Snart är det påsk
Pietà. Quadro della Sala Paolo VI dell'ex convento di San Simpliciano a Milano (oggi sede della Facoltà Teologica). Foto di Giovanni Dall'Orto (Pietà. Tavla i Paulus VI's sal i före detta klostret San Simpliciano i Milano (idag säte för teologiska fakulteten.) Fick lite sug efter italienska här, sådant händer, speciellt på våren.
Vi förbereder oss nu för att åka på påsknattsmässa. Men jag vill fortfarande frossa i fastans ljuva musik. Jag hörde en gång ett barn som ställde frågor till Kulturradions telefonväkteri, han frågade varför det inte finns några påsksånger när det fanns så mycket julsånger. Barnet fick svaret att det finns mycket musik kring påsken och jag säger detsamma, fast man har över 80 dagar på sig hinner man inte bli less på all denna ljuvliga musik.
Fastans musik är smärtsamt ljuvlig, det finns förstås härligt mycket jublande påskmusik också-men den får vi frossa i de 40 påskdagarna och de börjar i morgon.
Här får vi alla frossa några timmar till i fastemusik. Här med Vivaldi och hans version av Stabat Mater Dolorosa och en video som innehåller många vackra pietà-bilder:
Ruht wohl
Rogier van den Weyden målade Jesu nedtagande från korset någon gång strax före 1443.
Josef och Nikodemus är de rikt klädda männen på bilden, mamma Maria i blått, som vanligt.
Påskafton är ett mellanrum, den mesta mellandagen av alla. Mitt emellan långfredagens grymma postludium och påskdagens jublande preludium* kommer påskaftonens dämpade interludium. I kyrkorna läser man texterna om Jesu gravläggning, för inget står om denna dag av tomhet och sorg i Bibeln.
I Johannes evangeium läser vi: Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.
I Markus evangelium står det att Josef från Aramitea "tog mod till sig och gick till Pilatus" jag gillar denna lilla avvikelse från bibelns princip om händelser, inte beskrivningar och känslor, tydligen var det en så viktig detalj-och det är det ju-alla de elva lärjungarna hade flytt och gömt sig. Josef och Nikodemus, som hade så mycket att förlora tog hand om Jesu begravning trots alla risker. De blev dessutom rituellt orena av att röra en död kropp inför påskfirandet. Det är mod. Sådan vill jag bli.
*jo jag vet att det är bakvänt, men som Aslan säger i "Häxan och lejonet" av CS Lewis: "döden verkar baklänges" liksom våren går från död till liv.
Påskaftonens självklara musik blir min kära Passio secundum Johannem et Johannem, som vi latinare säger, Andra säger till exempel Johannespassionen av Johann Sebastian Bach, Ruht wohl= vila väl ordagrannt. Vila i frid säger man väl på svenska.
I Johannes evangeium läser vi: Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet, av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.
I Markus evangelium står det att Josef från Aramitea "tog mod till sig och gick till Pilatus" jag gillar denna lilla avvikelse från bibelns princip om händelser, inte beskrivningar och känslor, tydligen var det en så viktig detalj-och det är det ju-alla de elva lärjungarna hade flytt och gömt sig. Josef och Nikodemus, som hade så mycket att förlora tog hand om Jesu begravning trots alla risker. De blev dessutom rituellt orena av att röra en död kropp inför påskfirandet. Det är mod. Sådan vill jag bli.
*jo jag vet att det är bakvänt, men som Aslan säger i "Häxan och lejonet" av CS Lewis: "döden verkar baklänges" liksom våren går från död till liv.
Påskaftonens självklara musik blir min kära Passio secundum Johannem et Johannem, som vi latinare säger, Andra säger till exempel Johannespassionen av Johann Sebastian Bach, Ruht wohl= vila väl ordagrannt. Vila i frid säger man väl på svenska.
Långfredagslänk
Förberedelsedagens afton, Långfredagskväll
På alla andra språk jag känner till heter långfredag heliga fredagen, goda fredagen eller något liknande, på svenska heter den långfredagen och jag tycker inte det är helt fel. Det måste ha varit en mycket lång dag, men till och med de värsta dagarna tar slut. "Även detta kommer att ta slut" är ett vanligt trösteord-det är inte en tom tröst, för precis så är det. Långfredagen tog slut. På ett eller annat sätt slutar allt plågsamt en gång.
Maria som omfamnar korset som dödade hennes barn fick till slut vila, hon gick antagligen hem till sig kanske ledsagad av mariorna och Johannes som hon skulle ta hand om som sin egen son-han som levt nära sonen, som kände sig som den älskade lärjungen. Det var säkert också en tröst att inte vara ensam Så är det ju inget är värre än att sörja ensam-så är det också ibland, men lycklig är den som inte behöver sörja ensam.
Förlamad av sorg
Eller berättade kvinnorna som stod på avstånd och de som stod vid korset om hur de förvirrat försökte få ta ner kroppen och tvätta den? Berättade de att de kände sig lättade, nu var hans hemska plåga slut? Spottade de på soldaterna som dödat och torterat Jesus? Ropade de förbannelser mot prästerna som utlämnat honom till romarna? Vad gör soldaterna när de krossat benen på dem som fortfarande levde och stuckit spjutet i Jesus för att se om han var död?
