Turlista
Med på min turlista: mitt hem, Hr. Bråddjup och Kapten
det är inte de snabba som vinner loppet,
det är inte de tappra som vinner striden,
det är inte de visa som får bröd,
inte de kloka som blir rika,
inte de kunniga som har framgång:
allt är tillfällighet och slump.
Ulf Nilsson heter en man som ger föreläsningar för skolfolk. Det är en klok man. Det mesta av hans föreläsning har sjunkit ner i det omedvetna men hans vishet, som direkt hämtad ur Predikaren, minns jag. Han berättade nämligen om att går det oss väl i livet beror det på tur inte skicklighet och hårt arbete. Det är sannare än sant och lättar bördan för så många att få veta samtidigt som det begränsar den högmodiges skryt.
Fastan handlar om att bryta bojor, därför ska ni få ett tips som jag följt sedan föreläsningen för många år sedan:
gör en turlista! Skriv upp alla saker som gjort att du hamnat där du är just nu. Alla gånger du haft tur. På min lista finns förstås: råkade födas i Sverige. Bara det är en högvinst i livets lotteri.
Turlistan blir sedan en lista för tacksamhet och tacksägelse. Det är en god sak att ägna fastan åt.
Sömnlös
Predikaren 5:11 God är arbetarens sömn, han må äta litet eller mycket, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
En sak som är svår att acceptera är att jag tillhör världens rika överklass och därmed är Bibeln inte först och främst skriven ur mitt perspektiv. Om än mycket komplex och stundom motsägelsefull så finns det vissa tydliga linjer i Bibeln och en av dem är att den konsekvent beskriver verkligheten från den fattiges perspektiv. Den trygga medelklassposition som vi är vana vid i litteraturens värld lyser bländande med sin frånvaro.
Makthavare
Fastan handlar om att bryta vanor och ovanor. Inte bara i det lilla vardagslivet, som vi har lättast att påverka, utan framför allt i samhällslivet. Jes 58:5-6: "Skulle detta vara en sådan fasta som jag vill ha, en dag då människan ödmjukar sig? Att man hänger med huvudet som ett sävstrå och sätter sig i säcktyg och aska, vill du kalla det att hålla fasta och en dag till HERRENS välbehag? Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok,"
Fast nu är det så finurligt ordnat att vårt lilla vardagsliv är det som bygger det stora samhällslivet så en liten förändring i mitt liv kan vara det myrsteg för mänskligheten som lossar någon annans orättfärdiga bojor. När vi identifierat någon liten makthavare som vi kan påverka då ska vi göra det. Kanske är det jag som är den där makthavaren? Då är det bara att sätta igång!
Ensamhet II
Det finns förstås en ensamhet som inte är självvald, en ensamhet som bara är av ondo. Att bli utstött och mobbad i sin vardag, är det skolan eller arbetet spelar ingen roll, den ensamheten är livsfarlig. Arbetslöshet som innebär isolering leder också till döden om den inte bryts. Om barnet får mat, värme och tak över huvudet men aldrig någon levande vareleses beröring dör det. Om ingen talar med barnet lär det sig aldrig tala.
Den destruktiva ensamheten kan bara bekämpas med gemenskap. Radiobruset, TV-flimret och gatuträngseln bara förstärker ensamheten. Vimlet påminner om hur ensam jag är medan alla andra verkar ha någon. Hurtiga råd om föreningsliv och jourhavande präst känns som ett hån. Ändå är det bara den vägen ensamheten bryts. Bara i gemenskap med en annan varelse blir vi hela människor.
Det är inte bara den ensammas ansvar att bryta den destruktiva tystnaden. Här finns allas möjlighet att göra en insats. Du måste inte vara rik för att bryta en annan människas isolering. Det räcker att finnas. Jag tror en vänlig granne räcker. Jag tror en hund eller en katt räcker. Jag tror nätbekanta räcker. Jag tror att fågelmatning räcker. Jag tror Gud räcker. Men helt ensam kan ingen människa vara utan att ta obotlig skada.
Ensamhet och arbete
Predikaren 5: 2 Drömmar föds av mycket arbete, dåraktighet av mycket prat.
Om arbetet är sådant att inte var dag är en smärta och var syssla en plåga då kan arbetet ge tillfälle för drömmar. De tysta jobben där det gäller att strävsamt utföra något som blir rutin är allra bäst till detta. Stora tankar föds av städning och traktortimmar. När man krattar gravar flödar kreativiteten och när mil efter mil av vägar plogas hinner tanken få den ro som krävs för att tänka nytt.
Det är en god ensamhet som varje människa behöver. Tystnadens ensamhet. Tillvarons brus tränger bort tankarna och fast viv et det så väl skyr vi tystnaden. Radion står på i ett rum, TV:n i det andra, mobilen plingar för varje ny uppdatering och varje nytt mess. Ensamheten har blivit en sällsynthet.
