Rymmare
Två små rymmare har jag fått in i familjen; Smilla och Elva. Två exempel i raden rymningar:
När vi en morgon åt frukost i godan ro på hospice, kom Elva in genom dörren. Hon hade hoppat ut från detta fönster utan att så smycket som rubba blommorna i det och hon hittade oss direkt:
Smilla nöjde sig inte alls med sin frodiga hage, nej hon knallade ut till grannen som hade gräsmatta tills jag fick köpa aggregat och göra stängslet strömförande:
Jag satte undertråd också mot den mest lockande gräsmattan. Nu med ström och större hage håller hon sig inne.
Pur ti miro, pur ti godo
Ann-Sofie von Otter sjnger duett med Mireille Delunsch i Monteverdis suoersnygga duettaria ur akt 3 av Poppeas kröning. Orkestern är Les musiciens du Louvre under ledning av Marc Minkowski. Så snygga röster i denna underbart vackra aria. Jag fastnade för det långsamma tempot som lyfter fram melodin och gör den mer tidlös i stället för ytterligare ett försök att låta tidstypiskt barockig. Jag gillar också vad som händer med texten när den sjungs av två kvinnor, det blir en text om vänskapens kärlek. Just nu passar den tolkningen mig alldeles utmärkt.
Hemma igen
Skönt att träffa er igen, mina hästar!
Kapten gillar hästar men lilla Elva som nyss flyttat in i vår stora familj håller sig på respektfull distans:
Här på en sten i sagoskogen är hagen riktigt trevlig tycker även nya lilla Elva.
Resa mellan hägg och syren, mellan frid och fröjd
Barockbloggen har varit tyst ett tag pga av en resa som sträckt sig så långt det går mellan livets ytterligheter. Från friden som skrattar högt där döden ser, till det nya livet som spritter av midsommarfröjd:
Till min syster
Den här skulle jag ha sjungit för dig om jag orkat:
Klosterliv
När vi var unga drömde vi om att bli gamla och leva klosterliv tillsammans, sitta i en vacker trädgård, knyppla, sticka och samtala om livet. Vi hann inte bli gamla tillsammans, men vi hann med klosterlivet och tankarna om livet och minnena i en vacker skuggig trädgård.
Trevlig sommar Linn!
Linn har varit en del i mitt hästiga liv sedan en sommar för tre år sedan när Stella hyrde Cielona i Jukkasjärvi. Det var lätt att gilla Linn och vi tänkte så lika om hästar, ridning och livet att vi har hållit kontakten sedan dess och nu när vi köpt Smilla och haft henne i Jukkas har vi setts oftare än vanligt. Hon kom också och vinkade av oss i torsdags:
Här med gamla Jaffa
Här med Chateau Foto: Hanna-Félice
Hon tog också superfina bilder på mina hästar innan vi for:
Chateau i hagen Foto: Linn
Foto: Linn
Smilla och jag med Linns rymningssäkra grimskaft som vi fått låna hela våren. Nu ska Linn spara det till sin egen häst tycker jag, för hästar kommer hon antagligen alltid att syssla med. Vi är ju några envisa typer som aldrig slutar med vår barndoms stora intresse; hästar, och då blir det lätt så att man har sin egen häst rätt vad det är.
Smilla och Chateau håller hov
Hästarnas sommarhage är ett paradis. Som tur är har vi riktiga sällskapshästar som gillar besök och gärna håller hov för gäster. Igår hade vi vår första sommar-picknick där och till den kom några sköna bekanta med ridande barn.
Smilla gillar också besök och vi passar på att leda henne en stund i Chateaus hasor så får hon träna på det. Ofta i stället för länge är ju metoden med så unga hästar. Därför tar vi varje tillfälle som ges till fostran och miljöträning. Barn i hagen är en bra miljöträning som uppskattas mycket av båda hästarna, speciellt när de bjuder på vattenmelon.