Ja inget av det får vi veta. Berättade de om detta så är det inte vad som bevarats till vår tid. Sådan är ju den här gamla berättelsen, vi ser bara förgrunden, inga känslor refereras, bara händelser och citat. Kanske är det därför de fortfarande fängslar oss-vi får fylla i känslorna hos kvinnorna som står på avstånd och bara hör det Jesus ropar på korset, vi får föreställa oss själva hur de tre som släppts fram till korsets fot reagerar när Jesus adopterar bort Johannes till sin mamma Maria eller när de hör hur soldaterna och de meddömda hånar honom. Den inre monologen var inte uppfunnen och hade förmodligen ändå skalats av genom den muntliga traderingen tills berättelserna skrevs ner 20 till 50 år efter att dessa händelser inträffade.
Just i avsaknaden av inre monolog, beskrivningar och utvikningar kan vi alla identifiera oss med historien och ställa oss vid korset; som soldaterna som kastar tärning om Jesu kläder, som Marias väninna Maria eller Maria från Magdala som hade stött hela Jseus-projektet med sina goda inkomster, som officeren som yttrade att Jesus var Guds son trots allt eller i gruppen av kvinnor som står på avstånd och bara hör Jesu höga rop.
Långfredag 15.00, nionde timmen
Långfredagsmorgon
Programmet om världsbilder fick in ett mejl från en lyssnare som tackade för programmet eftersom det gav perspektiv på världsbilder som visar att man kan byta världsbild och så ändra sig själv och sin värld. Hon sa alltså det fasteloggan jag använt här säger:
Om någon levt ett liv och dött en död som förändrade världen så var det Jesus, här berättar Bach om hans lidande och död i Matteuspassionen.
Det är bara att tacka och ta emot
Nattvarden var en måltid med lamm och ojäst bröd för att minnas slaveriet och uppbrottet, friheten och den långa vandringen till det där landet där de skulle ses som inbyggare och inte främlingar. Men Jesus gjorde något mer av den festen-det blev till en fest där alla tiders vänner till Jesus fick vara tillsammans med varandra och honom igen. Under denna påskfest var det som Jesus tvättade lärjungarnas fötter. Precis som han själv fått fötterna masserade med nardusbalsam några dagar tidigare tog han nu hand om sina lärjungars trötta fötter.Att tvätta gästernas fötter var normalt ett slavgöra, alltså en syssla reserverad för slavar, fria människor nedlät sig inte till sådant. Det kändes väl allra bäst att bli ompyssald på detta intima sätt om man inte tyckte att den som gjorde det var en jämlike eller ännu värre, en som stod över en på statusskalan. Så tyckte också lärjungarna att det var genant att deras mästare Jesus tvättade deras fötter.
Den som skulle komma i närkontakt med mina självsprickor, liktornar och gula nagar skulle var en som var knappt mänsklig, slavar var ju ansedda ungefär som vår llla åsna på palmsöndagen. När en slav dog fick de ingen ordentlig begravning, en frigiven slav kunde dock få en markerad grav, men gravmonumentet var på sin höjd en byst, en fri född person kunde däremot få ett porträtt i helfigur på graven-vilket säger en del om hur mänsklig man ansåg en slav vara; dvs inte alls.
Med dessa de lägsta av de lägsta i samhället identifierade sig Jesus så starkt att han sa att den som inte fick sina fötter tvättade av honom kunde inte ha gemenskap med honom. Det gäller även för den som tar emot en sådan tjänst att vara ödmjuk, det finns få saker som vi människor är sämre på än att ta emot gåvor av andra och bli ompysslade av andra anses av många som så förnedrande att man hellre dör (tror man i alla fall) än att bli ompysslad av andra människor när man blir sjuk eller gammal.
Denna konst att ta emot fick lärjungarna öva på; den konsten kunde Jesus och hans vän Maria i Betania. Jag är inte bra på det, man vill ju liksom betala tillbaka för att inte stå i "tacksamhetsskuld" (vilket puckat ord!) men jag vill absolut bli bättre på det. Att bli en sådan människa som glatt tar emot med ett tacksamt sinne de gåvor som medmänniskor, Gud och livet vill ge mig är ett viktigt mål denna fastetid-än har jag inte nått dit-men vägen är utstakad.
Tack alla mina vänner för allt ni ger mig av både materiella och andliga ting; vänskap, te, nybakt bröd, uppmuntran, böcker, räkmackor, vantar och tålamod med mina konstigheter.
Skärtorsdag
Leonardo da Vincis målning nattvarden avmålad på 1500-talet. Det är bra, för den har farit illa på väggen där den en gång målades al fresco:
Klicka på bilden om ni vill se förfallet bättre.
Dagens bibeltexter handlar om två saker: befrielse ur slaveri och instifandet av nattvarden som helig gemenskapsmåltid. Israels folk tågar ut ur Egypten och äter raskt ojäst bröd och nyslaktat lamm, vars blod räddade dem från mordängeln som gick genom Egypten för att till slut övertyga farao om att släppa sina slavar till friheten i ett land de bara hört talas om, men där de skulle räknas som invånare och inte främlingar.