Men det är ingte nytt fenomen. Redan på 1600-talet skrev Blaise Pascal: ‹‹ Tout le malheur des hommes vient d'une seule chose, qui est de ne savoir pas demeurer en repos, dans une chambre.›› *
*hittade en bra engelsk översättning: All men's miseries derive from not being able to sit at rest in a quiet room alone.
När var dag är en plåga
Var dag är en smärta,
var syssla en plåga.
Inte ens om natten finner hjärtat ro.
Predikaren sökte vishet och fann tomhet. Så klart var han besviken. Ju mer han förstod av livet desto mer led han av insikten om att allt är meningslöst. Hos Predikaren kan den mest deprimerade finna en själsfrände. Den som plågas allra mest av smärtor hittar en som vet vad det innebär att lida av ständig värk. Den som har ett outhärdligt arbete får sin vardag beskriven av Predikaren. När var syssla är en plåga påminner mig Predikaren om att hur eländigt jag än har det är jag inte ensam.
I Religion för ateister skriver Alain de Botton om den djupt troende Blaise Pascal, som också hade Predikarens pessimistiska livssyn. De Botton menar att Pascals kortfattade klarsynta aforismer är till mycket större tröst för en depimerad männsika än hurtiga självhjälpsböcker. Jag håller med De Botton. Blaise Pascal och Predikaren är mig till stor tröst när varje syssla är en plåga. En självhjälpsbok. däremot, som säger att om jag tror på mig själv då kommer jag att få allt från dyra hästtäcken till ett underbart jobb med hög lön, gör mig intill döden sjuk i själen.
Ett ord av Pascal som tar upp det Predikaren talar om i kapitel 2:
« Les hommes, n'ayant pu guérir la mort, la misère, l'ignorance, se sont avisés pour se rendre heureux de n'y point penser. » *
Pascals och Predikarens lösning på dessa problem är inte att låtsas som om lidande inte finns och i stället uttala positiva affirmationer. De menar att ser vi verkligheten som den är blir vi fria. Precis som Jesus sa: Sanningen ska göra er fria. Sanningen är den bästa självhjälpen.
* "Människorna har , eftersom de inte kunnat bekämpa döden, lidandet, okunnigheten, blivit medvetna om att man blir lycklig genom att inte tänka på det". min egen trista ord-för-ord översättning.
Vila och arbete
Söndagsutflykt till Pullinki
Hela Bibeln handlar om rytm och variation. Dagarna är inte alldeles lika varandra. En dag i veckan är en vilodag, vart sjunde år är ett viloår då även jorden ska vila och vart sjunde sjunde år är ett jubelår då allt återgår till ett jämlikt tillstånd. Slavar blir fria, jordegendomar återställs till sina urpsrungliga ägare och inkomster och förmögenheter fördelas rättvist. Vissa tider på året är det fasta och andra tider är det fest, däremellan har vi vardagen med arbete.
Predikaren menar att det enda roliga vi har är detta arbete. Vilket hån mot den som har ett trist jobb, kan man tänka. Men jag har haft så många olika jobb och jag håller med Predikaren. Arbetsglädjen är ett mirakel men den gör verkligen livet meningsfullt. I arbetet, vilket som helst-nästan- kan vi glömma oss själva och gå in för att utföra en uppgift på bästa sätt. Fester är inte hälften så uppslukande. Flow upplever då jag aldrig i en fest däremot i arbetet. Även tunga sysslor som vårdarbete ger flow-upplevelser om man engagerar sig i arbetet. En fest ger aldrig flow.
Det finns en stor kärlekshemlighet i att veckan består mest av arbete men om den sjunde dagen inte får vara vilodag blir det fel. Vi behöver rytmen av vardag och söndag, fasta och fest. Idag är det söndag, vila och gudstjänst i ett. Sedan kommer vardagen igen med arbete och gudstjänst i ett.
På söndag har vi tid att lyssna på Arvo Pärts Te Deum i drygt 32 minuter:
Minnen
Ibland blir vi sittande i familjen och ser på bilder från förr. Minnen stöts och blöts för det är alltid något som behöver korrigeras i våra minnesbilder. Så blev det idag. Då kom jag ihåg denna bild från en tid då H-f var 10 år och Chateau just fyllda fem. Det var ännu långt till den dag då husen på Gruvfogde skulle utrymmas och midnattssolen sken intensivt. Det var så varmt den sommaren. En enda sommardag var det regn och rusk. Desto oftare var det dock tropikliknande åskväder som gick över på några minuter. Sådana somrar långt norr om polcirkeln minns man.
