Barockbloggen -

Bra betyg

Ibalnd rider någon annan min fina flcika Chateau och det 'r underbart att få höra att hon är lika fin att rida som Majan och dessutom blevd enna ridtur det bästa Linda gjort i år. Det känns som ett bra betyg för att ridningen fungerar och att Chateau mår bra av den.

2013-12-26 @ 20:15:00 Permalink Barockridning Kommentarer (2) Trackbacks ()

Barbackahäng

Nu börjar Aron hänga på Smilla utan sadel och hon bryr sig bara om godis. härligt med en häst som är så trygg med alla våra upptåg.

Bra också med en liten och lätt kille som kan klänga på Smilla så här i början av hennes karriär som ridhäst. särskilt som hon uppfattade detta som ett hästpilatestrick vi brukar köra som är alldeles tillräckligt tungt utan någon på ryggen.

2013-12-26 @ 02:28:00 Permalink Barockridning Kommentarer (2) Trackbacks ()

Julens magi

En elev skrev i en julnovell om julens magi att den kommer sig av att vi firar Jesu födelse nu och den eleven har naturligtvis så rätt. Det är ju för att skaparen själv blir en del av skapelsen som alla gränser överbryggas. Klaus skrev om att djuren kan tala männsikospråk på julnatten precis som solen kan dansa på Påskdagens morgon.

Mina djur är liksom jag ganska pratsamma året runt men nog tycker jag kommunikationen har fungerat särskilt bra nu i jul. Här några bilder från en promenad med vännen Linda och hennes sambo Thomas. Mycket kommunikation krävs för att en sådan här promenad ska bli en trevlig och avspänd händelse när så många ska fungera ihop och två är nya i gänget.

Elva behöver lite mer tydlig kommunikation i sådana här grupper: Hanna läser lagen för henne och sedan är hon exemplarisk.

Det är fantastisk miljöträning att ge sig ut på julpromenader. Våra djur är coola de är vana vid Aron och då är inget riktigt skrämmande:

Trevligt är det att fingå en av de fridfulla juldagarna:

Här syns också hur kommunikationen fungerar mellan oss vi går alla i takt med samma ben fram samtidigt.

2013-12-25 @ 23:03:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

God jul

Barockbloggens måtto "more is more" gäller också för familjestorleken och all kärlek jag vill sända er mina kära följare! All julefrid och julefröjd önskar vi er alla från oss alla i norra glesbygden. Katterna ville inte vara med på bild, men Modesty smög i alla fall fram när hästarna gått ut i hagen:

2013-12-25 @ 20:58:00 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

När juldagsmorgon glimmar vi vill till stallet gå

I skogen, spåret går upp på stallbacken. En liten byggnad med en dörr på glänt. Psalmförfattaren Lydia står i stalldörren och öppnar för alla som vill in, för det här stallet är som ett senapskorn, väldigt litet på utsidan men stort på insidan. Där ryms alla som vill in, så det är bara att kliva på. Här är redan alla kalenderflickorna; Audrey Hepburn exempelvis, hon ordnar med aktiviteter för alla barnen och de är många.Bara Sankta Cripina har med sig en ansenlig barnaskara. Pojkarna från Kenya spelar basket med en alldeles ny boll Lilja och Volodja har skänkt den till barnet i krubban men de har inget emot att pojkarna från Kenya spelar med den och de är förstås med.

Vid fönstergluggen står Sankta Angelika och leder en ursulinerstråkensemble där Ilona spelar cello, de ackompagnerar Mahalia Jackson som sjunger "O helga natt" med änglar som bakgrundskör . Sonja Marmeladova kysser stilla sin Raskolnikov och ler mot dem. Där kommer Pocahontas med rostad majs och popcorn till barnen och bredvid henne står Máttaráhkka Rebecca med vattenkruset, det är hon som vattnat åsnan, oxen, fåren och de två hästarna från Lappland.Fyra Marior och Tomas Naturvetenskaparen lagar kvällsvard till hela sällskapet med Marta som chefskock och alla låter sig väl smaka efter nattens händelser, speciellt herdarna äter som om de aldrig sett mat förr.

Stallet badar i ett milt rödgult sken. Det är Julia Aurelius som har hängt en adventsstjärna i stallgluggen, den sprider sitt milda ljus över alla de församlade och den lille som sover helt lugnt i krubban. Nära den sitter Esau, Bang, Jesaja, Selma Lagerlöf och Bertha von Suttner och samspråkar lågmält om fredens möjlighet. I samma hörn står Beatrice och Lucia pratar om hur de ska rädda ytterligare människor som liksom Dante gått vilse i självtillräcklighetens mörka skogar med någon ny kreativ idé, medan Johannes döparen kommer in med ett fång ved till stallets kamin. Intill den ligger fyra katter från den nordliga glesbygden och bredvid vakar en border collie och en sennenhund.

Anna av Ryssland kokar te på en samovar tillsammans med Anna av Danmark, de är bra på te prinsessorna från Norden. Men särskilt majestätiska ter de sig inte när de då och då kastar den förlupna basketbollen till sina barn som är med i stimmet kring basketkorgen, de ser däremot mycket lyckliga ut. Den mest majestätiska i stallet är den högreste Nelson Mandela som just bytt på det lilla Jesusbarnet och nu lämnar honom till mamma Maria för att ammas. Bredvid hennes sitter Josef i höet. Och i Josefs famn, närmast krubban, sitter en liten irländsk gosse och mumsar på Pocahontas popcorn. Han har kommit hem.

"Här har arken strandat , tungt med sin last av frid."

2013-12-25 @ 19:10:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (6) Trackbacks ()

Julafton- den hemlöse föds för att bereda rum

Dörren till ett eget rum står öppen, det är därför det inte är elak ironi att säga god jul till en hemlös. Just för den hemlösa, den som längtar efter ett eget rum, är julens budskap ett glatt budskap. I Betlehem har arken strandat skriver Ylva Eggehorn i en dikt. Det fanns inte rum för Jesus att födas i härbärget utan han fick födas som en hemlös i ett stall bland djur och de första som kom på pyyhinpirtti var herdar som bodde med djuren ute på marken. Skapelsen enas kring sin enda rättmätige ledare och det är ett nyfött barn, hemlöst barn med blodig navellinda.

Jesus föddes som hemlös, hyllades av hemlösa men han kom för att ge oss alla ett eget rum som han sa sin sista kväll med lärjungarna: "I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?" Här , Crispina, kommer barnen in.

God jul!

2013-12-24 @ 00:21:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (3) Trackbacks ()

Väderlek

I vinter leker vädret med oss i de djupa skogarna mer än vanligt. Ena dagen minus 25 mitt på dagen:

Andra dagen regn elelr blötsnö som faller hinkvis och metervis över oss:

Så fryser detta till och nästa tur med hästarna blir ett styrkeprov i slowmotion-galopp för att alls orka genom snön. Då är det skönt att variera med skritturer på plogad väg som omväxling:

Man kan säga med fog att vädret ger oss en omväxlande ridning och träning och det verkar fungera bra för Chateu är i fin form och Smilla börjar muskla på sig hon med.

2013-12-23 @ 16:44:00 Permalink Barockridning Kommentarer (2) Trackbacks ()

Jesajas ord om barnet i krubban

Rysk ikon från tidigt 1700-tal av profeten Jesaja

Máttaráhkka Rebecca fick aldrig höra hur Esaus namne Jesaja profeterade om hennes ätting långt i framtiden som skulle ställa till rätta det som blev fel när hon lade sig i hur Gud skulle uppfylla löftet om Jakob. Men idag kan vi läsa ur Jesaja bok:

Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
Du låter jublet stiga,
du gör glädjen stor.
De gläds inför dig
som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
Oket som tyngde dem,
stången på deras axlar,
förtryckarens piska
bryter du sönder,
som den dag då Midjan besegrades.
Stöveln som bars i striden
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
[…]
En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,
ett skott skall skjuta upp ur hans rot.
Han är fylld av Herrens ande,
vishetens och insiktens ande,
klokhetens och kraftens ande,
kunskapens och gudsfruktans ande.
Han dömer inte efter skenet,
skipar inte rätt efter rykten.
Rättvist dömer han de svaga,
med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.
Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,
de ondas liv blåses ut av hans tal.
Rättvisan är hans bälte,
troheten bär han kring livet.
Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet
och en liten pojke vallar dem.
Kon och björnen betar tillsammans,
deras ungar ligger sida vid sida.
Lejonet äter hö som oxen.
Spädbarnet leker vid ormens håla,
ett barn sticker handen i kobrans bo.
Ingenstans på mitt heliga berg
skall ske något ont eller vrångt,
ty kunskap om Herren skall uppfylla landet,
liksom havet är fyllt av vatten.
En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam,
ett skott skall skjuta upp ur hans rot.
Han är fylld av Herrens ande,
vishetens och insiktens ande,
klokhetens och kraftens ande,
kunskapens och gudsfruktans ande.
Han dömer inte efter skenet,
skipar inte rätt efter rykten.
Rättvist dömer han de svaga,
med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet.
Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg,
de ondas liv blåses ut av hans tal.
Rättvisan är hans bälte,
troheten bär han kring livet.
Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet
och en liten pojke vallar dem.
Kon och björnen betar tillsammans,
deras ungar ligger sida vid sida.
Lejonet äter hö som oxen.
Spädbarnet leker vid ormens håla,
ett barn sticker handen i kobrans bo.
Ingenstans på mitt heliga berg
skall ske något ont eller vrångt,
ty kunskap om Herren skall uppfylla landet,
liksom havet är fyllt av vatten.
 
 

2013-12-23 @ 08:01:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (4) Trackbacks ()

Adams julsång- Lovsång för födelsen

När jag hörde denna julsång på radion som barn hörde jag att den hette "Adams julsång", någon hallåa läste Adam som förnamnet på svenska och det fastnade i mitt huvud. I mina tidiga tonår ägnade jag julen åt att sitta på mitt rum med en egen riktig gran som jag hade levande ljus i. Mitt rum var kallt och granen frodades precis som mina krukväxter men jag satt med fingervantar och täckbyxor på för att inte frysa när jag tecknade scener ur Jesu liv: när Maria och Josef kom till Betlehem i kallt ösregn, herdarna som blir förskräckta av änglakören och Adam och Eva som sjöng "O helga natt."utanför Paradiset. Ja, för jag trodde att det var en sång som va tänkt att ligga i Adams och Evas munnar efter att Eva fått profetian om Jesus som skulle födas av bara en kvinna, utan en man inblandad. Jag tänkte mig att det kunde passa med en sådan sång just då. Allt krig och förtryck som kommit in i skapelsen genom deras beteende skulle rättas till och besegras av kvinnans barn: "Folk fall nu neder och hälsa glatt din frihet! O helga natt du frälsning åt oss gav!"

Jag hade dock missförstått. Egentligen var det ett franskt efternamn på kompositören som radiohallåan uttalat fel. Det var inte en sång tänkt att sjungas av Adam och Eva utan en sång tänkt att sjungas av kristenheten. På franska kallas den oftast "Minuit Chrétiens"(Midnatt, kristenhet) för det är så den börjar. Den skrevs av en vinhandlare från en liten stad i Frankrike, Placide Cappeau, medan han var på resa i en skramlig och skumpig diligens 1847. Han kallade den för "Cantique de Noël"= Julens lovsång/Lovsång för födelsen. Den var tänkt som en dikt till hans församlings julfirande men han kände själv att detta var något extra så han tog med den till sin vän kompositören Adolphe Charles Adam som gjorde den pampiga romansmelodin till dikten och tre veckor senare gjorde den succé på midnattsmässan i Cappeaus hemförsamling.

Den blev genast populär i franska katolska kyrkor men när Cappeau trädde fram som socialist och det visade sig att Adam var jude tog det antisemitiska och socialistförskräckta franska kyrketablisssemanget sin välsignelse från sången och den kunde ha försvunnit i glömskans dunkla vrår om det inte vore för den nya världen och det nya folk som Pocahontas blivit förmoder till: amerikanerna! En fransyska sjöng den på en mottagning i USA tio år efter uruppförandet och den amerikanska författaren John Sullivan Dwight blev gripen och skrev snabbt en engelska text till den. Speciellt raderna :

Le Rédempteur a brisé toute entrave:

La terre est libre, et le ciel est ouvert.

Il voit un frère où n'était qu'un esclave,

L'amour unit ceux qu'enchaînait le fer.

Sullivan Dwight var abolitionist (mot slaveriet) och dessa rader var ju så perfekta i den kamp som fördes av kristna mot männsikor som ansåg sig vara goda kristna och ändå var för slaveriet. Han översatte dessa rader nästa ordagrannt:

The Redeemer has broken every bond:

The Earth is free, and Heaven is open.

He sees a brother where there was only a slave,

Love unites those that iron had chained.