Nattvarden var en måltid med lamm och ojäst bröd för att minnas slaveriet och uppbrottet, friheten och den långa vandringen till det där landet där de skulle ses som inbyggare och inte främlingar. Men Jesus gjorde något mer av den festen-det blev till en fest där alla tiders vänner till Jesus fick vara tillsammans med varandra och honom igen. Under denna påskfest var det som Jesus tvättade lärjungarnas fötter. Precis som han själv fått fötterna masserade med narudsbalsam tog han nu hand om sina lärjungars fötter, en sista kärlekshandling av den som i praktiken redan var dömd till döden på ett kors- och visste om det.
Linnea Teresia fyller år!
Mitt i Stilla veckan blev hennes födelsedag i år min lilla pepparkaksgumma. Några aktuella bilder på denna skönsjungande, humoristiska skönhet:
I galopp denna fina stilla vecka på en pigg snart 19-årig Chateau.
Med lillebror Aron.
Här får födelsedagsbarnet en puss av Majan.
Här kollar hon upp noter till en låt från Ameilie från Montmartre som hon vill spela på pianot.
Tonåringarna förbereder sig för födelsedagens morgonpass.
I full galopp mot framtiden!
Musiken blir förstås ett stycke från födelsedagsskivan med hennes idol Sarah Brightman:
I galopp denna fina stilla vecka på en pigg snart 19-årig Chateau.
Med lillebror Aron.
Här får födelsedagsbarnet en puss av Majan.
Här kollar hon upp noter till en låt från Ameilie från Montmartre som hon vill spela på pianot.Tonåringarna förbereder sig för födelsedagens morgonpass.
I full galopp mot framtiden!Musiken blir förstås ett stycke från födelsedagsskivan med hennes idol Sarah Brightman:
Tisdag i Stilla veckan
Jesus med sina vänner Maria och Marta i Betania
En fin tisdag i stilla veckan har gått över i kväll. När jag och dottern for till stallet klädde de yngsta påskbusken utanför huset och dottern spelade "Jesus-sånger" som min andra dotter kallar det. "Jesus is my friend" och nu tänker jag på Sakarja 9 igen, versen innan Palmsöndagens GT-text säger:
Aldrig mer skall någon förtryckare komma.
Nu är mina ögon öppna.
För mig är det mycket av vad denna fastetid handlat om, både ute i världen och hemma i mitt liv. Jag hoppas innerligt att demokratirörelserna i Mellanöstern håller ögonen öppna för nya förtryckare så de inte har en chans att kidnappa dessa rörelser.
Samtidigt så inser jag själv att det är lätt att ta på sig nya träldomsok, helt självvalda, men likafullt tvingande och begränsande. Det gäller att hålla ögonen öppna för nya förtryckare både inre och yttre och ta till sig, våga vara så fri som Jesus som inte sneglade på popularitet utan gick sin väg rakt fram.
Jag håller också ögonen öppna för befriare och befrielse, Sakarja fortsätter ju sin framtidsvision:
Ropa ut din glädje, dotter Sion,
jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.
Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,
alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav,
från floden till världens ände.
Nu "Jesus-sången" min dotter sjöng och spelade för mig på väg till stallet i dag:
Nu "Jesus-sången" min dotter sjöng och spelade för mig på väg till stallet i dag:
Stilla veckan måndag
Måndagen i Stilla veckan brukar man särskilt minnas Jesu vänner Marta. Maria och Lasarus i Betania. Det var ju dit han drog sig tillbaka efter Palmsöndagens dramatiska händelser. Betania betyder beit= hus och dadel-eller fikon en del tolkar det som betryckets hus. Jag väljer det positiva dadelhuset. Tamar, en av Jesu stammödrar enligt stamtavlan i Matteus evangelium, har ju ett namn som betyder dadelpalm. Dadlarna som var så viktiga och symboliserade fruktsamhet och liv. Här återkommer de i namnet på byn där Jesus så ofta vistades och dit han också drog sig när det hade stormat kring honom under denna hans sista vecka i livet.Idag har vi haft glädjen att sitta kring fullsatt bord med Mirjam, Fredrik, Emma-Lie och Jasmin, precis som Jesus låg till bords hos de tre syskonen, av vilka systrarna verkar ha stått honom allra närmast. Denna dag på kyrkoåret brukar vi minnas hur Lasarus uppväcks från de döda av Jesus, men vanligtvis är han bara nämnd i förbifarten medan hans systrar är de framträdande personerna. Så är det också när Lasaros väcks upp, det är samtalet mellan Marta och Maria och Jesus som är det centrala i berättelsen.
Att fira denna dag med sina kära vid bordet passar utmärkt. Jesu vänskap med systrarna i byn som heter som hans egen stammoder Tamar, påminner om hur viktigt det är att ha vänner att dela måltider och sorger med. Jesus kunde visserligen trösta bättre än de flesta genom att han gav livet åter till den bror som systrarna sörjde. Men han behövde också sina vänner nu i denna stund när snaran börjar dras åt kring honom av hans mäktiga fiender.