Men Smilla vet inte ännu att föra sig vid matbordet så när hon blir för pussig mot gästerna får vi flytta henne en bit från matgästerna där hon får äta det hon tycker allra bäst om; grönt gräs.
Smilla gillar också besök och vi passar på att leda henne en stund i Chateaus hasor så får hon träna på det. Ofta i stället för länge är ju metoden med så unga hästar. Därför tar vi varje tillfälle som ges till fostran och miljöträning. Barn i hagen är en bra miljöträning som uppskattas mycket av båda hästarna, speciellt när de bjuder på vattenmelon.
Men Smilla vet inte ännu att föra sig vid matbordet så när hon blir för pussig mot gästerna får vi flytta henne en bit från matgästerna där hon får äta det hon tycker allra bäst om; grönt gräs.
Sommarkatter
Man ska ha sommarkatt anser jag. Se här hur Modesty och Nemi blir utmärkta och lyckliga sommarkatter i gröngräset. Men man ska inte överge katten när sommaren är slut, då blir de utmärkta lyckliga vinterkatter både i stugvärmen och på turer i snön. Vid fyratiden på morgonen går de alltid ut ur sitt rum även vintertid, Tyson har ju lärt sig öppna fönstret.
Att överge katter, kaniner, marsvin, höns eller vad det nu är för djur man skaffat sig till sommaren, när hösten kommer är naturligtvis ett barbari som jag hoppas helt kommit ur modet. Men jag hopas också att katten får komma ut i gröngräset ibland även om de är innekatter. Gräs är både gott och roligt att leka i tycker våra katter.
Älskade tvillingen!
Vadan denna fjortisbild på den övermogna Barockbloggen? Jo den gamle mannen med kepsen firade sin födelsedag, den som han delar med Barockbloggsfavoriten Haquin Spegel, igår 14 juni. Då är man värd en puss!
En modern låt i barockstil blir min hyllningslåt till denne omutlige tjänsteman och busiga pappa:
Snart kommer kompisen
Kapten
Elva
Sorgen och glädjen vandrar så tätt tillsamman denna vårsommar. Snart kommer Elva att flytta till Kapten så han slipper vara ensam vallhund i familjen. Det blir oerhört roligt! Men orsaken till denna flytt är en så tung sorg att den stundtals känns omöjlig att bära.
Stockholm Early Music Festival
Radion är perfekt. Direktsända konserter och även inspelade sådana på radion är fantastiska, närvarokänslan är total. Konserter på TV är inte alls lika bra. Jag känner mig mycket mer utanförstående när jag ser en konsert på TV och det blir småtråkigt för mig som har lite svårt att sitta still. Med radion på kan man köra bil, diska, laga mat eller städa samtidigt som man är på plats i ett underbart ljudlandskap.
Nyss avslutades Stockholm Early Music Festival och det precis under en riktigt stressig period i många männsikors liv, även mitt. Då finns P2 som räddaren i nöden. Här kan man höra musiken när det passar och var som helst i landet. Här till exempel en fransk ensemble, Le Poème Harmonique, som har en lättförståelig talesperson med underbart tydligt och vackert talad franska i intervjun innan konserten inleds. Sedan blir ju förstås allt till ett "Poème harmonique" när Vassilis Bolonassos är conferencier. Klicka in och njut!
Nyss avslutades Stockholm Early Music Festival och det precis under en riktigt stressig period i många männsikors liv, även mitt. Då finns P2 som räddaren i nöden. Här kan man höra musiken när det passar och var som helst i landet. Här till exempel en fransk ensemble, Le Poème Harmonique, som har en lättförståelig talesperson med underbart tydligt och vackert talad franska i intervjun innan konserten inleds. Sedan blir ju förstås allt till ett "Poème harmonique" när Vassilis Bolonassos är conferencier. Klicka in och njut!
Smilla har kommit hem II
Nu är hon hemma! Så här glad blir matte då.
Show blir det inte när dessa hästar släpps i hage, de sticker ner huvudet och betar.
