målning av Dierc Bouts målad ca 1440-1450

Jag har skrivit förut om hur Bibeln är källan till myten om den godhjärtade horan. Det är väldigt intressant att se hur bibeln så konsekvent tar prostituerade kvinnor i försvar. Även kvinnor som av någon ospecificerad anledning ansågs syndiga, tar bibeln i försvar, ja, tar dem som exempel på hur vi alla ska leva och agera. I texterna om den kämpande tron som är denna veckas texter, kristendomen börjar ju veckan på söndagen och sedan får söndagens texter sätta veckans tema. Evangelietexten är den här:

Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud.

Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Den här texten är hämtad ur Markusevangeliet hos andra evangelister får vi också reda på att Simon den spetälske var en skriftlärd och kvinnan var en "synderska". I traditionen har man pekat ut henne som prostituerad men hon kunde lika gärna vara yrkestjuv, stråtrövare eller en som rymt hemifrån och gift sig med en man som föräldrarna ogillade, ja vad som helst kriminellt eller opassande. Det står inget om att hon skulle vara prostituerad. Men låt oss köpa denna tolkning-nog är det intressant hur Jesus tar henne i försvar; hennes syndiga livsstil, hennes slösaktiga beteende och därutöver ganska överspända handlande där hon gate-crashar in på festen hos Simon och häler dyr parfym över honom, en som ansågs extra lämpad för kvinnor dessutom! Han ger i denna text ingen reprimand alls till henne, bara till dem som plötsligt bryr sig så mycket om de fattiga.

Jesus säger mycket med denna text till mig. Jag som absolut skulle ha sagt som lärjungarna som tyckte att man borde sålt flaskan och gett pengarna till fattiga. Jesus säger ju att det är okej med lyx, med skönhet och att bara njuta av något. Han säger inte att vi inte ska bry oss om det fattiga, men att vi kan göra både ock. Det ena ska inte utesluta det andra. Vi måste inte gråta och kvida jämt för att bära den sörjandes bördor. Vi ska också glädja oss med den som gläds. Världen är full av lidande , men också av glädje och den kristna människans frihet är att sörja med den som sörjer men att också kunna glädja sig med den som gläder sig.

Jesus säger til mig: « Kära Barock-Olga, vad gör det om en människa bygger orangerier på sin gård, kanske har hon också byggt skolor och barnhem, det har du inte tagit reda på. Barock-Olga, man kan få njuta av allt det vackra som skapats även om människor lider.» och nu när Jesus säger det så kan jag ta det, för han vet mycket om lidande och om att njuta av doften från nardus.

Här nedan ett klipp av annorlunda slag. Ingen musik men Rob Bell som talar om vad andlighet är enligt Bibeln. Passar in på veckans tema om den kämpande tron tycker jag.

I never spoke with God,
Nor visited in heaven;
Yet certain am I of the spot
As if the chart were given.

Lästips: Bråddjups inlägg idag om vår vackra planet.

Min ex-sambo Ulla, som jag också längtar till så det gör ont ibland, tyckte grekisk-ortodox kyrkomusik var lite tung-så det blir blockflöjt igen idag. Emily Dickinson diktar som blockflöjt låter, tycker jag. Hoppas du gillar detta, Ulla, barockmusik ;Sonata in C-minor for two recorders without bass av William Croft (1678-1727):

För körledaren. En psalm av David.

John Donne ett ungdomsporträtt

"All mankind is of one author, and is one volume; when one man dies, one chapter is not torn out of the book, but translated into a better language; and every chapter must be so translated...As therefore the bell that rings to a sermon, calls not upon the preacher only, but upon the congregation to come: so this bell calls us all: but how much more me, who am brought so near the door by this sickness....No man is an island, entire of itself...any man's death diminishes me, because I am involved in mankind; and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee."

 

From: Devotions upon emergent occasions and seuerall steps in my sicknes - Meditation XVII, 1624

Vänskap är nödvändig men Bråddjup pekade på en sak i sin kommentar till gårdagens fastekalender, det finns en gräns för vad en vän räcker till för. Visst finns det vänner som visar sig vara ganska outhålliga och kanske inte riktigt värda namnet som sviker när nöden eller lusten blir för stor.