Vi kan alla vara vänner som gläder varandra, tröstar varandra eller helt enkelt bara sitter ner tillsammans och känner oss mindre ensamma för en stund-en nog så viktig sak. Vi människor är inte gjorda för evig ensamhet. Vi behöver alla ett Betiania att komma till. En plats att vila på. En plats att hämta kraft ifrån. En plats att känna oss trygga oh älskade på när alla andra i hela världen verkar vara emot oss.
Röda korset bedriver vänskapsverksamhet så att människor som pga ålder och handikapp kan ha blivit ensamma får besök och nya vänner, den som besöker får också en menigsfull sysselsättning och nya vänner-en vinna-vinnasituation som vi alla kan stödja på olika sätt.Palmsöndagskväll
Palmsöndagens texter handlar också om hur hela skapelsen är viktig för Jesus. Var och en som sysslat med hästar vet att man inte bara sätter sig på en oinriden unghäst, ännu mindre en ungåsna, från landet och får den att lugnt och sansat traska dit man vill omgiven av en skränande folkhop mitt i storstadens ovana larm. Detta fascinerade mig redan när jag var barn. Hur kunde Jesus rida på en oinriden fölunge så där lugnt som det verkar ha gått till på bilderna?
Egyptisk arbetsåsnaJag tror denna text också handlar om Jesu förhållande till djuren. Åsnehingsten känner igen honom, känner förtroende för honom och går därför dit han vill. Det är intressant att den som hyllas som kung ska rida på en åsna, lastdjuret och småfolkets riddjur. Hästar var för kungar och mäktiga, åsnor för kvinnor och fattiga. Alla dagens texter vittnar om ett omvänt sett att värdera människor och djur, den störste blir den minste och det minst värdesatta djuret bär snickaren som hyllas som kung.
Fattiga människors arbetsåsnor har det fortfarande svårt. Brooke's hospital ger gratis vård till fattigas åsnor och andra djur bland annat i Kairo.Ylva Eggehorn har skrivit en rar och humoristisk dikt med många bottnar om denna åsna:
HOSIANNA
Det var en gång en åsna, jag säger inte vem
Som stod och smått funderade vid dörren till sitt hem:
då kom det två figurer och ledde henne bort
den ene ganska lång och smal, den andre tjock och kort
för någon ville rida på åsnans smala rygg
han satte sig på henne och hon var glad och trygg
men när de kom till staden det blev ett väldigt liv
För folk sprang ut på vägarna med stora långa kliv
och ropade och hurrade och sjöng och hade sej
och åsnan börja kråma sig och tänkte: se på mej,
dom lägger fina tyger och kvistar vid min fot
och bugar sig och ber att jag ska äran ta emot
det var väl det jag trodde och det har jag väntat på
att någon skulle upptäcka min glans till slut ändå
jag antar det är borgmästarn som ordnat till det här
jag får väl låtsas häpen över allt deras besvär
så omtänksamt av honom som satte sig därbak
att vilja ställa upp och göra PR för min sak....
_ _ _
Det var en gång en åsna jag säger inte vem
som trött och lycklig återvände sedan till sitt hem
hon hörde några rop och skrik men sedan blev det tyst
det var om nån förbrytare som Judas hade kysst
men åsnan ställde sig och sov med huvudet på sne -
för hon var trött. Det blir man när man just har gjort
succé....
Palmsöndag
Bild från ytterligare en katolsk sajt med ett humoristiskt namn "Fisheaters". Här kan man också läsa om hur man gör traditionella palmbladskors av palmsöndagens palmblad.
Palmsöndagen fortsätter att vara politiskt radikal. När Jesus ridit in i Jerusalem som de fattigas kung och befriare går han till templet där barnen skrålar Hosianna så högt att prästerna i templet säger till Jesus att be dem vara tysta. På Jesu vanliga kantiga, lite gåtfulla, sätt säger han bara: Har ni inte hört: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig. Sedan gör han något föga sansat och milt:
De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste." Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning.
Blinda och lytta kom fram till honom i templet, och han botade dem. När översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga han gjorde och hörde hur barnen ropade i templet: "Hosianna Davids son", blev de förargade och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade: "Ja, har ni aldrig läst orden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig?" Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten.
Varför driver Jesus ut månglarna ur templet med våld? Han har ju med sådan ömsinthet tagit sig an penninghungriga, giriga personer förut? Matteus, lärjungen, var skatteindrivare åt romarna, likaså den lille Sackaios som lurade till sig mer än som var angivet. Dessa två skojare och skattmasar var han vänlig mot .Sedan festade ihan hop med dem till den grad att de ordentliga gudfruktiga fariséerna anklagade honom för att vara en vän till skatteindrivare och skökor, en drinkare och lössläppt partytyp. Men affärsmännen i templet blir helt simpelt utkastade, i Johannes evangelium står det att han till och med gjorde en piska av repstumpar för att köra ut handelsmännen och deras djur.
