Judas besvikelse och Maria Magdalenas generositet IV


Judas trodde kanske att han uppfyllde Guds vilja med sin handling och kanske Josef och Nikodemus också gjorde det. * För Sakarja fortsätter ju: "Men i Davids ätt och i Jerusalems invånare skall jag ingjuta en anda av godhet och vilja till bön, och de skall se upp till mig. Den som de har genomborrat skall de sörja som man sörjer sin ende son, de skall gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde." Han räknade inte alls med att prästerna skulle lämna ut Jesus till romarna. När de lämnade Jesus till Pilatus slänger Judas tillbaka pengarna till prästerna:

"På morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att försöka få Jesus avrättad. De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, ståthållaren. När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: ”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.” De svarade: ”Vad angår det oss? Det är din sak.”

Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. Översteprästerna tog pengarna och sade: ”Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.” Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig."

*Ja, kanske gjorde de just det. Jesus segrade ju på korset enligt den kristna tron.



Judas besvikelse och Maria Magdalenas generositet III

Rogier van den Weyden målade Jesu nertagande från korset med Josef av Aramitea och Nikodemus, präster och Jesus-troende i Sanhedrin(stora rådet) närvarande. Det är de rikt klädda männen på bilden.



Judas, vet vi ju alla, säljer Jesus för trettio silverpenningar. Men vi tänker kanske inte på att Judas var en skriftlärd. Det var alla Jesu lärjungar. Ingen judisk pojke kom undan sin Bar Mitzva. Vid tolv års ålder skulle de visa att de kunde lagen och profeterna i stort sett utantill. Jesu lärjungar var nog dessutom mer intresserade av skrifterna än genomsnittet judar. Judas förstod alltså direkt vad som var på gång när Jesus red in på åsnan och folk sjäng och ropade Hosianna. Han visste att profeten Sakarja cieterades och han visste vad som stod längre fram i texten:

"Sedan sade jag till dem: ”Om ni tycker att det är rätt, så ge mig min lön – låt annars bli!” Då vägde de upp trettio silverstycken åt mig. Herren sade till mig: ”Kasta dem till smältaren, denna härliga summa som de anser mig värd.” Och jag tog de trettio silverstyckena och kastade dem åt smältaren i Herrens hus."

Naturligtvis förstod Judas symboliken i att han erbjöds 30 silverpenningar av prästerna. Både Sakarja och Jeremia hade talat om just den summan. Prästerna förstod det naturligtvis också, de ville ju döma Jesus till döden på grund av intåget i Jerusalem och att Jesus inte bett barnen sluta sjunga Hosianna inne i templet. Att låta dem sjunga så var ju att erkänna sig som Gud själv-en hädelse. En del av prästerna var säkert hånfulla, men vissa trodde i smyg, till exempel Josef från Aramitea som gav Jesus sin gravplats.


 

 


Långfredagsgudstjänst i Kiruna kyrka

Nu har fem röda rosor också kommit fram på altaret.

Musiken stod i centrum denna långfredag, det är ovanligt, annars har vi varit så gammeldags i Jukkasjärvi församling att vi bara haft försångare och a capella-sång denna kyrkoårets sorge- och segerdag. Många barockpsalmer (som naturligtvis gillas av mig) med långa vackra preludier framförda av organist Robert Pauker.

Elis fotade och han glömde förstås inte St Göran och draken, en symbol för seger över ondskan som passar en gosse med Barda som favoritlek.

Sedan gick vi(Hanna, Elis och jag) hem, grundligt välsignade och stillsamt glada. Det var som om alla som fanns kvar i Kiruna varit i kyrkan, som var välbesökt. Staden  låg fullkomligt öde och tyst i solskenet.


Skärtorsdagsmässa i Kiruna

Nu är det äntligen påsk och bloggen har vilat medan vi har firat! I Kriuna är jag internetlös och det är skönt, men det är frustrerande att fastekalendern ska ta slut utan sin rätta final. Så här kommer nu en återblick på slutet av stilla veckan, först bara bilder från gudstjänsterna i Kiruna kyrka:


Nattvardsbordet dukat inför skärtorsdagsmässan.

Altaret kläs av och kläs i svarta långfredagsklädet

Altaret färdigt med kors och törnekrans som enda utsmyckning.






Judas besvikelse och Maria Magdalenas generositet I

Rogier van den Weyden Maria från Magdala 1452. Här syns hur rik hon var, men den medeltida missuppfattningen med nardusbalsamflaskan syns också i den vackra bilden.