Chateau älskar maskrosor och leder lilla Smilla till de bästa platserna.
Mot natten blir det fullt av mygg och Chateau vet hur bra myggsprej är.
Smilla är ännu inte övertygad om nyttan med sprej, men förhoppningsvis märker hon hur skönt det är när myggsvärmarna som mumsade på henne igår dör av duschen som hon ogillar.
Trots att jag kom med den hemska sprejen och höll fast henne tills hon blivit sprejad, följer hon förtröstansfullt efter mig. Måtte jag motsvara hennes förtroende-so help me God!
Smilla har kommit hem I
Nu är Smilla hemma! På onsdag blev hon avmaskad för första gången i livet och det gick hur lätt som helst. Smilla har inga dåliga erfarenheter allt nytt tar hon emot med samma förtröstan. Hon förväntar sig bara gott av livet ocg´h av mig. Det är ett stort förtroende och ansvar, jag hoppas att jag ska bestå provet någorlunda.
På torsdag morgon fick hon hovarna verkade och sedan var det transporten:
Smilla följer glatt Chateau var hon än går, även in i transporten.
Är man duktig får man krafft:
På torsdag morgon fick hon hovarna verkade och sedan var det transporten:
Smilla följer glatt Chateau var hon än går, även in i transporten.
Är man duktig får man krafft:
Smilla har fått träffa Chateau III
Så här livat blev det:
Chateau ställde sig och åt och Smilla försökte förgäves få kontakt.
Genom att härma Chateau och följe efter henne blidkade Smilla den gamla damen som var så ointresserad av att hälsa.
Men så kom Smilla för nära och då gav sig Chateau av, Smilla fortsatte följa John på respektfullt avstånd.
Chateau sa att hon skulle hålla replängds avstånd.
Sedan åt de båda två i godan ro som om de aldrig haft andra hagkompisar än varandra.
Chateau ställde sig och åt och Smilla försökte förgäves få kontakt.
Genom att härma Chateau och följe efter henne blidkade Smilla den gamla damen som var så ointresserad av att hälsa.
Men så kom Smilla för nära och då gav sig Chateau av, Smilla fortsatte följa John på respektfullt avstånd.
Chateau sa att hon skulle hålla replängds avstånd.
Sedan åt de båda två i godan ro som om de aldrig haft andra hagkompisar än varandra.
Smilla har fått träffa Chateau II
Smilla har inte varit mycket ute i trafiken och aldrig utan mamma Isa. Hur skulle det gå att komma till denna fina sommarhage som vi satte upp på söndagmorgon? Den ligger vid en tätt trafikerad väg och ca en km från stallet och vinterhagarna.
Det visade sig gå hur bra som helst. Smilla hakade på Chateau som om hon känt henne i åratal och vi bara gick bland bilar som knappt svängde ut från vägrenen och blåste på rätt friskt särskilt om man jämför med den lugna takt bilarna håller i Vånafjärden.
Chateau har aldrig varit här förut men det märktes att hon förstod att hon skulle få gå på grönbete hon gick raskare och småsteppade ibland.
Vi vidtog försiktighetsåtgärder eftersom Chateau var så pigg och väntade oss en kul show när vi släppte flickorna tillsammans för första gången. Ston slåss ju inte men de brukar racea och bralla rätt friskt när de släpps på bete.
Det visade sig gå hur bra som helst. Smilla hakade på Chateau som om hon känt henne i åratal och vi bara gick bland bilar som knappt svängde ut från vägrenen och blåste på rätt friskt särskilt om man jämför med den lugna takt bilarna håller i Vånafjärden.
Chateau har aldrig varit här förut men det märktes att hon förstod att hon skulle få gå på grönbete hon gick raskare och småsteppade ibland.
Vi vidtog försiktighetsåtgärder eftersom Chateau var så pigg och väntade oss en kul show när vi släppte flickorna tillsammans för första gången. Ston slåss ju inte men de brukar racea och bralla rätt friskt när de släpps på bete.
