Barockbloggen

Soluppgång en oktobermorgon i Björkfors

Något man slapp under barocken var medeltid, jag menar alltså inte den tid som numera kallas medeltiden mellan antiken och renässansen. Jag menar den tid som är lika för samma politiska tidszon trots att soltiden är en annan. Den avslappnade attityden till tid som rådde i Europa innan industrialismens genombrott är något vi alla saknar vare sig vi vet det eller inte.

 

Att leva mot vår biologiska klocka, som vi nästan alltid gör här långt från ekvatorn, påverkar både vår hälsa och vår tidsuppfattning. Tid upplevs som kortare när man sover för lite och omvänt upplevs tiden tydligare och mindre jäktad om man sover tillräckligt mycket. Men detta tillräckligt mycket varierar med ljuset. Just nu borde vi sova mer än under sommaren, men ofta gör vi inte det utan tvärtom tvingar vi oss till vakenhet långt utöver det vi mår bra av så här års.

 

I antikens romarrike hade dagen alltid 12 timmar mellan soluppgång och solnedgång och då åskådliggjordes vinterns större sömnbehov på ett tydligt sätt genom att vintertimmarna var betydligt kortare än sommartimmarna. Tänk om de ljusa timmarna i Kiruna skulle delas i tolv timmar, då skulle åtta timmars arbetsdag vara alldeles lagom även mitt under kaamos/skábmas mörkaste tid. Men det funkar ju förstås inte när man ska ha full bemanning i industrin dygnet runt och nattskiften skulle bli orimliga.

 

Vi blir ju ändå sjuka av skiftarbete, i genomsnitt 15 år förlorar man i livstid som skiftarbetare, diabetes, hjärt-och kärlsjukdomar och MS hänger ihop med skiftarbete. Ju yngre man är när man är vaken på fel tid av dygnet, desto tydligare blir sambandet med dessa sjukdomar, speciellt MS.

 

Tänk om vi alla vågade vara som Alexander, mormorsfar, som aldrig accepterade den nya svenska medeltiden som var densamma för Göteborg och Haparanda. Nej han lät klockan följa soltiden och därmed stod han också och väntade på bussen till jobbet i en timme innan den dök upp. Många andra i mitt barndoms nordligaste Tornedalen var lite mer moderata i sitt motstånd mot överhetens onaturliga påbud och nöjde sig med att ha två klockor en med  finsk tid(som var mycket närmare soltiden) och den andra med svensk. Därav uttrycket "svensk tid" när man ville påpeka att någon ska komma i tid enligt normaltiden.

 

Undrar hur Alexander hade reagerat på att vi vrider klockan fram och tilbaka under året i hela Europa? Ja, jag behöver nog inte undra. Han hade naturligtvis följt soltiden året runt och kanske skulle han till och med som pensionär ha följt den romerska seden att låta vintertimmarna vara kortare än sommartimmarna. Han skulle med all säkerhet ligga i sängen redan nu iaf. Man skulle inte slösa på lyset även sedan elektriskt ljus kom. Och vi behöver alla sömnen så väl nu när kvällarna blir tidigt mörka. Så sov gott!

Efter en vecka med minimalt med tid för återhämtning var det skönt att ta en riktig söndagsvila i stallet:


Först mockning, vi har ett smart släp dit vi forslar gödsel och sedan drar jag det till tippen där de samlar ihop kompostmaterial.

Sedan hämta älsklingen i hagen.

Rykt behövs. Hagarna är som blöta lertag.


Så ett ridpass där vi känner efter att kommunikationen fungerar: sidvärtsrörelser, alla gångarter utan stora krav på samling och lite tramp. Så plötsligt bjuder hon på skolgalopp-men de bilderna blev så supersuddigga att de naturligtvis inte gick att använda. Men mycket beröm fick hon fösrstås min duktiga och samarbetsvilliga tjej!

