Barock företeelse: Kungen, resenär i tiden.
Barockbloggen sätter som bekant en ära i att vara ständigt inaktuell, därför passar det utmärkt att här behandla den helt otidsenliga ämbetsinnehavare som vi avlönar med 122,2 miljoner kronor* per år- kungen.Vi får ju ständigt höra hur bra det är med kungens resor och vilken nytta han gör för Sverige. Man kan förledas att tro att dessa representationsresor är bestämda av någon utanför kungahuset, typ riksdagen som representerar oss som betalar hans lön och dessutom sköter om alla hans fina slott där han och hans familj bor.
Så är det inte, det är hovet som bestämmer vart kungen åker och "representerar" Sverige. Kungen har dessutom valt att inte göra någon frivillig redovisning av apanaget på samma sätt som t.ex. det brittiska hovet. Det gör att vi inte kan veta hur han tänker kring dessa viktiga resor och värdefulla representation.
Men lite kan vi se, åtminstone när resan redan är ett faktum. Eftersom jag kommer från Kiruna och har jobbat som guide där har jag mött vår kungapar ganska ofta för de gillar att bo gratis på Kirunas finaste hotell och vandra i fjällen. Kungen är ju en sann naturvän och det är inget jag har emot honom som person. Men man kan ju undra varför just Kiruna är så viktigt att representera i att han gör det varje år, när han är så ovan vid Arboga att han trodde sig vara i Örebro?
Kungaparet i JukkasNåja, det är lätt att göra sig rolig på vår kungs bekostnad och det tänker jag inte göra. Jag har en hjärtefråga gemensam med många här i landet; Dawit Isaac. Jag har skrivit till UD upprepade gånger för att få dem att skicka kungen till Eritrea eftersom kungligheter har stor respekt i Afrika, medan valda representanter och diplomater inte har det.
Skulle vi skicka kungen i full ornat-inte i grå kostym- till Eritrea skulle vi kanske kunna få loss Dawit Isaac. Kanske skulle det inte funka, men innan vi försökt kan vi inte veta. Tyst diplomati vet vi med säkerhet INTE funkar.
Men vad svarar UD, om de svarar alls? JO, Kungen bestämmer själv vart han vill åka.
Dawit Isaac-inte värd en resa,tycker kungen.
Tydligen vill inte kungen svettas på skabbiga hotell i Asmara. I stället väljer han nu att åka till diktaturens Saudi. För att kritisera deras medeltida strafflagar? För att klaga på deras behandling av oliktänkande? För att lobba för åsikts- och religionsfrihet i ett land där man avrättas om man konverterar från Islam? För att slåss för kvinnors rättigheter i ett land där våldtäktsoffer straffas med 100 piskrapp för att ha haft utomäktenskapligt sex?
Nej, för att ge en medalj till kung Abdullah.
"Man skulle kunna säga att man är förvånad." skriver Expressen i dagens huvudledare, "Men det är man inte. Kungens agerande från Brunei till de senaste årets skandalturer, har visat att hans omdöme är ringa. Vi får dock delvis skylla oss själva, när vi nu har ett kungahus.
Det borde vi inte ha".
Barock-Olga håller fullständigt med.
Kung Abdullah, medaljör med luftkonditionerade hotell och lyxiga bilar-men ingen av hans fruar, systrar eller döttrar, inte ens hans mamma,har körkort; det är förbjudet för kvinnor att köra bil i hans kungarike Saudi
*Han tycker visserligen det vi betalar är lite snålt tilltaget så han äskar i år 5,5 miljoner till så hans apanage då slutar på 127,7 miljoner kronor. Det är ju dyrt med kronprisessbröllopp och alla viktiga resor kungen gör.
Färdigstängslat
Snyggt och Elva-säkert stängsel av diverse sparat i trädgården; armeringsnät, gatsten och impregnerade stolpar kapade till lämplig längd.