Digitala kameror kände vi ingen som ägde så det här är avfotat från en pappersbild vilket ökar känslan av tid som flytt. Detta blev dagens Madeleinekaka för mig. Plötsligt var jag bara där med huset fullt av barn och smådjur, tre av barnen var våra och de flesta av smådjuren. Världens bästa ponny med sin lyckliga lill-matte på ryggen har sommarlov. Chateau betade på min arbetsplats stora äng. Kom jag från jobbet eller var jag på väg dit? Det här var ju på den tiden då jag aldrig hade ens två dagar ledigt i rad och rusade mellan jobben på cykel eller spark. Men det var en lycklig tid, det också.
Det här med fattigdom och överflöd och djur
Ibland får jag höra att djuren tar för mycket tid och pengar. En del av dem som tycker så är helt vanliga halvagnostiker. De som blir mest stränga är dock alltid kristna. Djuren tar tid från viktiga saker, djuren kostar pengar som kunde gått till allt möjligt som är mycket nyttigare än hästar som aldrig tävlas och hundar som inte behöver valla renar. Katterna kan väl passera, de äter ju smågnagare. men varför matar jag då fåglar? det är väl ändå Guds jobb!
Och visst funderar jag över detta. Rumänska tiggare fick ju för några år sedan göra sig av med sin häst eller åsna pga nya lagar som förbjöd dragdjur på vägarna och så förlorade de sitt levebröd både som uppfödare och åkare. Här sitter jag och matar två hästar som jag har bara för nöjes skull och tiggaren utanför ICA har varken häst eller åsna kvar.
Då tröstar den vise Predikaren som menar att djuren har vi för att förstå vilka vi är– och så kloke Klaus:
"Dina djur ska du absolut inte ha en millimeter dåligt samvete över! Vad är det för tok? Skulle det vara synd att relatera kärleksfullt till medskapelsen? Till kännande, längtande, rädda, lyckliga medvarelser? Tvärtom, oerhört tvärtom. Du gör någonting som gläder Gud mycket, det är jag helt säker på."
Dagens middag: Löksoppa
1 stor gul lök
1 msk maizena
Grönsaksbuljong en tärning eller 1 msk.
1 l vatten
Svartpeppar, örtsalt, provencalska örter tex Dragon, Timjan, Basilika, Rosmarin, Mejram, Oregano, Salvia.
Hacka löken och låt puttra i olja strö maizena över den och häll över buljongen under omrörning.
Koka upp och låt sjuda 10 minuter, krydda med salt och peppar avsluta med kryddorna om de är färska så sent som möjligt, torkade lite tidigare.
När man inte har nog
de förtryckta gråter
men ingen tröstar dem,
förtryckaren övar våld mot dem
men ingen hjälper dem.Nu är det ju inte så lyckligt att alla har exakt det de behöver. Det är främst för oss fastan finns tror jag. Just nu har jag allt jag behöver men det har funnits tider när det visst har funnits ett bord, men inget att duka fram på det. Många har det precis så och de saknar dessutom själva bordet. Om vi som har nog under fastan tänker efter: hur mycket klarar jag mig på, vad är precis nog? blir det över till dem som, liksom jag en gång, inte har nog för att klara dagen.
Nu skriver Predikaren om allt våld som vi ser omkring oss. En del av detta våld beror på orättvisor men det är ytterst förenklat att påstå att våldsverkarna alltid är förtryckta. Som en terroristforskare sa: "De mest marginaliserade i Europa är romerna och jag har då aldrig hört talas om romska terrorister." Ändå spelar orättvisor roll för våldet eftersom våldsverkarna så gott som alltid ger sig på marginaliserade människor:
Folk sparkar undan muggarna för romska tiggare. Våldsverkare korsfäster minoriteter som redan föraktas av sina grannar. Judar blir ständigt och jämt offer för terror över hela jorden. Kvinnor misshandlas till döds dagligen i förskräckande antal. Gatubarn mördas av nattpatrullerande självutnämnda poliser. Kolonialmakter ger sig på de koloniserade. Mycket sällan är det en människa med makt som faller offer för våld. Precis som den vise Predikaren säger.
Eftersom fastan är en tid när orättvisor ska utjämnas har kyrkorna alltid fastekampanjer denna tid. Här hittar du Svenska kyrkans fastekampanj.
Dagens middag: Eat Your Greens
1 burk ananas/en färsk ananas
1 äpple
1 apelsin
1 mango,
1 dl alfalfa-groddar, eller vetegräs
50 gr frusen spenat
1 tsk spirulinapulver
1 citron.
Allt mixas och ätes genast.