Rörliga bilder utomhus måste till när man fotar i lite disigt höstljus.
Den vackra ladugården vi rider förbi blev hur fin som helst i detta ljus, men den står ju still:

Spanske 1600-talsmålaren Juan Valdez målade Finis Gloriae Mundi= Slutet på världens härlighet

En sak som gör att barocken fascinerar mig är att människorna som framträder i konst, litteratur alla verkar ta livet på allvar. Inte skymten av postmodernistisk ironi syns i de spår av historien som vi har. Musiken är fantastisk för den togs på allvar, konsten var på riktigt för den togs på allvar. Tidens psalmer handlar om en verklighet upplevd inpå bara kroppen. Madame de Lafayette skriver om La Princesse de Clèves på blodigt allvar. Visst uppvisar texten en lättsam humor och en vass satir märks i vissa partier, men aldrig distanserar hon sig från sin berättelse eller sin prinsessa med kall ironi.

Jag tror att det bland annat kan bero på att döden upplevdes som en realitet mycket mer än idag. I de stilleben som var så populära hos de rika borgarna speciellt i Flandern och Nederländerna ser man både överflödet OCH de ständigt närvarande vanitas-symbolerna. Det var inte bara de ständiga krigen som härjade Europa som gjorde att döden var så påtagligt närvarande. Även det mest fredliga byliv var livsfarligt på ett helt annat sätt än idag. När varje influensa, varje barnsäng och varje klunk vatten kunde innebära att livet plötsligt tog slut var det som om man tog det liv man hade mer på allvar.

Vi kan naturligtvis inte lita på statistik från barocken i dessa frågor men mycket pekar på att självmord var ovanligare än nu, speciellt bland unga. Precis som dagens mer pålitliga statistik visar att självmord i Afrika är mycket ovanligare än självmord bland unga i den rikare delen av världen i vår tid.* Det är som om livet behöver kamp och kontrast för att kännas meningsfullt. En fråga vi som är vuxna med unga omkring oss bör ställa oss är alltså; hur tillåter vi unga att kämpa lagom så de får en känsla för livets värde och mening? Det borde inte vara så att man måste växa upp i misär och ständig livsfara för att vilja leva.

Idag leker ungdomar, och äldre med för den delen, med vanitas-symboler och sitt liv i någon slags tro att de är odödliga och faktiskt kommer att få höra snacket efteråt. Vanitas-symboler som dödskallar är en modepryl utan annat än dekorativ innebörd, som vi lätt kan konstatera vid denna tid på året. Visst kan även detta vara en besvärjelse mot allas vårt oundvikliga slut, men sällan leker cancersjuka människor med dödskallar. De som vet att iivet är kort och döden lång tycks inse allvaret med livet och gör det mesta av livet.

Stöd denna kampanj med att länka från din blogg  eller FB/twitterkonto till denna sida.



* information från socialstyrelsen

Bild från Sofias blogg

Då kan du delta i en manifestation för pastor Jean och andra utvisningshotade på felaktiga grunder tillsammans med bl.a Sofia, Maja, Stefan och andra som engagerat sig i pastor Jeans fall. Så här skriver Stefan och Sofia:

"Lördag kommer jag att vara ute vid Migrationsverket i Märsta klockan 16.00 för en stillsam proklamation. Vi kommer att stå där, be böner, tända ljus och sjunga lovsånger och tänka på våra vänner, inlåsta flyktingar. Särskilt tänka på pastor Jean. Vi blir en salig blandning av kongolesiska kristna, Elimkyrkans medlemmar, flyktingaktivister och alla andra som vill vara med och stödja oss i vår kamp för en humanare flyktingpolitik. Jonas Gardell har lovat bjuda in alla sina vänner på twitter och facebook. Bjud in dina vänner, twittra, facebooka, maila, ring, utmana folk att komma dit på lördag 16.00. Det blir inget offentligt möte utan vi kommer bara att stå där, tända våra ljus, be våra böner, och sjunga våra sånger.

Kan vi skapa en ny folkrörelse?

Stockholmarna demonstrerar för att en 1000-årig ek ska få vara kvar. Media står på kö för att spegla detta. Polisen tycks inte bry sig trots att man inte har några tillstånd att demonstrera så vitt jag vet.

Är en kongolesisk pastor mer värd än en 1000-årig ek?

Orden är Stefan Swärds, och även om jag inte vill ställa träd mot människor – för båda är värdefulla – är det förstås en fråga som anmäler sig när man ser de unga flyktingaktivisterna på Arlanda och de gamla trädkramarna på Östermalm. Bryr sig 68-generationen bara om träd? Hoppas inte."