På motsatta sidan, mot en tät trädridå, det lånade valpnätet förstärkt med takpannor så Elva inte ska klämma sig ut under stängslet.
Hundliv II
Stickiga hallonsnår, förvuxen skog och tonvis med nässlor ska bort för att ge plats åt ett snyggt stängsel som inte ens smarta Elva kan överlista.
Det mesta vi behöver finns redan i trädgården, samlat genom åren, ett stängsel var till och med fastväxt i träd och fick huggas loss. Snälla grannar lånar ut sina gamla valpstängsel men det saknas verktyg och vissa stängseldetaljer så vi fick handla. Vi köpte bland annat en "skogshammare", det ångrade vi inte. Elva får balansträna i kundvagnen på stora byggvaruhuset, det tycker vi alla är kul. Elva gillar utsiktsplatser.
Valpstängsel lånat från grannen ska upp. Längst ner till vänster skymtar skaftet på det underbara redskapet "skogshammaren", en kombinerad yxa, lyfthake och slägga. Med den lyckades vi hugga lös de fastvuxna ameringsjärnen som fick bli stängsel, pålar bultades ner i backen och rötter och stenar bändes undan. Varje kvinna bör ha en sådan!
Tröstesånger för Norge från Norge
Oslo Gospel Choir får också sjunga en sång av uppmuntran denna sorgens dag:
Rolig tävling och bloggtips
Tycho Bra-dag
Sommarrepris
Då Barock-Olga tagit en kort men välförtjänt semester följer här en sommarrepris:
I min expose över hur Rödluvan-sagan omtolkats och illustrerats genom århundradena syns denna förändring. Mest modern av alla dessa bilder är förstås WWF-bilden av Rödluvan som gullar med en stor snäll varg. Vargen ser mest av allt ut som en snäll hund och det är ju just så det är, hunden är ju en tam varg, varken mer eller mindre. Mycket kan sägas om detta faktum och om hur folk behandlar sin mops fel av ren omedvetenhet om att mopsen är en varg i själ och hjärta. Men det får bli en annan gång-kanske.
Vargar har alltid fascinerat mig för jag älskade hundar hett och intensivt när jag var ett litet barn och varg
ar var fina stora hundar för mig. Så kom det en varg till Vittangi, men den jagades med helikopter och sköts. Det var första gången jag riktigt upplevde hur hemskt hatad en varg kan vara.Att jag alltid gillat vargar beror också på min pappa. Han är en vidsynt person på många sätt och inte alls som man inbillar sig att folk i nordligaste Lappland ska vara. Men det beror kanske på att folk i nordligaste Lappland inte är som man tror i södra Sverige? Jag uppfostrades av alla övriga i släkten till att kött är mat, frukta rovdjur och hålla mig till rätta stigen, både bokstavligt i skogen och bildligt. Pappa var helt annorlunda.
Tidgt blev han vegetarian. Han vägrade dessutom att döda djur. När han som barn följde med farfar på fisketurer spottade han sig muntorr under vägen hem för att hålla den stackars fisken vid liv. Han dödar inte ens mygg, jag lovar! Han sa åt mig att inte helt förlita mig på sanningshalten i de historier om luffare, vargar, järvar, björnar och lodjur som farmorsmor berättade med sådan inlevelse att jag kände håren resa sig på mitt huvud. Hade hennes historier varit filmer så hade de haft femtonårsgräns.
Trots dessa historier har jag aldrig varit rädd för vargen och ju mer jag fått veta om detta fascinerande djur, desto mer har jag tyckt om den. Trots att jag alltså inte bor i Stockholm, har fått ett tamdjur rivet, inte av varg men av siberian huskies, har barn som leker utomhus och bor i en skog genom vilken en varg från Ryssland vandrade in till Sverige förra vintern.
Nationaldag
Sydafrikas snygga flagga matchar deras nationalsång som är världens vackraste och bästa alla kategorier.