Varför han gör så här vet jag förstås inte. Men det är tydligt att Jesus inte alltid gjorde likadant mot alla. Det de som var nära honom minns av honom är helt olika förhållningssätt mot olika människor. Han botar dem på olika sätt och bemöter dem alla på olika sätt. Den rike ynglingen som ville följa honom fick höra att han skule sälja allt och ge bort allt till de fattiga. Sackeus fick inga direktiv utan sa självmant att han skulle ge bort sitt överflöd till de fattiga och betala tillbaks till dem han tagit för höga tullavgifter av. Månglarna i templet kör han bara ut på gatan.
Det Jesus gör hela sista veckan i livet gör honom mer och mer till en given måltavla både för den romerska kolonialmaktens missnöje och de mäktiga religiösa ledarnas avsky. Nu hade han också affärsmännen i templet emot sig. Jag gillar att han aldrig verkar bry sig om att bevara sin popularitet och suga på förmiddagens hyllningskaramell. Jesus är ju verkligt vänlig och kärleksfull mot barn, kvinnor och utstötta mobbingoffer som Sackeus, men fullständigt hänsynslöst rak mot dem som har makt och positioner i samhället utan att snegla på obekväma konsekvenser av sin hållning.
Så fri vill jag också vara.
Dagens fastetips:Håkan Arenius är alltid vass och salt och här tar han upp flera olika organisationers kritik av den alltmer vidlyftiga svenska vapenexporten.
Musiken en bysantinsk hymn som sjungs under Stilla/Heliga veckan i den orthodoxa liturgin: Din brudgum kommer.
Palmsöndagsmorgon
Dagens text ur gamla testamentet är hämtad från Sakarjas bok:
Så har Herren Sebaot sagt: "Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra."
och den fortsätter:
Så säger Herren Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och tionde månaden skall för Juda bli till fröjd och jubel, till glada högtider. Älska sanning och fred!
och därefter kommer dagens text:
9:9Ropa ut din glädje, dotter Sion,
jubla, dotter Jerusalem!
Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given.
I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.
Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim,
alla hästar i Jerusalem.
Krigets vapen skall förintas.
Han skall förkunna fred för folken,
och hans välde skall nå från hav till hav,
från floden till världens ände.
Självklart är detta ett politiskt budskap. Men det är inte alls på den sida den officiella kyrkan ofta stått. Om kristendomen tog detta budskap på allvar skulle världen se helt annorlunda ut så: älska livet och lev fastan-förvandla din värld!
Självklart är detta ett politiskt budskap. Men det är inte alls på den sida den officiella kyrkan ofta stått. Om kristendomen tog detta budskap på allvar skulle världen se helt annorlunda ut så: älska livet och lev fastan-förvandla din värld!
Förkyld? Gå i kloster, Ofelia!
Jesus ber i Getsemane och blir tröstad av en ängel. En bild från benediktinerbrodern father Marks blogg.
Mina kära hundbrorsor hos Godzdogz skriver inför Stilla Veckan om Jesu sju ord på korset. Varje dag spelar de också nyskriven passionsmusik byggda på Jesu sista ord i livet. Helt underbar musik även om den är ny, det måste inte vara barockmusik för att vara bra-men det hjälper.Jag gillar humorn och den höga kvaliteten på deras hemsida/blogg.
De tar sig själva med härlig självdistans och livet på djupaste allvar, en attityd som jag verkligen uppskattar. Det finns många kloster med roliga, intressanta och snygga hemsidor och bloggar.
För mig, som allid haft en viss dragning till klosterliv är det bekvämt med dessa snygga hemsidor och bloggar som kloster runt om i världen driver med vacker sakral konst som de gärna delar med sig av. Alla är inte lika humoristiska som de britiska dominikanbröderna men nästan alla har någon kul devis typ "the more Catholic the better" eller fasteloggan som sprids av mig och på facebook.
Själv är jag ju en glad protestant men fastan har jag hållit mig till länge, därtill inspirerad av min humoristiske katolske vän Andreas. Jag försöker alltid lägga i en lägre växel och ta det lugnare med allt under denna tid på året. Men det är svårt att riktigt få det där klosterlugnet med var sak på sin tid, som jag önskar med barn, häst och stressigt-men roligt- jobb och allt annat jag ska hinna med.
Nu inför påsklovet och Stilla veckan sa min trogna gamla kropp stopp! Jag blev dunderförkyld och orkade inte ens med en fasterapport här i går utan sov 12 timmar i sträck. Idag har det varit en lugn dag med Godsdogz och en Ridsport special som jag inte hann läsa när den kom för sex månader sedan nerbäddad i soffan. Så idag blev det lentus-tempo äntligen. Jag har på sätt och vis gått i kloster en stund.
Här musik av barockmusikern Heinrich Schütz som finns på en sådan där rolig katolsk sajt.
Mina kära hundbrorsor hos Godzdogz skriver inför Stilla Veckan om Jesu sju ord på korset. Varje dag spelar de också nyskriven passionsmusik byggda på Jesu sista ord i livet. Helt underbar musik även om den är ny, det måste inte vara barockmusik för att vara bra-men det hjälper.Jag gillar humorn och den höga kvaliteten på deras hemsida/blogg.