Judas Iskariot, lärjungarnas kassör, hade mycket att tacka Maria från Magdala för. Hon var en ledande lärjunge till Jesus sedan länge och var dessutom en förmögen affärsidkare. Hennes generösa bidrag hjälpte till så  att lärjungarna, de 72-inte bara de tolv, kunde ägna sig åt att förkunna Guds rike i tre års tid. De predikade och berättade, de levde lite hippieliv och nu hade Jesus gjort sitt triumfatoriska intåg i Jerusalem.

Judas började se målet för sin strävan de senaste tre åren: Jesus skulle krönas till kung och köra ut romarna från den heliga staden. Israel skulle bli en självständig, allmänt respekterad nation, Jesus skulle vara kung där och alla profetior skulle uppfyllas om rättvisa, frihet och att alla jordens kungar skulle bära sina skatter till Jerusalem-och Judas skulle vara landets finansminister.


Att ge utan att förvänta sig något i gengäld är konsten Maria från Magdala kunde och där Judas Iskariot gick fel. Han ville få en rättmätig belöning. Maria bara gav.





Judas besvikelse och Maria Magdalenas generositet II



Jesus äter middag hos Marta och Maria. Denna barockmålning visar upp deras kök som om det vore ett rikt kök i nederländerna med gott om tjänstefolk. Middagssällskapet är inte viktigt för konstnären. Det är överflödet i köket där varje råvara symboliserar både viljan att visa sitt överflöd och den offerdöd som väntar Jesus.

Men efter intåget i Jerusalem och utdrivandet av månglarna från templet hände ingenting. Jesus bodde hos sina vänner i Betania, utanför Jerusalems maktcenter. I stället för att ta sina anhängare med sig och inta Pilatus residens eller Herodes palats var det vanlig vardag igen. Judas irritation och besvikelse nådde sin höjdpunkt när Jesus lät sig behandlas som en andraklassens gäst hos farisén Simeon och lät en okänd, oren kvinna smörja hans fötter med dyrbar nardusbalsam.

När Judas säger att de kunde ha sålt flaskan och gett pengarna till de fattiga börjar Jesus prata om sin död, inte om sin seger. Det var som om han hade glömt alla gudsrikesvisioner. Judas blev plötsligt less. Var det bara detta de jobbat för i tre års tid? Hade intåget på åsnan aldrig inträffat? Var det bara ytterligare en bisarr idé hos hans mästare?

I evangelierna står det att Judas var en tjuv som tog ur kassan, den som i så hög grad var ett bidrag från Maria Magdalena. De verkade veta att han gjorde saker på egen hand för pengarna, kanske lade han undan dem för en eventuell framtid där Jesus misslyckades bli kung i Israel. Litade han inte på att Maria Magdalena skulle hjälpa honom om Jesus var borta? Eller var det en efterhandskonstruktion då när alla visste vad Judas nu skulle göra?

Stilla veckan


Jesus med två av de många kvinnor som omgav honom, Maria och hennes syster Marta


Stilla veckan inleds med Jesus som rider in i Jerusalem på en åsna, kör ut månglarna ur templet och retar prsästerna med att uppmuntra barnens Hosianna-sång i den heliga byggnaden. Alltså inte så speciellt stilla. På andra språk heter denna vecka, heliga veckan, passionsveckan eller stora veckan. Bara i Sverige envisas många med att kalla detta Påskveckan-det är bara helt fel. Påsken börjar först på Påskdagen fram till Påsknattsmässan råder Passionstid och fasta. Passion som betyder stark kärlek, brinnande intresse med ursprungsbetydelsen lidande, speciellt Kristi lidande.

Jag vill inte värja mig för döden och sorgen utan gå in i den kärlek som sannerligen gör ont. Passionsveckan är alltså ett bra namn, men Stilla veckan är nog ändå mitt favoritnamn. Inför denna smärtande kärlek vill jag vara Stilla och begrunda, följa Jesu väg mot Golgota, mer och mer ensam för varje steg tills han slutligen blir övergiven av Gud i ett mörker som varar i tre timmar, mellan 12 och 15 på eftermiddagen.

Dagens fastetips: Jag brukar följa Godzdogz , ett gäng dominikanermunkars blogg, under Stilla veckan, vackert intressant och ibland mycket utmanande.Som idag när den norske dominikanerbrodern helt oreflekterat skriver att kvinnan som smörjer Jesus med dyrbar äkta nardusbalsam är identisk med Maria, kanske menar han Martas och Lazarus syster, kanske menar han också att Martas och Lazarus syster är identisk med Maria Magdalena enligt den reducerande tradition där man vill dölja hur många kvinnor Jesus umgicks med genom att baka ihop så många som möjligt till en enda.