Även i USA blev sången en succé och tillsammans med Harriet Beecher-Stowes Onkel Toms stuga blev "O Holy Night" de litterära verk som lyckades vända opinionen till att avsky slaveriet i stora delar av USA. Jag tänker på máttaráhkka Rebecca och hennes namne Pocahontas/Mataoka/Rebecca när jag hör sången. Jag tänker på hedningen Cappeau och juden Adam som ättlingar till Esau och Jacob som tilllsammans skrev denna sång om frihet och fred. Lite namnhistoria kan hjälpa oss att förstå hur dessa två, sig själva ovetandes, på många sätt liknar Rebeccas söner: Esau är samma namn som profeten Jesaja (han kallas ibland just Esau) och ingen profet har tydligare talat om fredsfursten och det fredens rike som han skall instifta än Jesaja. Namnet betyder dessutom ungefär "Guds räddningsplan/Guds frälsning". Esau blev förfader till de folk i Mellanöstern som blev de första kristna i världen , de som nu kallas syrianska kristna.

Cappeau hette Placide i förnamn vilket betyder fredlig, som Jesaja predikade om och han var en kristen medan Adam var just jude, en son av Israel/Jakob. Tillsammans skrev de denna julsångernas julsång om fred och frihet översatt till de flesta av jordens språk och sjungen om och om igen på alla kontinenter så här års. Det du, máttaráhkka Rebecca borde göra dig glad. Det onda vände till något gott genom den heliga natt då din ättling Maria födde Jesus, fredsfursten som Jesaja profeterade om. Jesus var kvinnans säd som Eva fick ett löfte om när hon fick lämna Paradiset. Med hela historien bakom "O helga natt" tycker jag nog fortfarande att den kan kallas "Adams julsång" som jag och radiohallåan uppfattade det.

Kan ni inte tåla er till midnatt på julafton då radions P3 och P4 brukar spela O helga natt med Jussi Björling får ni höra "O Holy Night" med dagens kalenderflicka Mahalia Jackson. Ingen sjunger den här sången som hon. Det hörs att det inte handlar om något annat än att berätta det viktigaste världen behöver höra. Hon sa om sin musik: "When you sing gospel, you have a feeling there is a cure for what's wrong". Hon var fattig , trångbodd, tidigt moderlös och fick arbeta hårt sedan barndomen så hon fick inte gå i skola. Men hon sjöng lovsånger till Gud var hon än var. Hon var själv ättling till slavar och förklarade varför hon inte ville sjunga något annat än Gospel och Spirtituals och inte blues eller jazz: "I sing God's music because it makes me feel free." Hennes moster sa till henne "Du kommer att få sjunga inför kungligheter". Det gjorde hon också, både kungar och presidenter fick lyssna till hennes mäktiga stämma, men egentligen hade hon ju alltid sjungit för en kung; Jesus.

2013-12-23 @ 06:31:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (4) Trackbacks ()

Smilla växer

Smilla är så lätthanterlig nu. Hanna som pluggat ett halvår i Umeå och träffar henne med långa mellanrum tycker att hon är så lätt att handskas med nu och hon reagerade över hur mycket hon vuxit. Vi gav oss ut på byn som jag inte gör ensam annat än om jag leder båda hästarna hem när de varit på rymmen. Det är enklare att rida i skogen när man är ensam.

Chateau var taggad och jobbade bra men bara i skritt fast helst skulle hon gå fortare. Bra då att ta den energin till styrketräning och det gjorde Hanna. Smilla skulle bara traska på och miljöträna. Hon fick se sin egen spegelbild i ett villafönster det var lite läskigt, men hon är en så cool häst. Hon förstod att det inte var farligt efter en sekund.

Jag hade satt på Smilla grimskaftet på T-Team-vis om hon skulle få för sig att stegra sig, vi har inte riktigt fått bort den ovanan ännu. Mitt fel, jag har för lite tid. Undrar hur jag hann med allt jag gjorde med Chateau när hon var ung som exempelvis att stegra på kommando som helt botade hennes stegrande? Då brukar min käre Bråddjup påpeka att vi hade bara tre barn och en häst på den tiden och det kan ju påverka en del.

Men T-Team-fastsättningen av grimskaftet behövdes inte, Smilla var hur lugn som helst, grimskaftet hade bara en rent estetisk funktion, det är så snyggt i färgen mot Smillas blåsvarta vinterpäls:

På den här bilden syns det också hur stor Smilla blivit. Hanna tyckte detsamma och när jag nu hade assistans i stallet kontrollerade jag den mätning jag gjorde för två veckor sedan ensam. Nu med hjälp av Hanna blev den mer tillförlitlig med en mätsticka över manken; jo, hon ÄR 150 cm hög nu! Dessutom biffigare än förut. Lösgalopp i djupsnö är verkligen effektivt för muskeluppbyggnaden.

2013-12-22 @ 15:53:00 Permalink Barockridning Kommentarer (2) Trackbacks ()

Fjärde Advent- Herrens moder

En av min absoluta favoritbilder av Maria med Jesus som nyfödd målad av Corregio ca 1526, den kan beskådas i Uffizierna i Florens och var förr mitt återkommande julkort, helt fräckt kopierade vi den och hade den som framsida på korten. Den ger en så underbar bild av mor och nyfött barn. Oftast är ju konstnärens modell ett barn som är minst ett år gammalt men här är det verkligen ett spädbarn som fixerar sin mors älskade ansikte med blicken och en mamma som bokstavligen avgudar sitt nyfödda barn så där som det är; man kan inte se sig mätt på den ljuvliga lilla ungen, det lilla miraklet. När dessutom Maria visste att det inte bara var ett litet mirakel, uten att stort under som låg framför henne, blir denna känsla förstärkt. Det var ju Gud själv som gett sig på vinst och förlust i hennes vård. På samma sätt blir varje nyfött barn heligt av att Gud valde att bli ett barn och varje människa som blir som ett barn blir lik Jesus.

"”Vem är störst i himmelriket?” Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig."

Så sa Jesus till sina lärjungar som fick för sig att bråka om vem som skulel få den främsta platsen, finaste rummet och högsta statusen i Himmelriket. Den här texten centrerar ofta kring människor och våra relationer till varandra, men den handlar ju också om att någon är störst i Himmelriket, den som gör sig själv till ett litet barn och det är ju Jesus själv. Han vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan blev ett litet embryo, sedan ett foster och sedan ett spädbarn i mamma Marias vård.

Hon var förstföderska, ingen erfaren mamma. Vilka risker togs inte där? Var hon tillräckligt vuxen så barnet kunde färdas genom bäckenet och överleva sin förlossning? Skulle hon få amningen att fungera? Josef var också en ung människa helt ovan vid föräldraskap och han skulle bli styvfar. Ingen lätt uppgift ens för den som gått på otaliga föräldrakurser. Det kan vi nog anta att Josef inte gjort. Maria kunde ha blivit stenad, hedersmördad av sina närmaste, förskjuten av Josef och tvingats till ett liv i sådan svält och misär att barnet dött i moderlivet. Att födas i ett stall är säkert bra för immunförvaret-om man överlever smutsen och kylan. Men inte är det optimalt för ett nyfött barn, det kan nog alla hålla med om.

Det hemlösa spädbarnets utsatthet valde Jesus. Därför är han störst i Himmelriket där det finns många egna rum för alla Guds barn.

2013-12-22 @ 00:27:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (0) Trackbacks ()

Längsta natten

Nu är den längsta natten överstånden om en månad blir inte bilder suddiga mitt på dagen ens i mulen väderlek.

Mittpunkten på Skábma/Kaamos är just Tomasdagen och därför var den en så viktig märkesdag här i norr. Hos oss stämmer kyrkoåret som allra bäst tycker jag. Oavsett hur man fastställde julfirandet i romarriket var det ett bra beslut där jag tror att Gud var med.

Jesus är ju vår evigt strålande morgonsol och även om man har sommar på södra halvklotet bor inga människor så långt söderut som vi i norr bor norrut. Här bor många kring och norr om polcirkeln medan i stort sett ingen bor stadigvarande söder om södra polcirkeln. Tomasdagen passar också årets kortaste dag enär Tomas var en apostel som är så viktig i den andra änden av Jesu liv, det är ju han som lik en naturvetare vill stödja sin tro med empiri och undersöka Jesu ärr från korsfästelsen för att tro på att han uppstått från de döda.

När Jesus föddes kom det naturvetare till Betlehem för att med empiri stödja de tecken de tyckt sig se när en stjärna tändes och ledde dem till barnet i krubban. Precis som Tomas nöjde de sig inte förrän de undersökt sin hypotes om den nyfödde kungen och sett hur det var med egna ögon. Så många religioner säger: "släpp förnuftet, sluta tänka. Var mindful!". Man ska ju bokstavligen inte tänka på något alls när man mediterar i buddhistiska och hinduiska sammanhang. Ofta möts den som vill kontrollera fakta med förakt och även i kristna sammanhang uppmanas man till blind tro i betydelsen att hålla för sant det svårbegripliga utan att ifrågasätta.

Tomas och naturvetarna från Österns länder visar att i kristna sammanhang är det en helt och hållet felaktig hållning. Kristendomen tål granskning. Tro handlar om att lita på Gud. "I min Faders hus finns många boningar. Tro på Gud och tro på mig." är ju Jesu försäkran om att han är pålitlig och att vi kan lita på att han går före för att bereda rum åt oss i himmelriket. Tomas var med den kvällen Jesus sa så. Tomas tog på sig att kontrollera att Jesus verkligen var den han sa sig vara när han uppstått efter korsdöden. För det fick han öknamnet "Tvivlaren" men det vet ju trogna bloggföljare att Barockbloggen anser att det borde bytas till Tomas Naturvetenskaparen.

Det är så orättvist mot Tomas att kalla honom Tvivlare för att han ville veta och inte lät sig luras och ännu värre är att det flummigaste, minst jordnära av alla sk. apokryfiska evangelier (gnostiska skrifter avfattade på koptiska på 200-300-talet e. Kr.) kallas Tomasevangeliet. Nå världen är inte rättvis. Men den nordiska julen upprättar Tomas och ger honom en hedersplats. Av alla de tolv lärjungarna är han den som fått sin namnsdag närmast Jesu födelsedag inte långt ifrån naturvetarna från Orienten. Det är rätt åt Tomas!

Ytterligare en orsak att gilla Tomas är att när han avhandlas får man en ursäkt att visa en målning av Caravaggio. " L'incredulita di San Tomasso" . På engelska har ordet incredulity en klang av att inte vara lättlurad Det tycker jag är ett utmärkt epitet på Tomas. Han älskade Jesus tillräckligt högt för att inte låta lura sig av första bästa messiaspretendent även om det kostade honom anseendet bland de övriga lärjungarna.

2013-12-21 @ 22:14:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (2) Trackbacks ()

Tomas och julfriden

En av de bästa noveller jag vet är Selma Lagerlöfs "Gudsfreden" ur samlingen Osynliga länkar. Där berättar hon om vådan av att bryta den fred som råder över julen med hela skapelsen. Den julefriden ringes in just idag i mina hemtrakter. Traditionen känns ursprunglig. Att varken jaga eller slita under de mörkaste veckorna på året när allt levande måste börja använda förråden från sommarens och höstens ymniga tid är en klok överlevnadsstrategi och ett hållbart förhållningssätt gentemot den natur vi alla lever av. Att låta både slaktdjur och jaktdjur vara i fred inför senvinterns vedermödor när ljuset ändå inte räcker till för annat än en stillsam zombie-tillvaro är helt enkelt levnadsvisdom.

I den kalla Norden var vi mer tydligt beroende av naturen än längre söderut i Europa* och detta tror jag är ett bidrag vi kan ge folken i världen: julfriden som instiftad av Gud och inbegripen hela skapelsen. Om förödande svedjebruk och skogsskövling, avskyvärda krig och djurfabriker tog time-out i några veckor kring årsskiftet skulle stora lyckovinster håvas in. Tänk om man därtill lade ut semestrar och ledigheter så förbränningen av de dyrbara oåterkalleliga fossila bränslena fick gå på sparlåga från Tomas till Trettondagen överallt på jorden , även i USA och Kina där man annars knappast ens har helgledigt för stora delar av befolkningen. Ja, alla förstår hur bra planeten skulle må av det.

Alla människor skulle dessutom få betänketid medan vi håller fred med den skapelse vi hör ihop med och kanske skulle vi leva hållbarare året runt? Kanske skulle krigsherrar och rebeller få svårt att motivera sig till att ta tlll vapen igen? Kanske skulle någon uppfinna något bra som gör oss mindre benägna att sitta i enskilda bilar och förgifta planeten så fort vi ska röra på oss? Vanan att hålla fred är lätt att falla in i när man prövat på den. Om alla förstod att det är en evig och nödvändig ordning att hålla Gudsfreden skulle världen bli en bättre plats för alla. Gudsfruktan, att bära frukt för Gud, är kanske inte så dumt ändå? Selma Lagerlöf världsberömd författare, fredsaktivist och ansvarsfull godsägare, porträtterad av Carl Larsson, blir därför dagens självklara kalenderflicka. Och ta nu julfriden som rings in till anledning att läsa "Gudsfreden" klicka på namnet så kommer du till den.