Hoppfull musik av Antonio Vivaldi för Barock-Olgas älsklingsinstrument; blockflöjt:

Igår fick advokaten möjlighet att söka ny prövning för pastor Jean eftersom det framkommit nya uppgifter genom de dokument som Svenska missionskyrkan gette länkar till och som jag sedan översatt. Ett litet mirakel i sig också. Men fortsätt vara med och tjata, det verkar som om tjatet denna gång gett resultat. Men migrationsverket kan fortfarande utvisa Jean när som helst så vi ska inte slappna av för det!

Gamla Channa från Ukraina har också fått en ny chans genom att Europadomstolen tog upp hennes fall pga protester som bland annat min bloggkompis Sofia och coola Maja varit med om. Vi får hoppas att hon slipper dö ensam i Ukraina på grund av detta. I stället får hon leva sina sista år  hos sina anhöriga i Sverige och dö i frid bland dem som älskar henne. Sofia och Maja fortsätter också kämpa för pastor Jeans rätt till liv.

Sofia har tagit bilden som hon låter alla använda i förbönssamlingar och andra aktioner för Jeans rätt att stanna hos sin familj och församling i Sverige tills regimen i Kongo bytts ut mot en sann demokratisk regim som inte förtrycker sina medborgare.

Kattmamman Modesty fick fyra friska ungar som en hösttröst efter en dag som för mig varit full av möda och sorgliga besked:

"Det är det mirakligaste miraklet jag har varit med om" sa Aron som gjorde upptäckten eftersom han haft som ansvar att titta till Modesty nu när hon gått i väntans tider. Fyra pyttesmå ljuspunkter för mänskligheten, men för oss det mirakligaste just nu, jag nynnar på en av mina favoritjulsånger; "Joy to the World!" fast det är långt till jul.

 

Hela kvällarna översätter jag dokument om alla de galna grymheter staten, lokala makthavare och paramilitära fristående grupper utför mot civilbefolkningen i Kongo och speciellt mot kongoleser som flyttat från Kongo av något skäl och återvänder av något skäl. Det här jobbade jag med i går kväll:
« Rösten för dem utan röst för de mänskliga rättigheterna (VSV) uttrycker sin oro angående att säkerhetstjänsten, både den civila och den militära grenen, fortfarande låter utlänningar med kongolesiskt ursprung och andra kongolesiska medborgare som lever i västvärlden lida.

Det senaste exemplet på detta är till dags dato en brittisk affärsman på besök i Kinshasa, Hr. Georges Botamba Ekofos Golgata-vandring.

Torsdag 2 den juni 2011 mottog Hr. Georges Botamba Ekofo ett muntligt beslut om att han är förbjuden att lämna DR Kongos territorium. Beslutet fick han av en tjänsteman vid Kongolesiska migrationsverket (Direction Générale des Migrations) på den internationella flygplatsen I Kinshasa/N’djili. Tjänstemannen hindrade honom att gå ombord på sitt Ethiopian Airlines-flyg till London, Storbritannien, utan att ge någon förklaring till varför han hindrades att gå ombord.

Efter att han fått reseförbudet beslagtogs Hr. Georges Botamba Ekofos pass, biljett och andra resedokument av tjänstemän vid flygplatsens migrationsmyndigheter (DGM/Aéro innan de bad honom att infinna sig på Migrationsverkets Huvudkvarter i Kinshasa/Gombe fredagen den 3 juni för att där bli informerad om motivet till reseförbudet från DRkongo.

Fredagen den 3:e juni 2011 anmälde sig Hr. Georges Botamba Ekofo vid direktionen vid migrationsverkets huvudkontor (DGM) där han ställdes under bevakning hela dagen utan att bli informerad om varför han hindrats att resa. Kring 20.00 fördes han bort i ett fordon till Departementet för inre säkerhet, underrättelsetjänsten på Rue Baudoin(ex 3Z) i Kinshasa/Gombe där han omedelbart blev fängslad med restriktioner som förbjöd honom att äta, ta emot besök av sin familj, sina advokater och medlemmar i människorättsorganisationer.