Men annat han skriver är tänkvärt. Barock-Olga slänger inte ut några barn med badvattnet. Dominikanernas stillsamma helgade humor har mycket att ge fast de mörkar kvinnor i samma grad som kyrkan försökt göra ända sedan kristendomen föddes för 2000 år sedan.

Palmsöndag- på en oinriden åsna mot döden och segern

Palmsöndagens texter får mig alltid att förundras över hur Jesus lyckas rida på en oinriden åsnehingst genom skränande folkmassor som viftar med kvistar och kläder. Visserligen är unghästar/åsnor lugnare än äldre djur, men en unghäst rör sig ogärna långt ifrån sin mamma. Åsnor är ännu mer flockberoende än hästar därav deras rykte som envisa. En åsna måste verkligen lita på sin människa för att följa henne. Den lilla åsnehingsten följer alltså Jesus och litar därmed på honom.

Det visar hur Jesus är hela skapelsens kärleksfulle herre och befriare. Kyrkofadern Tertullianus (160-222) skrev:
"Hela skapelsen ber. Boskapsdjur och vilda djur ber och böjer knä.När de lämnar stallet och sina hålor ser de inte mot himlen utan att röra munnen. De ger på så sätt luft åt sina känslor. På samma sätt spänner fåglarna, när de jagar mot skyn, ut sina vingar i kors och låter höra något som liknar bön."

Åsneritten är förstås också ett bevis på att Jesus kommer med fred. Hade han ridit in på en häst hade budskapet varit att han kommer med makt, en makt som kan upprättas med våld om det krävs. Men han väljer en arbetsåsninnas föl, det minst statustyngda av djuren i stallet där han en gång föddes.

Alla som hyllar Jesus med kvistar, mantlar och sånger tänker förstås inte på detta utan på profeten Sakarjas ord i deras Bibel, vårt gamla testamente:
"Ropa ut din glädje, dotter Sion,
jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.
Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,
alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav,
från floden till världens ände."

Bara en knapp vecka återstår innan de flesta i staden ska ingå i mobben som dömer Jesus till döden. Men åsnehingsten är förstås inte bland dem.

Det finns ändå hopp; profeten fortsätter:"Den som de har genomborrat skall de sörja som man sörjer sin ende son, de skall gråta bittert över honom som man gråter över sin förstfödde." När de inser vad de gjort kommer dagen med fred och frihet för hela skapelsen"Den dagen skall det stå ”Helgad åt Herren” på hästarnas bjällror", profeterar Sakarja, jag antar att åsnornas selar också kommer att ha det skrivet på sig-eller behövs inte det? Åsnorna vet ju det redan.


Mamma Maria

Hlegen har varit full av liv och då hinner man inte sitta ner vid datorn så Marie Bebådelse hann inte uppmärksammas här, vilken jag ber om ursäkt för och hoppas att det aldrig ska upprepas igen. Denna dag kommer med vårkänsla och hopp. Tiden och världen ställs på ända, något helt nytt kommer: de fattiga får ett glädjebud och de rika skickas tomhänta bort.

Den här bilden har ni sett förr med den unga Maria djupt försjunken i en bok, kanske en bönbok och Jesus kommer inflygande genom fönstret som en liten Tingeling fast med kors i stället för trollstav. Hela målningen är färgstark, humoristisk och informationstät som en Sven Nordquist-illustration. Jag ser mig aldrig mätt på den:

 


Midfastosöndag

Brödundret där en liten pojkes villighet att dela sin matsäck av fem kornbröd och två fiskar mättade tusentals hungriga människor som satt i gräset och lyssnade till Jesu undervisning firas på Midfastosöndagen. En berättelse som gripit mig sedan jag var liten söndagskoleunge i Tuolluvaara kyrka och jag försöker alltid vara på gudstjänst den dagen. Så blev det också denna midfastosöndag och jag hade som vanligt tur, det var en fin gudstjänst i vackrast tänkbara väder i medeltidskatedralen vid Kalix älvs mynning.