*Men det är naturligtvis bara en chimär -ALLA är helt beroende av naturen, var vi än bor.

2013-12-21 @ 06:17:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (5) Trackbacks ()

20 december Rebeccas tvillingar

Interiör med Jakob och Esau av holländske barockmålaren Martensz Sorgh 1662. Här tar bröderna i hand på att Esau sålt sin förstfödslorätt till Jakob för en skål linssoppa. Esau är en så sympatisk karaktär; linssoppa är gott och mat är viktigare än makt.

Ja Rebecca fick ju tvillingpojkar. Redan när de låg i moderlivet fick Rebecca Guds löfte på att den yngre skulle räknas som den äldsta av dem båda. Så när ludne Esau föddes med sin fot i lillebrors hand fick hans tvilling namnet Jakob=den som håller i hälen eller bedragare. Precis som pappa Isak blev Jakob mammas pojke och den driftiga Rebecca väntade inte passivt på att löftet skulle uppfyllas för hennes favorit utan hon agerade. Det vet ju var och en som kan sin litteraturhistoria att det leder aldrig till någor gott. Se tiden an, låt löftet gå i uppfyllelse, ryck det inte till dig! Jesus talade om himmelriket som kommer och alla de som försöker rycka till sig det med våld. Alla de som "står på löftena" och försöker tvinga fram en uppfyllelse långt innan tiden är mogen. Sena tiders barn vet hur dåligt det gick för Lord och Lady Macbeth när de började rycka löftet till sig med våld.

Rebecca hon intrigerade och lurade den gamle blinde Isak att ge den förstföddes välsignelse till Jakob och Jakob å sin sida lagade linssoppa till sin hungrige bror som sålde sin förstfödslorätt till honom. Hur hade det gått om de sett tiden an? Det får vi aldrig veta, nu vet vi att Rebeccas otålighet skapade en ständig fiendskap mellan Esaus och Jakobs ättlingar. Jakob bad Esau om förlåtelse och Esau förlät men deras ättlingar har svårt att minnas just det. Man kan låtsas som om det som hände för flera tusen år sedan inte borde spela någon roll i dag. Men ack, det gör det. Ständigt hänvisas till de gamla urkunderna och våldsspiralen snurrar vidare i Israels och Esaus land. Oförrätter och massakrer läggs till gamla oförrätter och massakrer och båda brödernas ättlingar dehumaniserar varandra tills ingen förhandlingspartner längre finns att tala med, bara ohyra att utrota, att slänga i havet.

Mattaráhhka Rebecca, moder till två folk? Varför väntade du inte tills löftet skulle uppfylla sig självt? Varför litade du inte på Isaks Gud som räddade hans liv den gången fader Abraham fick för sig att offra sin son till Gud precis som folken runt omkring honom lät sina barn bli gudaoffer för god äring och krigslycka ? Du bångstyriga flicka som frimodigt vattnade kameler åt en främmande man, varför lät du inte fredens brunnar vattna dina söners hjärtans jord?

2013-12-20 @ 03:18:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (4) Trackbacks ()

19 december Rebecca, en lämplig fru åt Isak

Rebecca står och pratar med Eliezer, Abrahams sändebud, denna coola skönhet ser på, detalj. Hela hennes attityd är underbar på denna barockmålning av Nicolas Poussin målad 1668.Jag tycker hon är mycket mer lik Rebecca än den kvinna som Poussin målade som Rebecca. Avgör själva, längst ned syns hela målningen.

Mellan 1993 och 2000 delade ett äkta par på namnsdagen idag; Rebecca och Isak. Här har vi åter en man som överglänses av en kvinna. Isak är ingen stark karaktär det är Rebecca som lyser och ser till att saker händer på gott och ont. Man kan förstå Isaks tillbakadragna läggning när man tänker på den traumatiska upplevelsen när han som barn skulle offras av sin egen pappa. Han blev visserligen räddad men inte av sin pappa utan Gud själv måste komma till undsättning. Det är lätt att begripa att Isak var en mammas pojke.

När så mamma Sara dog var Isak förbi av sorg och för att trösta honom sände Abraham bud till sin släkting Laban för att hämta en lämplig fru till sin son, en fru som skulle trösta honom i sorgen efter modern. Tjänaren Eliezer som for till Laban pratade med Gud om saken och kom fram till en överensskommelse; den flicka som kommer fram till mig vid brunnen och ger både mig och kamelerna att dricka är den fru som Isak ska få.

Att gå till brunnen utan manligt sällskap var inte comme il faut i Mellanöstern på den tiden. Inte ens flera tusen år senare när Jesus mötte kvinnan vid den brunn som Rebeccas son Jakob skulle gräva i Samarien var det en normal sak för en kvinna att gå mitt på dagen utan eskort till brunnen. Rebecca var också en sådan djärv flicka att hon började prata med tjänaren och erbjöd sig att inte bara ge honom utan också hans tio kameler att dricka.

Eliezer hade också det goda omdömet att se att en så generös, djärv och bångstyrig flicka var den bästa tänkbara frun Isak kunde få i stället för att se hennes oblyghet som ett lyte och tecken på att hon inte skulle bli en foglig fru och därmed utesluten som gemål åt Isak. Rebecca blev ingen foglig fru men Isak blev tröstad av henne i sorgen efter sin moder. Tvillingar födde hon åt sig och Isak, Jakob och Esau. Fortsättning följer i morgon!

Källa till bilderna Louvrens blogg

2013-12-19 @ 04:33:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (2) Trackbacks ()

Adventsstjärnor

I min ägo finns en klenod som kommer fram i Advent och det är Stora julboken av Jan Öyvind Swahn. Jag har säkert läst den 50 gånger för jag är ju en stor julvän, inte bara påsk- och pingstvän. Allt som har med svensk jul att göra avhandlas där. Bland annat får man där veta hur det kom sig att adventsstjärnor blivit obligatoriska i svenska fönster från 1:a advent till tjugondag Knut.

Som ni nog förstått av årets kalendertema här på bloggen är det en kvinna bakom även detta adventsmjuka sken. Hon hette Julia Aurelius och hade genom giftermål kommit till Sverige från Tyskland där det kristna kollektivet Herrnhutarna hade introducerat de orangea pappstjärnorna på 1880-talet. Julia hade en sådan stjärna och tydligen blev hennes vänner och bekanta förtjusta i stjärnan så hon började tiilverka dem i liten skala i Lund på 1910-talet. På 1930-talet började stjärnorna tillverkas och säljas i större skala även i Sverige och nu hundra år efter att Julia Aurelius skänkte advenststjärnor till sina vänner känns en svensk advent tom och innehållslös utan dessa stjärnor.

För svensk julstämning är herrnhutarna helt omistliga. De har en förmåga att gestalta evangeliets mysterium i symbolhandlingar på ett absolut himmelskt vis. Symbolerna kan verka kitschiga men de tar alltid tag och är alltid lätt att förstå för alla från den yngsta till den äldsta. Enkelt och genialt på samma gång. Adventsstjärnan skulle förstås symbolisera stjärnan som ledde de Vise Männen till Jesusbarnets krubba i Betlehem och det är fullt naturligt att den tänds just när adventets konung firas med de stilla förberedelseveckorna före jul.

Stjärnorna kan se ut nästan hur som helst nuförtiden. De badbollsstora vita orientaliska verkar vara speciellt populära just nu, men fortfarande finns de ursprungliga orangea stjärnorna kvar. Jag blir lite extra glad varje gång en klassisk herrnhutisk stjärna dinglar i ett höghusfönster. Jag vet inte varför, men dessa stjärnor blir som extra kraftfulla just i höghusfönster av miljonprogramstyp som en stark symbol för att visa att Jesus kom till dem som inte är något i världens ögon. Det var just till oss han gav sig på vinst och förlust för sin smärtande kärleks skull.

Varje gång jag ser en sådan adventsstjärna tänker jag på en julsång från Puerto Rico; de vise männens visa:

Kan du se vår stjärna stråla klar i öster?

Kan du höra sång av ljuva änglaröster?

Vill du följa med och fira Jesusbarnet?

Ära vare Gud som skänker oss sin son!

2013-12-18 @ 02:51:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (0) Trackbacks ()

Busridning

I helgen var snön för tung för att kräva större samling av Chateau i stället hade vi kul och busred i snön.Galopp så snabb att inte ens Smilla hann ikapp oss roade vi oss med för skritt och galopp var de enda möjliga gångarterna. Vi hade riktigt roligt! Mitt på dagen for vi ut och ändå blev bilderna usla eftersom det snöade och var mulet, men som dokumentation får de duga.

Aron fotade oss innan vi for ut sedan tog jag med kameran. Det är kul när barnen fotar för då ser vi så stora och ståtliga ut jag och mina ponnyer.

Suddiga bilder men ni ser hur djup snön är.

Här syns det hur fort Smilla galopperar genom snön, men hon hann inte ikapp mig och Chateau!

2013-12-17 @ 13:06:00 Permalink Barockridning Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ilona Zrinye-hemlös furstinna

Dagens namn var på 1980-och 90-talen bland annat Ilona. Ett finsk-ugriskt namn som i vår släkt har förledet moster Ilona. En barnlös kvinna som tog sig an sin systers äldsta dotter och såg till att denna dotter fick en utbildning efter sin önskan. Moster Ilona är bara känd i vår familj, men furstinnan Ilona är en berömdhet i Centraleuropa. Därför bli hon dagens kalenderflicka.

Hennes liv är som en roman av Alexandre Dumas d.ä om han hade skrivit om Centraleuropeiska maktstrider och hovintriger i stället för om dem i Frankrike. Hon föddes 1643 i det som nu är Kroatien, då en del av det stora Habsburgska imperiet Österrike-Ungern-Spanien. Hennes mamma var en berömd poet och föräldrarna gav Ilona och hennes syskon en god utbildning. Ilona var berömd för denna höga utbildningsgrad, hennes prinsesskollega Anna blev ju 200 år tidigare berömd för sin bildning vid det franska hovet bara genom att kunna läsa och skriva så den mångkunniga Ilona var förstås ett fenomen.

Men det som gjort henne historisk var att hon i sitt andra äktenskap drogs in i kampen för Ungerns frigörelse från den absoluta monarkins i kungahuset Habsburg. Den hårdnande despotin drev många till att ta till vapen mot huset Habsburg och en av dem var alltså Ilonas make Imre Thököly. Ilona utsattes för en tre år lång belägring tillsammans med sina barn från båda sina äktenskap. Under den dramatiska upplösningen av belägringen fick Ilona missfall. Då, i januari 1688, gav Ilona upp mot löfte om fri lejd och att hon och barnen skulle få vara tillsammans.

Som alla som läst Dumas förstår bröt den habsburgska krigsmakten sitt löfte direkt som Ilona och barnen kom till Wien, barnen skickades ifrån henne för att uppfostras i olika kloster men Ilona fick ändå leva med sin dotter i ett Ursulinerkloster några år, vilket borde ha passat henne perfekt. Ursulinerna och deras fokus på flickors och kvinnors bildning var ju något Ilona både kunde hålla med om och bidra till med sin egen bildning.

Detta harmoniska interludium tog slut redan 1691. Hon slutade sitt liv i exil i det ottomanska riket där hon dog begravdes 1703 i den franska kyrkan i Galata utanför nuvarande Istanbul. Hennes kropp flyttades så sent som 1906 till hennes sons grav i Kosice/Kassa i nuvarande Slovenien då en del av Ungern eftersom de båda bivit symboler för nationalismen och självständighetskampen för Ungern och Kroatien. Jag undrar om Ilona verkligen ville utnyttjas som symbol i Jugoslavienkrigets 1990-tal eller Jobbiks propaganda för ett etniskt rensat Ungern idag?

Jag gissar att hon inte skulle tycka om det helt enkelt på grund av att hon själv reste runt i Europa och tog sin tilflykt till ett muslimskt rike där hon hade rätt att utöva sin kristna tro. Ännu mer tror jag att hon skulle protestera mot nationalistiska krigshetsare idag eftersom hon var bildad. Jag tror åtminstone att en god utbildning är ett vaccin mot de värsta avarterna av intolerans och främlingsfientlighet. Det finns i alla fall ingen anledning att inte försöka utbilda bort xenofobin i Europa. Det vet jag att Ilona, precis som vår släkts moster Ilona, skulle gilla; bildning och intellektuell rörlighet var hennes signum.