Det är nog nu
Amazonliljan i full blom just nu
Vårt samhällssystem bygger på missnöje. Vi ska vara missnöjda med allt från dagens rätt på bamba(skolmatsalen) till nyhetsankarets nya frisyr. Men viktigast är att vara missnöjd med sin egen frisyr, sin egen kropp, sitt eget hem, sina egna prestationer, sina egna kläder och sin egen doft. För allt detta kan åtgärdas med köpta prylar. Om vi altid tycker att allt Gud gjort är fult och i felt stund måste vi ju köpa saker för att fixa till dem lite grann. Prylar som snabbt blir gamla och förlorar sin kraft som glädjespridare fyller förråd och soptippar.
Hela systemet skulle falla om vi som har det bra började se att vi har nog. Vi har nog fin frisyr , nog fungerande kropp, nog hemlikt hem, presterar nog, har nog med kläder och nog med doft alldeles av oss själva. "Rik nog som nöjd är" står det ibland på de där broderade bonaderna över kökssoffan i de hem som inte bryr sig om trender här i norra glesbygden. Det är en bra devis för fastan.
Dagens middag: linssoppa:
1 dl röda linser
1-2 vitlöksklyftor
1 burk krossade tomater+en burk vatten
1 gul lök
Mynta
Svartpeppar
Örtsalt
Grönsaksbuljong (en msk eller en tärning)
(barnvänligare om man smaksätter med 1 msk ketchup)
Skölj linserna i en trådsil
fräs löken grovt hackad och vitlöken tunt skivad i lite rapsolja
tillsätt linserna och tomaterna och vattnet+buljong
koka i ca 15 minuter
smaksätt med salt, peppar och rikligt med mynta och ev. ketchup.
Fastan
Nu är det Askonsdag och fastan börjar. Trots att det är en tidig påsk och fasta i år känns det -ÄNTLIGEN!
Själv fastar jag från medier, radioten i mig får vila i fyrtio dagar och bara utvalda bloggar besöks på nätet på söndagar som aldrig är fastedag:
Dagens meny är broccolisoppa så gott och enkelt att man får tid över för annat och blir friskare bara av doften.
2 buketter färsk broccoli el. 500 gr. frusen
7dl vatten
lite salt
lite citron.
Koka snabbt upp broccolin med en nypa salt tills den blir nästan självlysande grön, det går fort-ha koll! Mixa broccolin med ca 5 dl av kokvattnet och lite mer salt. Smaka av med citron och låt folk salta själva vid bordet om de vill ha mer. Allt tar 10 minuter.
Kärlekens väg
Kärleken är ofta smärtsam. Ordet passion betyder först och främst lidande, särskilt Kristi lidande. I nöden prövas vännen säger vi, men egentligen är det inte vännen utan den kärlek vännen har som prövas, Hur mycket energi finns det? Tål vännen lidande och svårigheter kan man räkna med att kärleksenergin finns där. Fungerar det bara när allt är bra då är det något annat.
Jag tycker inte vi ska förakta den som inte står ut när det blir tufft, men det är viktigt att ha lite i reserv från trogna vänner när de där andra inte orkar med. Och jag tror att de reserverna fyller man på genom att älska själv. Kärleksmusklerna stärks när man älskar. Om det så bara är en krukväxt att pyssla om så tränas kärleken.
" Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra:
Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken."
Paulus i I brevet till Korintherna kap. 13
Ensamhet
Att vara ensam är döden för en människa, Vi är födda till gemenskap och kommunikation. Talar ingen med barnet lär det sig inte tala, rör ingen vid barnet dör det även om det får mat, värme och tak över huvudet. Ingen människa kan klara sig på egen hand hur gärna vi än vill inbilla oss att vi kan göra det. Alltid har vi en punktlig busschaufför, en skicklig sjuksköterska, en samvetsgrann byggarbetare eller en flitig skolbespisningspersonal att tacka för våra liv.
Ändå finns en positiv ensamhet som vi alla också behöver. Det går egentligen stick i stäv mot vår natur som flockdjur. Men alla vet att ensamheten är ett livsvillkor om vi ska mer än överleva och fördjupa livskänslan, kanske är det i ensamheten våra andliga behov får sitt tydligaste uttryck. Pascal skrev:
« Tout le malheur des hommes vient d'une seule chose, qui est de ne savoir pas demeurer en repos, dans une chambre. »*
Come Running
Tack, Klaus, för idén och musiktipset!
Att bli sittande ensam och utan Valentinkort i brevlådan
"För den som aldrig fått en ros eller ett kärleksbrev på alla hjärtans dag kan det kännas som ett hån att höra: "Gud älskar dig, Jesus älskar dig." […] Men ändå: Att finnas till är att vara älskad. Det är så.