Altaret med det vackra altarskåpet från Antwerpen när skulpturkonsten där stod som högst under senmedeltiden

På väg till gudstjänsten lyssnade jag på Alltid på en söndag (länk här intill) som avslutades med ett stycke ur Bach Matteuspassion. Där sjöngs den av kontratenor och gossopran men jag har lite svårt för kontratenorer, lite less på alla sådana i dagens rockmusik kantänka, så jag väljer denna version med sopran och kontraalt, kontraaltar får jag däremot aldrig för mycket av:

 

 



Dagens fastetips: Tro aldrig att det du har att ge är för lite, för värdelöst, så att du avstår från att dela med dig.

Midfastotiden



Det är en tid att längta till, midfastotiden. Naturen vaknar på allvar, fastan kommer ju alltid nära vårdagjämningen och mellanöstrens stora vårfest Noruz.

Fastans tema att avstå från vissa saker gör att det nödvändiga träder fram på ett nytt sätt och det passar så bra med årstiden, som i naturen är underbar samtidigt som det är en tid av svält. Vinterförråden av fett eller nötter börjar ta slut. Kadavren ute i markerna börjar bli avgnagda. De renar, älgar och rådjur som överlevt tills nu är tunna, om de inte fått stödfoder av generösa bönders höbalar och snälla människor som medvetet stödfodrat sina renar eller söta rådjur.

Rovdjuren som överlevt måste röra sig över större områden för att hitta mat, samtidigt som alla djur börjar längta efter ungar och någon att få dem med. Ungar är nödvändiga, de ska överleva många vintrar efter att deras föräldrar dukat under av snö, svält och kyla.

Midfastotiden är alltså inte bara en tid att längta till, det är också en tid att överleva. Att hitta det nödvändiga och hålla sig till det tills sommarens överflöd gör prioriteringar mindre viktiga.

Dagens fastetips: Ta en lång och tyst promenad eller skidtur i en skog nära dig och känn efter vad som är nödvändigt. Mata sedan fåglarna tills sommaren verkligen etablerat sig. De gillar fett och frukt som blivit ankommen=söt, kokosfett som blev över i julas, margarin på extrapris. Mata på så får de många ungar till vårsommaren och vad gör det om en ekorre också hittar till kalaset? Vi människor kan kosta på oss generositet.

Offerkoftan sitter illa

På en svensk sitter offerkoftan dåligt, även om det är ett svenskt nationaldrag att ta offerkoftan på. I Sverige får vi rösta, i meningslösa sammanhang som Melodifestivalen, men också i djupt meningsfulla sammanhang som kommunalval.

Vi svenskar får yttra oss helt fritt utan rädsla för andra repressalier än "nät-attacker" om vad som helst. Vi får fritt röra oss inom och utom landets gränser. Vi behöver inte springa för livet när vi ser en polis. Vi blir inte pryglade om vi har fel klädkod. Vi behöver aldrig välja vilket av våra barn som ska få mat idag-alla våra barn får mat.

Detta är exempel på mänskliga rättigheter som vi anser vara helt självklara. Men det är långtifrån en självklarhet jorden runt. Läs denna intressanta rapport från Diakonia och begrunda hur du vill använda din tillgång till mänskliga rättigheter.

Dagens fastetips är att stödja Diakonias arbete.


Hunger

Stilleben med kalkonpaj Pieter Claesz 1627

Att vara hungrig är inte farligt-för oss svenskar. Vi bara väntar på den mat vi vet ska komma snart. Men det finns fortfarande människor som måste lägga sig hungriga varje kväll. Det finns mammor som måste tänka på vilket av barnen som ska få äta sig mätt idag och vilket som får vänta till en annan dag.

På 1600-talet var hela Europa fullt av svältande och halvsvältande människor. Alla, även de mest välbärgade visste hur en undernärd människa såg ut. Vi är också omgivna av poster childs med undernäringssyndrom-men få har träffat dessa ungar med rött svintohår. Helt utan underhudsfett men med svällande mage luktar de aceton pga att kroppen bryter ner de sista reserverna som fins och bildar ketoner så hjärnan ska få energi. Apatiska sitter de i skuggan utan att bry sig om flugorna som kryper i ögonvrårna. De märker inte flugorna, de märker ingenting och även om de skulle få mat skulle de inte kunna äta. Att få svältande barn att börja äta igen är en svår konst.

På 1600-talet var det en lyx att äta sig mätt varje dag. Man var medveten om det och i det välmående nederländerna blev matstilleben högsta mode. Den som både hade råd med mat och att beställa en målning av denna mat var i sanning en rik människa. det kan tyckas makabert i en tid då svältande mnnsikor låg på gatan och dog. Men vi visar upp våra hus inte bara en bild av maten utan hela vår hus som är så rikt och dyrbart att inte ens den rikaste borgare i Amsterdam på 1600-talet hade sett maken.