Jag önskar att dagens nationalistiska rörelser som använder Ilona som symbol skulle anamma det som låg henne varmast om hjärtat: barnen och deras utbildning och lämna det nationalistiska dravlet i muséets dunklaste vrå där det hör hemma.

2013-12-17 @ 12:54:56 Permalink Adventskalender Kommentarer (0) Trackbacks ()

16 december : Tre syskon och två romaner

Fjodor Dostojevskijs Brott och straff är en fantastisk roman eller snarare ett universum, byggt kring en central bibelberättelse, den om när Jesus uppväcker sin vän Lasaros från det döda trots att han varit död i flera dagar i ett varmt klimat. Fram till 1901 var Lasaros dagens namn den 16 december men sedan tog Assar över. Lasaros är en ovanlig gestalt i tidig litteratur på många sätt. Han är en av få som uppväcks från det döda, dessutom efter flera dagar, och han är en ogift man som inte bor med sina föräldrar, det är ju nog så speciellt men han är också en man som inte spelar någon annan roll i litteraturen än som bihang till två kvinnor, hans systrar Marta och Maria. Lasaros har inte en enda replik i texterna, det är alltid systrarna som agerar och samtalar i texten. Två kvinnor som pratar om livets stora frågor både med varandra och andra medan brodern aldrig har en enda replik utan är med mer för att ge systrarna något att reagera på. Lasaros har alltså den roll som i litteraturen nästan alltid tilldelas en kvinna.

Vår tid kan nog inte riktigt förstå hur annorlunda det var att inte vara gift vid denna tid. Vi kan nog inte heller till fullo förstå hur eljest det är med två kvinnor som överglänser en man i litterära texter från antiken. Men vi kan i alla fall lära känna Marta och Maria lite grann genom evangelierna och traditionen och Lasaros genom dem.

Enligt den äldsta traditionen var Marta den kvinna som Jesus botade från blödningar när hon rörde vid honom. Det vet vi förstås inte. Tendensen har funnits genom historien att på alla sätt reducera antalet kvinnor kring Jesus. Marta var svår att reducera bort hon är alltför tydlig och saknar namne i evangelierna. Då kan det ju vara lämpligt att ta bort en namnlös kvinna och påstå att det är samma person som denna Marta.

Marta besegrade enligt legenden drakar när hon kom till Frankrike med hjälp av vigvatten, hon är också skyddshelgon för italienska värdshusvärdar, servicearbetare, kockar och hushållerskor.

Med hennes syster Maria har västkyrkan gått hårdare fram. Mamma Maria fick stå orörd men påven Gregorius I kom med den innovativa idén att bunta ihop så många kvinnor som möjligt kring Jesus både namnlösa och de som bar det populära namnet Maria till en enda. Således knödde han ihop Maria från Betania med Maria från Magdala trots att Magdala ligger i norr vid Genesaret och Betania i söder nära Jerusalem, det var ju där Jesus bodde när han besökte Jerusalem.

Men Gregorius I nöjde sig inte med det. Jesus umgicks på tok för mycket med kvinnor ansåg han så hans nästa offer blev den anonyma kvinnan som kommer till Jesus när han är bjuden på middag i fariséen Symeons hus och gör som andra kvinnor gjort; smorde Jesu fötter med dyr nardusbalsam. Kvinnan i Symeons hus knöddes också ihop med Maria från Magdala och Maria från Betania; hux flux hade tre kvinnor blivit en enda. Gregorius passade också på att misskreditera dessa tre kvinnors vandel och påstår att de alla tre (en enligt honom) var prostituerade fast inget indikerar något sådant. "En synderska" kallas kvinnan i Symeons hus. Vi vet inte på vilket sätt hon syndat hon kan lika gärna ha varit en skvallerbytta, tjuv eller mördare, men Gregorius fann det lämpligt att ge den hopbuntade kvinnan yrket prostituerad och då var ju plötsligt Maria från Magdala och Maria från Betania också prostituerade.

I östkyrkan har man aldrig buntat ihop kvinnorna kring Jesus utan talar om dem i plural. Det gjorde man inte innan Gregorius I i väst heller. I Frankrike finns en plats där man speciellt hyllar de tre mariorna* och Marta. De fyra sägs enligt legenden ha drivit med en båt som styrdes av Anden till Frankrike och platsen heter Saintes-Maries-de-la-Mer. Utifrån denna legend och annat vrakgods ur legendernas hav skapade Dan Brown Da Vinci koden. Dan Brown anlsuter sig till ytterligare ett sätt att förminska kvinnorna kring Jesus som blev populär på 1950-talet sedan en grupp franska studenter på 1950-talet skapade en stundikos sekt som hittade på att de härstammade från Maria Magdalena som dadaistisk happening.

Tänk att kvinnor som står på egna ben och har en alldeles egen roll i litteraturen och historien utan att ursäktas som bihang till en man alltid på något sätt ska tvingas in i bihangsrollen. De som redan har " a room of their own" ska drivas ut därifrån och placeras i de speciella kvinnorum som finns färdiggjorda för dem; "du skall till madonna -avdelningen kära Marta och du Maria, tja, vi har ju bara kvar hora-avdelningen eftersom mamma Maria har första tjing på madonna-rummet, så du får gå dit."

Giotto di Bondones uppfattning av hur det såg ut när Lasaros fick liv igen målad ca 1335 al fresco i Magdalenakapellet i san Fransiscuskatedralen i Assisi

I Brott och straff frångår Dostojevskij uppdelningen mellan kvinnor på detta sätt, den godaste av dem alla, själva frälsargestalten som uppväcker den splittrade, halvgalne Raskolnikov från sin andliga död, Jesus och Madonna på samma gång, är en prostituerad; Sofia (visheten) med smeknamnet Sonja. Den anonyme Lasaros som mest är till för att vara objekt för systrarnas teologiska funderingar är Raskolnikov. Raskolnikov får vara en slags "Everyman". Så blir den anonyme brodern Lasaros en person som alla kan identifiera sig med. Alla kan få liv igen, om de så varit döda så länge att de börjat lukta illa. Berättelsen om Lasaros säger oss alltså att det inte finns några hopplösa fall.

Det tackar jag särskilt för.

Hemma hos syskonen i Betania, Marta servar och Maria studerar filosofi. Målning av Jan Vermeer av Delft någon gång strax före 1655. Inte heller här är bror Lasaros med, det är Jesus de pratar med.

* förutom Mariorna från Magdala respektive Betania var det Jakobs mor Maria man menade kom på skeppet.

2013-12-16 @ 22:32:59 Permalink Adventskalender Kommentarer (2) Trackbacks ()

Tredje advent Vägröjaren, kusin Johannes

Idag , den tredje advent minns vi vägröjaren Johannes döparen. Naturligtvis syftar det på att han röjde vägen för Jesus. Att röja alla hinder som finns för att komma till Jesus som människor bygger upp är en ständig uppgift som inte tog slut med Johannes Döparens avrättning.

När mammor kom med barn till Jesus för att han skulle välsigna dem blev Jesu lärjungar sura. Ungar är i vägen, de kan inte förstå högre filosofi och kanske kissar de på sig just när Jesus tar dem i famnen. Vilken respektlöshet! Kom tillbaka när de klarat sin Bar Mitzva.

Men Jesus sade: ”Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de.” Sedan lyfte han upp barnen och välsignade dem.

Den här texten kan vi så bra att vi ibland glömmer vad den säger. Just idag på vägröjarens söndag tänker jag på att texten talar till mig som en sådan där förnuftig vuxen som kan stå i vägen när någon vill komma till Jesus. Det blir fel, respektlöst, stimmigt , flummigt, skitigt och profant, så gå er väg!

Men hur var det? Skulle vi göra portarna vida eller trånga? Vägen kuperad och svårframkomlig eller lättframkomlig? Skulle vi bygga upp berg som står i vägen och gräva ut djupa dalar för att hindra folk att allt för lättvindigt nå fram till Ärans konung och för att hindra honom att komma fram till människors hjärtan?

Nej! Vägröjaren Johannes kom och hjälp mig röja vägar där jag satt upp onödiga hinder både för mig själv och andra. Sätt yxan till trädet som står mitt i vägen och skymmer sikten! Lås upp låset för mitt hjärtas dörr. Öppna min dörr på vid gavel för himlens alla härligheter!

Det framförs så mycket fin musik i våra kyrkor, varje söndag. Här ett exempel från min brors förra hemförsamling Askeryd:

2013-12-15 @ 00:07:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (11) Trackbacks ()

14 december Pocahontas - prinsessa av två folk

En målning som sägs föreställa Pocahontas/ Rebecca Rolfe med sonen Thomas

Prinsessornas adventskalender verkar detta bli i år. Idag, eftersom Klaus av Lucia som lady påmindes om filmen Pocahontas där Pocahontas ger mat till nybyggarna, vilket den riktiga Pocahontas inte gjorde vad jag vet. Det gjorde däremot andra ursprungsamerikaner till de nybyggare som kom med de första skeppen bland andra Mayflower till "Nya England" och höll på att svälta ihjäl eftersom de inte hunnit få skördar i det nya landet. Efter denna händelse firas Thanksgiving både i USA och Canada med stort allvar.

Pocahontas var prinsessa av Powhatan, det land som av engelsmännen kallades Virginia. När den historia utspelade sig som utgör inspirationen til otaliga litterära verk: förutom Disney-filmen är väl några rader i låten "Fever" mest kända: "Captain Smith and Pocahontas, had a very mad affair. When her daddy tried to kill him she said : 'Daddy , oh don't you dare. He gives me fever..."

I verkligheten var Pocahontas sin pappa Powhatans favoritdotter precis som Ingegerd var sin pappas ögonsten. Sant var troligen att Smith skulle dödas som straff för att ha dödat några av Powhatans folk utan orsak. Pocahontas var inte kär i honom. När Smith efter Pocahontas död berättar om händelsen säger han att hon var 10 eller 11 år och ville efter att hon räddat honom kalla honom fader liksom han hade kallat hennes pappa kung Powhatan fader. Det ville Smith inte eftersom han inte hade en kungs rang men hon svarade: "Were you not afraid to come into my father's country and caused fear in him and all his people (but me) and fear you here I should call you 'father'? I tell you then I will, and you shall call me child, and so I will be for ever and ever your countryman."

I verkligheten giftes Pocahontas bort med den engelska kolonisten och änklingen John Rolfe som i ett brev till den engelske guvernören* skrev: "Pocahontas, to whom my hearty and best thoughts are, and have been a long time so entangled, and enthralled in so intricate a labyrinth that I was even a-wearied to unwind myself thereout." Powhatan gifte gärna bort henne som ett fredsinitiativ. Så blev Pocahontas också en prinsessa i europeisk stil som giftes bort av politiska skäl.

Innan hon gifte sig döptes hon och valde då namnet Rebecca, efter den bibliska patriarken Isaks fru som blev tvillingmamma och på så sätt anmoder till två folk. Egentligen hette hon aldrig Pocahontas, det var ett noa-namn som användes av hennes folk i kommunikationen med nybyggarna från fjärran Europa vilket sas betyda " olydig, bångstyrig flicka". De trodde att hennes riktiga namn kunde användas för att göra henne illa.

Miniatyr med vilket Pocahontas presenterades i London-societeten som prinsessa av Virginia med sina tre namn och sitt officiella powhatannamn Matoaka uppe till höger

När hon gift sig och lämnat sitt folk, enligt hävd eftersom hon tyckte att hennes pappa såg henne som mindre viktig än gamla svärd och yxor, avslöjade hon detta för sin make John Rolfe. Då verkar hon ha slutat vara rädd för att någon ska skada henne på magiskt vis. Hennes nya namn Rebecca som hon själv valt, behövde inte hållas hemligt. Hon hade skapat sitt eget liv och sin egen framtid. Men man kan ju förstå att hennes släkt upplevde henne som bångstyrig.

Hennes liv blev mycket kort. Hon dog av okänd anledning , troligen smittkoppor eller någon annan europeisk virussjukdom, på hemväg från besök i England när hon var 22 år gammal. Hon fick en son, Thomas, tillsammans med John Rolfe. Från denne säger sig många amerikaner härstamma.** Barockens era var ju intresserad av döden och man var noga med att skriva ner vad folk sa på dödsbädden. Pocahontas sa, enligt sin make, när hon dog i hans armar: "all must die, but tis enough that her child liveth".

Och jag som inte kan sluta fundera på Crispina, tänker att kanske var det så Crispina tänkte när hon böjde sig för bödelns yxa.

*som han måste be om tillstånd från för att få gifta sig med denna "hedning"

**Här ovan syns fotot av Motaoka Whittle Sims (död 1901) från Virgina som på både mödernet och fädernet härstammade från Pocahontas. Något familjen verkar varit mycket stolt över som man kan förstå av att hon hette just Motaoka.