Barmhärtigheten kräver dock att vi inser att ingen vän räcker till för allt. Den som kräver att en människa ska orka med allt i alla lägen blir ensam till slut, för ingen gör det. En skön sak med att bli äldre och lämna tonårens självcentrerade världsuppfattning är att man inte längre kräver full service av sina vänner eller att min pojkvän/flickvän ska var ALLT för mig.

Vi kristna brukar säga att den enda som kan var allt för mig, som känner mig helt och fullt och ändå älskar mig är Gud, den himmelska föräldern. Ändå upplevde Jesus på korset att till och med Gud hade övergivit honom. Han kände  sig som en öde och övergiven ö; De flesta av hans mest hängivna lärjungar hade försvunnit, Petrus hade till och med sagt att han aldrig hade känt honom. De enda som var kvar vid korset; mariorna och Johanna och lärjungen Johannes hörde det förtvivlade ropet: "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?"

Hebréerbrevets författare skriver om detta: «När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.»

Jesus har till och med känt sig fullständigt övergiven av både Gud och människor i den mest utsatta situationen av alla inför döden mobbad, hånad, torterad. De flesta vänner stod inte ut. Jag önskar förstås att jag inte är en Petrus som fegar ur när det gäller, utan i stället en Johanna vid korset. Men sanningen är att det är jag inte i alla lägen. Hoppet lever dock ännu om att jag ska bli bättre på det-so help me God!

Jag fortsätter att be för Japan tillsammans med Ullas svärmor.

Dagens musikstycke inleds av ett samtal mellan Sting och lutenisten Edin Karamazov, de framför sedan ett stycke av John Dowland (1563-1626) In darkness let me dwell.

Jesus möter en utstött kvinna vid en brunn i Samaria och hans vänskap gör att hon blir en modig person som vågar söka upp och tala till hela stadens befolkning, den som hon nyss gjort sitt bästa för att undvika.

Fettisdagen firade jag i glada vänners lag. Vi har alla pluggat och/eller jobbat/r tillsammans och sedan har vi fortsatt att träffas för inspiration och glädje. Dessa vänner har på många sätt betytt att jag vågat ta stora och livsavgörande steg de senaste åren. Vi spinner ständigt nya planer och varje gång vi möts kan vi konstatera hur mycket positivt som hänt sedan sist, hur mycket vi vågat och vunnit sedan sist. Här finns inte tillstymmelse til jante-lag snarare låter vi som amerikanska självhjälpsböcker, fast på riktigt och utan minsta tillstymmelse till självförhärligande bitterhet.

Om den tröstande delen av vänskapen är som oljan som läker sår och lindrar klåda, så är den här uppmuntrande delen av vänskapen som daggen från det stora berget Hermon som faller ned över det halvökenartade området kring Sionsbergen och får det området att blomstra, växa och utveckla hela sin inneboende skaparkraft.

Dagens böneämne: Jordbävningen i Japan

1 Mos. 1:29.«Gud sade: "Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. 30. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta." Och det blev så. 31.Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.»

Under fastan ska man inte bara avstå för egen del, man ska också ge mer generöst än vanligt till de fattiga av det man själv sparar på sin fastediet. Många har också, liksom Barock-Olga, börjat avstå från medier under fastetiden för att få mer tid till relationer och till egen tyst tid. Lent, som fastan heter på engelska kommer från latinets Lentus=långsam. Jag ser denna tid som en tid att sakta ner farten på de områden jag kan påverka.Det är väldigt nyttigt att se att världen snurrar även utan att jag hänger med de senaste nyheterna och diskussionerna på olika nätforum.

I dag är det Askonsdag och fastan börjar i den västkyrkliga traditionen, i östkyrkan följer man den julianska kalendern så den stämmer inte alltid ihop med västkyrkans kyrkoår eftersom vi följer en nymodighet som kalla den gregorianska kalendern. På Askonsdag börjar en lugnare och mer koncentrerad tid för Barock-Olga. Men naturligtvis blir här en fastekalender precis som det har varit en adventskalender här.

Jag gillar denna fastedekal för jag tror att vi kan förändra världen lite grann till det bättre genom att ta oss tid att ta det lugnt och fundera över vad som verkligen är viktigt i livet. För er som är med på Facebook: Om du inte avstår facebook under fastan så kan du där leta efter denna symbol som kan ge inspiration till hur du kan leva i fastan på ett meningsfullt sätt:

Peter Brughels skildring av hur karnevalen slåss med fastan i en senmedeltida europeisk stad.