Även borgarna i Holland såg orättvisan och man inrättade fattighus och sjukförsäkringssystem redan på 1600-talet. Vi har liknande system i Sverige som gör att vi slipper bära ihjälsvultna spädbarn från vår tröskel på morgonen och vi har också den stora förmånen att kunna bekämpa svälten i hela världen.

Dagens fastetips: Bekämpa hungern med Svenska kyrkans fasteaktion. Rolig för er som är med i facebook är denna fastekampanj.


Kvinnodagens bästa text

Den kan man läsa här. Dennis Mukwege är överläkare på Panzi-sjukhuset i Kongo DRC där man blivit tvungna att specialisera sig på våldtäktsskadade kvinnor. Dagens fastetips blir alltså att stödja Panzi-sjukhuset det kan du bl.a göra genom Svenska Journalens läkarmission.

Vintervår i liturgisk färg

Fastans liturgiska färg är blå eller violett. Naturen går precis i den färgskalan när solen går ner så här års.

 


Fasta II

icke pinfärsk men icke desto mindre inspirerande affisch

Fastan är också en tid att vrida orättvisor rätt. Dagens fastetips är att fundera över hur jag kan sätta käppar i Grottekvarnens hjul i år?  Att bojkotta skönhetsprodukter och annan lyx för att ge så mycket som möjligt till biståndsorganisationer är ju en fin idé, men ett slag i luften för mig som av kosmetika köper tvål och extrapris-schampoo när det gamla är slut och tar till saltvatten och ättika i glappen mellan den gamla flaskan och den nya. Då är det ju lätt att ädelt "avstå" , ungefär som när Pippi försmäktade utan snus på en ö fast hon inte snusade.

I vårt hushåll handlas nästan bara mat så det blir helt enkelt enklare mat undr fastan, mycket soppor och bara Elis äter kött pga sina allergier. Inget godis för vuxna; ostar, fika på stan och liknande är förstås bannlyst nu. Men barn ska aldrig fasta enligt katolska kyrkan och mig, så de får sitt lördagsgodis som vanligt.

Det som stör mig lite med detta är att det är lätt att det blir någon slags egofixerad hälsosatsning; det är ju inte fel på något sätt,  några medlemmar i hushållet behöver för hälsans skull förlora några gram fett. Ändå känns det inte som fastans syfte i första hand att övergödda svenskar ska bli modernt slanka. Men av vilken orsak man än gör något så är det förstås bra om vår överkonsumtion minskar så andra som svälter får sitt nödtorft.

Så om jag ska vara konkret med mig själv och en del av mina kära följare; låt oss SLUTA oja oss över den där extra kakan eller godsiet som slank ner. Låt det slinka ner men i stället för att ta ett extra träningspass för X antal kronor, betala vad godisbiten kostade, plus lite till, åt en biståndsorganisation, exempelvis denna matkasse. Då gör vårt dåliga samvete åtminstone någon nytta.

Läs detta inlägg

Ett tack till våra sponsorer passar så här i början av fastan. Tveka inte att surfa in på denna blogg, driven av käre Hr Bråddjup!


Fasta

Det är en tid jag längtat till, fastan. Varje år är det samma sak efter jul börjar jag se fram emot årets fasta. Kanske lite wacko, men så är jag ju ockå en dokumenterad "Religious Wacko". Det är för mig en tid att andas ut och se livets verkliga proportioner. Varför behövs fastan till det? Gör jag inte alltid det?

Nej, jag behöver ständigt påminnas. Ibland händer något omtumlande, positivt som att ett barn föds, eller negativt som att någon kär anhörig dör eller en riktig tragedi som Utöya-massakern som tar mig ur mitt vardagliga jäktande i ekorrhjulet. Det praktiska med fastan är att fastan kommer varje år , jag vill inte vänta tills något omtumlande inträffar för att inse livets verkliga värde. Därför är fastans återkommande i kyrkoåret så bra.



Askonsdag

Igår var det fettisdag/mardi gras/karneval och idag börjar långa fastan.

Igår semla med massor av gott:


Idag:

Gladmusik från Elfenbenskusten

Fira karneval på helgsmålet som gränsar till fastlagssöndagen och liva upp din franska med denna video från gospelstjärnan Béatrice Gnoupalé från Elfenbenskusten/Côte d'Ivoire:


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0