Nedan Disney-versionen av Pocahontas, när hon kommer med mat till nybyggarna:

2013-12-14 @ 07:38:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (13) Trackbacks ()

Lucia-en riktig lady

Vad nu? Den tjuriga tonårsflickan Lucia som lady? Ja, för nu ska det bli lite etymologi. Ordet lady och lord kommer från old saxon hlaford som förklaras som hlaf giuer, en som kunde "afford bread" där hlaf betyder bröd. Numera är ju loaf= limpa 'a loaf of bread' men då var alltså hlaf bröd i allmänhet. I denna ursprungsbetydelse av lady är Lucia verkligen en riktig lady.

Här i Norden förknippades Lucia med mat. Julfastan gick in i sin strängaste fas efter Lucia och det brukar antas vara upprinnelsen till detta. Men jag tänker också på att Lucia, enligt legenden, kom från en familj som hade råd att dela med sig och att hon, precis som Sankt Nikolaus, använde sitt goda till att hjälpa nödlidande och kanske också muta sig och andra från straff för sin kristna tro. Nikolaus var ju en av få som slapp plikta med livet under Diocletianus försök till utrensning av kristna han klarade sig med tortyr och långa fängelsestraff.

Lucia gick enligt legenden till fångar med mat, ibland brukar vi svenskar då berätta att hon hade ljuskrans på huvudet eftersom hon inte kunde bära en fackla i handen när hon gick ner i de mörka fängelsehålorna. Vilket ju mycket väl kan ha hänt åtminstone på något vis. En annan legend som vi nordbor omhuldat vad gäller Lucia har svag verklighetsbakgrund, nämligen att hon skulle komma med ett skepp fullt av matvaror när Sverige låg infruset av långvariga havsisar som vägrade ge vika under en svår svältvinter.

Helt säkert hade inte tonårsflickan från Syracusa hunnit med någon båtresa till det fjärran Norden under sitt korta liv innan hon torterades ihjäl för sin kristna tros skull. Den legenden hör säkert ihop med många andra som våra svältande förfäder berättade för att orka med svåra tider av brist och hungersnöd. Berättelser om grytor som aldrig slutade koka gröt, risgrynsgröt som föll som snö över landet eller ymnighetshorn fulla med mat som aldrig tog slut finns det många av. Alla "bord duka dig"-sagor som berättades måste ha varit ren verklighetsflykt från en vardag med barn som dog av matbrist och föräldrar som desperat kokade läder, barr och hö för att mätta lite.

När så Lucias martyrium inträffade på samma datum som de medeltida nordborna hade vintersolstånd med en tid av brist att se fram emot, den fruktade senvintern, förknippades hennes generositet mot fattiga med att hon också kom med mat till svältfrusna nordbor årets längsta natt. Dagens övermätta samhällen i Norden kämpar snarare med att inte äta så mycket när nu varje mataffär är ett ymnighetshorn där man anser sig ha råd att slänga bort ätlig mat varje dag. Vi har svårt att riktigt fatta vad svält gör med människor. Vi drömmer knappast om att månen är en ost och snön risgrynsgröt så Lucia-legender om skepp fulla med mat har börjat falla i glömska.

När nya Bibelöversättningen kom 1981 skulle också bönen Fader vår moderniseras. Det mesta togs med ro, men när orden "vårt dagliga bröd giv oss idag" byttes mot "Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer" blev det protester. Det fanns fortfarande människor i Sverige och Finland i livet då som svultit på riktigt. Att göra en ändring av den delen av bönen kändes kränkande. Det hjälpte inte att exegeter och språkexperter menade att detta var den mest rimliga översättningen; att bönen talade om andligt bröd för livet när Himmelriket kommer synligt på jorden. Dessa lärda förklaringar gjorde snarare saken värre; det var mat för dagen som människor bett om i århundraden, en bön som var allvarligt menad och inget rabbel.

Nu ber man i stället "Ge oss idag det bröd vi behöver" så kan brödet avse både mat och andlig föda. Vilket lär mig att kristendomen är främst en religion för vardagen och jorden. Riket som kommer finns redan här. I varje liten Lucia som kommer med bröd till en hungrig manifesteras Himmelriket. Så blir Lucias legendariska skepp en räddningsark tungt lastad med det det bröd vi behöver.

Ett skepp kommer lastat med kärlek.

Ett skepp kommer lastat med frid över jorden.

Ett skepp kommer lastat med Himmelriket.

2013-12-13 @ 06:28:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (5) Trackbacks ()

12 december en annan nordisk Anna

Anne of Denmark målning av John de Critz d.ä ca 1605

12 december 1574 föddes en prinsessa i Danmark som fick namnet Anna. Liksom alla prinsessor var hennes uppgift att skapa allianser mellan olika kungariken genom att giftas bort och hon valdes ut att giftas bort med den skotske kung Jakob VI som sedan också blev Jacob I av England och Wales. Jakobs regeringstid var en tid av kulturell blomstring, en naturlig fortsättning på Elizabeth I Golden age; The Jacobean age.

Den som låg bakom denna blomstring var inte kungen utan hans danska drottning Anna som blev mycket populär när hon kom till Skottland som 15-årig kungagemål. Hon beskrivs som vacker, bildad och kulturellt avancerad av samtiden. Kungen var bara åtta år äldre än sin tonårsbrud och från början var de lyckliga tillsammans, vilket inte var vanligt eller ens speciellt eftertraktat bland tidens kungligheter. Men när Jakob träffade Anne Murray som blev hans officiella frilla svalnade hans förälskelse i Anna. När sedan deras första barn Henry föddes blev splittringen total mellan dem för Jakob ville följa en kunlgig skotsk tradition där barnen fostrades helt utom räckhåll för modern medan Anna vuxit upp med sin mamma som vårdnadshavare. I historiska dokument nämns drottning Sophias märkvärdiga barnuppfostran som gick ut på att hon till och med själv vårdade barnen när de var krassliga.

Anna var ointresserad av politik men ville alltså vara med sitt barn. Det gick Jakob inte med på. Han gav stränga order om att de som hade hand om sonen inte skulle låta drottningen vara med honom ens ifall kungen skulle dö. Anna försökte frita sonen från Jakob två gånger och under dessa fritagningsförsök fick hon missfall, båda gångerna. Till slut utnyttjade hon sin ställning till att tilltvinga sig vårdnaden om sin son genom att hota att inte flytta med kungen till England när han ärvde den Engelska tronen av drottning Elizabeth I. Så fick hon ha alla sina barn hos sig. Denna moderlighet fördömdes av samtiden och eftervärlden som att hon föredrog att skämma bort sina barn framför att vara en drottning och man menade att hon var ett korkat våp klart underlägsen sin mans intellektuella förmåga. Detta har reviderats av senaste forskningen som menar att Anna var en viktig person för både utrikespolitik och kulturliv under den jakobinska eran.

Jakob skilde sig dock aldrig från sin envisa drottning (han kallade henne wilful) och drog nytta av hennes kulturella intressen och sociala begåvning i kontaker med utriket och i samband med huvudstadens hovplikter. Själv föredrog kungen att vara på sina jaktslott där han jagade och drack tillsammans med likasinnade män. Så de bodde på varsitt slott och höll varsitt hov av vilket Annas var det mest glansfulla, kulturellt framstående och representativt. Trots detta såg kungen till att hon på något sätt* var nästan ständigt gravid mellan åren 1594, då Henry föddes till 1607 då Anna nästan dog i barnsäng när dottern Sophia föddes. Sju barn och minst tre missfall hann hon med under dessa 13 år. Sedan vägrade hon att föda fler barn och då blev brytningen med kungen närmast total.

Anna verkade inte ta illa vid sig av detta utan skapade i stället ett rum åt sig själv, ja ett helt slott med tillhörande hov av musiker, konstnärer och författare. Där framförde hon soch hovdamerna kådespel i maskeradens form som anses som ett viktigt steg mot att kvinnor ska få uppträda i offentligheten på teatrar, operahus och i kyrkokörer idag. 1612 dog hennes äldsta barn Henry 18 år gammal, hennes dotter Elizabeth giftes bort till Heidelberg året därefter. dessa båda händelser tog hårt på Anna vars hälsa bröts ner fullständigt. Hon höll sin sista maskeradbal 1614 och upplöste därefter hovet. Sina sista år tillbringade hon i avskildhet vårdad av en dansk sköterska som hon låtit sända efter från Danmark. Hennes son Charles var med henne. 1617 dog hon 44 år gammal.

Kung Jakob som inte träffat Anna på flera år blev enligt hävdatecknarna mycket upprörd och sorgsen när hans drottning dog och skrev en dikt till hennes gravvård:

So did my Queen from hence her court remove

And left off earth to be enthroned above.

She's changed, not dead, for sure no good prince dies,

But, as the sun, sets, only for to rise.

Drottning Anna av Danmark förtjänar en minnesvers, men det som borde nämnas är hennes envetna kamp för att få fostra sina egna barn, så drottning hon var. Klart kung Jakob aldrig skulle nämna det, det var ju så föga drottninglikt, men här får hon en minnesvers som anstår en drottning av Annas kapacitet:

So did the Queen from Denmark find her peace

without her brilliant court but not alone

grief for children that she never more would see

nor touch made earthly life a constant pain

though solace from her son and the memory

of childhood's happiness remain

her masque removed she's now at ease

residing for eternity in a room of her own

*det ryktades på den tiden att kungen egentligen föredrog manligt sällskap liksom drottningen.

2013-12-12 @ 04:07:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (4) Trackbacks ()

11 december UNICEFs födelsedag

En stor fördel med att UNICEFs dag firas 11 december är att barockbloggen får publicera en bild på Audrey Hepburn som var en av UNICEFs första barnambassadörer

Dagens kalenderflicka är UNICEF, FNs Barnfond som grundades den 11 december 1946. De följer barnens mänskliga rättigheter som innan de skrevs ner efter andra världskrigets fasor inte alls var en självklarhet. De är tyvärr inte självklara idag heller. Inte ens i Sverige där uttrycket "Barnets århundrade" myntades av Ellen Key som hennes programförklaring och önskan inför 1900-talet. Barn till flyktingar har tyvärr inte alls de rättigheter som FN listat i hela EU.

Man kan ju tycka att de mänskliga rättigehterna automatiskt skulle kunna överföras till barnen, men det är tyvärr inte sant. Barn har setts som föräldrars och vuxnas ägodelar och gör så än idag på många sätt. exempelvis är det biologiskt föräldrasakp som står över allt rim, reson och hjärta i Sverige idag i många fall av familjehemsplacerade barn. Nu har det underlättats att adoptera fosterbarn men det är fortfarande oerhört svårt även om de biologiksa föräldrarna satsar sitt liv på att knarka och misshandla sina barn. Ja, föräldrar som är helt öppna med att de vill ah barnen hos sig för att få barnbidrag till sitt missbruk har ändå företräde framför fosterföräldrar som haft hand om barnen sedan de var nyfödda.

Min yngste son funderar över om barn kan få en extramamma vid behov. Ja, så skulle det behöva vara för många barn. Ibland är det också så. Det allra bästa vore förstås om alla vuxna kunde klara att ta ett ansvarsfullt föräldraskap för alla barn på sig. Den dagen är ännu inte här men grundadet av UNICEF ger hopp om en sådan framtid.

2013-12-11 @ 06:54:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (0) Trackbacks ()

Coola brudar

Det är kallt nu, kring -25. Hästar tål kyla bättre än värme och blir pigga av det. Smilla som varit ett paradexempel på lättledd och lydig unghäst har börjat stegra sig och busa igen så man får ha grimskaftet på T-team sätt för att slippa bråka med henne. Det vill man ju inte med någon som är så här söt med rimfrost kring mulen.

2013-12-10 @ 22:37:00 Permalink Barockridning Kommentarer (3) Trackbacks ()

Bertha

Nobeldagen hade kanske aldrig firats om det inte vore för dagens kalenderflicka Bertha von Suttner. Denna pacifist av internationellt ursprung var vän till Alfred Nobel och när han blev rik på dynamit och instiftade sina pris var det hon som övertalade honom att göra något vettigt av sina miljoner och instifta Nobels fredspris. Själv fick hon fredspriset 1905 för tankar som hon skrev om i Ned med vapnen. Ned med vapnen har det på sin meritlista att den var ett av verken som nazisterna brände på bål i 1930-talets Tyskland. Hade de kunnat hade de säkert försökt bränna Bertha på bål också. men då var hon redan död.

Hon var ju på alla sätt en människa som hotar den fascistiska och nazistiska världsbilden; hon var av typiskt centraleuropeiskt blandat ursprung, hon hade framgångsrika vänner som Alfred Nobel, hon kämpade för fred och rättvisa i världen och hon gifte sig i smyg utan att hennes makes adliga föräldrar gav sitt tillstånd till det men hon blev aldrig den där fogliga hemmafrun med enbart sina egna barns bästa för ögonen.