Måndag den 6 juni 2011, omkring 3.00, eskorterades Hr. Georges Botamba Ekofo av flera polismän och andra civilklädda poliser med tre fordon till sitt hotell som ligger i Kintambo kommun, Kinshasa, DRKongo. Väl komna till den platsen satte poliserna igång att, utan husrannsakningsorder eller andra fullmakter, att genomsöka offrets rum  från golv till tak innan de förde bort några personliga tillhörigheter bland dem en attachéväska och två brittiska flaggor...

Det framgår av informationen som nått VSV att det finns en lista över utlänningar med kongolesiskt ursprung och kongoleser som bor utomlands, avsedd för att spåra och arrestera dem när de någon gång vistas i DR Kongo.

VSV fruktar att säkerhetstjänstens stigmatisering av kongoleser boende i utlandet och utlänningar med ursprung i Kongo, har till syfte att utgöra en repressiv maktapparat. En maktapparat som inrättats som ett svar på aktioner utförda av kongoleser i diasporan mot vissa kongolesiska myndigheter under deras vistelser i Europa.

Dessutom, ser vi att man fortsatt använder tortyr och grym och förnedrande omänsklig behandling på häkten i RD Kongo, VSV fruktar för Hr. Georges Botamba Ekofos liv och fysiska och psykiska integritet. »

Jean Kabuidbuidi sitter fortfarande i förvar och polisen ljuger medvetet om när han ska utvisas för att aktivister inte ska hinna dit och bjuda passivt motstånd. Av någon anldning tycks offentlighetsprincipen inte gälla på dess förvar som på alla sätt påminner om death rows i amerikanska fängelser. En för mig okänd pilot som vägrade låta planet lyfta när polisen försökte skicka ut honom mitt i natten, bör nämnas. Modigt gjort av piloten, fegt av polisen. TV 4 har nu uppmärksammat fallet och vi hoppas att de dokument som migrationsverket vägrar översätta nu ska läsas av dem, de skickas till Jeans advokat allt eftersom.

Kongofloden med tillflöden, det är en stor sorg att detta vackra land så ska slitas sönder av onda människor

Riv300 gr. rödbetor, 100 gr.rotselleri, 300 gr. morötter eller gulbetor.
Krydda med svartpeppar, örtsalt, timjan och 1 dl dill. Klippt persilja kan man också ta om man har det.


Blanda i en hackad gul lök och tre ägg (vi har förstås  motsvarande mängd äggersättning).



Stek de härligt röda biffarna i rapsolja och servera med vitkålssallad med fransk senapsdressing.

SUPERGOTT, nyttigt och billigt!

Tidig morgon i höstsolen med en pigg ponny, då är det perfekt att leva.

1. Släng ut allt ur bilen, inklusive alla stolar i baksätet.


2. Fyll det utökade bagageutrymmet med spånsäckar.

3. Töm spånsäckarna i stallet för vinterns spånbehov.

4. Dammsuga och såpskura bilens inredning i tre timmar.

5. Som ny igen!

6. Återstår bara att sortera och sätta tillbaka saker på sina rätta ställen.

Städa stallbilen-lätt som en plätt!

De flesta hundar vill gosas inte bitas.

De flesta barn tar väl hand om kaniner och andra djur. Barn som plågar djur är tragiska undantag.

De flesta grannar håller fred med varandra, krig är katastrofala undantagstillstånd.

De flesta eldar värmar, lyser upp, kokar vatten och lagar mat. Eldsvådor är enstaka olyckor.

Tack Ceri för inspiration till denna bloggpost.

 

Min bloggkompis Sofia Lilly Jönsson har bilder från demonstrationen mot utvisningen av pastor Jean och 91-åriga Channa från Ukraina. http://sofialillyjonsson.wordpress.com/2011/10/19/marsta-och-arlanda-tisdag-18-oktober-2011/http://sofialillyjonsson.wordpress.com/2011/10/19/marsta-och-arlanda-tisdag-18-oktober-2011/

Utvisningen av den 91-åriga gamla damen stoppades tack och lov! Hennes fall ska prövas i Europa-domstolen. Pastor Jean väntar i förvaret på att Kongo vill ta emot honom.