Smilla har fått träffa Chateau
Chateau fick åka till Smilla i lördags. Här är hon i vinterhagen hos Kärstin:
Evelina smet bakom transporten
Smilla pussas förstås.
Interludium
Som några av mina följare påpekat och ni andra märkt; har bloggen varit eftersatt på sistone. Så är det när mycket händer i livet som borde ge hur mycket stoff som helst till en barockbloggare. men då hinner jag knappt sitta ner vid datorn annat än i oändliga timmar av jobb förstås så här i slutet av terminen när även de mest avslappnade elever kommer på att de kanske ska prestera något i skriftlig form så här innan betygen sätts.
Här en liten kavalkad av en del av vad som tagit tiden från bloggen i vår:
En berner sennen/rottweiler behöver flera timmars motion om dagen. Härliga långa joggingturer och promenader, minst tre gånger om dagen. Mycket mer att städa! Underbara Kaptenen, jag är så glad att du är här!
Att vara författarassistent är underbart utvecklande, läs resultatet i tre nummer framöver av Damernas Värld. Vad jag är glad för mina vackra begåvade vänner!
Borsta och klippa bort tjock vinterull från Chili och Tyson, proppa i dem vitaminer och avmaska i dagarna tre. De måste vara inlåsta (Tyson kan ju öppna fönstret så det krävde åtgärder utöver det vanliga) i flera veckor så det blev mycket extrastädning.
Försökt tyda juridiska dokument för asylsökande.
Varit mycket ensam med barnen och vårfixat bilen på alla möjliga sätt-special thanks till min kollega Anders på FT 1! Här är det Aron som putsar bakrutan med MASSOR av fönsterputs.
Och tusen andra saker som hänt. Nu är det sommar och då kanske det blir lugnare. Inga elever på skolan t ex.
Här en liten kavalkad av en del av vad som tagit tiden från bloggen i vår:
En berner sennen/rottweiler behöver flera timmars motion om dagen. Härliga långa joggingturer och promenader, minst tre gånger om dagen. Mycket mer att städa! Underbara Kaptenen, jag är så glad att du är här!
Att vara författarassistent är underbart utvecklande, läs resultatet i tre nummer framöver av Damernas Värld. Vad jag är glad för mina vackra begåvade vänner!
Borsta och klippa bort tjock vinterull från Chili och Tyson, proppa i dem vitaminer och avmaska i dagarna tre. De måste vara inlåsta (Tyson kan ju öppna fönstret så det krävde åtgärder utöver det vanliga) i flera veckor så det blev mycket extrastädning.
Försökt tyda juridiska dokument för asylsökande.
Varit mycket ensam med barnen och vårfixat bilen på alla möjliga sätt-special thanks till min kollega Anders på FT 1! Här är det Aron som putsar bakrutan med MASSOR av fönsterputs.
Och tusen andra saker som hänt. Nu är det sommar och då kanske det blir lugnare. Inga elever på skolan t ex.
Snart kommer kompisen
Sorgen och glädjen vandrar så tätt tillsamman denna vårsommar. Snart kommer Elva att flytta till Kapten så han slipper vara ensam vallhund i familjen. Det blir oerhört roligt! Men orsaken till denna flytt är en så tung sorg att den stundtals känns omöjlig att bära.
Grönt
Aron fotograferade oss en dag med ett milt grönt ljus
Pingsttiden eller Trefaldighetstiden har den liturgiska färgen grön; växandets och mognandets färg. Det är den här tiden som är den längsta perioden under kyrkoåret, att växa tar ju tid. Mognad uppnår man inte i brådrasket.