Ja egentligen finns det inga gränser i verkligheten, de bara står där i kartboken och stater är en politisk konstruktion som kan vara okej för medborgaren eller en ren katastrof för densamma. Demokratier har fördelen att kunna påverkas av medborgaren på ett eller annat sätt och därför är det ett statsskick att vara glad över.Sverige är en demokrati och en av de människovänligaste att leva i på vår hela vår vackra jord, det vet jag, men nationaldagsfirande känner jag mig främmande inför. I gamla kolonier kan jag förstå att självständighetsdagen blir ett firningstillfälle. Men en gammal kolonialmakt som Sverige? Vi vet ju inte ens vad vi firar och om vi tänker "Gustav Vasa kröntes till kung 6 juni 1521" är det ju lika relevant att fira som det vore att hålla sig hemma idag eftersom 6 juni är en av de dagar Tycho Brahe varnade för.
Men det finns fördelar med denna dag: numera är vi lediga *så i år fick vi en långhelg från Kristi Himmelsfärdsdag, svenska flaggan är snygg med sitt gula kors på blå bakgrund, min kära svägerska Anki och min svåger Kricka firar bröllopsdag idag och jag får en ursäkt att här klippa in världens vackraste nationalsång: Gud välsigne Afrika, Sydafrikas nationalsång som ni kan läsa mer om här.
*fast det berövade oss Annandag pingst som för mig är på alla sätt mycket dyrbarare och dessutom alltid ger oss en extra ledig dag när den som bäst behövs i försommarprakten och jäktet.
Tips
Foto: Elis Andersson se mer på Espinära och fjärran.
Check this out! speciellt alla svensklärare som läser denna blogg, men även alla andra som vill ha ett intellektuellt stimulerande nöje framför datorn, ett tips från Reb. Några exempel på vad ni hittar där:
35. Grundfabel
En individ befinner sig på specificerad plats och ska just börja arbeta. Han avbryts av andra personer och avlägsnar sig från platsen, varvid han skadar sig.
27. Radannons
Större parti granfrö bytes mot rullstol.
64. Plagiat
Illern satt i björken, skulle äta päron
Fick han syn på jägar'n, då var klockan mycket
Skutta han från äppelträd, slog han i sin korta arm
och det lilla bruna örat.
53. C.M. Bellman
Movitz! Ser Du icke Ekorr'n skala?
Kvickt sin Kotta, full med vin.
Barnen tjutom, Klockan slår! Ur vägen Grankottar, Tallkvistar,
Kottmånglare! Courage, Monsieur! Hopp till Thallegreen!
Hvad säges? Lustigt! Movitz, stöt ditt lilla Ben!
Och Svansen lång och söter!
Så Ekorrn hade fått stora skälvan och stuckit. Jaha. Det var väntat. En småhandlare med kottar som föredrog att pysa när ungarna dök upp. Att döma av bilderna hade han inte kommit långt, och skulle få svårt att ta sig någonstans alls ett tag framöver. Jag skulle just slänga fotona i papperskorgen när det knackade på dörren.
- Kom in! ropade jag.
Dörren öppnades långsamt och där stod en pudding som skulle få Marilyn Monroe att dra en påse över huvudet. Bakom henne stod några småglin och såg skamset ner i golvet.
- Stig in, Miss...? sa jag och synade henne.
- Mrs Ekorrn. Jag vill att ni finner min man.
Men lite sorgligt blir det förstås i Gangsta rap- version:
10. Snoop Doggy Dogg
Yo, check dis out
Goan tell ya 'bout my homeboy Squirr-L
Know what I'm sayin'? Just sittin' there chillin' out with his stash
Kids bustin' in with a mighty crash
Squirr-L my man, Ooo whatcha gonna do?
Broke yo' legs and broke yo' tail too
Yo check dis out, dis is fo' sho'
There ain't gonna be no Squirr-L no mo'.