Bertha von Suttner tänkte i stället stort, hon tänkte på alla barn, hon menade att kvinnorna genom sin närhet till livgivandet skulle bringa fred på jorden om de bara fick vara med och bestämma. En tes som delvis stämmer. Vi vet ju att jämställda samhällen mår bättre och är fredligare än motsatsen. Eftersom hon dog 1914 fick hon inte ha rösträtt själv. Hon bestämde i alla fall att vännen Alfred Nobel skulle instifta ett fredspris. Ett pris som behövs även om det ibland varit omdiskuterat. Som när min favoritpristagare Wangari Mathai fick det 2004. Har verkligen miljöarbete och fattgdomsbekämpning något med fred att göra?

Jag är övertygad om att Bertha von Suttner skulle ha hållit med om att miljöarbete och fattigdomsbekämpning hör till fredens förutsättningar. Hon var nämligen inte dum. Fred behöver en jordmån att växa i. Krig växer bäst där människor kämpar om snålt tilltagna resurser. Alla konflikter bottnar ju i grunden i ekonomi och maktlystnad, ingenting annat: "När krubban är tom slåss hästarna".

Kristendomen lär att när krubban är full kan freden blomma. Den tomma krubban som blev Fredsfurstens första säng vittnar om fred och till alla människor en god vilja. När krubban är full av den nyfödde fredsfursten kan freden växa fram.

2013-12-10 @ 19:55:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (2) Trackbacks ()

Slowfood

Min matglada ponny behöver hjälp med sitt matmissbruk. Samtidigt måste Smilla äta hela tiden för att växa ordentligt. Jag fick tips om slow feed-nät och det var hur bra som helst. I stället för att sätta på en green guard på Chateau har vi höet i ett jättenät så det räcker längre utan att hästarna behöver gå och svälta emellan högivorna.

2013-12-09 @ 22:32:00 Permalink Barockridning Kommentarer (6) Trackbacks ()

Anna av Novgorod: prinsessan som fick ett eget rum

Det brukar sägas att Sverige bara har ett internationellt erkänt helgon; den heliga Birgitta. Det är faktiskt inte sant. Att det sägs så beror på att vi varit så västorienterade i Sverige alltsedan tyska kyrkan gjorde Sverige till en del av Hamburgs stift på 800-talet. För i öst har vi den heliga Anna som föddes kring år 1000 som svensk prinsessa, dotter till Olof Skötkonung, död som nunna i Ortodoxa kyrkan 1050.

Vid den här tiden började helgon allt oftare tillhöra högättade familjer, precis som Birgitta. Medan de flesta helgon i vår kalender är martyrer, från främst Diocletianus stora förföljelse av de kristna 244-311, levde de yngre helgonen ofta tills de dog av naturliga orsaker och de var i ökande utsträckning från samhällets övre skikt och inte slavar och andra föraktade sociala grupper som de var under den första kyrkans tid.

År 325 blev kristendomen favoriserad religion i Romarriket och då började det plötsligt vara ett plus på karriärstegen att vara kristen. Nordborna hade börjat anamma kristendomen redan kring 800-talet och när Anna föddes, som prinsessan Ingegerd Olofsdotter hade kristendomen blivit så stark i Norden att hon döptes tillsammans med sin pappa i Husaby källa när hon var 8 år gammal. Olof gjorde så kristendomen till favoriserad religion i det nuvarande Sverige.

Ingegerd var pappas favorit mycket vacker och självständig men hon fick för den skull inte bestämma vem hon ville gifta sig med. Prinsessors giftermål var alltid enbart politiska. Hon valde norske kungen Olav Digre (senare den Helige) som var 5 år äldre än henne, men pappa Olof var benhårt emot denna allians. Ingegerd fick dock senare Olav Digre som svåger då hennes lillayster Astrid giftes bort med Olav. Det skvallras i isländska sagor om att hon och Olav var ett älskande par fram till Olavs död. Bekräftat är att Ingegerd tog Olavs oäkta son till sin fosterson och fostrade honom till kung Magnus den Gode av Norge.

Olof Skötkonung gifte i stället bort sin vackra dotter med kung Jaroslav den vise av Novgorod år 1019 då Jaoslav var över 40 år gammal. Pappa Olof lät Ingegerd få igenom de två krav hon hade för att gå med på giftermålet; hon fick med sig pappa Olofs kusin Ragnvald Jarl som följesven och så fick hon staden landskapet Ladoga till egen förläning. Legenden säger att området fick namnet Ingermanland som en heder till henne, men det är nog snarare floden Inkere som gett området sitt namn.

Jaroslav (978-1054) var son till Rysslands första kristna furste Vladimir och Ingegerd var dotter till Sveriges första kristna konung så de hade tron gemensam även om Jaroslav var ortodox och Ingegerd var katolik. Ingegerd tycktes snabbt ha anpassat sig till livet som furstinna av Novgorod. Hon bytte ut sitt nordiska namn Ingegerd till Irina, som betyder Fred, och använde hela sin karisma och sitt kontaknät till att just mäkla fred och främja samarbete mellan Norden och Novgorod. Hon stödde Jaroslavs försök att ena Novgorodriket och få slut på de brödrastrider som plågade riket. Hon följde med sin man ut i fälttåg och grundade kyrkor och kloster.

När hon var ca 35 år gammal flyttade hon och Jaroslav till Kiev som då var ryska rikets huvudstad och Rysslands första guldålder inleddes. Nu sysslade Irina med att sköta utrikeskontakter och utbilda sina med tiden minst 10 barn. Hennes döttrar gifte sig alla med bemärkta män bla Ungerns blivande kung och Harald Hårdråde från Norge. Henri I av Frankrike gifte sig med dottern Anna. Anna imponerade stort när hon anlände till hovet i Europas stormakt genom att hon var så oerhört bildad; hon kunde både läsa och skriva!

Några år innan hennes ca 25 år äldre make dog fick Irina för första gången i sitt liv bestämma helt själv om vad hon ville göra. Hon gick då i kloster. I ett kloster har varje nunna och munk ett eget rum som symboliserar den enskilda bönen när hon står ensam inför Guds ansikte. Född till prinsessa och furstinna hade Irina aldrig haft ett alldeles eget rum, hennes uppgift var att vara en offentlig symbol tillgänglig för staten. Som nunna fick hon förutom ett eget rum också välja sitt eget namn ännu en gång. Irina antog då dotterns namn Anna som betyder den benådade. Hon hann bara vara nunna i ett eller ett par år innan hon dog 1050 och ligger begravd vid Jaroslavs sida i Sofiakatedralen i Novgorod.

Det är oklart varför hon helgonförklarades men klart är att hon fortfarande vördas i den ortodoxa kyrkan och en svensk ortodox församling har hennes namn; Heliga Annas församling som omfattar Mellansverige från Stockholm till Dalarna. Sverige har således bidragit till helgonkalendern med två klostergrundande kvinnor, mångbarnsmammor med stort politiskt inflytande och bemärkta döttrar. Båda är också Sveriges skyddshelgon, Birgitta erkänd i västkyrkan och Anna av kyrkan i öst.

2013-12-09 @ 00:22:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (2) Trackbacks ()

Vinterutflykt

Idag var det kallt och klart väder -24 mitt på dagen men väl påpälsad är det inte obehagligt med hästutflykter om man rider barbacka. Det gjorde Aron idag när jag och pojkarna tog med oss hästar och hundar på en tur runt ridvägen. Vår granne har varit snäll och plogat upp den så den är perfekt för ridning med ca 15 cm lössnö på slätt underlag.

Tänk hur det kan bli. En man som levt för sina hästar och pga sjukdom inte kan syssla med dem mer kan ändå ploga sin hästväg för nya hästar. Tänk att kunna glädja en gammal hästkarl med mina fina tjejer!

Och tänk att den gamle hästkarlens väg är till så mycket glädje för oss. Det är underbart med en så fin väg långt från trafiken där Smilla får lösgaloppera och träna på allt en unghäst måste kunna utan att behöva göra det i trafiken.

Det är så skönt att göra utflykter med både barn och hundar utan rädsla för lastbilar eller otrygga möten med rädda människor som inte känner sig lugna med stora hundar eller lösa unghästar. För på vintern kommer man inte så lätt till vår hästväg utom från vår gård och den plogande grannens.

2013-12-08 @ 22:26:00 Permalink Barockridning Kommentarer (2) Trackbacks ()

Perfekt jul II

Fick en bildlänk av Lars som reaktion på norska kyrkans satsning Perfekt jul:

2013-12-08 @ 21:47:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (0) Trackbacks ()

Perfekt jul

Norge är verkligen ett fantastiskt land. Norska kyrkan har gjort en underbar hemsida som driver med vårt julfirande för att få oss att reflektera över julens verkliga budskap. Gå in där och låt er oroas och roas. Norway rules!

Ett smakprov:

"Å ha en au pair er selvsagt deilig nå frem mot jul. En god au pair kan være med på å lette byrden juleforberedelsene representerer med mange titalls prosent.En ting er de vanlige gjøremålene som å hente barn, mate barn, gjøre lekser for barn, vaske hus og bil og måke oppkjørselen. I tillegg er det flere oppgaver som hører julen til, der det kan være greit å få hjelp. Eksempler på dette er sleping av juletre etter hogsttur i skogen, pakke inn gaver og pusse julekuler, med andre ord aktiviteter som er svært lystbetonte og som motiverer til ekstra innsats på andre områder.

Spørsmålet vi lurer på, er derimot: Hva gjør du med au pairen på selve julaften? Hun er jo ikke en del av familien. En som har testet ut ulike tilnærminger her, er Åge Svorknæs fra Os i Hordaland.

– Det er klart at dette er et dilemma. På den ene siden ønsker vi hjelpen vi har blitt så godt vant med. Og det er viktig å inkludere henne slik at hun får en OK jul. På den annen side er hun jo ikke så dreven i norsk julefeiring, og for oss som er opptatt av å feire en skikkelig jul, er det litt skummelt å ha henne til stede. Jeg og kona er redd for at hun skal gjøre feil og ødelegge for oss og barna, sier Svorknæs."

2013-12-08 @ 17:01:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (1) Trackbacks ()

advent

Till adventets fröjder hör adventskalendrarna. Här är det Radions/TVns kalender som intresserar pojkarna, men vi har också kalendern från kyrkan som i år går runt i kyrkorummet i jakt på Gud. Aron som är en stor vän av Sankt Nikolaus var särskilt nöjd med att ärkebiskop Anders var bakom luckan på Sankt Nikolaus dag och att den lilla texten innanför luckan behandlade detta barnens favorithelgon. Så läser vi förstås alltid Julmysteriet av Jostein Gaarder men den kalender som ger oss mest julstämning är ändå Bamses.

Liksom kyrkans kalender räcker den alltid från 1:a advent till juldagen, inga halvmesyrer som bara följer december i 24 dagar för att kunna återanvändas år efter år. Och trots att vi vet vad som döljer sig bakom den sista luckan, en fredssymbol/Petruskors, varje år blir vi alltid lika fyllda av julglädje för det var ju Fredsfurstens födelse som gett oss alla dessa kalendrar i advent.

2013-12-08 @ 13:28:17 Permalink Adventskalender Kommentarer (3) Trackbacks ()

Andra advent "Riket som kommer"

Hemlösa barn får kanske inte omedelbart ett alldeles eget rum, men ett rum att dela med andra är ett långt steg bort från gatornas otrygghet och ett steg närmare Himmelriket mitt ibland oss.

"Han (Jesus) kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig."

2013-12-08 @ 01:19:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (2) Trackbacks ()

Angela-kunskap är makt

En pastell som i 1800-talets romantiska anda visar hur konstnären Pietro Calzavacca uppfattade Sankta Angela. Lite för smörig för en barockbloggare egentligen men hon tycks ha blivit ett populärt motiv först kring sin helgonförklaring 1807 så de flesta bilder jag sett av henne är ännu mer sötsliskiga. Här finns åtminstone lite pondus i porträttet av henne och hon sitter i det rum som hon skapat åt sig.

Dagens kalenderflicka är Angela av Merici grundaren av ursulinerorden. Ursulinerna sysslar främst med flickors utbildning men också sjukvård och omvårdnad. Men det centrala var alltså flickors utbildning. Angela av Merici såg det som sitt kall ifrån Gud att utbilda flickor.

Angela från den italienska staden Merici blev föräldralös vid tio års ålder den enda från den närmaste familjen som fanns kvar var hennes syster som sedan dog hastigt och Angela sörjde henne mycket mest för att systern inte fått motta den sista smörjelsen och nattvarden eftersom hennes död kom så plötsligt. Angela togs om hand av släktingar men blev i tonåren fransiscanernunna och självförsörjande. Trots detta stannade hon i släktingens hemstad Salo tills denna släkting dog och flyttade sedan till sin hemstad för att starta sin första flickskola som blev så framgångsrik att hon blev kallad till Brescia för att grunda en likadan skola och så var hennes livsverk igång; ursulinerorden som hon grundade med hjälp av 12 av sina tidigare elever. Ursulinerna sysslar med utbildning av flickor utan egna medel att betala en utbildning och de ger inte bara "nyttiga " kurser som sömnad och snickeri, nej de är berömda för sin musik- och konstutbildning av de fattiga flickorna.