Att leva, att andas, att ha ett hjärta som slår , är att vara älskad. Det går att omfamnas av denna insikt i stunder av ensamhet och förtvivlan, att somna trygg och lugn värmen från den, i dag och alla andra dagar, jag vet det för jag har varit där."
Som kan illustreras av denna bild av Elva som distraherades av att valla hästarna när Kapten och jag gick ut i skogen tidigt den 14:e februari. När hon upptäckte att matte försvunnit rusade hon i mitt spår tills hon hittade mig. Tänk att det finns någon som så hjärtskärande gärna vill vara med just mig. Tur för mig att du finns och tur för lille Karl att Snobben finns.
Och har du ingen hund, kan du vila tryggt i dessa ord om Gud i Salomos Vishet 11:24:
"Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig gett gestalt åt något du hatade."
Fastlagstider
There's a Certain Slant of Light, Emily Dickinson
There's a certain Slant of light,
Winter Afternoons –
That oppresses, like the Heft
Of Cathedral Tunes –
Heavenly Hurt, it gives us –
We can find no scar,
But internal difference –
Where the Meanings, are –
None may teach it – Any –
'Tis the seal Despair –
An imperial affliction
Sent us of the Air –
When it comes, the Landscape listens –
Shadows – hold their breath –
When it goes, 'tis like the Distance
On the look of Death –
Eftermiddagssol i fastlagstider är en fröjd att njuta av. Fastlagen glöms ofta bort numera men när jag var liten såg min festliga farmor till att fastlagstiden märktes. Fastlagsris med färggranna fjädrar, gula små kycklingar av långhåriga piprensare och färgglada plastägg. Semlor förstås och skidutflykt på fettisdagen. Bruna bönor(som var så svårt att få ner) och korv (som vi barn åt med stor förtjusning). Ofta hade min blomsterälskande farmor tulpaner på bordet under denna tid.
Mamma var till och med så ambitiös att hon blåste ur ägg för att måla och sedan blev det pannkaka och det var en händelse för det var så spännande att se hur den bubblade upp och förvandlades till ett bubblande lavafält i ugnen. Just hos oss med våra kalla långa vntrar var fastlagstiden en tid att glädjas åt. På andra platser i Europa kommer de allra första vårblommorna denna tid och färgglada karnevaler går av stapeln men här börjar vintern bli den ljusa och kalla tid som vi längtar efter under den mörka hösten. På fönsterbrädan börjar gröna skott sträcka sig mot solen som återvänder och skiner genom frostrosiga fönster.
Amazonliljan blommar igen, precis som i november.
Majan in memoriam
Våren 2012 Majan med Chateau i hagen
Så många hästar har jag mött i mitt liv, alla har varit älskvärda på sitt sätt, men bara några få har verkligen besegrat mig totalt. Maja var en av dem. Majan, Ingas fantastiska lilla fuxdam som kunde göra vilka imponerande "moves" som helst när hon var på det humöret men var lite svårare andra dagar. Majan som aldrig gjorde en fluga förnär, inte ens hundar som bet henne i hasorna. Hon var aldrig ute efter att skrämma någon fast hon kunde vara lite skrämmande när energin var för stor. Men själv var hon lättskrämd och ville aldrig vara ensam.
Majan som var så tolerant mot min lilla mobbade ponny så Chateau blev tjock av alla mat hon fick äta ifred för Majan. Majan som blev Chateaus allra bästa bästishästkompis i livet, aldrig har hon haft en vän som Majan; de var som gjorda för varandra. Majan som lärde Chateau piaff och skolgalopp. Majan som lärde Chateau att gnägga hjärtslitande när kompisen lämnar hagen. Majan som lärde min Chateau att prata mycket även med mig. För några dagar sedan tänkte jag att i sommar måste Smilla få vara med henne så hon blir pratsam precis som Chateau för Chateau är tydligen inte lika inflytelserik på Smilla som Majan var på henne.Den gamla klyschan "ett stort hjärta i en liten kropp" var ingen klyscha när man talade om Majan.
Som ni förstår av att jag skriver i preteritum finns hon inte längre hos oss. Det här blogginlägget är ett tack och farväl till en häst som inte går att glömma.
Miss Smilla 31/2 år
Nu har Smilla blivit så stor hon har vuxit ur selen och reflexgrimmorna måste bytas ut. Hon är lugnare i all hantering men busigare i all träning utom promenader med Chateau. Hon är alltså en alldeles vanlig unghäst, men i mina ögon förstås den mest älskansvärda i hela världen.
Chateaus form
Just nu är gamla gumman Chateau i god form. Hur kom hon dit? Mycket pulshöjning i snön naturligtvis men också kombinationen slowfeed-nät och Green guard samt kanel varje morgon för blodsockrets skull. Trogna följare vet ju att det är bekymmersamt med ponnyhullet men nu verkar det äntligen ge med sig och hon är dessutom pigg och kry att rida.
