OBS! Nytt datum för Charlotte-kursen!

9-10 juni är nytt datum!

INTEGRERAD RIDKONST
CHARLOTTE STRAND
9-10 juni 2012

Integrerad ridkonst har utvecklats av Christina Drangel efter kunskaper om rörelse och inlärningspedagogik relaterat till den klassiska ridningens grundprinciper (Bent Branderup, Egon von Neindorff, Anja Beran m.m) Integrerad ridkonst är starkt påverkad av Feldenkraismetoden (Moshe Feldenkrais), centrerad ridning (Sally Swift) och Tellington-metoden (Linda Tellington-Jones). Ridning som tar hänsyn till hästens natur.

Lördag 9 juni & söndag 10 juni 2012 kommer Charlotte Strand till Bensbyn i Luleå & håller en kurs i Integrerad Ridkonst. Läs mer på: www.charlottestrand.com eller www.drangelska.se

Deltagarna rider 3 pass (2 på lördag & 1 på söndag) + teori. Markdeltagare är välkomna. Kursen är utomhus, medtag egen lunch. Anmälan senast 17 maj, kursavgiften betalas in senast 17 maj. Din anmälan är bindande först när du betalat in avgiften. Får du förhinder efter bindande anmälan är det upp till dig att hitta en ersättare för platsen (hör med oss om det finns reserver som är intresserade i första hand).

Ridplats: 900-1200:- (Priset beror på antal deltagare, minst 6 & max 8 ekipage)

Frågor eller vill du anmäla dig? Skicka ett mejl till: [email protected] eller prata med Christina (070-2477782) eller Johanna (073-8226082)

Du kan anmäla dig som deltagare med häst (är platserna fullbokade blir du reserv) eller som markdeltagare.

Välkomna!
http://www.charlottestrand.com/

Vilka underbara ridupplevelser Chateau bjuder på just nu. Idag var dessutom Inga med och instruerade och bevittnade hennes energi och vilja att göra rätt. Chateau niger så fint i galoppanslagen och i piaffen sätter hon sig så det blir små levader ibland. Det gäller bara för mig att inse hur små hjälper hon behöver och hur mycket hon faktiskt orkar.

I piaffen räcker det med att bara trycka lite med tån mot stigbygeln för att hon ska förstå och galopp fattar hon när jag tänker galopp, tydligen ställer kroppen in sig på galopp och det lilla omedvetna reagerar hon på. Slutan och öppnan kräver ingen flytt av skänklarna längre, bara en liten rörelse av skelettet som knappt syns utanpå kroppen. Detta ridsätt är så givande! Snacka om Kraftskapande-energin flödar när man får kontakt med sin vän, hästen, på detta sätt.

Det är härligt att ha tid att rida min kära gamla ponny som är så duktig på allt. I grimma blir piaffen superfluffig och galoppfattningarna ännu mer avspända än vanligt. Vilket jag inbillar mig lär mig att använda händerna mer medvetet även med bett.

Föl ska man kela med. Det stärker banden till din häst att hitta dess favoritkel. Föl blir lugna av att man smeker dem på sidan av halsen just under mankammen där mammahästen slickar sitt föl för att lugna det. När Smilla uppfattade mitt lyftande av bakhoven som ett övergrepp stod jag en stund och smekte hennes hals just där samtidigt som jag pratade lugnande med henne .Sedan fick jag lyfta hennes bakhovar utan krångel.

Att jag pratar lugnande med henne är både för att hästar "mumlar" till varandra som vänskapsgest men också för att rösten har större räckvidd än min hand så den lugnande effekten från smekandet på halsen förknippas med rösten och då får rösten samma lugnande effekt på henne när jag inte kan nå hennes hals; t ex när jag lyfter hennes bakhovar eller när jag i framtiden kör henne.

Nu ska jag bli lite kontroversiell, för jag vet att många tycker NH är helt okej. Jag tycker en del är bra, t.om. ganska mycket, men själva grundtanken är så fel som den kan bli. Den som är mest känd i NH - sammanhang är Monty Roberts och speciellt hans tankar om människan som ett rovdjur som ska dominera hästen tycker jag är vidrig. Jag tillhör den sorten som inte bestämmer mig direkt för rätt eller fel, eller förkastar allt för att en del verkar fel, men hans "join-up" övning där man jagar en häst runt en inhägnad och detta snack om dominans har jag aldrig gillat.

Dr. Marthe Kiley-Worthington från the Eco Research & Education Centre in Devon, UK, "the Grande dame of Animal Behaviour Research" skriver det jag tycker precis:

"It is awful that Monty Roberts refers to the behaviour of a predator. I have seen some shocking results of this. It is madness to frighten a frightened horse. This daft idea of "dominance" comes from the male competitive cultural society in which we all live. The fact of the matter is that the equine societies do not need to be based on dominance or competition, their food etc is either available for every one or no one, only at sexual times there is need for competition between males, and even that rarely occurs in the wild, as the mares rather like their own stallion and are not prepared to put up with intruders. Dear old Monty does not seem to understand learning theory if he rejects totally feeding as a reward. There needs to be some positive reinforcer to make the horse learn. If Roberts only works with negative reinforcement - that means stopping to chase the horse
around as a reward, this does not work as well as behaviourists know already for quite some time."