Påven Clemens VII ville 1525 kalla den driftiga Angela att stanna i Rom i den påvliga närheten. En ofattbar ära för vilken katolik som helst, men Angela sa nej eftersom hennes kallelse var hos flickorna i ursulinerordens skolor, inte att vara andlig vägledare i Vatikanen. Hon hade skapat sitt eget rum, sin egen orden och vägrade ge upp detta egna rum.

Idag finns Ursulinerskolor och -sjukhus över hela världen och en sak som jag tror Angela av Merici hade gillat mycket är att FN antog flickors utbildning som ett milleniemål. Jag tror ju att hon ser detta från himmeln; hon kanske är en av dem som påmint om flickornas nyckelposition i samhället så att det blev ett av millenniemålen och dessutom ett av dem som uppfyllts med råge redan innan 2015. Angela visste nog redan på 1500-talet det vi vet nu att hjälper du en flicka hjälper du en hel familj, hjälper du några flickor har du fått en hel by på fötter och får flickorna jämlik utbildning får hela landet det mycket bättre. Det finns en direkt korrelation mellan hur spritt och stabilt välståndet i ett land är och hur jämställt det är. Läs mer om det i den av långvarig forskning mycket väl underbyggda och intressant skrivna boken The Spirit Level: Why More Equal Societies Almost Always Do Better av Richard Wilkinson och Kate Pickett. Allen Lane, 2009.

2013-12-07 @ 11:07:42 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

Nelson Mandela

Hur kan man förlora så många viktiga förebilder på bara någon månad, som jag gjort; först pappa, sedan Wilfrid Stinissen och i natt hörde jag att Nelson Mandela avlidit i frid omgiven av sina närmaste, utan att alldeles tappa styrseln? Kanske eftersom de förebilderna lever fast de är döda. Deras starkt lysande föredöme mattas inte av att de hemförlovas, som de säger i Frälsis.

Nelson Mandela har slutat sitt liv i frid efter ett långt och fruktbärande liv. Han var gammal, han hade gjort mer än de flesta under sitt jordeliv och inte var det en chock att han dog. Men jag blev ändå ledsen. Vem kan ta över efter honom? Vem kan fylla ut hans roll som enande fronfigur för det demokratiska Sydafrika?

Nelson Mandela sa flera gånger "jag är inget helgon" det var ett av de få helt felaktiga offentliga uttalanden han gjort. Naturligtvis är han ett helgon, en förebild i ödmjukhet, försoning och sunt ledarskap. Han var trots fruktansvärda umbäranden i fängelset under 27 år aldrig bitter och hämndlysten när han kom ut ur fängelset. En klok, humoristisk andlig rese som kunde leva upp till sina egna högt ställda krav på integritet och demokrati är naturligtvis ett helgon.

Så nästa advent får han dela helgondag med mamma Crispina den 5:e december. Vad han än sa om att han inte var ett helgon.

2013-12-06 @ 16:42:06 Permalink Adventskalender Kommentarer (5) Trackbacks ()

St Nikolaus dag och Lilja 4ever

I filmen Lilja 4ever säger hennes enda trogna vän Volodja sedan han dött : "Det är bra här i himlen, vi spelar basket på hustaken med änglarna, men evigheten är lång och livet är kort." när Lilja första gången tänker på självmord som lösningen på sin hopplösa situation som trafficking -offer i Sverige. Lurad från sitt hemland i forna Sovjet av en charmig ung man med löften om en grön framtid i Sverige blir hon inlåst och misshandlad, såld som slav per timme till medelålders svenska män med familj och god inkomst som gillar att våldta barn helt i deras våld. Ett eget rum var så långt ifrån hennes slavtillvaro att hon till slut ändå begår självmord för att komma till den "port som öppen står för varje själ som nådens ord anammar" till ett eget rum i himmelen där hon får spela basket på hustaken med Volodja och änglarna.

Lukas Moodysons film från 2002 bygger på dagboken som skrevs av den 16-åriga litauiska flickan Dangoule Rasalaite som tog livet av sig utanför Malmö i slutet av 1990-talet. Tyvärr finns det fortfarande miljoner människor från fattiga länder som utsätts för slavhandel i denna dag. Slaveri är förstås inget nytt under solen. Dagens helgon, St Nikolaus, gjorde enligt legenden mycket för att hjälpa fattiga människor på olika sätt i sitt biskopssäte Myra på 300-talet. När en fattig pappa ansåg sig vara tvungen att sälja sina döttrar till en bordell kastade St. Nikolaus in en påse guldpengar till dem under natten så pappan i stället kunde ge döttrarna en rejäl hemgift så de slapp bordellens misshandel, smuts, sjukdomar och förnedring och i stället blev rikt gifta.

Jag tänker på biskop Nikolaus guldpåse och på en julsång som snurrar just nu; Elvis som sjunger "Santa Bring My Baby Back To Me". Den banala rocklåten från sent 1950-tal får en klang av tragisk vädjan mot bakgrunden av flickor som Dangoule, Lilja, de baltiska flickor som jobbar på stripklubben i Kiruna, hitlurade av fagra löften, inlåsta och misshandlade tills de misshandlats så illa så ryggraden spräckts (verkligt fall, en rumänsk tonårsflicka lurad till Göteborg) då kan de få "rymma" och med hjälp av ambassadpersonal ta sig hem. Jag tänker att det finns mången vän som väntar, en mamma, en syster, en pojkvän som innerligt ber till Santa Claus, Sankt Nikolaus: " Oh, Santa, hear my plead! Santa bring my baby back to me!"

2013-12-06 @ 11:39:15 Permalink Adventskalender Kommentarer (5) Trackbacks ()

Advent

Advent är en av mina favorittider på året. Lugnet, ljusen, maten som är snäll mot magen i vintertrötthetens
mörka skábma. Doften av mandariner, nejlikor och blommande krukväxter. Snö och tindrande stjärnor. Norrskensbågar över himlen. Jo, det är en fin tid. Om man bara hann med.

Advent var en stilla fastetid inför julen innan protestantismen förbjöd fastedagar och fastetider. Men även sedan var advent en lugn tid. Nog slet folk ändå med allt som måste vara klart till jul men de slapp julbord, julavslutningar, julbasarer, julfester, julklappsköp, terminsslutuppgifter, betygsregistrering och konserter. Det enda av det nya jag vill ha kvar är konserterna, men då ska man inte behöva öva till efter midnatt inför dess konserter.

Jag försöker göra motstånd och fastar genom den här tiden, med paradismat och nedskärningar på mediefronten: ingen TV, inget internet utom bloggandet, eftersom några av mina följare gillar min konstiga adventskalender och det har blivit ett omistligt adventsinslag för mig att grotta ner mig i adventets texter och helgonkalendarium. Julbord med fack eller arbetsgivare går förstås bort, men vad gör jag med alla barnens julavslutningar och julfester, för att inte tala om alla deras kompisar som fyller år just i december? Ja, det finns inget att göra åt det.

Men min önskeadvent är: lugnet, ljusen, maten som är snäll mot magen i vintertrötthetens
mörka skábma. Doften av mandariner, nejlikor och blommande krukväxter. Snö och tindrande stjärnor. Norrskensbågar över himlen och Bamses adventskalender som fortsätter ända till juldagen.

2013-12-05 @ 16:54:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (4) Trackbacks ()

Crispina-mammamartyr från Afrika

St. Crispina avbildad med doket som döljer en del av hennes martyrium; för att förnedra henne rakades hon och leddes ut att ta emot folkmassans hån under rättegången mot henne.

Före 1901 hade vår kalender namnet Crispina den 5 december som numera har namnen Sven och Svante.Därför blir Crispina dagens kalenderflicka. Sankta Crispina är ett av Nordafrikas mest vördade helgon. Augustinus, som ju var biskop i den nordafrikanska staden Hippo höll henne för en mycket viktig förebild och nämnde henne ofta i sina predikningar. När jag läser hennes martyrium blir jag illamående av sorg för hon var ett ovanligt helgon, hon hade nämligen flera små barn som grät och vädjade till henne att offra till kejsaren Diocletianus för att slippa dödsstraff. Martyrberättelser handlar oftast om ensamstående ungdomar och sällan stöter man på en avrättad mamma med småbarn. Ofta är också berättelserna kryddade med en lång rad legendariska mirakeldetaljer. men Crispinas död är bara en avrättning utan större manifestationer av mirakelartad natur. Desto starkare står då fram barnen som gråter vid rättegången och vädjar för sin mamma såväl som till sin mamma.

Vad fick Cripsina att inte ge sig? Vad tänkte hon skulle hända med barnen? Var hon bara en galen fanatiker eller förstod hon att det var meningslöst att offra till kejsaren. Hon kanske tänkte att hon ändå skulle bli dödad. Hon kanske kände att hennes integritet krävde att hon inte förnekade sig själv, ens för barnens skull. Kanske ville hon visa just barnen sina att det finns saker man kan behöva dö för annars är man bara en liten lort.

I romerska besittningar i Nordafrika måste hennes död ha gjort starkt intryck. Dels var hon som sagt var mycket vördad där, dels måste hennes val att inte offra till kejsaren utan i stället med glädje böja sig för skarprättaren som halshögg henne, ha uppfattats som mycket udda. Så gjorde inte en god mor. En kvinna skulle inte ha så starka åsikter. Ja, hon skulle helst inte vara en egen person utan hennes uppgift var att sköta kvinnans sysslor i hemmet. När hennes man köpt henne från hennes pappa hade hon färre rättigheter än en slav.

Kanske var det genom att envist hålla fast vid sin kristna tro som Crispina skapade sitt eget rum. Jag tänker på andra kvinnor som övergivit sina barn och då framstår en litterär gestalt tydligare än andra ; Nora i Henrik Ibsens drama "Et dukkehjem". Nora har gjort en skamlig sak för att rädda sin mans liv och familjens ekonomi. När detta uppdagas visar mannen som hon räddat till livet, bara förakt för henne. Dramat slutar med att Nora lämnar hemmet och barnen hos sin före detta man. Dramat blev mycket omdiskuterat, den erkände misogynen Strindberg tog avstånd från Ibsen som till dess hade varit en nära vän och många andra tyckte också att Ibsen gick alldeles för långt. Okej att kvinnosaken var viktig men en mor överger inte sina barn!

När jag läser om Crispinas martyrium inser jag att jag aldrig ens läst om några barn i manliga helgons martyrier. Deras fruar fick kanske trampa på sin integritet och offra till kejsaren för att inte lämna barnen helt föräldralösa. Crispina gjorde det inte och jag reagerar som man gjorde på artonhundratalet när Ibsens "Et dukkehjem" hade premiär: men barnen då? Och jag vänder mig i andanom till Crispina och ber henne förlåta min inskränkthet. Du vördas i Nordafrika men jag måste ändå fråga om dina barn: Blev de också kristna? Lärde de sig också vikten av integritet eller började de hata det du gjort och den nya religionen som fick dig att göra det? Var det värt att få ett eget rum på barnens bekostnad? Jag skulle nog inte ha valt som du Crispina, men jag tror jag börjar ana något.

Crispina, en fembarnsmor frågar en annan mamma: Var kommer barnen in?

2013-12-05 @ 08:37:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (6) Trackbacks ()

Julavslutning

Aron fick Lotta på julavslutningen uteritt och sedan fika. Jättekul tyckte vi alla som var där, särskilt Aron.

2013-12-04 @ 22:07:00 Permalink Barockridning Kommentarer (0) Trackbacks ()

Barbro- kärringen mot strömmen

I min bokhylla finns en riktig klenod "Kärringen mot strömmen" en rolig, finurlig och klok best of-kåserisamling av Barbro Alving 1909-1987. Bang var alltså namne med den modiga martyren Barbara som gett dagen sitt namn, hon som blev dödad av sin egen pappa när han upptäckte att hon blivit en kristen och numera beskyddar dem som jobbar med sprängämnen såsom gruvarbetare. På samma sätt var Barbro Alving alias Bang ett packe dynamit-men inte alls maskerad till sockerbit. Hon var en tuff brud utan lyxförpackning, hon var verkligen ingen insmickrande kvinna och brydde sig aldrig om att vara behagfull och kvinnlig enligt tidens idéer om en äkta kvinnlighet. I stället var hon starkt influerad av "pennskaftet" Elin Wägner både i sin pacifism och sin feminism och det feministiska magasinet Bang har tagit sitt namn som en hyllning till henne.