Denna bild visar både hur mycket snö vi har och hur tuff och stark denna lilla C-ponny är.
Fröken Smillas känsla för snö
Chateau håller sig kring stallet och äter vid höförrådet men Smilla tar sig till de olika högömmorna jag slänger ut i hagen och galopperar så snön yr.
Hon följer ofta efter mig när jag skottar också även om hon måste ta sig igenom hela hagen i djupsnö. När hon var liten ettåring fick hon ju vara med på gården när jag skottade men nu är hagen större så jag inbillar mig att hon ändå får en känsla av att hänga med när jag skottar, här bild från en sen kväll förra veckan:
Igår tog Linnea denna bild efter att vi varit ute på byn:
Snörapport
Bland det vackraste svenska språket kan erbjuda är sjörapporten. Poesin i "våghöjden vid Trubaduren" får håret att resa sig i nacken på mig. Snörapporter, är inte lika poetiska, men nu blir det en sådan i alla fall efter veckor av tungt snöfall och stormen Oles framfart i natt. Snödjupet är ca 110 cm mer elelr mindre beroende på hur det har blåst. Min duktiga lilla ponny har varit ute och pulsat i djupsnön ibland fick jag skutta före och ibland kunde jag rida Chateau som skuttade genom snö som var så djup att den nådde mig till anklarna-uppsutten.
Min tuffa ponny tar sats inför skoterspåret som är det värsta hindret att ta sig förbi för två hästar, hundarna däremot håller sig gärna där. Efter en kort tur fick vi vända jag var blöt i svett i alldeles för varma kläder för jag fick ju sitta av titt som tätt och däremellan var det stora galoppsprång som gällde, svettig ridning med andra ord.
Smilla kämpar på bakom oss jag har kapson på för hon går så lågt med huvudet i djupsnö att ändan på grimskaftet blir tungt av snö så i vinter har jag fått ta kapson på. När jag släppte lös henne idag fortsatte hon ändå bara i spåren på mig och Chateau, hon var trött. I bakgrunden syns en svart prick vid Smillas öronspets-det är Kapten som inte ids följa med utan stannar på skoterspåret.
Skogsturen var tung så vi tog en tur längs byvägen i stället, här kommer vi hem när Hr. Bråddjup tog över kameran. Vackert väder var det efter Ole.
Den glada änkan
Giotto såg scenen i templet på detta sätt, Hanna står bakom Symeon, de flesta ikoner målar dock henne bakom Maria. Hon står här med en skriftrulle i handen vilket är en symbol för att hon är profet.
Mitt svar gav naturligtvis upphov till skratt, och gör så än idag, men sedan urminnes tider och ända fram till våra dagar har detta att bli änka varit en sorts livets högvinst för många kvinnor, där hade jag som treåring förstått något. Som änka fick man en frihet som var otänkbar som ogift eller ännu värre gift. I vissa länder blir en änka myndig, åtminstone om hennes söner är små. Så var det i Sverige trots att kvinnor i allmänhet inte var myndiga livet ut. Att bli änka var alltså inte alltid en tragedi utan ett tillfälle att tänka igenom vad livet som självständig ska användas till.
En kvinna som tog till vara sitt änkestånd på ett ovanligt sätt var profetissan Hanna. Hon hade i sin ungdom blivit änka efter sju års äktenskap och sedan fick hon göra det hon helst ville och det var att ständigt vara i templet och utöva sin tjänst som profet med fasta och bön.
Så här berättar Lukas om när Jesus bars fram i templet den första Kyndelsmässodagen:
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
Hanna är en av de friaste människor jag känner till , och den gladaste änkan, och hon har varit ett föredöme för mig sedan jag var barn i att berätta om barnet som ska befria Jerusalem. Ett tydligt tecken på det osynliggörande som alltid drabbat alla kvinnor, men allra mest dem som inte motsvarar förväntningarna på hur en kvinna bör vara, är att Kyndelsmässodagen alltid fokuserar på Symeons lovsång och inte på Hanna som är den första kristna missionären som vi känner till.
Hon är en kvinna som gör något okvinnligt; hon är heltidsprofet i templet i Jerusalem. dessutom är hon över 25, den ålder som kvinnor helst inte ska överskrida och gör de det ska de skämmas och göras osynliga i samhället. Hanna ger inget intryck av att skämmas och hon verkar inte ha något emot att höras i sitt samhälle. Hade hon varit så diskret som 84-åriga kvinnor bör vara hade hon näppeligen kommit med i Bibeln.