De tar sig själva med härlig självdistans och livet på djupaste allvar, en attityd som jag verkligen uppskattar. Det finns många kloster med roliga, intressanta och snygga hemsidor och bloggar.
För mig, som allid haft en viss dragning till klosterliv är det bekvämt med dessa snygga hemsidor och bloggar som kloster runt om i världen driver med vacker sakral konst som de gärna delar med sig av. Alla är inte lika humoristiska som de britiska dominikanbröderna men nästan alla har någon kul devis typ "the more Catholic the better" eller fasteloggan som sprids av mig och på facebook.
Själv är jag ju en glad protestant men fastan har jag hållit mig till länge, därtill inspirerad av min humoristiske katolske vän Andreas. Jag försöker alltid lägga i en lägre växel och ta det lugnare med allt under denna tid på året. Men det är svårt att riktigt få det där klosterlugnet med var sak på sin tid, som jag önskar med barn, häst och stressigt-men roligt- jobb och allt annat jag ska hinna med.
Nu inför påsklovet och Stilla veckan sa min trogna gamla kropp stopp! Jag blev dunderförkyld och orkade inte ens med en fasterapport här i går utan sov 12 timmar i sträck. Idag har det varit en lugn dag med Godsdogz och en Ridsport special som jag inte hann läsa när den kom för sex månader sedan nerbäddad i soffan. Så idag blev det lentus-tempo äntligen. Jag har på sätt och vis gått i kloster en stund.
Här musik av barockmusikern Heinrich Schütz som finns på en sådan där rolig katolsk sajt.
Nåd bara nåd
Maria och Marta är välkända systrar i Bibeln. Där Marta får stå för det flitiga och Maria för det kontemplativa i tillvaron. Vi har väl alla en tendens att tycka som Marta att de där lata Mariorna borde hjälpa till lite mer. Jag är inget undantag. På något sätt vågar varken jag eller Marta tro på att vi kan få saker utan att förtjäna det på ett eller annat sätt. Vi vågar inte lita på att den som tar hand om sparvar och klär maskrosorna i guld skulle mäkta med att ta hand om oss. Vi tror att vi kan lägga både en och annan aln till vår livslängd med all vår möda. Men så står man där alldeles maktlös och ser att det är faktiskt inget jag kan göra nu.
Jo nog har jag fått tänka på sparvarna under himlen denna fastetid. Nog har jag fått luta åt Gud mer än en gång som det så ofta blir när man saknar fast jobb fast man jobbar mer än heltid. Om man någon gång råkar få sin lön i tid får man betala hiskelig restskatt eftersom systemet är gjort för fastanställda och inte den växande skara vikarier, korttidsanställda och uthyrda som jag tillhör. Det är inget val, absolut inte, men så ser arbetsmarknaden ut nu för tiden. Man anställer inte folk om man kan undvika det.
Jag har alltså fått lita på nåden ofta denna fastetid.
Nu ska ni få höra en berättelse om ett vardagsmirakel: den 16 december 2010 tappade jag min börs just innan jag skulle åka till Halmstad för sluttentor i min kurs. Jag letade över allt, den var för ovanlighetens skull full med kontanter ca 500 kronor eftersom lille Elis sålt panda-prylar och jag tagit betalt för några av dem under dagens lopp. Den stod inte att finna. Det var bara att spärra kort och fixa nytt körkort och allt annat tjorv som blir.
Men så i morse, när den dyre maken jagade lille Elis runt gården eftersom den sistnämnde vägrade sätta på sig ytterkläder, hittade maken min börs som i godan ro legat i djupsnön och bidat sin tid tills den verkligen behövdes. Det var som om Gud lagt in över femhundra kronor på ett sparkonto för att användas vid nödtillfälle.
Detta tillfälle är verkligen nu. Nu kan vi låta barnen få påskägg på Påskdagens morgon och det löser sig med en massa saker som vi inte haft någon lösning på. Över femhundrakronor och en hel hoper frimärken(låg också i börsen) till alla påskkort vi ska tillverka nu när det finns utrymme för lite lyx när fastan är över.
"Vissa dagar flyter som en mäktig norrländsk älv-andra dagar står man knappast ut med sig själv.
Andra dagar är det Nåd, bara nåd" så skaldar Ingmar Johánsson. Och det är ju sant, alla dagar är inte likadana. Men just nu är det Nåd bara nåd som gäller och det är ett väldigt vilsamt tillstånd.
Dagens fastetips
Kärleken till pengar contra nåd bara nåd
Joakim är en riktigt amerikansk self made man från en enda turkrona har han med list och girighet byggt upp sin enorma förmögenhet så att han nu är den rikaste ankan i världen. Ord som tur eller nåd ser han som en skymf. Det är hans egen förtjänst att han blivit rik. Att han haft tur med sin första krona, med att hitta guld, fast många jobbade mycket hårt utan att någonsin hitta något annat än sand, vägrar han inse. Tacksamhet ligger inte för Joakim von Anka, han har bara sig själv att tacka för allt-tycker han.Hur ofta är inte jag precis som Joakim. Jag inbillar mig att det på något sätt är min förtjänst att jag fötts i Sverige just nu med fri skola, sjukvård och utan svält en för den arbetslöse. Jag tycker att jag minsann jobbar så hårt, pluggar så mycket är så flitig som mamma att jag förtjänar alla fina barn, maten på bordet, min hälsa, min underbara häst, alla fina vänner.