H-f undrar om hur det går för pastor Jean från Kongo. I nuläget ska det demonstreras i Stockholm hela dagen:
"En del aktivister planerar att under tisdagen bege sig till Migrationsverkets flyktingförläggning i Märsta där pastor Jean sitter inlåst. För en demonstration som ska pågå resten av dagen. Som en sista åtgärd för att få stopp på transporten av honom därifrån till Arlanda flygplats. Vill man stödja aktionen är det mötesplats 12.00 vid Märsta pendeltågsstation. Kan man inte komma redan då, så går det bra att ansluta sig senare under eftermiddagen. Migrationsverkets anläggning ligger cirka 15 minuters promenad från pendeltågsstationen."

Nu säger källor inom polisen att utvisningen kommer att ske "en annan dag/natt"-typisk taktik för att slippa uppmärksamhet. Offentlighetsprincipen gäller tydligen inte migrationsverket.

Dagen har pckså en artikel om Jonas Gardell och Stefan Swärd som tillsammans skrivit ett upprop som de hoppas ska publiceras idag i olika tidningar och medier.

Jag fortsätter med att ropa till Himlen "Kyrie Eleison" Herre förbarma dig. Ingen från migrationsverket har idats svara på mina brev. Men jag skickar ett idag igen. LÅT DEM INTE SOVA LUGNT!

Lycka är att gå ut och göra de första spåren i den första snön. Eller att ta en promenad i den kyliga oktoberkvällen under fullmånen med en katt i följe som med ojämna mellanrum kommer upp i min famn och spinner förnöjt tills han blir less och vill gå själv igen.

Denna minus en dag, alltså 11 oktober, fast för många år sedan, snöade det i Kiruna och en mycket lycklig mamma log i det mest fridfulla rummet någonsin och såg på sin vackra nyfödda dotter. Snön föll så stilla och rummet var fullt av nynnande änglar. Just då förstod jag precis hur psalmen "Stilla natt" kom till. Och nu faller den första snön över Björkfors precis som den där lyckomorgonen för länge sedan som för att påminna om att lyckan finns.

Sedan blev det mindre lugnt med vilda h-f men lika mycket lycka finns det kvar. Jag är så glad att hon är född!

Pastorn för Stockholms kongolesiska församling, Jean Kabuidibuidi, hotas av just detta. Under sina 8 år i Sverige har han predikat mot regimen och krigen i hemlandet. Dessa predikningar har spridits via You tube och han är just därför en respekterad, men också hatad person, i Kongo.

På migrationsverket sitter nu någon tjänsteman som lyfter högre lön än någonsin en gymnasielärare kan få och gottar sig åt att denne regimkritiker sitter i fängsligt förvar för att sändas tillbaka till Kongo, och en högst sannolik plågsam död, den 18 oktober. Denna någon med den höga lönen sover antagligen gott i natt för man kan ju alltid skylla på lagar och regelverk.

Men jag VET att bakom varje tillämpning av lagar finns en enskild människa och tar man sådana här hjärtlösa beslut har man antagligen ett helt bortbränt samvete efter åratal av likartade ärenden där man skiter i alla man sänt till en säker död, eller "försvinnanden" som det brukar heta. Det retar mig mer än Juholts bedrägerier att dessa anonyma kontorsnissar ska kunna sova gott och skylla på lagstiftarna och lyfta hög lön och sedan pension på skattebetalares bekostnad.

Jean Kabuidibuidi har fru och tre barn från 4 år och neråt. Snart är de änka respektive faderlösa pga av en nisse/a med kostym och god nattsömn på migrationsverket. Låt inte denna person sova ifred-mejla migrationsverket (ange 9885255 som ärendenummer )och påminn honom/henne om sitt personliga ansvar-de lyfter inte lön för att den pyttelilla minoritet som röstar på Sverigedemokraterna ska må bra, de lyfter hög lön för att tillämpa en lagstiftning som på pappret är ganska generös mot politiska flyktingar.

Kanske kan dessa människor få någon slags kontakt med en liten rest av sitt samvete och tänka om i detta fall åtminstone för att slippa tjatet. Det kan rädda livet på Jean Kabuidibuidi.

La Dauphine Mona

Så här skrev jag häromdagen:

 

*Tips från Emanuels blogg

Denna tid kallas som sagt var för Brittsommar pga Sveriges enda riktiga kanoniserade helgon, Birgitta, som förövrigt också är ett av Europas speciella skyddshelgon.

