.


Trampet fungerade så här bra för Maj-Britt fast han aldrig gjort detta förr.

Här ser man iaf Barock-Olgas galet glada leende när trampet börjar sitta på samarbetsvillige Gyllir.

* I stället för det hemska turistsättet där man hetsar på traven och drar i tyglarna så den stackars hästen tappar ryggen och skådar stjärnor. Obekvämt för både häst och ryttare.

** Tyvärr blev de flesta jättesuddiga -det är ju inte ljust ens mitt på dagen i Puoltsa just nu. De bästa ser ni här!