Rabarberblad i en vas i fönstret ger ett milt grönt ljus i rummet
Grönt är skönt säger vi, men vardagens växande är inte alltid så skönt. Vardagsnötandet sliter. De vardagliga och nära relationerna sårar mest. Den jag står närmast får bära mest av mina dåliga sidor och vice versa. Då är det inte så konstigt att Paulus skriver att det är att bära varandras bördor som är att uppfylla Kristi lag. Inga konstigheter, inga kortvariga stordåd, vardagsmödan delad med andra är att uppfylla Kristi lag.
Storspovens gröna ägg är en bra metafor för hur livet sker i det fördolda, växandet tar tid och det märks inte när det förändras och växer en liten bit i taget. Men så en dag är allt förändrat och det nya livet träder fram. Ägget är också en viktig uppståndelsesymbol i den ortodoxa kristenheten, världsmästarna i Påskfirande. Det gröna ägget tycker jag kan få vara en Pingstsymbol för växandet som leder till en ny mognad, en förvandlad skapelse när den följer Jesus genom uppståndelsen.
J.S Bach Pingstkantat , "O ewiges Feuer "/"O eviga eld", kräver också lite tid, 16 minuter, men det är väl värt att ta sig den tiden. Här framförd av Rebecca Martin, Markus Schäfer, Sebastian Bluth, Windsbacher Knabenchor och Deutsche Kammer-Virtuosen Berlin under ledning av
Karl-Friedrich Beringer
Smilla är storasyster
Isa fick ett ltet stoföl! Se här!
Nemi blev kvar
Tre små randiga kisseungar gick lätt att sälja. Nu är Modesty barnfri förutom hennes favoritbebis Nemi. Vi behåller henne eftersom Modesty aldrig blir mamma igen. Hon blir vackrare för varje dag lilla tuffa Nemi med röda och vita ränder i sin svarta glansiga päls:
Lägg märke till den vitrandiga svanstippen.
Nemi gillar att kika ut genom fönstret men hon är så mörk att man får överexponera allt annat för att hon ska synas. Ur fotosynpunkt är svart ingen bra färg, men snyggt är det i verkligheten.
Anti-nationaldag
Midnattssol kan jag vara tacksam för
Jag ogillar verkligen nationalism. Denna uppfinning som flyttar upp mobbing och byrivalitet till högsta nivå. Sedan kan man snacka om att vi hyllar den svenska toleransen, den fina demokratin i Sverige etc. Nationen är en grupptillhörighet och att hylla denna grupp som definierad i motsats till alla andra har hittills bara lett till krig, rasism , främlingsfientlighet och annat elände. Möjligen kan man väl känna sig tacksam för att få födas i ett demokratiskt och tolerant land med vacker och generös natur, men så fort vi börjar fira någon slags etnisk förträfflighet lurar ondskan bakom kröken.
Sveriges demokrati är en underbar gåva, tryckfrihet och tolerans likaså. Men jag vill inte påstå att det är ett svenskt karaktärsdrag vi har haft tur helt enkelt! Vi har främst haft tur med en generös och vacker natur. Ett glest befolkat land som klarar att föda sin befolkning med både mat och ännu mer med vatten ger få konfliktorsaker. Vi har mer att vinna på samarbete än att slåss om resurserna som flödar över oss. Forna tiders ständiga krig handlade om att kungar och överhet inte fattade att det vi alla vill är att leva i fred och få mat på bordet varje dag. När svenskt styrelseskick började demokratiseras blev ockå krigen omöjliga att klubba igenom i Riksdagen. Landets ungdom skulle jobba med jorden och skogen, malmen och vattnet så vi skulle få mat på bordet. Och det fick vi när vi fick fred och demokrati.
Men allt detta är tur och nåd, inget vi som råkat födas här förtjänar mer än andra. Därför ogillar jag starkt att vi ska fira vår förträfflighet. Ska vi fira ska vi fira med tacksamhet. Jag hyllar gärna "din sol, din himmel, dina ängder gröna" och jag kan nog mycket väl tänka mig att leva och dö i Norden, men ännu hellre på jorden!