Nej, Hanna gör inget för att vara den där perfekta kvinnan som skäms för att hon inte haft den goda smaken att dö ung; hon bara gör det som hon brinner för utan att bry sig om vad "folk ska tycka". Till trots mot förväntningarna på sitt kön och det faktum att hon inte är av Levi stam, prästernas stam i Israel, tar hon tempeltjänst på heltid och livet ut. Gud belönar henne med det stora uppdraget att bli den första som berättar om Jesus i större kretsar. Det var rätt åt henne!
Bach Kyndelsmässokantat får förgylla denna Kyndelsmässodag. Bas-solist: Peter Kooy sjunger Symeons roll. Philippe Herreweghe leder La Chapelle Royales kör och orkester:
Nationalsång
Nationaldagar är sannerligen barocka företeelser. Plötsligt ska alla inom samma streck på kartan smickra varandra en hel dag och yvas över att vara bättre än alla andra utanför dessa kartstreck. I dag firar ett något mindre streckbundet men inte mindre högmodigt folk sin nationaldag. Nationsången är lika storvulen och skrytsam som de brukar vara:
[…] Lapplands släkte, sameätten, obräckt har sen mäktat utstå mördartjuder, slemma köpmän, sluga skattekrävarskaror. Hell, var hälsat, sega släkte! Hell dig fridens rot och fäste! Krigisk fejd har aldrig flammat, aldrig spilldes brödrablodet ibland Lapplands lugna ätt.
Våra fäder övervunno vrånga våldsmän fordomtima, bröder låt oss likaledes strida segt emot förtrycket! Solens söner starka släkte! Dig kan ingen ovän kuva, blott ditt väna språk du vårdar, minnes forntidsfädrens maning: Sameland åt samerna!
Men det finns en nationalsång som är annorlunda så varje nationaldag spelar jag denna världens finaste nationalsång, därför duger den också åt flera länder Tanzania, Zambia och Sydafrika:
Gud välsigne Afrika ...
Hör våra böner,
bevare oss Gud, dina barn
Hör våra böner,
bevare oss Gud, dina barn
Gode Gud, välsigna Afrika
Låt oss våga vara modiga
Ge oss av din ande, mer och mer
Hör oss när vi ber
Välsigna Afrika
//: Hör våran bön /
Helig ande, ge oss helig ande /
Gud välsigna folket://
När dina barn ropar till dig
Svara oss Gud
Hör oss när vi ber
Välsigna Afrika
Led oss hela vägen ända fram
Låt oss känna styrkan av din hand
Låt oss leva trygga i vårt land
Hör oss när vi ber
Välsigna Afrika
Låt oss våga vara modiga
Ge oss av din ande, mer och mer
Hör oss när vi ber
Välsigna Afrika
//: Hör våran bön /
Helig ande, ge oss helig ande /
Gud välsigna folket://
När dina barn ropar till dig
Svara oss Gud
Hör oss när vi ber
Välsigna Afrika
Led oss hela vägen ända fram
Låt oss känna styrkan av din hand
Låt oss leva trygga i vårt land
Hör oss när vi ber
Välsigna Afrika
Symeons lovsång hos Rembrandt
Rembrandt visar hur Jesus är ljuset som ska uppenbaras för hedningarna i denna målning.
Klaus skrev i en kommentar att människorna på medelltidsmålningen av Kyndelsmässodagens evangelium och att Rembrandts bilder visar en helt annan inställning till det stora undret i det lilla barnet.
Måleriets utveckling visar på hur samhällets syn på människor och Gud förändrades och, som jag ser det, kom närmare sanningen. Precis som Jesus säger att den Heliga Anden ska leda oss vidare i sanningen när vi låter oss påverkas av henne och varandra i kärlek.
Här får även Hanna vara med, en kvinna som verkar ha valt att bli nunna när hon tidigt blev barnlös änka.
Jag kommer att tänka på Ordspråksboken där Visheten talar om sig själv så här:
Hör, visheten ropar,
insikten låter höra sin röst.
Hon står uppe på höjderna,
vid alla vägar och vägskäl.
I portarna ljuder hennes rop,
vid ingången till staden:
Människor, jag ropar till er,
jag vänder mig till alla och envar.
Ni oerfarna, förvärva klokhet!
Ni dåraktiga, förvärva förstånd!
Lyssna, ty det jag säger är rätt,
sanna ord kommer över mina läppar.
Min mun säger sanningen,
mina läppar skyr det onda.
Alla mina ord är rättfärdiga,
i dem finns inget falskt eller förvänt.
De övertygar den insiktsfulle,
den som nått kunskap vet att de är riktiga.
Ta emot min fostran hellre än silver,
kunskap hellre än rent guld,
ty visheten är mer värd än pärlor,
inga skatter går upp emot henne.
Jag, visheten, är granne med klokheten,
hos mig finns kunskap och omdöme.