Denna tid ger dock i år mer intrycket av att vara britt-sommar, dvs en sommar med brittiskt väder. Det regnar och dimmar och vindar hela tiden. Det gör att hästarnas plaskar runt i hagar som ser ut som skyttegravar i Flandern i en film om första världskriget.

Så här ser därför min ponny ut, varje dag!! Suck!

Men jag ska inte klaga, just idag tog lågtrycken från de brittiska öarna paus, som syns på bilderna ovan, och Majan, Inga och jag tog en härlig tur till havet i härligt höstväder. Men då glömde jag kameran i stallet.

När den heliga Birgitta flyttade till Rom fascinerades hon av det härliga oktobervädret under vinskörden i södra Italien. Hon tänkte då på sitt gamla hemlands trista höstvinter i oktober och bad till Gud för att vi skulle få en sista smak av sommar just i oktober. När så Birgitta befordades till härligheten den 7 oktober lät Gud hennes bön gå i uppfyllelse just kring denna dag. Därför kan vi än i dag vid denna tid på året njuta av Brittsommarväder. Dvs. sol och varma dagar med lugnt och torrt väder just innan vintern definitivt tar över.

En söt liten historia, men tyvärr inte alls sann. Hela norra halvklotet har njutit av Brittsommar långt innan Birgitta ens föddes. I Amerika, där man inte kände till Birgitta förrän ett halvt millennium efter hennes död, kallas denna tid av högtrycksbetonat väder och milda vindar för indiansommar eftersom indianerna då drog nytta av finvädret till att dra ut på jakt för att fylla vinterförråden med hudar, torrkött och andra förnödenheter.

Just nu regnar det mest, men så fort det bir en glipa mellan molnen är det brittsommarvärme i luften. I hela Sverige har oktober månad börjat med temperaturer långt över det normala. 24 grader rapporterades från Delsbo i veckan. Just nu hotar dock en höststorm norrlandskusten och regnet öser ner i höstmörkret.

I morgon är Birgittas dag och min älskade lilebrors födelsedag-så för mig spelar den yttre temperaturen liten roll. Varje 7 oktober är sommarens vackraste dag för mig för då minns jag hur underbart det var att bli storasyster till världens vackraste lilla baby-min lillebror  Micael. Lika vacker, men betydligt större, är han nu när han begår årsdag. Och storasyster sjunger som hyllning till honom "han kommer med solsken till mig"-oavsett vad SMHI rapporterar.

Lillebror en sommar för länge sedan när han spelade gatuteater i Kiruna. Han gestaltar förstås Jesus som här blir korsfäst.

Man kan fråga sig varför vi människor i alla tider har tillåtit en liten elit i samhället att, för dyra pengar, leva ett sådant där symboliskt liv som La Princesse de Clèves och kronprinsessan. När man läser romanen är det inte svårt att förstå att det var i Frankrike den första revolutionen som vände sig emot det galet utsvävande hovlivet på fattiga massors bekostnad, startade. Men på vilket sätt har egentligen något förändrats sedan dess? Förutom att den skriande fattigdomen numera flyttats utanför Europas gränser?

Premiärminister Berlusconi flirtar vilt med vackra småflickor. Frankrikes regent, president Sarkozy har gift sig med en underskön fotomodell och rocksångerska. Hela Hollywood vimlar av skådisar som lever ett helt symboliskt liv och de har alla valts ut på grundval av sitt vackra yttre. Till och med i den lilla fredliga nationen Sverge finns ett kungahus med vår Madame la Dauphine/kronprinsessan som lever dyrbart endast för att representera och symbolisera detta lilla land som inte haft krig på 200 år. Men ATT vi fortfarande har det som i Frankrike på 1550-talet är ju inte någon förklaring till VARFÖR det är så.

Jag önskar att vi kunde nöja oss med att läsa om detta ovärdiga och kostsamma liv i romaner och låta det försvinna i historiens museala kammare. Tänk om vi vågade leva fullt ut själva utan vackra idealmänniskor att skvallra om och jämföra oss med-för att allltid inse att vi vanliga inte duger. Det vore också bra för samtliga statskassor om de som har makten verkligen bara styr landet som de blivit valda till och slutade kasta bort skattemiljoner på lyxliv och slott.