Som vanligt spelar barockbloggen denna dag världens vackraste nationalsång, Gud välsigna Afrika! Nkosi sikelele Afrika, Sydafrikas och några andra afrikanska staters nationalsång.
Nya ridbanan
Janne med sin Madde och Majan med sin Inga på ridbanan
Inga har skaffat större ridbana, än är det en upptrampad äng men skanart ska den grävas ut och grusas. Här finns mer utrymme och Chateau var i början lite förvirrad när vi red på så stort uttrymme. Dessutom fick hon eld i baken; "Stora vidder-vi ska galoppera fort!!!" Men nu går det bra. Det går att variera mer men jag har lätt för att slöa till nu när långsidorna verkligen är långa och variationen blir snarare mindre än på lilla frimärket-banan där vändningarna blev många och täta vilket gjorde Chateau stark och känslig.
Snart är hon här hos mig
Jag längtar!
Mors dag på barockvis
Mors dag är en modern sedvänja men man kan få en present som barockar fett som gör högtiden mer barock-anpassad, så tänkte min familj och då fick jag en bildencyklopedi över barockens konst och arkitektur. Bättre kan det knappast bli om man vill barocka till det.
Tårtan
Barnen har planerat sedan i januari hur Chateaus 20-årstårta skulle bli och här ser ni resultatet:
Tårtbottnarna var två runda hårtbröskivor. På första lagret hyvlades morötter och äpplen:
Ovanpå andra lagret fanns morötter och äpplen, men också bananskivor och alfalfagroddar.
Aron placerade en morot som "ljus" och sedan for vi till stallet med den.
Chateau gillade tårtan och tog sig an den med liv och lust.
Tårtbottnarna var två runda hårtbröskivor. På första lagret hyvlades morötter och äpplen:
Ovanpå andra lagret fanns morötter och äpplen, men också bananskivor och alfalfagroddar.
Aron placerade en morot som "ljus" och sedan for vi till stallet med den.
Chateau gillade tårtan och tog sig an den med liv och lust.
Pingst
Midnattssol i pingstens ljuva tid, Björkfors 29 maj, tredjedag pingst
Pingstmusk finns det mycket av, men den har ändå hamnat i skymundan på samma sätt som Pingsten devalverats av att helgdöden slutligen nådde denna nödvändiga helg då den byttes ut mot den onödiga-ja direkt skadliga-nationaldagen. Var det verkligen bara en slump att kyrkans Internationaldag byttes mot svensk nationaldag? Annandag pingst har ju som tema "Andens vind över världen" och texterna berättar om hur människor av alla folk kunde börja kommunicera med varandra när den Heliga Anden kom över dem den första kristna Pingsten i Jerusalem.Barock-Olga är ju stolt över att inte följa tidens tvära kastvindar så Annandag pingst hålls alltid i helgd och ära här, även tredje- och fjärdedag pingst håller jag på. Mycket underbar musik finns till Pingst men inte så många av mina pingstfavoriter finns på You Tube. Här är dock en av dem, väldigt modern för att vara här på Barockbloggen. Men det finns något så ljuvligt läkande i allt fransiscanermunken John Michael Talbot gör trots, eller kanske pga, den enkla musikaliska dräkten. Den Heliga Ande som själens läkare känns väldigt aktuell just nu för mig så då tar jag väl den här:
Pigg jubilar
Chateau f. 1/6 1992
Idag fyller denna fantastiska ponny 20 år! Så sent som i går skuttade hon runt som en yster unghäst i hagen, tyvärr svårt att fånga på bild. Så här blev det:
Efter denna rullning hoppade hon upp direkt i ett bocksprång, rusade runt och sparkade bakut, stegrade och vände på en femöring på samma gång.Sedan hakade Majan på för ett ärevarv runt hagen. Man måste ju fira sina första två decennier på jorden rejält! Idag börjar hennes tredje decennium.
Men sedan dags för lite käk:
Säg inget åt henne, men idag blir det morotstårta som barnen planerat så länge.