Att frukta Herren är att hata det onda.
Jag hatar högfärd och övermod,
onda handlingar och falska ord.
---Jag älskar dem som älskar mig,
och de som söker mig skall finna mig.
Hos mig finns rikedom och ära,
varaktigt välstånd och framgång.
Mina gåvor är bättre än finaste guld,
mina frukter förmer än rent silver.
Jag går det rättas väg,
rättfärdighetens stigar.
Jag lönar rikt dem som älskar mig
och fyller deras förråd.
Herren skapade mig som det första,
som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan.
I urtiden formades jag,
i begynnelsen, innan jorden fanns.
Innan djupen blev till föddes jag,
när det ännu inte fanns källor med vatten,
innan bergen fått sin grund,
innan höjderna fanns föddes jag,
när han ännu inte gjort land och fält
eller mullen som täcker jorden.
När han spände upp himlen var jag där,
när han välvde dess kupa över djupet,
när han fyllde molnen däruppe med kraft
och lät djupets källor bryta fram,
när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade där han befallt,
när han lade jordens grundvalar,
då var jag som ett barn hos honom.
Jag var hans glädje dag efter dag
och lekte ständigt inför honom,
jag lekte i hela hans värld
och gladde mig med människorna.
---
...den som finner mig finner livet
och vinner Herrens välbehag.
Men den som försmår mig skadar sig själv,
de som hatar mig älskar döden.
Symeon vann livet och det har Rembrandt skildrat så väl i denna målning
Kyndelsmässodagen
Så här tyckte Hans Holbein d.ä (1465-1524)att det såg ut när Jesus mötte Hanna och Symeon i templet
Dessutom föddes farmor Saima 2 februari så kalasandet blev väl lite extra accentuerat hos oss av den anledningen. Farmor, kantorn, föddes alltså denna dag som också är en stor kyrkomusikdag. När jag var liten spelade vi även upp scenen med Jesubarnet i templet i kyrkan och sedan sjöng t.ex. ungdomskören "Nunc Dimitis": "Herre nu låter du din tjänare fara hädan i frid efter ditt ord. Ty mina ögon har sett din frälsning vilken du har berett till att skådas av alla folk. Ett ljus som ska uppenbaras för hedningarna och en härlighet som ska givas åt ditt folk Israel." (Tagen ur minnet så kanske blev något ord fel).
Kyndelsmäss skulle man förr ta ljus till kyrkan och få dem välsignade så de varken skulle orsaka eldsvåda eller ryka för mycket samtidigt som de skulle räcka till nästa år. Ljusstöpning hörde vintern till när utomhusjobben var färre än under sommarhalvåret. Vi tänder ljus i huset här hemma, vi sena tiders kyndelsmässofirare som inte måste hushålla med allt i tolvmånaderscykler.
Men bäst av alla mysigheter denna afton är just Symeons lovsång och alla olika tonsättningar av dessa ord som i Bibel 2000 lyder:
”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.”
Här tonsatt av Arvo Pärt:
Här en version av en tidig favoritkompositör Giovanni Pierluigi da Palestrina:
Och här kan man sjunga med själv i Purcells version: http://youtu.be/nM8s36LE5Fc
Ett sanningens ord till
Paul Simon
Some folks' lives roll easy as a breeze
Drifting through a summer night
Heading for a sunny day
But most folks' lives, they stumble
Lord they fall
Through no fault of their own
Most folks never catch their stars
Drifting through a summer night
Heading for a sunny day
But most folks' lives, they stumble
Lord they fall
Through no fault of their own
Most folks never catch their stars
Klaus bidrag till vår poesisalong, en sångtext av Paul Simon, men hans texter är ju i allmänhet ren poesi.
No Man Is an Island
No man is an island,
Entire of itself,
Every man is a piece of the continent,
A part of the main.
If a clod be washed away by the sea,
Europe is the less.
As well as if a promontory were.
As well as if a manor of thy friend's
Or of thine own were:
Any man's death diminishes me,
Because I am involved in mankind,
And therefore never send to know for whom the bell tolls;
It tolls for thee.
Entire of itself,
Every man is a piece of the continent,
A part of the main.
If a clod be washed away by the sea,
Europe is the less.
As well as if a promontory were.
As well as if a manor of thy friend's
Or of thine own were:
Any man's death diminishes me,
Because I am involved in mankind,
And therefore never send to know for whom the bell tolls;
It tolls for thee.
Mer John Donne om hur vi hör ihop med varandra som svar till era fina bidrag. Lars och Klaus. Mer och mer blir det tydlgt för mig att bloggen är något vi gör tillsammans, ni som läser och kommenterar både här och på annan plats, och jag. Det är en stor glädje för mig.