Men tyvärr verkar allt gå åt motsatt håll. De svenska partierna byter partiledare på löpande band och en partiedarkandidat behöver inte längre ens ha varit medlem i partiet i fråga, det gäller bara att vara känd. Eller varför försöker man annars övertala Lars Adaktusson att ta över styret av KD? Och i vänsterpartiet anses den som de flesta medlemmar vill se som ny ledare, Jonas Söstedt 47 år, vara för gammal för att passa i media. Rynkor gör sig kanske inte på bild-men borde inte livserfarenhet vara mer meriterande för en partiledare än att man är photogénique?

Trevligt vore det också med mogna människor vid makten som inte behöver omge sig med vackra människor av båda könen för att demonstrera sin överhöghet? Ja, tänk om det kunde bli så att valda ledare såg sig som medborgarnas tjänare? Och tänk om vi röstade på människor med denna inställning i stället för på dem med den starkaste utstrålningen eller kvickaste svaren i debatterna? Tänk om vi röstade på sådana som Dag Hammarskjöld i stället för sådana som Berlusconi?

Att läsa språk på universitetsnivå är en sådan lyx. Jag förstår varför överklassen i det längsta höll detta för sig själva. Tänk, samtidigt som jag drar in kompetens och högskolepoäng roar jag mig med att läsa de stora mästerverken.

Den heliga Mikael målad av Raphael

I Bibeln beskrivs alla änglamöten som skrämmande. Änglarnas vanligaste replik är "var inte rädda". Det verkar alltså som om alla som mött änglar blivit rädda som första reaktion vilket talar för att änglar inte är små knubbiga bokmärkesprydnader.

Änglar har på sistone fått en renässans. De har väl länge varit ganska populära speciellt i barnsammanhang: "Det går en ängel kring vårt hus..." läste ju Kajsa Kavat och hennes mormor varje kväll. En bild av trygghet när ingen annan trygghet finns. En ängel som håller vakt kring huset bör ju se ut som en Mikael-ängel för att ingjuta den trygghet man behöver under nattens mörka timmar i djup sömn så jag föreställer mig en sådan ängel som vandrar kring Kajsa Kavats mormors lilla stuga i fattigkvarteren.

Men så finns ju den där ängeln vid vår sida, den ängeln får gärna vara stark, men inte skrämmande. Ulf Nilsson har skrivit en bok som jag och barnen älskar att läsa vid läggdags, den heter just "En ängel vid din sida". Läs den! Passar lika bra för vuxna som för barn, en underbar allåldersbok som tar upp de stora och svåra frågorna i livet men utan att skrämmas.

Den heliga Mikaels dag är en härlig dag på kyrkoåret. Ängladagen, som så ofta kommer med fint oktoberväder. Det är ju denna tid som kallas Brittsommar hos oss och indiansommar i Nordamerika. Så kallas perioden eftersom det brukar vara högtrycksbetonat och torrt väder med varma dagar så här års. Amerikas urinnevånare utnyttjade detta fina väder till att dra ut på jakt för att fylla vinterförråden med torkat kött och värmande hudar och fällar.

Mikaelidagen var i Norden startskottet för vinterhalvåret och denna vecka var statare, pigor och drängar fria att byta husbondfolk och lediga i några dagar för flyttbestyr och fest, i Tornedalen kallades detta römppäviikko. Numera firas römppäviikko i Pajala med stor baluns och det var nog ganska mycket av karnevalskänsla över denna vecka förr också. En av karnevalstraditionerna är ju att man ställer den sociala stegen på huvudet så tjänstefolket hade makt över sina herrar och just när ett nytt avtal ska skrivas har ju tjänstefolket en viss makt.

Mickelsmarknad i Stockholm ca 1750

Hela september har det regnat och varje helg har varit uppbokad till aktiviteter som inte inbegrep min häst. Men nu kom en lördag utan bokningar och ett strålande väder. Madde kom också på besök för att prova på hur man rider en liten ponny som rids akademiskt med kraftskapande ridkonst. Hon tog cykeln till ridbanan och Majan och Inga följde också med. Vi drog alltså som en liten procession genom byn i solen.