Min kära vän Sonja
Min underbart kreativa vän Sonja har sytt en vacker bokväska åt mig helt apropå. Jag fick den för en månad sedan med posten och jag blev så glad. Idag fyller hon år och jag är så glad att ha fått känna henne så länge och hoppas på många långa år till i hennes underbara vänkrets.
Min kära vän Ann-Helen tycker att hon alltid tänker på Sonja när hon hör denna sång, för Sonja sjöng den så vackert:
Ett riktigt hästjobb
Helt plötsligt har jag haft ett riktigt hästjobb hela veckan-många långa dagar men så roligt jobbet kan vara när det blir ett riktigt hästjobb. På måndag var det dressyrkörning i Storsien och i går var det två andra av mina elever som anordnade hästshow på Holmen som projekt, tyvärr var det lite mörkt i ridhuset så bilderna är oskarpa, men ni får i alla fall en liten aning om mitt hästjobb denna vecka:
Först ut var Maria Eriksson ägare och primus motor på Holmens ridcentrum. Hon inledde med ette dressyrprogram:
Sedan visade SMR2 en lustig teaterpjäs om en dag på ridskolan:
Lasse Lindvall tog publiken med storm med sin show full av charm och humor-en superduktig Kasper fulländade stjärnglansen:
Sedan lite frihetsdressyr:
Unga fröken Hedman och hennes vackra bork har en fin relation det märktes.
SMRare gör sig redo för maseradhoppningen. Tyvärr gick det för fort för att kameran skulle kunna ta annat än suddigt blurr av själva hoppningen. men ni kan nog gissa temat även om ni bara ser denna bild.
Maria Eriksson är också en riktig showstjärna som här bjöd på sig själv genom att ta en clinic för Lasse och rida western för första gången i sitt liv inför publik.
SMR3 avslutade med en välrepeterad kadrilj. Tänka att jag alltid måste vara så stolt över denna klass!
Självmord
«Vi önskar er all lycka i världen» Fransk reggae när den är som mest uppmuntrande
Sinsemilia: Tout le Bonheur du Monde by cvera
Poisson d'avril
Jag hade uppmanat mina härliga elever i franska att säga «poisson d'avril» till folk som de lurade under dagen som hemläxa. De pigga små liven tog genast fröken på orden och utsatte den stackars elev som var tvungen att frånvara från denna underbart intressanta och givande fransklektionen, för ett aprilskämt. Det gick ut på att resterande elever lurade eleven att de skulle skriva en uppsats, en deckarhistoria på franska omfattande minst fem sidor och första inlämning var till fredag, alltså dagens lektion. Att de fick så kort tid på sig för att utföra en så pass komplicerad uppgift berodde på, enligt mina skämtande elever, att måldokumenten för franska stipulerade ett sådant projekt.
Den stackars frånvarande eleven misstänkte inget utan drabbades av panik och började genast ge sig i kast med det omöjliga projektet men fick då höra de retliga orden "poisson d'avril". Det blev alltså ett lyckat skämt i många avseenden; eleven trodde verkligen att hon skulle skriva en deckare på franska på en vecka, de skämtande eleverna blev glada och den utsatta eleven blev lättad över att inse att det var just ett skämt.
Detta skämt inrapporterades av mina lydiga adepter idag och jag funderade över min roll i det hela. Uppfattas jag alltså som en lärare som utan minsta förvarning ger elever omöjliga uppgifter utan minsta tillstymmelse till handledning eller förklaring? Till saken hör nämligen att veckans första lektion utgick pga friluftsdag så denna uppgift skulle alltså utföras helt i blindo av mina stackars elever? Tjatar jag dessutom hela tiden om skolans måldokument? Antagligen. Man skulle kunna gråta åt det, men jag väljer att skratta.
På detta sätt blev min "hemläxa" det enda lyckade aprilskämt jag någonsin varit inblandad i och det gav mig dessutom dagens godaste skratt. Tack kära elever för det!
Ständigt lika inaktuell, passar Barock-Olga på att önska er en trevlig 1 april!
