Kristi himmelsfärdsdag i Överkalix, kyrkan insvept i mjukt vardagsgrått

Min kära vän Ann-Helen var ensam på långfredagen och påskafton så vi hann prata och prata och prata. Den här gången var det mest bara bibeln och teologiska spörsmål*som avhandlades. Kloka Ann-Helen sa så mycket smart bland annat detta som passade så väl in på mina funderingar kring Judas och de skriftlärda Josef och Nikodemos roll i Jesus korsfästelse:

"När prästerna sa "Om han är Guds son låt honom stiga ner från korset!" Ser vi det bara som hån. Men de kanske menade det. Vi får väl anta att de också var troende precis som vi. De som trodde att Jesus var Messias kanske väntade sig att han skulle komma ner från korset och visa det. De som trodde att han var en bedragare eller galning menade att de gjorde rätt som avslöjade honom på detta sätt."

Nu måste vi också få lite påskmusik av pappa Bach. Det fick ju jagi fullt mått i Kiruna, live.

Sinfonia och kör från Påsk oratoriet, BMW 249. Här framförd av Emma Kirkby et al , Taverner Consort & Players under ledning av Andrew Parrott

*Vad glad jag blir att få användning för detta härliga ord!

Idag har jag blivit firad av mina små och maken. Varje år brukar jag få en trisslott och jag brukar alltid vinna 75:-. Då brukar jag köpa Ridsport special som kommer så här års. I år slog de på stort och jag fick både lott, rosenbukett och Ridsport special. Då vann jag förstås inte 75:- som brukligt är eftersom jag nu redan hade Ridsport special.

På mors dag tänker jag på min egen mamma som alltid trott att jag kan göra stordåd och själv är en mycket starkt bidragande orsak till att jag kan göra det. Jag tänker också på de mödrar som inte finns hos oss längre: mormor Signe, farmor Saima, Alma, som gett mig mitt namn och fött min farmor. Jag tänker på dem som snart ska bli mamma, som nyss blivit det och de som nyss mist sin mamma.

I år sammanfaller mors dag med kyrkoårets bönsöndag. En bön som jag förknippar med att vara mamma är Arons älsklingsgodnattbön, som vi aldrig får glömma någon enda kväll. Den passar också in på alla mammor och barn jag tänker på just nu för i Guds hjärta finns hela tiden och alla som levt lever alltid där:

Hos dig finns alla färger, hos dig finns alla ord.

Vartenda språk förstår du som talas på vår jord.

Hos dig finns hela tiden, varenda liten dag.

Allt bär du i ditt hjärta och där finns också jag.

Mamma Maria målad av Sandro Boticelli på 1400-talet omgiven av barn och unga, hon läser förstås!

Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.

Det talas mycket om prioriteringar i dag, men ändå är väl vårt samhälle det som kommit längst i att bara välja till och aldrig välja bort något. Inte ens prinsessor hade lika många valmöjligheter under barocken som en vanlig människa som jag har idag. Visst är det skönt att inte leva under alla begränsningar som fattigdomen utsätter en människa för, men rikedomens gränslöshet verkar vi vara sämre rustade för. Det är svårt att välja bort många bra saker för att kunna få en viktig sak. Dagens människor lägger bara en massa pärlor till samlingen av pärlor och andra saker, de säljer inte allt de äger för att få den där enda pärlan som är så speciell och dyrbar. Vi nöjer oss med många naturidentiska pärlor i stället.

Vi föräldrar förfasar oss ofta över att barn nuförtiden inte får spara till saker och längta efter något länge. Jag började spara till Chateau när jag var sju år. När hon till slut kom hem till oss och gäggade som om vi känt varandra hela livet när jag kom till henne på morgonen där hon stod på Hjalmar Lundbohmsgården alldeles nära hem, var jag verkligen  minst lika lycklig som mannen som hittade skatten i åkern. Mina barn har inte behövt längta efter en häst, de har vuxit upp med henne och det hoppas jag har varit bra för dem-men kan de förstå hur mycket hon är värd? Är det bara för mig hon har ett värde som klart övertsiger alla mina övriga tillgångar?

Att ha häst innebär att jag inte kan ha skoter och jag kan inte åka utomlands varje år. Jag har valt bort de flesta kvällsaktiviteter och weekendresor till vänner och bekanta men det är värt allt det. Även om man vill vägra se det så är det så att väljer vi inte bort, kan vi inte välja till.

För en utomstående kan valen verka galna, som allt vad det kostar av tid och pengar att ha häst när det finns så mycket annat-jo det finns alltid mycket annat men ett liv är inte långt nog för allt som finns att uppleva, varje val innebär att tusentals andra saker väljs bort. Det som inte kostar på är sällan värt något i längden. Det gäller att veta att det som verkligen är värt något kostar mycket, men att det är värt alla uppoffringar.

Flicka med turban av den nederländske 1600-talsmålaren Vermeer. Numera kallas den Flicka med pärlörhänge efter Tracy Chevaliers roman som också blivit film med Scarlette Johansen som flickan.