Nej, vännerna inser jag faktiskt att jag inte förtjänar, jag är en usel vänvårdare just för att jag försöker förtjäna mitt uppehälle så frenetiskt. Men denna fastetid har jag ständigt blivit påmind om fåglarna under himmelen och liljorna på marken. Jag inser att jag lever av nåd- mitt liv är en lång turlista: Vilken tur att jag föddes i Sverige. Vilken tur att jag föddes nu och inte under stormaktstiden till exempel. Vilken tur att jag var på BB när två av mina söner var tagna av att nästan strypas av navelsträngen under förlossningen. Vilken tur att jag lär mig så lätt och kommer ihåg allt jag läser. Vilken tur... ja listan är hur lång som helst, den tar aldrig slut.
Jag hade en gång när jag var mycket ung en metalgrupp tillsammans med min bror och hans bästis Tomppi (teologiskt tvilling till min make). En låt jag skrev till vår föreställning "Jakten på Hakkas-Berra"handlade om tacksamhet:
När jag tänker på den tid som gått,
på allt som är borta och på allt jag fått,
vill jag dela med dig-det som Jesus gett till mig:
Vänner att lita på , kärlek trots mitt humör
Herrens hela livet och himlen när jag dör
Jag har börjat hitta till den tacksamheten igen. Jag lever av nåd, bara nåd, och det enda jag vet är att nåden räcker.
Joakim von Anka-kom ut ur ditt kassavalv och se på fågarna under himmelen och liljorna på marken med mig. Vi tar emot våren tillsammans med tacksamhet, låt Magica de hex få din turkrona och Björnligan kan gott få slita med att vakta dina instängda kassavalv-det är din tur nu-det är din TUR nu att leva!
Kärleken inverterad-kärleken till pengar II
Men självklart började inte kärleken till pengar och utnyttjandet av de fattiga i och med att man erkände kapitalismen som statsbärande princip och världens enda fullt accepterade religion. Så fort människorna började kunna samla på sig större förråd än man behövde för sitt dagliga uppehälle blev det så. Redan de gammaltestamentliga profeterna talade mot de rikas utnyttjande av fattiga. Profeten Amos progeterade mot att "Man säljer den fattige för ett par skor" för flera tusen år sedan.
Ja, inte är det någon rik som betalar för de dyra springskorna. Den som verkligen betalar är ju den som gör skorna. Hur mycket får de fattiga fabriksarbetarna för ett par skor? Ja, de kan hur som helst aldrig köpa sig sådana skor själv. Men jag springer också med dessa skor på fötterna-vad annars? Vi har ju inga verkliga valmöjligheter. Men ändå prisas vår stora "frihet" som pengar köpt åt oss. Förr fanns alltså profeter som Amos, nu verkar alla ha köpt den kapitalistiska världsbilden utan större protester.
Ett exempel på denna världsbild som vi slukat med hull och hår:
När Bibeln säger att allting är skapat skönt för sin tid säger kapitalismen att allting är skapat fult för sin tid och ska därför korrigeras. Turligt nog går denna korrektion alltid att köpa för pengar! Därför tar den med små bröst banklån för att få stora och den storbystade betalar lika dyrt för att äntligen bli en "normal" b-kupa. Den lockiga kämpar med plattången och den med rakt hår betalar för att lockpermanentas. Och alla kvinnor måste ständigt minnas att de aldrig kan vara för unga eller för smala och är man inte naturligt utmärglad och dör vid 15 års ålder, så går det att köpa hjälp även mot det för pengar.
Så kan listan göras oändlig på hur kapitalismens kroppshat driver oss till den ena knasigheten till den andra för att kanske , kanske duga. När det hade räckt med att ta till sig den mångtusenåriga sanningen från Predikaren: Allting har sin tid. Allting är skapat skönt för sin tid om det får ha sin tid.
Medan Bibeln hyllar skapelsens skönhet hatar kapitalismen den levande skapelsen och den mjuka människokroppen den ska tuktas och späkas och omformas och det får absolut inte finnas för mycket av den-speciellt inte av kvinnokroppen. Till och med den vackra Boule de Suif har på bio gestaltats av Hollywoodslanka skådisar och i min utgåva av boken står en liten brasklapp i en fotnot om hur det kunde komma sig att Maupassant beskriver en tjock kvinna som vacker, alltigenom aptitretande och attraktiv.
Detta är tydligen en otänkbar tanke i vårt samhälle.
Kärleken till pengar är roten till allt ont, för kärleken till pengar driver bort all annan kärlek. Kärleken har bara föremålet för kärleken för ögonen inte sin egen vinning. Kärleken till pengar är precis tvärtom men ändå likadan; penningen blir till slut ett självändamål. Vad har Joakim von Anka sina pengar till egentligen? Kunde han inte bada i vilket metallskrot som helst egentligen? Hur kul är det att bara vakta sina pengar mot Björnligan och Magica de Hex?