Kusin Josefin
Födelsedagsfanfaren blir ett stycke av Johan Helmich Romans Drottningholmsmusik:
3/3
Att komma hem till dukat bord och levande ljus.
Kronärtskocka med citron och smör.
Min älskade serverar och när barnen somnat har vi kvällen för oss själva.
Att älska ihjäl fortsätter berättelsen om Tamar
"Vad vill du ge mig för att få gå in till mig" frågar Tamar och Juda ger henne sin signetring, sin stav och sin snodd som pant för en killing som han lovar att skicka henne när han kommer hem.
"Då gav han henne detta och gick in till henne och hon blev havande genom honom. Och hon reste sig och gick därifrån och lade av sin slöja och klädde sig åter i sina änkekläder. Och Juda sände killingen med sin vän adullamiten för att få igen panten av kvinnan. Men denne fann henne inte. och han frågade folket där på orten och sade:"Var är tempeltärnan, hon som satt i Enaim vid vägen?" De svarade:"Här har ingen tempeltärna varit."
Och han kom tillbaka till Juda och sade "Jag har inte funnit henne. Vidare säger folket på orten att ingen tempeltärna varit där."
Då sade Juda: "Må hon då behålla det, så att vi inte drar skam över oss. Jag har nu sänt killingen, men du har inte funnit henne."
Omkring tre månader senare fick så Juda höra: "Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt och i otukt har hon blivit havande." Juda sade: "För ut henne till att brännas!"
Men när hon fördes ut till att brännas säde hon bud till sin svärfader och lät säga: "Se efter, vem tillhör denna signetring, dessa snoddar och denna stav tillhör." Och Juda kände igen dem och sade:"Hon är i sin rätt mot mig, eftersom jag inte har gett henne åt min son Sela." Men han kom inte mer vid henne.
Tamars möte med svärfar Juda tolkat av Ferdinand Bol, ytterligare en nederländsk barockmålare som missat det där med slöjan.À suivre.
Att älska till liv
Ibland finns det en riktigt rejäl anledning att frångå barockbloggens prinicip om att inte syssla med musik komponerad efter 1700-talet. Det har hänt förr och nu händer det igen. En musikvideo som passar väl in i serien om Bibeln.
De som mest har älskat ihjäl Bibeln och slagit ihjäl folk i Guds namn tillhör dem som tror att de vet precis vem Gud är och exakt hur Bibeln, denna fantastiska och mångfacetterade bok, ska förstås.
Här en underbar sång och en jättesöt, men ändå helvass video. Se, lyssna och bli glad i Allhelgonatid!
Hösthäst
DN har haft en serie om hösthästar på NoN-sidan. Här är mitt bidrag till denna förtjänstfulla serie:
På hösten börjar stallivet igen.
Soliga höstdagar vill även de yngsta följa med till stallet.
Men den allra minsta, lilla Modesty, blivande stallkatt, fick stanna hemma.
En bra kung
Jag hyllar sällan monarker. Monarki är ett lotteri. Drar folket en nitlott vet man dessutom aldrig om det blir en segis som lever till 99 år eller en sjuklig regent som man blir av med innan de gjort någon större skada. Men någon gång drar man en vinstlott, eller i alla fall en lite mindre nit än vanligt. En sådan lott var Henri IV (13 December 1553 – 14 May 1610) av Frankrike . Han ville skapa lugn i landets religiösa strider kanske för att han föddes och döptes till katolik, men uppfostrades till protestant av sin Hugenottmamma Jeanne d'Albret.