Hon levde ett" annorlunda liv", enligt dottern Ruffa, med sin livskamrat Anna som i kåserierna kallas Viola och den "oäkta" dottern under mitten av 1900-talet. I kåserierna framträder Anna som en stabiliserande faktor i Bangs liv. Bang däremot flackade och for. Hon var resande reporter på Dagens Nyheter och rapporterade både från Berlinolympiaden 1936 och spanska inbördeskriget med samma frejdiga humör och säregna stil. Hon reste runt till 1900-talets alla krigsskådeplatser vilket gjorde henne mer och mer pacifistisk. 1959 ledde hennes erfarenheter henne till att bli aktiv katolik. Hon beskrev det själv som en hemkomst till ”den kärlek som är ursprunget till all kärlek i denna värld”. Som kristen feminist ville hon inte på något sätt medverka till våld. Hon hade redan hamnat på Långholmen en månad för att hon vägrat inställa sig till civilförsvarstjänst. Hon skrev förstås också från fängelset med samma humor och självironiska idiom som alltid. Som tur är finns hennes bestämda röst förevigad. Man kan börja lyssna här .

Bang var berömd för sina slagkraftiga formuleringar om allehanda ämnen som till exempel denna: "Så snart en kvinna tänker någorlunda snabbt så kallas det intuition." Men mitt favoritcitat av henne är: ""I mitt yrke lär man sig se avigsidorna på denna världens stora och rätsidorna på denna världens små."

2013-12-04 @ 04:21:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (3) Trackbacks ()

flockdjur

Katter sägs vara solitära djur om inte gillar att ha kompisar. Det gäller inte Chili, Tyson, Modesty och Nemi.

Ute på promenad.

Inne i stallet trycker de lla fyra kring sitt varma element. Det stämmer med våra katter att de gillar värme. Där är de som de ska vara långhåriga, flocklevande nubiska vildkatter.

2013-12-03 @ 14:10:13 Permalink Kattegori Kommentarer (3) Trackbacks ()

Lydia Baxter- o, djup av nåd!

Dagens kalenderflicka är Lydia Baxter (1809-1874) amerikansk baptist och poet som skrev den vackra psalmen: O, djup av nåd O, Gud hos dig att porten öppen står för mig, för mig, för mig, står öppen ock för mig. (There is A Gate that Stands Ajar). Precis som sin namne Lydia Lithell (förra årets Lydia) skrev hon sina mest älskade psalmer medan hon låg sjuk. Precis som om dödens närhet manar fram kreativitet och klarsyn som livets mångahanda skymmer när man är frisk. Eller behövde dessa kvinnor helt enkelt sjuksängens ro för att hinna skriva?

Virginia Woolf skriver i essän "A Room of One's Own" om kvinnors brist på en egen privat sfär där de kan få vara ifred. En kvinna ska alltid vara i beredskap och allltid ha något att göra. Att-göra listan blir aldrig färdigkryssad. För varje avslutad uppgift kommer minst två nya. Vår tid kräver minst lika mycket av kvinnor som Lydia Baxters 1800-tal. Vi har mer lättskötta hem men då krävs också större insatser av oss och vi har mindre tid i hemmet eftersom våra arbeten ofta kräver mer än heltids insats. Vi ska inte bara knäskura golven vi ska helst också byta dem lite då och då. Vi ska inte bara ha hela och rena kläder vi ska också följa modets allt snabbare och nyckfullare växlingar. Vi ska inte bara vara hela och rena vi ska också vara vältränade och helst gå omkring med tio kilos undervikt. Men inte så mycket att vi tappar fertiliteten för vi ska ha några väluppfostrade barn också som klarar sig i skolan och utövar någon karaktärsdanande idrott eller annan aktivitet som dans, ridning eller körsång.

Lydia Baxter låg på sitt sjukläger och funderade. Nu kunde hon inte längre ens försöka kryssa för att-göra-listorna. Hade hon ens något existensberättigande utan att bidra till hushållet? För Lydia Baxter blev nåden stor under denna kreativa sjukdomstid som ledde till hennes död. Nåden; att få för intet det som är värt allt. Inget finns som en människa kan göra för att nå himmelen på egen hand. Den är en gåva av Guds kärlek som älskade oss först. Även den som inget alls kan göra, inte ens skriva dikter och sånger på sin sjukbädd, har ett absolut värde i Guds älskande ögon och kan denna person inte få ett eget rum på jorden, står ingen enda dörr öppen för henne, finns dock en port öppen till ett rum som är förberett för henne. Porten till Guds rike:

Den öppen står för varje själ
som nådens ord anammar,
för rik och fattig, kung och träl,
för alla folk och stammar.

2013-12-03 @ 05:40:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (3) Trackbacks ()

Beatrice

Beatrice enligt Marie Spartami Stillman

Beatrice, denna mytomspunna gestalt som hyllats av Dante i hans stora Komedi, hyllas ju också som sig bör i Barock-Olgas egen adventskalender. Så mycket mer då min kära svägerska också heter så. Därför ska dagens lucka vara en sång jag skrev till henne och min bror på deras bröllopsfest till melodin av "Prövningar vi möta få":

Prövningar han möta fått och han ofta ej förstått Herrens vägar när han trodde han Infernos portar nått,

men gudomlig komedi slutar ej i tragedi nu är unkistiden slut och Micke fri

Bea kom och allting blev tvärtom

Vilken glädje Micke är nu som

en befriad Dante i sitt paradis

och ditt kom han vägledd utav Beatrice

Han har jobbat dygnet runt sett en massa TV-strunt i hans unkis-limbo var det tjockt med damm men glädjetunt

men så kom där lyckans fé som kan koka mer än te visst gick vikten upp, det gjorde lyckan me'

Bea kom...

Purgatorio är slut Micke andas lättad ut. Bea flyttat in och fyra barn som bonus han fått ut.

Nu som Beas hjärtas kung vardagen känns mindre tung. Det blev gudomlig komedi så Micke sjung:

Bea kom och allting blev tvärtom

Vilken glädje jag är nu liksom

en befriad Dante i mitt paradis

och hit kom jag vägledd utav Beatrice!

I Komedin av Dante är tre kvinnor hjältarna; St. Lucia, St. Rakel och Beatrice, Dantes barndoms- och ungdomskärlek som gifte sig med en annan man och dog i unga år. Dessa tre kvinnor bestämmer sig för att Dante ska få en chans till ett bättre liv efter detta än han förtjänar och de låter honom därför göra en tur genom Inferno, Purgatorio(skärselden) och Paradiset så han ska lära sig vad livet verkligen är värt. Han lär sig av denna bildningsresa att kärlek är denna livets största skatt, den är tillvarons guld som skärselden inte förmår bränna upp. Allt annat försvinner i den elden; berömmelse, bildning, rikedom och allmänhetens respekt, men inte det som gjorts, tänkts och sagts i kärlek. Därför blir också Komedin bestående, denna hyllningssång till en älskad och stark kvinna. En kvinna som räddar sin älskade undan meningslösheten i tillvaron och lär honom vad som verkligen är värt något i evighetens perspektiv när han nått mitten av sin levnads bana. Och det är kärleken.

Kärleken är tålmodig och god.

Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.

Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.

Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.

Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig.Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad.Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå. […]Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

1Kor 13

Gustav Dorés bild av Beatrice

2013-12-02 @ 23:01:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (7) Trackbacks ()

Åsnor

Jesus rider in i Jerusalem enligt den italienske renässansmålaren Giotto di Bondone 1266-1337, en av min favoritbilder av denna bibliska scen för åsnan ser så glad ut.

Barockbloggen har som vanligt sin adventskalender och första Advent är det åsnor för hela slanten förstås. Dessa hästens urgulliga och härdiga kusiner från nubiska öknen. De korsmärkta små åsnorna som i Frankrike hyllas speciellt eftersom enlogt legenden var det en åsna som bar Maria tlll Betlehem när hon tung av bebisen i nionde månaden måste dit för att skattskrivas tillsammans med Josef, sin trolovade och sedan fick ytterligare en åsna bära Jesus på Palmsöndagen in till Jerusalem.

Selma Lagerlöf berättar i en av sina Kristuslegender att åsnan fick korsmärket över manken sedan den burit Jesus till Jerusalem men andra legender berättar att åsnan skapades med sitt kors just för att Gud visste vilken ära den skulle få i framtiden.

Jag har sagt det förut här på bloggen och jag säger igen att denna skildring av när Jesus rider in på en åsna säger så enormt mycket om honom. I kyrkor runt im i Sverige har vi sjungit Hosianna och hört om hur Jesus visar att han är en fredens kung genom att rida på det lilla arbetsdjuret åsnans oinridna föl i ställe t för att rida en krigshäst som den tidens kejsare brukade göra. Det är som om president Obama på sitt besök i Sverige hade kommit skramlande på en gammal tidningsbudscykel i stället för sin skottsäkra limousin.

Men det man sällan hör från predikstolar på första advent är hur stort det är att rida en liten oinriden åsna genom skränande folkmassor. Åsnefålen fick visserligen med sig mamma arbetsåsnan, men inte är det lätt för det att lugnt rida in bland människor som viftar med palmkvistar och tygskynken med en grön liten åsnehingst. Jag tycker det så tydligt visar att Jesus kom till hela skapelsens befrielse och åsnan kände igen honom som sin vän direkt. Vi som rider vet ju att en häst som litar på en gör vad som helst för en, en ponny gör det med viss tvekan och en åsna är ännu mer egensinnig. Men har man vunnit hjärtat hos en ponny är de trofasta in i döden precis som åsnorna ger allt för sin människa när de väl lärt sig lita på henne.

Nubisk åsna med sitt lilla föl. Skulderkorset syns på dem båda och, på fölets framben, zebratecknen som de hästdjur som ligger närmast det vilda ursprunget ännu har kvar. Visst är de bedårande. Åsnor tål dock inte vårt klimat lika bra som hästar och de bär oftast lungmask som smittar hästar lätt så jag får sitta och sukta och passa på när jag stöter på åsnor hos andra att umgås med dessa små tuffingar.

2013-12-01 @ 18:39:00 Permalink Adventskalender Kommentarer (4) Trackbacks ()

vänner

Smilla och Elva har ett komplicerat förhållande som börjar stabiliseras på en högst vänskaplig nivå. Elva vill ju helst valla och för att inte bli för jobbig för hästarna försöker jag lära henne att ligga och vakta i tystnad och bara säga till om Smilla kliver genom stängslet. Det går väl så där. Men oftare och oftare ser det så här harmoniskt ut mellan de båda.

Det är ett mirakel ni ser på bilden egentligen. Hästen är ett gräsätande flockdjur som trivs bäst med andra hästar i ständig rörelse efter mat. Det är de stora grässtäppernas karaktärsdjur på norra halvklotet. På den södra halvan är det andra hästdjur; åsnor och zebror som har den ekologiska nischen. Betande flockdjur ses som skafferi av de stora rovdjuren och därför råder ingen vänskaplighet mellan stora rovdjur och hästar. Hästar springer så långt de kan från vargflockarna på de sibiriska stäpperna.

Vargarna å sin sida vill inte bo på blåsiga grässtäpper, de föredrar skogar med kuperad terräng där de kan hitta torra hålor att bo i och klippor att ligga på för att spana ut över omgivningarna. Stäppen tar de sig till endast för att i flock jaga tex hästar. Hästarnas hovar och tänder har de respekt för och hästjakt lyckas långt ifrån varje gång en vargflock försöker fånga en häst. Men när den lyckas har de mat för flera dagar åt hela flocken.

Men så blev hunden människans första husdjur och bästa vän och hästen dess andra husdjur och nästbästa vän och nu händer det märkliga att vargar och hästar också börjar leva i fred med varandra. Vissa hundraser till exempel Jack Russel terriern och dalmatinern har utvecklat egenskaper som gör att de är speciellt förtjusta i just hästar och kan springa med hästarna mil efter mil för att vakta en postskjuts (dalmatinern) eller jaga räv (Jack Russel terriern).

För mig är det en försmak av paradiset. I Eden skulle ju människan leva i fred med djuren och råda över dem så att djuren kunde leva i fred med varandra. Fortfarande och redan nu kan häst och hund leva som vänner med männsikan som vägvisare och gemensam vän. På kyrkoårets första dag tycker jag därför denna bild passar så bra eftersom denna dag både blickar bakåt mot hur det var och ser framåt mot hur det kommer att bli. Det är den dag som sammanfattar historien från Eden till Betlehem fram till när jorden ska bli sig själv igen och lejon och lamm, häst och varg åter fredligt leker med varandra i berg och på slätter.

2013-12-01 @ 12:31:02 Permalink Adventskalender Kommentarer (0) Trackbacks ()

Barockbloggen

En glad amatörs tankar kring Bach, Bibeln, barockridning och andra barocka företeelser.