Först gäller det att få koll på hur man rider med dubbel tygel. Stångtygel för samlingen och tränstygeln för böjningen och fjärilslätta, men exakta hjälper med fingrarna.


Så ska man sitta still, men påverka med sitsen och vara avspänd, men med tonus...hjälp vad mycket att tänka på!






Men det är kul när kommunikationen börjar fungera. Till slut blev det till och med några steg i piaff.



Mycket att prata om och fundera kring på väg hem från ridpasset

Jag inser varje gång den som ridit konventionellt får möta kraftskapande ridkonst och testa på hästar som ridits på detta sätt, hur bra det här ridsättet är. Hur lugnt och fint man får kontakt med hästen, hur rimligt ryttaren lär sig använda sin egen kropp. Ja, hur harmoniskt, balanserat och rätt allt blir när man rider kraftskapande i stället för energiförbrukande.

St. Franciscus som Jusepe Ribera föreställde sig honom 1642

Såg tillsammans med vännen Nia en intressant realityserie i somras. En kyrkoherde som hoppat av ett ekonomikst blomstrande liv som copywriter i den lönsamma reklambranschen. Nu skulle han gå ett steg till mot ett enkelt liv och att leva utan pengar i den helige Fransiscus efterföljd. På många sätt nådde han verkligen långt mot målet att bli fri. Men hela vägen fram kom han inte.

Hans försök att leva helt utan pengar stöp på bilberoendet. Precis så är det för mig. Kunde jag bara bli av med den fotbojan skulle mitt liv vara oerhört enklare och billigare. Hur kan vi ha byggt ett samhälle som helt bygger på privatbilismen när den är så skadlig för allt och alla? Den är dyr för den enskilde och dödar fler människor direkt och indirekt än någon annan företeelse i samhället. Den vräker ur sig giftigheter medan den fungerar och förbrukar jordens knappa fossila bränslen. När den inte fungerar kpstar den ännu mer i pengar och stress. De fossila bränslenas förbränning vet vi ju också är huvudorsaken till växthuseffekten och klimatförändringarn på jorden.

Affärer i byar måste lägga ner för folk tar bilen till stormarknader miltals bort. Jag har drygt en mil till närmaste affär pga av denna galna trend. Jag försöker vara köptrogen där för att slippa åka ännu längre. Och även om det är lite dyrare i affären vinner jag ju enormt mycket på bensinbesparingen. Till denna affär kan jag ju faktikst cykla under barmarkstiden.

Jag försöker också cykla till min älskade häst, men vägtrafiken gör att jag inte vågar dra med mig barnen varken i cykelkärra eller på barnstolen sedan IKEA öppnade är trafiken på E4an brutal även på helgerna och någon cykelbana, eller ens bred vägren, existerar inte. Dessutom tar det tid-som vi ju aldrig har eftersom vi måste jobba så mycket för att betala den där bilen som ska spara tid till oss. Sa någon Moment 22?

På olika sätt försöker jag åtminstone minimera bilresorna men utan bilen ingen häst, inget jobb, ingen skola för barnen. Kollektivtrafiken går bara åt ett håll på morgonen och åt andra hållet på kvällen och om mitt liv går i en annan takt och riktning är det omöjligt att leva där jag bor.

Visst jag kan flytta. Jag kan ta det där roliga, välbetalda heltidsjobbet i stan och avliva min häst för där finna inga möjligheter att ha häst. Vi kunde som familj tränga ihop oss i ettan utan dusch och skjuta katterna. Då skulle vi klara oss utan bil för där kan man alltid gå till affären, skolan och häst skulle jag ju inte ha ändå.

Men- det låter barnsligt och drastiskt- varför skulle jag då leva? Chateau och katterna är mina familjemedlemmar. Om jag inte hade barnen skulle livet bli ack så okomplicerat och om jag slapp dra runt på min make och mina föräldrar och mina vänner. Javisst, allt blir enklare om man inte beöver ta hänsyn till någon annan. Men hur kul är det? Vad är livets kärna? Hur lever man enkelt OCH lyckligt?


Barock-Olga kör bil-alldeles för mycket! Här på väg till stallet.