När han blev kung lämnade han Calvinismen och blev katolik, men gjorde sitt yttersta för att ena landets olika religiösa inriktningar som utkämpade ett blodigt inbördeskrig vid tiden för hans trontillträde. Efter att ha vunnit tronen, delvis med hjälp av Elizabeth I, medan han ännu var protestant, förkunnade han Ediktet i Nantes som garanterade religiös frihet för Frankrikes protestantiska minoritet och gjorde slut på det förödande inbördeskriget
Under tidig fransk barock, introducerade Henri IV renässansen i Frankrike. Han tillät då också den första ridakademien, som även var en protestantisk akademi, att startas i Saumur. Henri IV ville på detta sätt främja ridkonsten både och folkbildningen som en del i renässansens strävan efter den kompletta människan som skulle vara både vetenskapsman, konstnär, språkkunnig och vältränad. Dessutom var detta ett led i hans religiöst toleranta politik.
Jag har plöjt olika franska historieböcker och Henri IV nämns alltid som en "Bon roi". Henri IV fick inte bara stöd av Elizabeth I, han kan också sägas vara en fransk motsvarighet till Elizabeth I av England. De var verksamma under samma tid och liknande förhållanden. De var båda bildade och ville sprida denna bildning i sitt rike. Båda inspirerade författare och konstnärer. Han är en av mycket få kungliga regenter i Frankrikes historia som röner en popularitet som kan liknas vid Elizabeths, men de rönte olika öden. Henri IV blev mördad av en fanatisk katolik pga av sin religiösa tolerans.
Hade han fått leva och kunnat inplementera sin tolerans och upplysthet i landet och kanske runt om i Europa. Hade måhända inte Europa behövt genomlida ett trettioårigt religionskrig. Vi hade kanske aldrig behövt se en blodig fransk revolution eller enväldets grymma slöseri och stora samhällsklyftor, som ledde fram till den. Napoleon I hade aldrig krönts till kejsare i den blodiga revolutionens spår så Europa hade sluppit napoleonkrigen som i förlängningen var en orsak till första och därmed också andra världskriget.
Nu blev det inte så, Henri IV blev mördad och hans omyndige son Louis XIII fick överlåta styret till kardinal Richelieu, skurken i "De tre musketörerna". En helt annan sorts härskare än Henri IV som sägs ha yttrat:
Si Dieu me prête vie, je ferai qu’il n’y aura point de laboureur en mon royaume qui n’ait les moyens d’avoir le dimanche une poule dans son pot! (om Gud låter mig leva, ska jag göra så att det inte finns en enda arbetare i mitt kungarike som inte har medlen till att kunna ha en höna i sin gryta på söndagarna.
Mycket av Henris verk raserades alltså; det gryende, mer spridda välståndet, religiös tolerans och folkbildning fick vänta flera århundraden, men ridakademien fanns kvar i obruten tradition. 1814 fick den en ny inriktning på att utbilda kavallerister eftersom Napoleons misslyckade krisgståg mot Moskva decimerat franska kavalleriet hårt.Det var först 1814 som de berömda Cadre Noir bildades på ridskolan. Men man utbildade fortfarande kavalleristerna enligt François Robichon de la Guérinières( ryttmästare vid Louis XV hov och den moderna ridkonstens fader) metoder.
Under 1970-talet växte intresset för ridning över hela Europa och 1972 utnämndes akademien till nationalridskola med uppgift att utbilda ridlärare för hela Frankrikes behov med målet att få ekipage till de högsta ridklasserna internationellt i alla discipliner av ridning. I Saumur finns ridakademien fortfarande kvar under sitt ursprungliga namn: "Ecole Nationale d’Équitation".
Ridskolan i Saumur är, liksom Henri IV var, toleranta. De använder olika hästraser; angloaraber, fullblod, Selle Français m. fl. och i barockridningen, med traditioner från Henris ursprungsridakademi, används lusitanos, släkt till PRE-hästarna från Spanien. De har en informativ hemsida med vackra bilder på stiliga ekipage och hästar i frihet: http://www.cadrenoir.fr/index
Henri IV vid slaget vid Ivry målad av Rubens.
Hanna-Félice
Min lyckliga flicka, vilken lycka att du finns! Det var en underbar natt när du föddes och sedan dess har du gjort mitt liv mer levandes.