(Det är avskyvärt att Monty Roberts hänvisar till ett rovdjurs beteende. Jag har sett några chockerande följder av detta. Det är galenskap att skrämma en skrämd häst. Denna korkade idé om "dominans" kommer från det manliga konkurrenssamhället i vilket vi alla lever. Faktum är att hästsamhället inte är byggt på dominans eller konkurrens, deras mat m.m. är antingen tillgängligt för alla eller ingen, bara vid parningstider finns det något slags behov av konkurrens mellan hannar, och även det händer mycket sällan i det vilda eftersom ston föredrar sin egen hingst och inte är beredda att stå ut med inkräktare. Käre gamle Monty verkar inte förstå inlärningsteori om han helt förkastar mat som en belöning. Det måste finnas någon positiv förstärkning för att hästen ska lära sig saker. Om Roberts bara arbetar med negativ förstärkning, vilket det innebär att sluta jaga runt hästen som belöning, fungerar det inte alls lika bra,  så som beteendeforskare vet sedan länge.)

Majan och Inga, vänner inte konkurrenter

Jag vill tillägga: Vill du jobba för en lön eller för att slippa få pisk? Lär du dig bäst av att få beröm när du gjort rätt eller när du jagats runt på en begränsad yta av din lärares piska tills du svarar rätt på vad roten ur 4 är? Lägg märke till att hästen inte har en aning om vad som förväntas av den i sin round pen, det är faktiskt lika galet som att försöka gissa sig till att läraren vill veta vad roten ur fyra är medan man springer för livet. Det är inte konstigt alls att en del hästar helt ger upp och släcker ned sin hela person efter sådana erfarenheter av människor.

Kraftskapande ridkonst är också en filosofi där man tänker på hästen som sin vän och inte som sin slav eller fiende. Det låter självklart, men om man rannsakar mångas sätt att rida och lära ut ridning är det just så man i praktiken behandlar hästen. Hur ofta hör man inte att det är hästen som är tjurig eller "testar" när det egentligen bara är så att hästen inte har förstått eller klarar av vad som krävs av den? "Spänning och motstånd beror inte på att hästen inte vill, det beror på att han inte kan eller att han inte förstår." *

Kraftskapande ridkonst syftar tlll att kommunicera med hästens nervcentrum och hjärna i stället för att dominera hästen med allehande knep och våldsmetoder. Man rider inte tills hästen säger stopp utan slutar när hästen fortfarande längtar efter mer. Variation och belöning är en grundbult för att nå det målet. "Undvik monotont arbete!"*

Inom kraftskapande ridkonst är man inte skräckslagen för att belöna hästen med godis, den effektivaste belöningsmetoden. Eftergiften och rösten är också metoder som funkar bra för belönng eftersom de kan komma direkt. Man kan också använda klicker för att ge belöningen precis när hästen gör det man bett den om. I alla händelser är belöning, inte bestraffning, den pedagogiska grunden."Ibland tycker jag du måste prova  för att veta säkert vad som är för mycket. Då vet du också vad din häst inte klarar.[…] och glöm inte heller att det som var svårt igår kanske är lätt idag, därför att ni båda har lärt er hur ni ska göra." *

I Kraftskapande ridkonst vill man ha ett utbyte med hästen: "Låt hästen bli din lärare, tillåt honom att visa dig allt han har  förmåga till och ge också hästen något tillbaka. Ni är två som ska ha utbyte av samvaron."*




*skriver Ewa-Kristina i sin bok Kvinnor i Kalix och deras hästar.

Akademisk ridkonst enligt Bent Branderups skola har en tydlig utbildningstrappa som man ska följa, det har inte kraftskapande ridkonst. Det tycker jag är skönt. Jag värjer mig mot prestations- och tävlingstänkande när man sysslar med levande djur och fritidsintressen. Precis som ashtanga-yogans strikta serie inte tilltalar mig (fast den yoga-formen är min favorit)eftersom den inbjuder till prestationskrav, väljer jag bort den strikta utbildningsttrappan i ridningen. I stället leker jag gärna med yogan och står på huvudet långt innan jag egentligen hunnit dit i serien och börjar med att träna på det Chateau gillar och har lätt för inom ridningen.  Därför tilltalas jag av att  Kraftskapande ridkonst har en individanpassad utbildningstrappa.

Har hästen anlag och styrkan för skolskritt, levad eller skolgalopp-ja då kan man träna på det tidigt i utbildningen. Majan tränar just nu baklängesgalopp och Chateau gillar skolgalopp, skolskritt, piaff och passage. det innebär inte att 100% av alla hästar ska galoppera baklänges eller att alla kan börja rida sin häst i skolgalopp från dag ett. Ridningen ska anpassas till ekipagets önskemål och förutsättningar.

Därför är tränare i Kraftskapande ridkonst alltid positivt inställda till de ekipage de tränar. Det hörs aldrig hånfulla ord eller elaka kommentarer på en clinic med Ewa, Anki eller Inga. Varför ska jag betala för att bli utskrattad eller utskälld? Hur kan tränare ta på sig en militär diktatorroll just när de ska träna ett levande ekipage? Det har jag aldrig fattat. Den tränare/ridlärare som skriker och hånar sina elever borde seriöst tänka på att byta jobb eller annars byta stil. All pedagogisk forskning visar att vi bäst lär oss genom positiv förstärkning och det bygger all Kraftskapande ridkonst på. Både för häst och ryttare.

Nu har det varit en period av icke-stress vid ridningen och genast går det som en dans att rida med min lilla tjej. Min vardag är vanligtvis väldigt inrutad i mycket korta tidspressade pass, men veckan som gått har varit avspänd eftersom barnen har varit magsjuka och mor och far har varit så snälla att de bott hos mig och skött markservicen dagtid.

Så i stället för att komma hungrig och trött med likaledes hungriga och trötta ungar till stallet har barnen varit hemma med mormor och morfar och jag har hunnit äta innan ridningen. Min sprättiga ponny blir lugn och mjuk att rida när jag inte är spänd som en fiolsträng. Det blir betydligt mer koncentrerat att rida om man inte har gnäll och skrik i bakgrunden, tro det eller ej.