Många hävdar att även vi kristna ska sträva efter att få så mycket pengar som möjligt, med motiveringen att vi kan göra så mycket gott med dem. Samma personer blir ofta som Joakim von Anka och gör snart bara gott mot sina pengar. Också hos dem drev kärleken till pengarna bort all annan kärlek. Men själva argumentet låter ju bra.
Då vill jag svara med ord av Moder Teresa; "Jag är inte säker på exakt hur himlen kommer att se ut, men jag vet att när vi dör och det börjar bli dags för Gud att döma oss, kommer han inte att fråga 'Hur många goda gärningar har du gjort i ditt liv?'. Han kommer snarare att fråga 'Med hur mycket kärlek har du gjort vad du gjort?'"
Stöd Caritas som bl.a stöder Moder Teresas Barmhärtighetsystrar. Fastemusiken för dagen: Man blir så lycklig av Johnny Clegg att vi tar en låt till. Nu en liveversion med en härligt vacker kvinna med MYCKET kropp i en manifestation för AIDS-hiv offer och -forskning. Tyvärr gick inte hela låten att lägga in här, men följ den här för hela slanten, som man så vackert säger.
Ja, inte är det någon rik som betalar för de dyra springskorna. Den som verkligen betalar är ju den som gör skorna. Hur mycket får de fattiga fabriksarbetarna för ett par skor? Ja, de kan hur som helst aldrig köpa sig sådana skor själv. Men jag springer också med dessa skor på fötterna-vad annars? Vi har ju inga verkliga valmöjligheter. Men ändå prisas vår stora "frihet" som pengar köpt åt oss. Förr fanns alltså profeter som Amos, nu verkar alla ha köpt den kapitalistiska världsbilden utan större protester.
Ett exempel på denna världsbild som vi slukat med hull och hår:
När Bibeln säger att allting är skapat skönt för sin tid säger kapitalismen att allting är skapat fult för sin tid och ska därför korrigeras. Turligt nog går denna korrektion alltid att köpa för pengar! Därför tar den med små bröst banklån för att få stora och den storbystade betalar lika dyrt för att äntligen bli en "normal" b-kupa. Den lockiga kämpar med plattången och den med rakt hår betalar för att lockpermanentas. Och alla kvinnor måste ständigt minnas att de aldrig kan vara för unga eller för smala och är man inte naturligt utmärglad och dör vid 15 års ålder, så går det att köpa hjälp även mot det för pengar.
Så kan listan göras oändlig på hur kapitalismens kroppshat driver oss till den ena knasigheten till den andra för att kanske , kanske duga. När det hade räckt med att ta till sig den mångtusenåriga sanningen från Predikaren: Allting har sin tid. Allting är skapat skönt för sin tid om det får ha sin tid.
Medan Bibeln hyllar skapelsens skönhet hatar kapitalismen den levande skapelsen och den mjuka människokroppen den ska tuktas och späkas och omformas och det får absolut inte finnas för mycket av den-speciellt inte av kvinnokroppen. Till och med den vackra Boule de Suif har på bio gestaltats av Hollywoodslanka skådisar och i min utgåva av boken står en liten brasklapp i en fotnot om hur det kunde komma sig att Maupassant beskriver en tjock kvinna som vacker, alltigenom aptitretande och attraktiv.
Detta är tydligen en otänkbar tanke i vårt samhälle.Kärleken till pengar är roten till allt ont, för kärleken till pengar driver bort all annan kärlek. Kärleken har bara föremålet för kärleken för ögonen inte sin egen vinning. Kärleken till pengar är precis tvärtom men ändå likadan; penningen blir till slut ett självändamål. Vad har Joakim von Anka sina pengar till egentligen? Kunde han inte bada i vilket metallskrot som helst egentligen? Hur kul är det att bara vakta sina pengar mot Björnligan och Magica de Hex?
Många hävdar att även vi kristna ska sträva efter att få så mycket pengar som möjligt, med motiveringen att vi kan göra så mycket gott med dem. Samma personer blir ofta som Joakim von Anka och gör snart bara gott mot sina pengar. Också hos dem drev kärleken till pengarna bort all annan kärlek. Men själva argumentet låter ju bra.
Då vill jag svara med ord av Moder Teresa; "Jag är inte säker på exakt hur himlen kommer att se ut, men jag vet att när vi dör och det börjar bli dags för Gud att döma oss, kommer han inte att fråga 'Hur många goda gärningar har du gjort i ditt liv?'. Han kommer snarare att fråga 'Med hur mycket kärlek har du gjort vad du gjort?'"
Stöd Caritas som bl.a stöder Moder Teresas Barmhärtighetsystrar. Fastemusiken för dagen: Man blir så lycklig av Johnny Clegg att vi tar en låt till. Nu en liveversion med en härligt vacker kvinna med MYCKET kropp i en manifestation för AIDS-hiv offer och -forskning. Tyvärr gick inte hela låten att lägga in här, men följ den här för hela slanten, som man så vackert säger.